Jag testar Moto Z – superlur i ultratunn profil (del 1)

Moto har med sin senaste telefon skapat ett flaggskepp som sticker ut från mängden eftersom det går att bygga ut telefonen med moduler, vilket innebär att telefonen kan förbättras allt eftersom. Men hur bra fungerar telefonen utan dessa moduler?  Frågorna är många som ska besvaras i testet!


Bild: Motorola










Designen

Moto Z är gjord i glas på framsidan, medan på baksidan skyddas den mestadels av metallram medan runtomkring telefonen sitter en ram som är gjord i aluminium. Men om vi börjar med framsidan av telefonen så skyddas den av Cornings GorillaGlas version 4. Under skärmen sitter också en liten rektangulär knapp. Knappen tycker jag är lustigt placerad eftersom den endast agerar fingeravtrycksläsare och ingenting annat. Eftersom Moto satt knappen under skärmen så tycker jag i alla fall att den kunde ha agerat icke-fysisk hemknapp. Jag hoppas att den kommer få lite fler funktioner i kommande uppdateringar. Jag tycker att Moto kunde placerat fingeravtrycksläsaren i powerknappen istället, precis som exempelvis Sony gjord med sin X-serie telefoner.
När jag tar en närmare titt på telefonen (mitt låne-ex var använt sedan innan) så ser jag inte ens några små repor på skärmen, något som förstås får ses som positivt, då jag misstänker att telefonen varit utsatt för ett och annat av tidigare testare. På framsidan av telefonen finner jag förvånande en LED-blixt (inte många telefoner på den svenska marknaden som har en sådan) men också en telefonhögtalare, som också agerar högtalare för medialjudet. 

Om vi går vidare till telefonens högra långsida så finner jag alla fysiska knappar. Volymknapparna sitter högst upp placerade, medan powerknappen sitter placerad strax under. Jag tycker Moto placerat dessa knappar otroligt bra, då jag når dessa knappar utan att behöva använda två händer. Powerknappen har fått en räfflad yta, vilket gör den otroligt lätt att hitta även i mörkret. Men den är också extra lätt att hitta då Moto gjort volymknapparna släta till ytan. Däremot har Moto valt att sära på volymknapparna istället för att ha de ihopsatta som de flesta tillverkare brukar ha det. Jag föredrar dock när volymknapparna sitter ihop, då de blir enklare att hitta med fingret. Det är också lätt att blanda ihop dessa knappar, då båda två är släta utan någon märkning för vilken knapp som är vilken. Med det sagt skulle gärna Moto fått sätta ihop knapparna till “en enhet”, då jag tror det skulle bli enklare att hitta dem i bland annat mörkret. Knapparna ger också en “klickkänsla” som bara betyder en sak – kvalitet.
På undersidan av telefonen finner jag en USB Type C-kontakt tillsammans med en mikrofon. På toppen finner jag endast en antennlinje för uppkoppling. Nu kanske du som läsare lägger märke till att jag inte nämnt att telefonen fått något hörlursuttag? Moto har gjort telefonen så otroligt tunn så att 3,5 mm uttaget för hörlurarna inte fick plats. Moto löser dock detta genom att skicka med en adapter i lådan som omvandlar USB Type C-kontakten till en 3,5 mm kontakt. Telefonen är bara 5,2 mm tunn, och gör den därmed till världens tunnaste premiumtelefon. Moto Z:as tunnhet är definitivt en av den WOW -faktorerna med telefonen. Telefonen har ofta dragit till sig många blickar, troligtvis då den sticker  ut från mängden telefoner tack vore sin tunnhet. Moto Z är överlägset den tunnaste premiumtelefon som säljs på den svenska marknaden. När jag tar farsans iPhone 7 Plus så är skillnaden riktigt stor i tjocklek. iPhone 7 Plus mäter 7,3 mm  i tjocklek, vilket betyder att Moto Z är mer än 2 mm tunn mot 7 Plus, trots detta har iPhone 7 Plus inget hörlursuttag. Det är riktigt häftigt hur Moto lyckats få in så mycket i en tunn och lyxig metallkonstruktion.
På baksidan av telefonen hittar jag en av de mest intressant sakerna på Moto Z,  nämligen kontakten som gör det möjligt att sätta dit MotoMods, vilket är ett gäng coola tillbehör (mer om dessa i ett separat test). Mer på baksidan finner jag en kamera med dubbel LED-blixt och den klassiska loggan för Moto, nämligen ett “M”. Högst upp respektive längst ner på baksidan är materialet glas. Det då glaset på baksidan av telefonen samlar diverse antenner på två ställen i Moto Z:as fall. 
Telefonens alla fyra hörn är väldigt rundade, och jag tycker Moto gjort ett riktigt bra designval.  När telefonerna är så pass tunna som Moto Z faktiskt är, så blir det extra lätt att telefonen blir vass att hålla i. Däremot upplever jag inte Moto Z som vass. Det beror på att Moto givit telefonen väldigt mjuka former i designen. Jag att telefonen skulle varit betydligt vassare om den skulle varit kantigare. 
Telefonen är väldigt lätt då den bara väger 136 gram, att jämföra med många andra smartphones som har samma stora 5,5 tumsskärm.

Telefonen är inte IP-klassad, vilket betyder att den inte är klassad för att tåla damm & vatten. Något jag tycker är synd, eftersom den gärna kunde varit IPX3 klassad för att tåla lite regn. Det är en otrolig lättnad att kunna använda de telefoner som är IP-klassade ute i regnet. Nu misstänker jag att Moto Z skulle tåla en del regn, men det är inget jag rekommenderar att man testar just på grund av att den inte är IP-klassad.

Moto Z framifrån 
Baksidan av telefonen

Moto Z är endast 5,2 mm tjock

Skärmen  

Moto har utrustat Moto Z med en 5,5 tums stor Quad HD-display (1440 x 2560 pixlar). Moto använder sig av en AMOLED panel i telefonen, vilket enligt mig var ett riktigt smart drag då det bidrar med att telefonen får en riktigt fin svärta. När jag kollar på en film med många svarta motiv ser jag direkt att det är en AMOLED panel Moto satt i telefonen, då det svarta i skärmen är riktigt svart. Men panelen visar också tendenser för just AMOLED paneler, nämligen att de ljusa färgerna blir något överdrivna.

Skärmen är riktigt knivskarp med sina 535 pixlar per tum. Oavsett hur nära jag går skärmen så går det inte att urskilja enstaka pixlar. Ljusstyrkan går också den att dra upp rejält, vilket innebär att den även syns väldigt bra ute i solen. Betraktningsvinklarna är också riktigt bra i telefonen.
När jag tar och jämför skärmkvaliteten mellan OnePlus 3 och Moto Z så tycker jag att Moto Z är en klass för sig. Båda telefoner har samma skärmstorlek – 5,5 tum med en AMOLED-panel. Det som skiljer de åt är att OnePlus 3 har en Full HD-upplöst skärm (1080 x 1920), medan Moto Z har den högre upplösningen Quad HD (1440 x 2560). Men i båda mobilers fall kan man inte urskilja en enda pixel, oavsett hur nära man går med med ögat.

Skärmen är riktigt knivskarpt, då exempelvis material med Full HD och uppåt är en ren njutning att kolla på i Moto Z. Speciellt filmer med många mörkare motiv speglar sig riktigt bra på telefonens 5,5 tum stora skärm. Det är typiskt för alla AMOLED paneler, men det är också typiskt att dessa paneler förstärker de färger med ljus nyans till att bli ännu ljusare. Jag ser det dock inte som något nackdel att skärmens ljusa färger tenderar till bli ännu ljusare, utan jag ser det snarare som en fränhet.

Skärmen täcker 72% av Moto Z:as framsida, därmed kan vi konstatera att telefonen ligger i linje med high-end telefoner från många andra tillverkare, men den sticker å andra sidan inte ut från mängden, som till exempel Mi Mix gör med sina 91% som utnyttjas av framsidan. Moto tror jag skulle kunnat utnyttjat mer yta åt skärmen på framsidan om man flyttade fingeravtrycksläsaren till den högra långsidan. Detta då jag tycker att den icke-fysiska knappen på framsidan tar upp onödigt mycket plats.

Processorn och RAM-hanteringen 

Moto har utrustat Moto Z med en Snapdragon 820 (4x 2,15 GHz) processor tillsammans med 4 GB LPDDR4 – RAM, vilket ger en bra skjuts i telefonen sett till specifikationerna. Precis som specifikationerna antyder så flyter saker så som att öppna appar på riktigt bra. Telefonen öppnar till exempel kameran riktigt snabbt, men resterande appar fixar den också att öppna snabbt. 
Jag tycker att Moto Z är något snabbare att öppna många appar än vad OnePlus 3 är. Jag tror att förklaringen till detta är att Moto valt att sätta in en nästintill orörd version av Android 6.0.1 Marshmallow. Om systemet är nästintill orört så innebär det att telefonen, i detta fall Moto Z, blir riktigt snabb. Om vi istället tar en titt på OnePlus 3, som OnePlus optimerat mer med sitt egna gränsnitt Oxygen OS, som är mer proppat med funktioner, så är det inte konstigt att Moto Z presterar något bättre än “3” vid daglig användning, då mjukvaran väger tyngre i detta fall än vad hårdvaran gör (Moto Z har 4 GB RAM och OnePlus 6 GB). Allting i menyn flyter också på bra, något annat vore konstigt eftersom den kan öppna appar så pass fort. 
RAM-hanteringen, alltså att öppna olika appar i följd på varandra för att sedan komma tillbaks till dem igen (på ren svenska) är också något Moto Z klarar av utan större problem. När jag testar att öppna tio appar i snabb följd, för att sedan komma tillbaka till den första jag öppnade, så är den precis som när jag lämnade den, öppen och redo att användas på en gång. Jag tror att Moto Z kan komma att bli en ren dröm att multitaska med när telefonen får Android 7.0 Nougat, då den nya mjukvaran inkluderar stöd så att man ska kunna ha två appar sida vid sida på skärmen. 
Jag har lyckats slita mig från Asphalt 8 för att istället gå över till det så skojiga spelet Infinite Flight. För de som inte vet vad Infinite Flight är för spel så kan jag säga att det är en riktigt verklig flygsimulator. Jag drog igång en omgång av spelet (självfallet valde jag Airbus flaggskepp A380) och körde omgången i ungefär 45 minuter. Under tiden jag spelade märktes ingen tendens till något lagg, inte heller upplevde jag att telefonen blev särskilt varm. När jag gör ett värmetest på batteriet direkt efter spelomgången ser jag att batteriet hade en temperatur på 33 grader, vilket är en riktigt skonsam temperatur för batteriet. Det mest optimala för ett batteri är att ligga på en temperatur vid 30 grader hela tiden. Men för att ha spelat Infinite Flight och se att batteriet kommit upp i bara 33 grader gör mig mer än nöjd!   
Att telefonen är riktigt snabb vid vanligt bruk visar sig inte bara visa sig när jag använder den, utan också när jag drar igång benchmarkprogrammet GeekBench 3. Moto Z får en total score på 6252 poäng, att jämföra med exempelvis Samsung Galaxy S7 som får en total score på 2766. Det innebär alltså att Moto Z är mer än dubbelt så snabb enligt GeekBench 3! 
Prestandan i benchmarkprogrammet GeekBench 3!

Kameran

Moto Z har fått en bakre kamera med upplösningen 13 megapixlar med ett bländaravtal på f/1.8. På pappret har Moto Z en riktigt bra bakre kamera om man jämför med många av Moto Z:as närmaste konkurrenter. Telefonen tar riktigt bra bilder i dagsljus, precis som många andra high-end mobiler. Telefonen har i många andra medier fått skit för att kameran inte hänger med många konkurrenters high-end mobiler. Det märks enligt mig inte när man ska ta en bild i “normalt” dagsljus. Däremot upptäckte jag att bildkvaliteten tenderade till att bli “brusig”. När jag testade att ta en bild när det vara alldeles kolsvart ute (med snömassan som belysning) så blev framförallt de svarta motiven på bilden av väldigt “brusig” kvalitet. Jag tycker på ett sätt att det är konstigt att Moto Z inte tar lika bra bilder i mörkret som exempelvis Samsung Galaxy S7, då Moto Z har ett väldigt lågt bländaravtal. Ju lägre bländaravtal en telefon brukar ha, desto mer ljus brukar telefonerna ta in, något som dock inte gäller Moto Z, i alla fall inte mitt exemplar. Jag misstänker däremot att Moto Z kan ta bättre bilder i mörkret med MotoMod:en Hasseblad True Zoom (jag fick inte möjlighet att testa den, därav vet jag inte hur resultatet skulle sett ut). 
Eftersom att Moto Z:as system i mångt och mycket liknar Android Vanilla (den orörda Androidversionen) så är det inte så konstigt att Moto inte lagt sig i kameramjukvaran i telefonen, då man låtit Google sköta hela jobbet vid denna avdelning. Precis som i Apples kameramjukvara har Google inte ansträngt sig särskilt för att få in så många funktioner som möjligt.  Däremot är de funktioner som finns med riktigt användbara. Men de fungerar också riktigt bra, och jag har aldrig stött på något större problem. Det manuella läget kallar Google för “arbetsläge”, med “arbetsläget” har precis samma funktioner som ett vanligt manuellt läge. Många extrafunktioner finns det inte med, däremot finns det med ett Slow Motion läge så man kan spela in riktigt långsam video. Kamerans autofokus fångar motiv väldigt snabbt, dessutom är Moto Z riktigt snabb att ta kortet från den stund man trycker på avtryckaren. 
Om vi går vidare till den främre kameran så har den istället fått en upplösning på 5 megapixlar med bländaravtalet f/2.2. Det som skiljer Moto Z:as frontkamera mot många av konkurrenternas är att Moto inkluderat en LED-blixt på framsidan. Jag tycker att främre kameran är riktigt bra, både på att ta selfies i dagsljus som i mörkret. Det blir dessutom extra bra porträtt om man använder blixten på framsidan.    
Foto tagit i bra ljusförhållande
Foto i mindre bra ljusförhållande
Skribenten på Mobilanyheter visade visst upp sig på en numera klassisk selfie! 

Övrigt 

Batteritiden är något riktigt viktigt i en smartphone, i alla fall enligt mig. Moto Z har utrustats med ett 2600 mAh stort batteri. Vilket innebär att telefonen har ett batteri som är något mindre än andra high-end telefoners. Men vad gör det när man har MotoMod Battery Pack? Svaret är ingenting, Moto Z får en fantastisk batteritid när denna modul är inkopplad. Jag har kunnat använda telefonen i en och en halv dag med Battery Pack påsatt, och då blir batteritiden GRYM! Modulens batteri har räckt till att försörja telefonens batteri i cirka en och en halv dag, medan telefonens egna batteri också kan hållas igång i ungefär samma tid. Sammanlagt får jag ut tre dagar på en full laddning, vilket är ett otroligt bra resultat. 
Jag har redan nämnt att jag tycker fingeravtrycksläsaren är konstigt placerad. Men hur fungerar den? Den är bra placerad när telefonen ligger på ett bord. Jag tycker att fingeravtrycksläsaren fungerar riktigt bra, oavsett om jag är helt torr om fingret, eller om jag exempelvis ska låsa upp mobilen efter att jag kommer in från regnet så brukar den snällt lyda order och låsa upp. Möjligtvis kan jag tycka att “touch-ytan” för att låsa upp mobilen kan vara lite liten, då den gärna skulle fått vara något större. 
Moto har gått sin egna väg med medialjudet i Moto Z. Det är nämligen så att både samtalsljudet och medieljudet kommer ut från en och samma högtalare; den som sitter placerad precis ovanför skärmen tillsammans med den främre kameran. Jag upplever kvaliteten på ljudet som bra för att komma ur en smartphone, men ljudet skulle kunna blivit ännu bättre om Moto skulle satt en högtalare som fick göra sällskap med USB Type C-kontakten. 

Slutsats  

Moto Z är en riktigt vass telefon och konkurrenterna får passa sig rejält. Telefonen har en otroligt bra byggkvalitet med en otroligt tunn konstruktion, har en bra skärm. Telefonen har också ett riktigt bra flyt i sitt gränsnitt. Det är verkligen svårt att inte rekommendera Moto Z till er läsare, då Moto gjort ett fantastiskt jobb i skapandet av telefonen! 
Kommer snart: Test av MotoMod Power Pack och Insta-Share projektorn!    
+ Bra skärm

+ Snabb 

+ Urläcker

+ Batteritiden 

+ Högtalaren 

– Inte IP-klassad





Rasmus Hellmyrs

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.