Jag testar OnePlus 6 – världens bästa mobil just nu?

Nu har jag kört med OnePlus 6 som Daily Driver några dagar och fått en bra uppfattning om mobilen. Här kommer Mobilanyheters test på vad som kanske är världens snabbaste mobil för tillfället.

Read More

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Test: Huawei P20 Pro

Huawei P20 Pro är Huaweis första mobil med tre kameror på baksidan. Det är till och med världens första mobil med tre kameror på baksidan. I det här testet kommer jag självklart ta en titt på mobilens kamera. Men hur bra är telefonens övriga delar som Huawei inte marknadsför lika hårt? Det är också något jag ska ta reda på i det här testet!

Read More

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Test: Xperia XZ2 och XZ2 Compact

Sony Xperia XZ2 och XZ2 Compact är tillverkarens första mobiler med fjolårets succéformat 18:9. Dessutom kan mobilerna skryta med det senaste på pappret. Men hur bra är mobilerna att använda till vardags? Det är något jag ska försöka reda ut i det här testet! 

Read More

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Snabbtest på Xperia XA2 – Oj så Sony lyckats!

Xperia XA2 är Sonys nyaste mobil i mellanklass-segmentet. Jag har lekt runt med telefonen i snart två veckor och tänkte i det här inlägget dela med mig av de intryck jag fått av mobilen. Så, häng med!

Read More

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Snabbtest på Xperia XZ1 och XZ1 Compact – två bra telefoner från Sony

Xperia XZ1 och XZ1 Compact är två telefoner som är väldigt lika på både utsida och insida. Därför kommer jag i den här recensionen ta och göra ett kombinerat test av telefonerna. Vad tycker jag om Sonys nyaste satsningar på mobilfronten? 

 

Read More

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Fitbit Ionic – gör om gör rätt Fitbit!

Nu har jag haft en Fitbit Ionic som jag testat i ett antal veckor. Vad tycker jag om Fitbit:s första smarta träningsklocka? Det är något jag ska försöka reda ut i det här testet. 

 

Read More

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Huawei Mate 10 Pro – världens första mobil med AI!

Nu har jag haft en Mate 10 Pro i min ägo ett längre tag och tänkte i det här inlägget dela med mig av de intryck jag fått av mobilen. Bland höjdpunkterna finns bland annat prestandan och batteriet som imponerar stort! 

 

Huawei Mate 10 Pro är företagets första mobil med det avlånga 18:9-formatet, vilket innebär att Mate 10 Pro är dubbelt så hög som den är bred. Något som är lustigt är att Huawei sänkt upplösningen från förra årets Mate 9 Pro (som hade Quad HD-upplösning) till Full HD+ – upplösning i Mate 10 Pro. Det kanske ser sämre ut på pappret, men i verkligheten är skillnaden inte särskilt stor eftersom Mate 10 Pro fortfarande kan stoltsera med den höga pixeltätheten 401 pixlar per tum, en pixeltäthet som innebär att man inte kan urskilja enstaka pixlar på Mate 10 Pro:s display. Jag tycker, till skillnad från många andra, det är bra att Huawei sänkt upplösningen på Mate 10 Pro eftersom det både är skonsammare för batteriet samt gör telefonen snabbare (i och med att processorn inte behöver skyffla runt lika många pixlar som om displayen vore av Quad HD-typ).

Huawei Mate 10 Pro är en av Huaweis första mobiler med en AMOLED-display. Det innebär bland annat att svärtan är riktigt bra, men också att de ljusa färgerna som till exempel vitt ser mycket bra ut på Mate 10 Pro:s display. Jag har i samtliga andra tester där telefonerna använt sig av en AMOLED-panel gnällt på att det vita ser mer gult ut, men Huawei sätter stopp för denna trend med Mate 10 Pro då det vita faktiskt ser riktigt vitt ut, ungefär som på en IPS-panel. Betraktningsvinklarna håller hög klass liksom ljusstyrkan som kan vridas upp rejält.

Huawei Mate 10 Pro har fått en bak- och framsida i glas och en ram i aluminium. Bägge sidor skyddas av GorillaGlas 5, vilket visat sig varit reptåligt. Nu har jag inte utsatt Mate 10 Pro för något extraordinärt utan bara för vanlig användning, och det har den klarat sig galant igenom utan en enda repa. Men om jag slukar snacka om glaset och dess reptålighet och istället kollar in telefonens framsida så kan jag inte göra annat än att imponeras. Huawei Mate 10 Pro har en display som täcker upp en mycket stor yta av framsidan. Enligt GSMArena täcker displayen upp 80,9% av framsidan, något som känns felaktigt eftersom sidan påstår att Samsung Galaxy S8+ har en skärmyta på 84%, något som kanske stämmer på pappret. Men i verkligheten får jag uppfattningen att Mate 10 Pro har mer skärmyta på framsidan. Något jag lärt mig genom åren är att man inte ska stirra sig blind på specifikationerna utan faktiskt känna hur telefonerna känns i handen för att bilda sin egna uppfattning.

(function () {
var s = document.createElement(”script”);
s.type = ‘text/javascript’;
s.async = true;
s.src = ‘//tcd.tourn.se/js/autoload.min.js’;
var x = document.getElementsByTagName(‘script’)[0];
x.parentNode.insertBefore(s, x);
})();

 

Samtliga fysiska knappar ger en bra feedback när jag trycker på dom med ett lagom motstånd. Jag gillar att Huawei valt att kombinera volymknapparna eftersom jag då vet att den längsta ”knappen” tillhör volymkontrollerna. På de flesta telefonerna brukar strömknappen sitta ovanför volymknapparna, men inte på Mate 10 Pro.
Huawei Mate 10 Pro saknar precis som många andra telefoner ett hörlursuttag. Visst, det går att snacka om att kontakten är gammal, men faktum är att det fortfarande finns många hörlurar som kräver ett 3,5 mm-uttag. När Huawei valt att ha kvar uttaget på den vanliga Huawei Mate 10 kan man ju undra vem som tagit det märkliga beslutet att ta bort uttaget på Mate 10 Pro. Men beslutet kan ha berott på att 3,5 mm-uttaget ställt till med mycket fuktskador och att Huawei ville göra Mate 10 Pro vattentålig.
Huawei ska ha mycket creed för att de skickar med ett fodral i lådan tillsammans med mobilen. Dessvärre verkar det som att företaget använt sig av någon dålig beläggning, vilket resulterar i att fingeravtrycken syns mycket väl på den gråa varianten av telefonen jag fick låna hem. Så ett tips till Huawei till nästa gång är att utrusta kommande glastelefoner med bättre beläggning. Om du vill slippa fingeravtryck på telefonens baksida rekommenderar jag att man sätter på skalet som för övrigt ger telefonen ett mycket bra grepp.

Huawei Mate 10 Pro är tillsammans med Mate 10 företagets första telefoner med tillverkarens egna chipp Kirin 970, ett chipp som dessutom har stöd för AI. På ett möte med Huawei berättar företaget att man likt Apple ser flera fördelar att utveckla processorn själva till företagets telefoner. En av dessa fördelar är att Huawei kan optimera mjukvaran exakt efter vad hårdvaran klarar av. Kirin 970 är mobilmarknadens första chipp med tio processorkärnor. Det kombinerat med 6 GB RAM och 128 GB inbyggt minne gör Mate 10 Pro till ett riktigt kraftverk. Det ”vanliga” användandet (så som att kolla sociala medier, surfa på nätet och så vidare) flyger verkligen fram. Spelet Infinity Flight flyter dessutom på som smör, något annat hade jag inte heller förväntat mig. Som om inte det vore nog håller sig telefonens baksida riktigt sval, trots att jag satt den på hårda prover. Som jag nämnde har Kirin 970 en inbyggt AI-processor. AI innebär att mobilen lär sig hur du använder den. Ett exempel är att du kan översätta en thailändsk meny från thailändska till svenska. Rätt blir det också (fy på er Samsung och Bixby).I benchmarkprogrammet AnTuTu får Mate 10 Pro poängen 176 121, vilket är en poäng som håller samma klass som när man använder telefonen vid vardaglig användning.

Att gå mellan olika appar är inte heller några som helst problem eftersom Mate 10 Pro utrustats med 6 GB RAM. Jag kan öppna appar som jag öppnat på morgonen på kvällen och telefonen kommer fortfarande ihåg appen (alltså så behöver den inte öppna upp appen på nytt). Imponerande!

Huawei Mate 10 Pro är utrustad med dubbla kameror på dess baksida: en på 20 megapixel och en sekundär på 12 megapixel. Båda dessa har det imponerande bländartalet f/1.6. Telefonens dubbla kameror tar grymma bilder i dagsljuset med en riktigt fin detaljrikedom. Men även när det kommer till mörkerfotografering är Mate 10 Pro en riktigt kung! Trots svåra ljusförhållanden lyckas mobilen få med riktigt många detaljer utan särskilt mycket brus. Godsakerna slutar inte här. Som jag nämnt i inledningen är Mate 10 Pro världens första telefon med AI. Dessa AI-funktioner bygger mycket på mjukvaran. Så om du till exempel tar kort på en viss plats för att sedan ta kort på samma plats i framtiden igen så kommer telefonen känna igen platsen. Smart va?

 

Kameramjukvaran är riktigt bra och lättnavigerad. Det jag gillar så mycket är att allt är väldigt lättåtkomligt direkt ifrån kameraappen (om man kommer från en iPhone X var det inte alls lika lätt). Självklart finns ett autoläge och en manuellt läge. Men Huawei har dessutom interagerar ett Bokeh-läge som gör att telefonen kan fokusera på ett objekt med en tillhörande suddig bakgrund.

Den främre kameran har fått upplösningen 8 megapixlar och levererar precis som de två bakre kamerorna riktigt fina foton. Det jag gillar är att Huawei även här bykt in en funktion i kameramjukvaran som gör att ditt ansikte är i fokus med tillhörande suddig bakgrund.

I övrigt skulle jag, trots Huaweis förklaring med att man satsat på trådad laddning, gärna ha sett att Mate 10 Pro kunde ha fått trådlös laddning. Visst, den trådade laddningen till mobilen är snabb, men varför satsade inte Huawei på bägge delar? Något jag däremot gillar skarpt med mobilen är att den har plats för två SIM-kort. Detta är en funktion som känns på tok för underskattad av oss i Sverige eftersom det inte finns så många märken (*host* *host* Apple-och Samsungnördar) som släpper telefoner med dubbla SIM-kort. Denna funktion är verkligen smidig om man som i mitt fall just nu är på semester och vill ha mitt Tele2-kort i ena facket och ett annat SIM-kort i ett annat fack. Något jag bara måste höja till skyarna är batteritiden som verkligen är kanon. Jag får ut ungefär 8 timmars skärm-på-tid på en laddning.Något jag också gillar är fingeravtrycksläsaren som är otroligt snabb och dessutom riktigt pricksäker. Det läsaren däremot verkar ha svårt för är om fingret är blött (eller liknande), något jag dock hoppas Huawei kan fixa en en framtida uppdatering.

För att sammanfatta det hela är Mate 10 Pro en riktigt bra telefon med en stor och fin display, superbra prestanda, bra kamera och en suverän batteritid. För 7990 kronor (priset i skrivande stund) rekommenderar jag den utan att blinka en sekund! 




Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar OnePlus 5T – bästa telefonen på marknaden just nu!

OnePlus 5T är företagets första smartphone med det avlånga 18:9-formatet. Precis som många andra tillverkas flaggskepp är tanken att försöka maximera displayytan på framsidan. Nu har jag haft telefonen i min ägo ett tag, och här kommer min recension på telefonen. 


 

 

OnePlus 5T är en av få high-end telefoner som fått en unibodykonstruktion i aluminium tillsammans med ett lager Gorillaglas 5 på framsidan. På telefonens framsida hittar vi en display som täcker upp 80% av ytan. Det kan jämföras med OnePlus 5 där displayen täckte upp 73% av framsidan. På OnePlus 5 kunde man bestämma om man ville ha knapparna placerade utanför eller på skärmen. Dessvärre har OnePlus tagit bort möjligheten att ha navigeringsknapparna placerade utanför displayen eftersom telefonen fått mindre bezels. Däremot går det fortfarande att bestämma på vilken placering man vill ha knapparna placerade på displayen. På telefonens baksida hittar vi de dubbla kamerorna tillsammans med en dubbel LED-blixt och en fingeravtrycksläsare. OnePlus har på alla tidigare modeller valt att placera fingeravtrycksläsaren på telefonernas framsidor, men har nu alltså bestämt sig för att sätta läsaren på baksidan.

 

På telefonens undersida sitter en högtalargrill, en USB Type-C-kontakt och ett hörlursuttag. Jag tycker det är bra att OnePlus valt att behålla hörlursuttaget eftersom att det, enligt mig, inte finns någon större anledning till att ta bort det. En annan sak jag gillar skarpt med OnePlus 5T är knappen som kan skifta mellan olika ljudlägen. Likt Apple och iPhone har OnePlus en dedikerad knapp för att byta mellan de olika lägena ljud, ljudlöst eller endast vibration. Det är märkligt att flera tillverkare inte utrustat sina enheter med en liknande knapp då den är suverän! På den högra långsidan har OnePlus valt att placera strömknappen tillsammans med ett kombinerat volymreglage.

OnePlus 5T är företagets första smartphone med det avlånga formatet 18:9, vilket innebär att telefonen är dubbelt så hög som den är bred. OnePlus 5T är dessutom företagets första telefon med Full HD+ – upplösning (2160 x  1080 pixlar). Det är riktigt bra att OnePlus valt att använda sig av en AMOLED-panel från Samsung då den här panelen till exempel bidrar med en bra svärta liksom andra mörka färger. Det jag kan tycka inte är lika bra med panelen är att de ljusa färgerna blir något överdrivna. När jag lägger OnePlus 5T sida-vid-sida med LG G6 och går in i Google Chrome kan jag klart och tydligt se att LG:n har en panel som visar mycket mer verklighetstrogna ljusa färger. I det här fallet ser LG:s bakgrund verkligen vit ut, att jämföra med OnePlus 5T:s bakgrund som ser mer gul ut.

 

Mina konkurrenter har många klagat på att de tycker OnePlus 5T fått en för låg upplösning i och med upplösningen 2160 x 1080 pixlar. Det är något jag inte kan hålla med om eftersom att det inte går att urskilja enstaka pixlar vid Full HD – upplösning. Dessutom gör den lägre upplösningen att OnePlus 5T får bättre batteritid och dessutom blir något snabbare.
Det är på prestandaområdet OnePlus 5T verkligen sticker ut från sina konkurrenter. Telefonen använder sig av samma processor som till exempel HTC U11, men har dubbla mängden RAM. Det innebär att OnePlus 5T utrustats med 8 GB RAM, vilket är samma mängd RAM som en hyfsad dator. Företagets gränssnitt kallar man för Oxygen OS, vilket är ett gränssnitt som är väldigt ”light” ovanpå Stock Android. Det kommer således inte som någon överraskning att varenda sak jag gör med telefonen går blixtsnabbt. Snapdragon 835 är ju ett prestandachipp utan dess like och utan någon onödig bloat från Samsung i vägen finns det inget som kan hindra besten!Vid lite spelande av flygsimulatorn Infinity Flight i drygt 35 minuters körande av en Boeing 777-300ER kunde jag konstatera att telefonens aluminiumkropp inte ens hade blivit ljummen, ett fenomen jag aldrig varit med om på tidigare telefoner jag testat. Jag kan verkligen inte sluta tjata om vilket prestandamonster OnePlus 5T är, för det är den verkligen. Om inte program och framtida uppdateringar blir tyngre kommer det knappast behövas någon bättre processor i kommande OnePlus-telefoner.
Som jag nämnde tidigare har mitt exemplar 8 GB RAM, vilket är dubbla mängden RAM mot till exempel Samsung Galaxy S8 och HTC U11. OnePlus 5T klarar av att gå mellan olika appar utan några som helst problem. Som väntat kommer luren ihåg de program jag haft igång långt bak i listan.Självklart testade jag att köra ett benchmarkprogram. Den här gången föll valet på GeekBench. Som jämförelse av poängen hade jag min Samsung Galaxy S8+ sida-vid-sida med OnePlus 5T. I Single-Core fick OnePlus 5T poängen 1984 medans Galaxy S8+ fick motsvarande på 2016. Om vi istället kollar in Multi-Core – prestandan så fick OnePlus 5T poängen 6751 medans Galaxy S8+ fick poängen 6680. Även fast OnePlus 5T fick något sämre siffror måste jag säga att jag tycker att telefonen varvar Galaxy S8+ i hastighet vid ”vanlig” användning. Samsungs telefon tar väldigt lång tid på sig när jag ska göra något så enkelt som att kolla Facebook, något OnePlus 5T inte gör.

OnePlus 5T har precis som sin föregångare fått en primär 20 MP-kamera på baksidan tillsammans med en sekundär 16 MP-kamera. Bägge kameror har fått bländartalen f/1.7, vilket möjliggör att mycket ljus släpps in genom linsen. Det är framförallt mörkerfoto OnePlus förbättrat med OnePlus 5T från föregångaren OnePlus 5. Telefonen får även till riktigt detaljrika bilder i ljuset. När jag tog och zoomade in en bild kunde jag inte urskilja några pixlar, och OnePlus 5T är den första telefonen där jag inte kunnat göra det, och tro mig, då har jag testat riktigt många telefoner det senaste halvåret.
Som jag nämnde har telefonen en mycket bra kamera att fota med även när ljuset tryter. I mörkret skapar OnePlus 5T mindre brus än många konkurrenter, men det märks tydligt att smartphonetillverkarna fortfarande har svårt att få till bra kameror för mörkerfoton. Med det sagt borde OnePlus kunna skicka ut en mjukvruuppdatering som fixar mycket av det brus ni hittar på bilden nedan. Något som däremot är lite underligt är att den sekundära kameran har som primär uppgift att aktiveras i mörker. Men det går inte att undvika att säga att OnePlus 5T är en kanontelefon att fotografera med.

 

Den sekundära kameran sitter inte bara på baksidan för att kunna ta mörkerfoton. Den sitter också där för att man ska kunna ta porträttbilder, alltså bilder med ett objekt i fokus med en suddig bakgrund, en funktion som fungerar riktigt bra då telefonen är snabb på att hitta fokus, bra där OnePlus!
Den främre kameran har fått upplösningen 16 megapixel tillsammans med bländartalet f/2.0. Det märks att OnePlus satsat hårt på kameraområdet hos 5T då den främre kameran liksom resterande två kameror tar bilder med en hög detaljrikedom. Dessutom kan man med OnePlus 5T stoltsera med att ta riktigt selfies i mörkret.
En Scania OmniLink
OnePlus 5T har fått en motsvarande funktion till Apples Face ID. Ja, du hörde rätt. OnePlus har implementerat en funktion som låter användare låsa upp mobilen via ansiktet, otroligt smidigt! Funktionen fungerar galant i dagsljuset, men telefonen har desto svårare att identifiera mitt ansikte i mörkret. Om mqan inte vill använda ansiktsupplåsningen kan man använda sig av fingeravtrycksläsaren som liksom den också är blixtsnabb.
OnePlus har naturligtvis utrustat OnePlus 5T med företagets snabbladdningsteknik Dash Charge. Den här laddningstekniken ger OnePlus 5T en hel dags användning på en halvtimme, vilket är fantastiskt! Jag gillar verkligen att OnePlus prioriterar snabbare laddning via kabel än trådlös laddning och långsammare laddning via kabel. OnePlus 5T har fått ett precis lika stort batteri som föregångaren OnePlus 5 på 3300 mAh. Jag skulle inte säga att telefonen har dålig batteritid, utan snarare normal. Jag får batteriet att räcka en dag innan jag behöver sätta telefonen på laddning, vilket får anses som godkänt.
OnePlus 5T har också plats för dubbla SIM-kort, vilket innebär att man till exempel kan stoppa in ett SIM-kort med sitt privata nummer och ett annat SIM-kort med sitt jobbnummer, smidigt!
För att knyta ihop säcken är OnePlus 5T den perfekta telefonen för mig. Den har en riktigt snygg och välbyggd design, fantastiskt display, ruggigt bra kamera samt en ren och fantastiskt snabb mjukvara. Som bonus kostar telefonen dessutom bara 5599 kronor. På en skala 1-10 skulle jag ge OnePlus 5T betyget 10. OnePlus 5T är den bästa telefonen på marknaden just nu! 

(function(c){var g,s=’script’,w=window,n=c.name||’PLISTA’;if(!w[n]){w[n]=c;g=w.document.getElementsByTagName(s)[0];s=w.document.createElement(s);s.async=true;s.type=’text/javascript’;s.src=(w.location.protocol===’https:’?’https:’:’http:’)+’//static’+(c.origin?’-‘+c.origin:”)+’.plista.com/async’+(c.name?’/’+c.name:”)+’.js’;g.parentNode.insertBefore(s,g);}
}({
”publickey”: ”1e4a40d964e08999c1a53e8a”,
”origin”: ”se”
}));

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Snabbtest på ZTE Blade V770 – vilken fullträff, ZTE!

För några dagar sedan fick jag hem ZTE Sveriges nyaste medlem i Blade-serien, nämligen Blade V770. MediaMarkt är den enda svenska återförsäljaren som erbjuder telefonen i sitt sortiment. ZTE säger att man får grymt mycket display och prestanda med A770. Stämmer det? Ja, det är något vi ska ta reda på i det här testet! 

 
ZTE Blade V770 har fått en konstruktion i aluminium och glas. På framsidan sitter en glasskiva av typen GorillaGlas medans baksidan och ramen är i aluminium. Det är verkligen bra att ZTE utrustat Blade V770 med en unibodykonstruktion i aluminium eftersom V770 kommer kosta runt 2000 kronor när den släpps på MediaMarkt. På den högra långsidan sitter ett kombinerat volymreglage tillsammans med en av/på knapp. Knapparna ger bra feedback, men om jag bara nuddar dessa löst med fingret märker jag att de inte riktigt sitter så tight mot konstruktionen som knapparna gör på diverse flaggskepp. Jag skulle gärna se att V770 skulle haft en fingeravtrycksläsare, men återigen får jag ta hänsyn till priset.

Telefonen har fått ett hörlursuttag (yey!) och två mikrofoner, en på toppen och en på botten. På undersidan av A770 sitter en Micro-USB-kontakt tillsammans med en mediehögtalare. Det kan tyckas omodernt med en Micro-USB-port som laddningsport, men faktum är att USB Type C fortfarande är en kontakt som kostar mer än MicroUSB-kontakten att tillverka. Det finns också en fördel med MicroUSB mot USB Type C: det finns betydligt flera (och billigare) kablar att få tag på. Detta kommer såklart förändras med tiden då USB Type C-kontakterna kommer expandera till diverse elektronikprodukter i framtiden. Något som är förvånande är att Blade V770 fått sina navigeringsknappar placerade utanför skärmen. Detta är något jag ser som positivt eftersom att skärmytan blir maximalt utnyttjad av displayen, utan några knappar som är i vägen.ZTE Blade V770 har fått en 5,2 tumsskärm med upplösningen 1080 x 1920 pixlar (Full HD-upplösning). Panelen är av IPS-typ. Jag tycker att ZTE Blade V770 har en riktigt bra display med naturtrogna färger. Skärmstorleken på 5,2″ gör dessutom att mobilen har den perfekta storleken, trots att den har rätt så stora dö-ytor. För sitt pris har ZTE Blade V770 en mycket bra ljusstyrka. Det räcker till att se vad som står på displayen utomhus. Blade V770 kanske inte har lika hög ljusstyrka som iPhone X eller Samsung Galaxy S8, men å andra sidan kostar en Blade V770 ungefär 5000 kronor mindre än en Samsung Galaxy S8. Något som imponerar stort på mig är betraktningsvinklarna som är mycket bra. För sin prislapp på runt 2000 kronor har ZTE Blade V770 en riktigt bra display.

ZTE Blade V770 drivs av processorn Snapdragon 617 tillsammans med 2 GB RAM och 16 GB inbyggt minne. Snapdragon 617 är en kraftfull processor för dagens mellanklass-mobiler, och att Blade V770 ”bara” fått 2 GB RAM kan tyckas lite lusigt när man inte använt mobilen. Det är dock en sak jag inte nämnt. Blade V770 kommer med Clean Android, vilket innebär att systemet blir väldigt lättdrivet. Detta trodde jag inte att jag skulle skriva, men Blade V770 har lika bra RAM-hantering som Samsung Galaxy S8, imponerande! Som väntat flyter ”vardagssakerna” (kolla på Facebook, surfa på Chrome och så vidare.) på mycket bra. Jag testade också att köra en omgång av flygsimulatorn Infinite Flight. I spelet stötte jag på enstaka lagg, men det var verkligen inte farligt. Under spelomgången blev telefonen ljummen på baksidan, vilket är förvånande eftersom de flesta telefonerna med aluminiumbaksidor brukar bli rejält varma.

ZTE Blade V770 har fått en bakre 13 MP-kamera och en främre 5 MP-kamera. Om vi börjar med den bakre kameran kan jag snabbt konstatera att Blade V770 överpresterar för sitt pris. Under den korta tid jag haft Blade V770 i min ägo har jag kunnat se hur Blade V770 tar bra bilder, både i ljusa miljöer men också i dunkla miljöer. Många av dagens smartphones tar bra bilder i dagsljuset, men desto sämre när ljuset tryter. Det är på den här punkten som ZTE Blade V770 verkligen briljerar för sin prissklass eftersom Blade V770 får till mörkerfoton med mindre brus än till exempel Xperia XZ1. Bra jobbat ZTE! Något jag också gillar är att Blade V770 har en snabb autofokus.

Den främre kameran har fått upplösningen 5 megapixel, vilket är fullt tillräckligt för en främre kamera. Den främre kameran är liksom den bakre kameran riktigt bra. Kameran får med mycket detaljer i bilderna utan brus i ljuset (men med lite brus i mörkret).

Om vi går över till kameragränssnittet så är det lättnavigerat. Förutom att det naturligtvis finns ett autoläge för foton har ZTE även implementerat ett manuellt kameraläge där man bland annat kan ställa in ISO-värdet. Med i inställningarna finns också ett panoramaläge som innebär att man kan ta bilder i 180 grader.

ZTE Blade V770 har utrustats med en mediehögtalare i botten. Högtalaren levererar helt okej ljud men risken är överhängande att man råkar täcka för den när man ska kolla på en video eller liknande. Det skulle varit bättre om ZTE kunde ha satt högtalaren på baksidan av telefonen istället. Det skulle varit trevligt att se Android Nougat ombord (tyvärr kommer Blade V770 med förhållandevis gamla Android 6.0.1 Marshmallow. Något annat som skulle varit trevligt att se ombord är en IP-klassning, men det är förståeligt att telefonen inte fått det med tanke på sitt låga pris.

Sammanfattningsvis kan jag säga att ZTE Blade V770 är en otroligt prisvärd telefon. För runt 2000 kronor får man en finfin display, en riktigt bra kamera och ett gränssnitt som har ett riktigt bra flyt. Dessutom har Blade V770 en riktigt bra byggkvalitet. 


 

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Snabbtest på Apple iPhone X – den här är bra, riktigt bra!

Jag har de senaste åren endast använt mig av Androidtelefoner i min vardag. När jag nu fick möjlighet att testa en iPhone X tog jag självklart chansen, och jag har inte ångrat en sekund att jag tog den. Här är mitt snabbtest på Apple iPhone X. 

 
Som Roger Åberg skriver i sitt test ska iPhone X egentligen uttalas iPhone 10, något jag fullständigt kommer bortse ifrån eftersom iPhone X låter mycket coolare än iPhone 10 enligt mig. Det märks verkligen att iPhone 10 är företagets jubileumstelefon. När jag håller i den drömmer jag mig tillbaka till iPhone 3GS-tiden, för så revolutionerande är iPhone X för 2017. Nog med smörandet för Apple, hör kommer recensionen lite mer ingående!

Om vi börjar med huvudattraktionen på iPhone X, framsidan, så är den fantastiskt stor med väldigt lite dö-yta runtom. Skärmen täcker upp 83% av framsidan vilket ungefär är lika mycket som på Xiaomi Mi Mix, imponerande! Läppen, som många väljer att kalla utrymmet där Apple satt in alla sensorer, tycker inte jag är ett dugg störande. Något jag däremot stör mig på är telefonens konstiga format 19,5:9. Varför stör jag mig på det formatet? Svaret på den frågan är därför att de allra flesta apparna är anpassade efter det ”gamla” 16:9-formatet. Det innebär att det skapas svarta dö-ytor under och ovanför apparna, något som sakta men säkert lär bli ett minne blott eftersom apptillverkarna lär fixa till inom en snar framtid.
iPhone X har tre fysiska knappar, två volymknappar och en Siriknapp. För att knäppa av telefonen behöver jag trycka ner Siriknappen samtidigt som volym upp eller ner, en ganska smidig lösning tycker jag. För att tända displayen behöver jag bara nudda displayen för att den ska vakna. En sak jag funderat på är om skärmen kommer aktiveras när telefonen ligger i fickan. Andra sätt man kan aktivera displayen på är att lyfta den upp mot ansiktet eller trycka snabbt en gång på Siriknappen.
Om vi ska prata lite om telefonens baksida så har Apple iPhone X fått en baksida i glas, mestadels för att företaget implementerat trådlös laddning i telefonen. Trådlös laddning är en riktigt bra funktion, men glasbaksidor har jag något emot eftersom de spricker lätt.

På undersidan av mobilen sitter Lightningkontakten och två högtalargrillar som samarbetar med telefonhögtalaren att få fram medialjudet från till exempel Spotify. Apple har utrustat iPhone X med riktigt bra högtalare, men som vanligt när det kommer till ljudet i en mobiltelefon finns det väldigt lite bas. Tyvärr har Apple tagit bort hörlursuttaget i hopp om att kunderna ska köpa ett par Airpods till telefonen, ett par trådlösa hörlurar jag tycker Apple kunde ha inkluderat till en så dyr produkt.

Skärmen i fråga är 5,8 tum stor och har fått Super Retina-upplösning. Skärmen har i siffror fått upplösningen 1125 x 2436 pixlar, något som resulterar i pixeltätheten 458 pixlar per tum. Detta kan jämföras med iPhone 8 Plus som har pixeltätheten 441 pixlar per tum. Den stora höjdpunkten är främst inte displayens upplösning, utan tekniken. Apple iPhone X är den första telefonen från Apple med en OLED-panel. Panelen kommer ifrån Samsung och är riktigt bra. Panelen har en superb svärta, men som vanligt när det snackas om OLED-paneler tenderar de ljusa färgerna att bli något överdrivna. Jag tycker dock Apple lyckats riktigt bra med att även få de ljusare färgerna att se någorlunda verklighetstrogna ut.Ljusstyrkan liksom betraktningsvinklarna håller riktigt hög klass. När solen tittar fram (när det nu händer!) brukar många mobiler ha för låg högsta ljusstyrka. Detta är något jag inte tycker gäller iPhone X. En annan sak som är riktigt bra med displayen i iPhone X är den automatiska ljusstyrkan som anpassar sig riktigt bra efter omgivningen. Just detta är en sak som de flesta Androidtillverkarna har mycket svårt att få till.

iPhone X är utrustad med Apples nyaste processor A11 Bionic tillsammans med 3 GB arbetsminne (RAM). För första gången har Apple byggt en processor med fler processorkärnor än Androids främsta motsvarighet, Snapdragon 835. A11 Bionic bygger på 6 stycken kärnor som alla samarbetar. På detta vis blir iPhone X en blixtsnabb telefon. Allt ifrån att öppna Facebook till att öppna upp kameran går riktigt fort.

Självklart har jag även testat att köra benchmarktest på mobilen. Den här gången kom turen till AnTuTu. Här jag jag resultatet 215 786 poäng. Det kan jämföras med Sonys flaggskeppstelefoner Xperia XZ1 och XZ1 Compact som fått poängen 155 116 med Qualcomms senaste chipp Snapdragon 835. Det är därmed klart att Apple A11 Bionic är den snabbaste processorn på marknaden just nu.

 

Den primära kameran i iPhone X har fått upplösningen 12 megapixel med bländartalet f/1.8 medans den sekundära kameran fått upplösningen 12 megapixel med bländartalet f/2.4. Det märks att Apple kan det här med fotografi, iPhone X tar fantastiska bilder i ljuset såväl som i mörkret. Den sekundära kameran agerar ju optisk zoomlins åt den primära kameran, därför tycker jag det är synd att den sekundära kameran fått ett så pass mycket högre bländartal än den primära kameran eftersom bilderna tappar kvalitet om man använder sig av zoomfunktionen, speciellt i mörka miljöer där det skulle behövas så stor lins som möjligt. Med det sagt tycker jag inte att telefonen tar dåliga bilder i mörkret, tvärtom tycker jag att den får till mycket bra bilder.

Den främre kameran har fått upplösningen 7 megapixlar med bländartalet f/2.2. Jag tycker att iPhone X tar bra selfies, precis som de allra flesta andra high-end telefonerna på marknaden. En intressant inställningsmöjlighet Apple lagt in i kameramjukvaran till iOS 11 är att man, med hjälp av olika effekter, till exempel kan ta selfies i ett speciellt studioläge.

Apropå kameralägen finns det såklart ett automatiskt fotoläge med iPhone X, men inget manuellt läge som hos exempelvis OnePlus 5. Ett läge som däremot finns är ett speciellt porträttläge. Det går ut på att du fokuserar på ett speciellt objekt och kan få en suddig bakgrund. Detta är ett kanonläge som fokuserar fort på objektet i fråga.

I övrigt har Apple iPhone X fått IP-klassningen IP67. Det innebär att du kan ha mobilen under vattnet (på en meters djup) i upp till 30 minuter. Inte just för att jag tänkte dränka telefonen i badkaret, utan mer för att det är bra att den tål regn i vårt avlånga land där det regnar massvis med dagar. Telefonen har dessutom trådlös laddning, vilket är riktigt smidigt eftersom jag slipper trassla med sladdar.

En av de största höjdpunkterna i iPhone X är att Apple bytt ut TouchID mot något man kallar för FaceID. FaceID är en ny teknik där man använder ansiktet för att låsa upp mobilen istället för fingeravtryck. Samsung har tidigare haft någon variant på FaceID som inte fungerat bra. På iPhone X fungerar denna funktion riktigt bra. Jag läste in mitt ansikte utan glasögon. När jag sedan hade tagit på mig brillorna så kände telefonen ändå igen mig, imponerande med tanke på att vissa människor inte känner igen mig utan glasögon. Dessutom fungerande FaceID mycket bra i mörkret. Det gäller dock att du håller telefonen mitt framför ansiktet för att den ska känna igen ditt ansikte och låsa upp enheten.

Apple iPhone X är en riktigt genomtänkt telefon med utmärkt byggkvalitet, display och kamera. Dessutom har Apple varit riktigt innovativa med den nya FaceID-lösningen. Jag önskade däremot att iPhone X skulle haft plats för minneskort och en lite lägre prislapp.

 

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar ASUS Zenfone 4 – ett prisvärt lyxbygge

Efter att ha haft en ASUS Zenfone 4 i min ägo i några veckor tänkte jag nu dela med mig av mina åsikter kring telefonen, en telefon som imponerar för sitt pris, speciellt på kameraområdet!  

Read More

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Microsoft Surface Book med Performance Base

För ett antal veckor sedan fick jag hem hybridplattan Microsoft Surface Book för test, vilket är en hybrid mellan surfplatta och dator. Så, här är mina intryck av Microsoft Surface Book med Performance Base! 




Bild: Laptop Mag 





Designen

Microsoft Surface Book är byggd i ett stycke aluminium som löper längs med hela enheten. Med sin vikt på 1647 gram är Surface Book en riktig tungviktare, bokstavligen. Visst, hybriden kan upplevas som otymplig vid vissa situationer, men samtidig ger den en mycket bra kvalitetskänsla. Hybriden är indelad i två delar: tangentbordet och skärmen. När man kopplar ihop dessa blir Surface Book som vilken annan PC som helst. På den vänstra långsidan av datorn finner jag två USB-portar och en fullstor ingång för ett minneskort. I Surface Pro har Microsoft ersatt den fullstora SD-porten med en mindre sådan (så bara själva chippet på minneskortet passar). Men jag tycker det är bra att Microsoft inte valt att anamma samma taktik med Surface Book. På ovansidan finner vi de fullstora tangentbordet med tillhörande pekyta. Något jag saknar är en fingeravtrycksläsare. Jag vet att Microsoft satsar hårt på Windows Hello men enligt mig skulle det varit smidigare med en fingeravtrycksläsare så att jag inte skulle behövt stirra in i plattans kamera för att låsa upp den varje gång. Tangentbordet i fråga tycker jag har riktigt bra tangenter att skriva på.

Om vi går över till själva surfplattan så har den utrustats med ett hörlursuttag (!) på den högra kortsidan. På toppen av plattan sitter av/på-knappen tillsammans med ett kombinerat volymreglage. Den vänstra långsidan är helt blank men på plattans undersida sitter magnetkontakterna som ansluter till tangentbordet.

Skärmen 

Microsoft Surface Book har fått en 13,5 tumsskärm med upplösningen 3000 x 2000 pixlar, något som resulterar i pixeltätheten 267 pixlar per tum. Om jag jämför med några flaggskeppsmobiler jag har hemma har Surface Book en mycket låg pixeltäthet, men å andra sidan har jag inte ögonen lika nära Surface Book som jag har med en telefon. Panelen är av IPS/LCD-typ vilket innebär att enheten levererar riktigt bra verklighetstrogna ljusa färger, men desto sämre mörka färger (eftersom displayen är bakgrundsbelyst).

Skärmen har en mycket stark ljusstyrka vilket möjliggjort att jag kunnat jobba med sidan utomhus utan att irriteras av att ljusstyrkan upplevs för låg. Betraktningsvinklarna är också mycket bra. Något jag gillar är att Microsoft utnyttjat framsidan väl ät displayen då dö-ytorna runtom displayen är relativt små.

Det Microsoft kan förbättra till nästa generation Surface Book är att höja skärmupplösningen något. Inte för att jag tycker det behövs utan för att hybriden skulle få en bättre pixeltäthet, vilket skulle locka flera användare som vill ha specifikationer i toppklass.

Prestandan 

Varianten av Microsoft Surface Book jag fått testa är den med 16 GB RAM och hela 1000 GB, eller 1 terabyte minne som Microsoft väljer att kalla den. Processorn i fråga är Intels senaste I7-krets. Som väntat flyger alla ”vardagsgrejer” (såsom att kolla på YouTube, öppna dokument och surfa på webben). Något annat hade jag inte heller förväntat mig av denna best till maskin. Det är vid spelande den kraftfulla grafikprocessorn GeForce GTX 965M verkligen får visa vad den går för. Nu är jag en sådan person som aldrig brukar spela på min dator, men självklart fick jag ta tillfället i akt i och med denna maskin. Spelet jag testade att spela var Euro Track Simulator, ett spel där man kör lastbil. Det flöt på utan några som helst problem, något som för mig indikerar att Surface Book med Performance Base är en riktigt kraftfull maskin.

Som jag nämnde tidigare i texten har jag fått äran att testa maskinen med 16 GB RAM. För mig som inte brukar sätta mina datorer på så svåra tester skulle modellen med 8 GB RAM räckt till fint. Som ni säkert förstår på min formulering räcker 16 GB RAM till gott och väl för att underhålla mig. Jag märker inte det, men de som spelar mycket skulle säkert märka av att Microsoft valt den gamla minnestypen DDR3 före DDR4 som sitter i de flesta high-end datorerna idag.

Övrigt 

Med Surface Book medföljer en styluspenna vilket möjliggör att man kan göra saker såsom är pilligt med bamsefingrarna. Det är mycket smidigt att använda sig av pennan när jag till exempel ska markera text – något som brukar kunna vara besvärligt. Microsoft utlovar en batteritid på 16 timmar med tangentbordet inkopplat till plattan. Microsoft Surface Book har precis lika bra batteritid som de utlovar. Eftersom jag studerar har jag använt Surface Book:en som min huvuddator de senaste veckorna och precis som Microsoft säger räcker en laddning två dagar för mig.

Sammanfattning

Microsoft Surface Book är överlägset den bästa datorn jag någon använd. Den är supersnabb och har en finfin display. Det jag tycker Microsoft kan jobba vidare på är enhetens vikt då Surface Book är en tung pjäs.  

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Nokia 6 – mycket telefon för pengarna

Nu har jag haft Nokia 6 i min ägo i några veckor och tänkte i detta inlägg (test) dela med mig av de intryck jag fått av telefonen. Jag kan redan nu avslöja att jag tycker HMD lyckats riktigt bra med telefonen. 






Designen 

Nokia 6 har fått en framsida i glas och en baksida i aluminium med en ram i samma material som baksidan. Med en mer teknisk term kan man säga att Nokia 6 fått en unibodykonstruktion i aluminium. På framsidan skyddas mobilen av en skiva Gorillaglas 3, vilket känns lite omodernt idag med tanke på att dagens flaggskeppstelefoner utrustats med Gorillaglas 5. På framsidan finner vi vidare en Nokia-logga, en telefonhögtalare och något ovanligt för dagens smartphones; nämligen navigeringsknapparna placerade utanför skärmen. Det innebär också att Nokia 6 fått sin fingeravtrycksläsare på framsidan (inbäddad i hemknappen), vilket gör det otroligt lätt att låsa upp mobilen när den till exempel ligger på köksbordet.

På den vänstra sidan om hemknappen sitter tillbakaknappen medans multifunktionsknappen sitter på höger sida om hemknappen. Jag tycker det är irriterande att HMD inte lagt in en funktion så att man kan byta ordning på knapparna. Det var mycket störande från att komma från en Moto Z2 Play till Nokia 8. Baksidan på telefonen skyddas av en bit aluminium. Här finns ytterligare en Nokia-logga och en kamera med tillhörande LED-blixt. Något jag gillar är att Nokia 6 fått en ytterst liten kamerabump som inte alls påverkar mobilens funktion när den till exempel ligger på ett bord. Något jag inte gillar lika mycket är att metallen har mycket lätt att dra åt sig fingeravtryck. HMD har alltså inte behandlat metallen på baksidan mot fingeravtryck. Däremot upplever jag inte baksidan som hal, vilket ger pluspoäng.

På den högra långsidan finner jag av/på-knappen tillsammans med ett kombinerat volymreglage. Tyvärr sticker inte knapparna ut mycket från konstruktionen vilket gör att det är svårt att känna efter vart HMD valt att placera knapparna. Ytterligare en önskning skulle vara att HMD skulle ha satt dit en prick på volym upp-reglaget eftersom det då skulle blivit enklare att känna efter vilken knapp som tillhör vilken funktion. Kvalitetskänslan är däremot finfin då knapparna ger ett bra motstånd vid tryck. På vänstersidan finns endast luckan för SIM-kortet.

På undersidan av telefonen finns laddporten (tyvärr Micro-USB) tillsammans med en högtalargrill. Det skulle varit nice med en USB Type C-kontakt, men eftersom Nokia 6 presenterades i början på året, och dessutom är en mellanklassare är det inte förvånande att den fått den ”gamla” kontakten. På undersidan finner jag också en mikrofon som tar in ljud. På ovansidan sitter en 3,5 mm port för hörlurar. Jag gillar verkligen att HMD inte följer Apples fotspår genom att skippa hörlursuttaget och ser helst att HMD även fortsätter med det i framtiden.

Telefonen ligger skönt i handen och ger en robust känsla med sina 169 invägda gram. Men vadå kanske du tänker nu? 169 gram är ju otroligt mycket för en mobil med en 5,5 tumsskärm. Visst är det så, men samtidigt ger Nokia 6 ifrån sig en bättre kvalitetskänsla än många andra high-end mobiler ute på marknaden. Något jag däremot inte gillar lika mycket är att telefonen fått mycket stora dö-ytor på framsidan. Jag förstår att knapparna tar plats utanför displayen, men fortfarande är det mycket dö-yta till övers. Varför HMD, varför?

Displayen 

Nokia 6 har fått en 5,5 tumsskärm med Full HD-upplösning (1080 x 1920 pixlar) tillsammans med en IPS-panel. Upplösningen ger Nokia 6 en pixeltäthet på 403 pixlar per tum. Precis som med andra telefoner som har IPS-paneler har Nokia 6 fått mycket verklighetstrogna ljusa färger, men desto mer blaskiga mörka färger. Det är däremot något som är standard för alla telefoner med LCD-paneler. Det som däremot sticker ut med telefonens display är de ljusa färgerna som är mycket bra.

Något jag noterat är att touchresponsen inte verkar vara den bästa på mobilen. Istället för att kommandot sker direkt när jag trycker på displayen så dröjer det några millisekunder innan telefonens panel reagerar. Jag tror att det troligtvis är ett problem som kommer kunna lösas med en framtida uppdatering. Skärmen har mycket bra betraktningsvinkel och den går att se väldigt bra ute i det starka solljuset. För att kosta 2490 kronor har Nokia 6 fått en mycket bra skärm.

Det HMD skulle kunnat förbättra med Nokia 6 är helt klart dö-ytorna som håller nästintill Sonyklass. HMD har valt att placera knapparna utanför displayen, men det finns fortfarande mycket dö-yta runt dessa knappar. Dock förstår jag att HMD inte har samma tillgänglighet som till exempel Samsung att göra

Processorn och RAM-hanteringen 

HMD har utrustat Nokia 6 med en Snapdragon 430-processor tillsammans med 4 GB RAM och 32 GB inbyggt minne. Det är riktigt bra av HMD att utrusta Nokia 6 med 32 GB RAM för sin prisklass eftersom många telefoner från konkurrenterna kommer med max 16 GB inbyggt minne. Vid vanligt användande får Nokia 6 ett godkänt betyg, men inte mer. Jag upplever, som jag redan nämnt, en viss eftersläpning vilket får en stor påverkan på telefonens prestanda. 
Den flygplansnörd man är så var det ett måste att köra en omgång av spelet Infinity Flight, vilket är en mycket rolig flygsimulator. Under min spelomgång på cirka en halvtimme flyter allt på bra utan något som helst lagg. Telefonen känns också inte superhet på baksidan utan ljummen, vilket såklart är ett tecken på att Snapdragon 430-processorn är en riktigt arbetshäst. Nokia 6 kommer med 3 GB RAM och med Android 7.1.2 Nougat från start med en ytterst orörd Androidversion. Det innebär att det inte är särskilt många program som tar bakgrundsdata från mobilens 3 GB RAM. Nokia 6 har en mycket god RAM-hantering tycker jag, mobilen kommer ihåg vilka appar du använt långt bak i tiden.

Naturligtvis är inget test komplett utan ett benchmarktest. Den här gången var det benchmarkprogrammet GeekBench som knackade på dörren, därför fick jag så lov att testa vad Nokia 6 gick för i programmet. Jag fick resultatet 685 poäng i Single-Core Score och 2864 poäng i Multi-Core Score. Denna poäng gör att Nokia 6 placerar sig någonstans mitt emellan djungeln av mellanklasstelefoner, vilket får ses som ett godkänt betyg men inte mer.

Kamerorna 

Nokia 6 har utrustats med en bakre kamera med upplösningen 16 megapixel medans den främre kameran fått upplösningen 8 megapixel. Den bakre kameran har fått bländartalet f/2.0, vilket är standard för dagens mellanklassmobiler. Nokia 6 tar bra foton i ljuset men har det svårare i mörkret. Något jag noterat är att mobilen tar foton otroligt långsamt. Från det att jag trycker på avtryckaren till att mobilen tar kortet dröjer det säkert en sekund. Det är dock ett problem som HMD bör kunna lösa med en uppdatering tror jag.

Den främre kameran har fått upplösningen 8 megapixel med samma bländartal som den bakre kameran. Jag är ingen ”selfieexpert”, men jag tycker mig se att Nokia 6 utrustats med en främre kamera som hellre går åt dom kyligare än varma färgerna. Dessutom tycker jag att bilderna blir gryniga, vilket såklart inte är bra.

Om vi går över till kamermjukvaran har HMD modifierat denna ytterst lite med ett eget tema. Liksom hela systemet som telefonen drivs av är kameragränsnittet mycket lätt att förstå sig på med gå extralägen. Du har ett automatiskt och ett manuellt kameraläge. Men det finns också möjlighet att lägga till en vattenstämpel (med valfri text) om så önskas. Det går snabbt att växla mellan de olika kameralägena, men som jag nämnde i början av texten tar det dock lång tid att ta kort med Nokia 6 – även i det manuella läget.

Övrigt 

Nokia 6 har utrustats med ett 3000 mAh stort batteri, vilket är ett stort batteri med tanke på att telefonen fått en 5,5 tumsskärm med Full HD-upplösning tillsammans med den strömsnåla Snapdragon 430-processorn. Jag kan använda telefonen som vilken annan telefon som helst i två dygn utan problem. Dessutom har Nokia 6 en ypperlig standbytid. Det är däremot synd att Nokia 6 utrustats med en MicroUSB-kontakt och inte nya USB Type C. 
Något som skulle varit trevligt att finna skulle varit en IP-klassning eftersom man i vårt opålitliga land aldrig kan veta när regnet börjar ösa ner. En annan trevlig finess som skulle varit bra att se ombord skulle vara trådlös laddning, men eftersom Nokia 6 fått en konstruktion i aluminium är det helt förståeligt att den inte fått den finessen. HMD har valt att inte plottra till gränssnittet särskilt mycket i telefonen, vilket har resulterat i att jag fått mottagit en säkerhetsuppdatering för september månad väldigt tidigt, bra jobbat HMD. Jag hoppas nu att de fortsätter på den inslagna vägen! Något som också ska noteras är att mobilen har plats för två SIM-kort.

Sammanfattning

Nokia 6 är en av de bästa, om inte den bästa mellanklassmobilen jag testat. Sett till priset har Nokia 6 en bra skärm, ett bra gränssnitt (som flyter på riktigt bra) och en bra kamera. Att HMD är ruskigt snabba ut med nya uppdateringar gör dessutom upplevelsen ännu bättre.

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Snabbtest på Bluboo S1

Nu har jag haft min Bluboo S1 hemma i ungefär en vecka och tänkte i detta snabbtest dela med mig av de intryck jag fått av telefonen. Detta test kommer bli som mina vanliga tester fast inte lika ingående. 






Telefonen känns mycket välbyggd med glas på fram- och baksidan tillsammans med en ram som är gjord i aluminium. Det positiva med det här materialet är det är riktigt snyggt när det är rent. Desto mer för jäkligt ser det ut efter att man lekt runt med telefonen ett tag eftersom synliga fingeravtryck bildas otroligt lätt.

Bluboo marknadsför S1 som en ”bezelesless-smartphone”, något som inte är sant enligt mig. Visst, den har extremt mycket skärmyta för sin skärmstorlek, men kommer inte i närheten av Xiaomi Mi Mix i coolhet. Men fortfarande, för under 1500 kronor har Bluboo S1 en mycket häftig design. Det är däremot synd att Bluboo valt bort hörlursuttaget, trots att telefonen är bredare än min Moto Z2 Play.

Skärmen i telefonen är 5,5″ stor med upplösningen 1080 x 1920 pixlar (Full HD), vilket ger Bluboo S1 en pixeltäthet på 441 pixlar per tum. Panelen är av IPS-typ och som väntat levererar telefonen mycket verklighetstrogna. Betraktningsvinklarna är bra liksom ljusstyrkan i mobilen som går att kräma upp rätt rejält. 
Bluboo S1 har under huven blivit utrustad med processorn Helio X25 tillsammans med antingen 4 GB RAM och 64 GB minne eller med 3 GB RAM och 32 GB inbyggt minne (modellen jag har). Mobilen klarar av vanlig användning bra, men vid spelande av Infinity Flight börjar mobilen både lagga i spelet och bli het (eftersom den har en glasbaksida). I benchmarkprogrammet AnTuTu för telefonen poängen 60 000, vilket inte kommer i närheten av de 180 000 jag får på OnePlus 5 (vilket är helt förståeligt då Bluboo S1 tillhör en annan prisklass).

Om vi går vidare till kamerorna så har Bluboo S1 fått en primär 16 MP-sensor på baksidan tillsammans med en sekundär 3 MP-sensor som kan få till Bokeh-effekt. Båda kameror har fått bländartalet f/2.0. Som jag nämnt tidigare kostar Bluboo S1 ungefär 1500 svenska kronor. Något som kostar i en smartphone är kameraoptiken, och jag måste säga att Bluboo S1 har två urusla kameror. De är inte snabba att fokusera på objekt och dessutom är bilderna jag tar med telefonen i mycket dålig kvalitet.

Inte så värst vidare bra kvalitet… 

I övrigt har Bluboo S1 utrustats med en USB Type C-kontakt, en kontakt som började glappa från dag ett. Antagligen skickades det dock ett måndagsexemplar av telefonen till mig. Bluboo S1 saknar saker så som vattentålighet och trådlös laddning men har istället en mycket snabb fingeravtrycksläsare.


För att sammanfatta Bluboo S1 är det en bra instegsmobil för dig som inte behöver det värsta skriket i i Androidvärlden. Bluboo S1 har en helt okej skärm och processor men kamerorna är nästintill katastrofala. Om det  är något som sticker ut är det möjligtvis design.

Bluboo S1 kan köpas här.

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

OnePlus 5 – lever den upp till hypen?

OnePlus har sedan
starten 2013 släppt mycket attraktiva telefoner till fantastiska priser. Med
OnePlus 5 har konkurrenterna tagit in på det kinesiska företaget då det numera
går att få konkurrenternas flaggskepp för liknande priser.





Designen

Det första
jag märker när jag öppnar lådan och plockar ut telefonen ur dess förpackning är
hur förbryllande lik framsida OnePlus 5 fått mot föregångarna OnePlus 3 och 3T.
Det eftersom OnePlus 5 fått samma placering av fingeravtrycksläsaren och
dessutom fått samma runda hörn som vi känner igen från OnePlus 3 och 3T. Baksidan
skyddas istället utav aluminium. Som ni säkert sätt i andra recensioner är det
ganska många som nämner att de inte tycker OnePlus 5 liknar iPhone 7 Plus på
baksidan när man har sett båda telefonerna sida-vid-sida i verkligheten. Detta
är något jag inte alls håller med om då jag tycker att OnePlus 5 påminner
mycket om iPhone 7 Plus på baksidan med sina dubbla kameror placerade på precis
samma ställe som iPhone 7 Plus. Det är dock bara ett litet ”skönhetsfel” jag
hittar i mitt granskande av telefonen.
Något jag
däremot tycker är mera oroväckande är att telefonen är extremt hal. För att
inte tappa telefonen bör man ha ett stadigt grepp runtom den. Det är med andra
ord ett måste att skaffa ett skal med bra grepp. Ett exempel på ett
bra skal är OnePlus egna Sandstone-skal. Detta skal kommer ge din OnePlus 5 ett finfint grepp. Telefonen
är 7,3 mm tunn, vilket gör OnePlus 5 till den tunnaste telefonen OnePlus
någonsin släppt. Jag överdriver inte när jag säger att den känns riktigt tunn i
handen. Jag får den känslan eftersom OnePlus 5 fått en tvålformad kropp (vilket
innebär att den är tunnast längst ut för att bli tjockare ju mer mot mitten man
kommer). Telefonen väger 153 gram, något som gör att den ligger bra i handen.
Enhetens dubbla kameror på baksidan gör däremot att telefonen wobblar på bra på
bordet när jag försöker skriva på mobilen.

Om vi tar en
titt på mobilens undersida finner vi här en högtalargrill (som spelar högt men
skränigt), USB Type C-kontakten och ett hörlursuttag (!). Jag är mycket glad
över att OnePlus valt att behålla hörlursuttaget. Varför ska man ta bort något
så användbart som ett hörlursuttag liksom.
På den högra
långsidan finns av/på-knappen tillsammans med hållaren som rymmer upp till två
SIM-kort. Jag tycker att OnePlus har placerat av/på-knappen i precis rätt höjd. På
den vänstra långsidan finner vi istället volymreglaget och switchern för ljud,
ljudlöst och vibration. Något jag skulle önskat är att volymreglaget skulle
varit något längre och suttit högre upp. Kanske skulle OnePlus kunna bytt plats
på volymreglaget och switchern? Det är i alla fall något jag tror de flesta
skulle gilla bättre än hur det ser ut nu. Ovansidan på luren är helt tom från
sensorer och uttag. Något jag däremot skulle önskat funnits här är en
IR-sändare (det är ju alltid kul att jävlas lite och byta kanal på TV:n).
Jag trodde
att jag inte gillade frontmonterade fingeravtrycksläsare, men efter att jag
lekt runt med telefonen ett tag har jag vänt mig vid att ha den på framsidan. Det
är en fördel att ha läsaren på framsidan när jag vill låsa upp telefonen från
bordet. Däremot är den mer svåråtkomlig i fickan, vilket jag tycker är synd. Något
jag också tycker är synd är att telefonen fått mycket stora dö-ytor på
framsidan. Ni som känner till historien kring OnePlus 5 vet att OnePlus några
dagar innan offentliggörandet gick ut och sa att de inte kunde skapa en telefon
som liknade Samsung Galaxy S8 eller LG G6 rent estetiskt då OnePlus fortfarande
är ganska små i mobilbranschen och därmed ännu inte har tillgång till de delar
Samsung Galaxy S8 och LG G6 har.

Skärmen

OnePlus 5
har fått en 5,5 tums stor skärm med Full HD-upplösning (1080 x 1920 pixlar) i
det klassiska formatet 16:9. Det innebär att vartenda program i Play Butiken
kommer nyttja hela skärmen och inte lämna någonting till övers. Många har
säkert åsikter om att OnePlus ”bara” valt att använda Full HD-upplösning i
telefonen mot många konkurrenter som använder Quad HD-upplösningar för sina
respektive flaggskepp. Det har sedan länge avslöjats att man inte kan urskilja
enstaka pixlar i Full HD. Så jag går emot strömmen och säger att jag istället
tycker det är bra att OnePlus behållit Full HD-upplösningen då det både blir
skonsammare mot batteriet liksom mot processorn. Det jag möjligtvis skulle
kunna se skillnad på är om jag använde VR ihop med telefonen, något jag däremot
inte testade.

Panelen är
av AMOLED-typ, vilket innebär att OnePlus 5 fått en svärta som är svårslagen! De
ljusa färgerna såsom ljusgrön har däremot en tendens till att se lita
överdrivna ut, liksom alla telefoner som använder sig av AMOLED-paneler. Ett
exempel är att LG G6 inte alls har lika bra svärta som OnePlus 5, men har
istället ljusare färger som ser mer naturliga ut. Jag föredrar däremot panelen
i OnePlus 5 då jag älskar svärtan och färgerna som luren levererar.  Betraktningsvinklarna tycker jag också är
kanonbra. Ljusstyrkan tycker jag däremot är något svag när jag går ut i
solljuset. Det är knappt jag kan se vad som står på skärmen, vilket såklart
inte är acceptabelt för en flaggskeppstelefon år 2017.

Jag gillar
att OnePlus behållit 16:9-formatet och att företaget satt in en platt skärm i
OnePlus 5. Som jämförelse har jag en Samsung Galaxy S8+ hemma och jag måste
säga att OnePlus 5:an är mycket behändigare att hålla på med, den ligger både
skönare i handen (samt kan behandlas med en hand) och minskar
skrivsvårigheterna jag har med tangentbordet på Galaxy S8+ rejält. Det kanske
skulle varit nödvändigt att köra på något annat format om OnePlus 5 skulle haft
en större skärm, men jag tycker minst sagt att OnePlus 5 ligger bra i handen.
Det
diskuterades på nätet ett bra tag om en så kallad ”Jelly effect” (en konstig
scrolleffekt), men jag har varken märkt av det problemet eller något annat
skärmproblem med telefonen.

Prestandan och RAM-hanteringen

Det är på
det här området OnePlus 5 verkligen sticker ut från sina konkurrenter.
Telefonen använder sig av samma processor som till exempel HTC U11, men har
dubbla mängden RAM, dubbla mängden (i alla fall mitt recensionsexemplar, den
finns även med 6/64 GB minne, vem nu som köper den). Det innebär att OnePlus 5
utrustats med 8 GB RAM, vilket är samma mängd RAM som en hyfsad dator. Företagets
gränssnitt kallar man för Oxygen OS, vilket är ett gränssnitt som är väldigt
”light” ovanpå Stock Android. Det kommer således inte som någon överraskning
att varenda sak jag gör med telefonen går blixtsnabbt. Snapdragon 835 är ju ett
prestandachipp utan dess like och utan någon onödig bloat från Samsung i vägen
finns det inget som kan hindra besten!
Vid lite
spelande av flygsimulatorn Infinity Flight i drygt 35 minuters körande av en
Boeing 777-300ER kunde jag konstatera att telefonens aluminiumkropp inte ens
hade blivit ljummen, ett fenomen jag aldrig varit med om på tidigare telefoner
jag testat. Jag kan verkligen inte sluta tjata om vilket prestandamonster
OnePlus 5 är, för det är den verkligen. Om inte program och framtida
uppdateringar blir tyngre kommer det knappast behövas någon bättre processor i
kommande OnePlus-telefoner.
Som jag
nämnde tidigare har mitt exemplar 8 GB RAM, vilket är dubbla mängden RAM mot
till exempel Samsung Galaxy S8 och HTC U11. OnePlus 5 klarar av att gå mellan
olika appar utan några som helst problem. Som väntat kommer luren ihåg de
program jag haft igång långt bak i listan.
Självklart
testade jag att köra ett benchmarkprogram. Den här gången föll valet på
GeekBench. Som jämförelse av poängen hade jag min Samsung Galaxy S8+
sida-vid-sida med OnePlus 5:an. I Single-Core fick OnePlus 5 poängen 1984
medans Galaxy S8+ fick motsvarande på 2016. Om vi istället kollar in Multi-Core
– prestandan så fick OnePlus 5 poängen 6751 medans Galaxy S8+ fick poängen
6680. Även fast OnePlus 5 fick något sämre siffror måste jag säga att jag
tycker att telefonen varvar Galaxy S8+ i hastighet vid ”vanlig” användning.
Samsungs telefon tar väldigt lång tid på sig när jag ska göra något så enkelt
som att kolla Facebook, något OnePlus 5 inte gör.

Kameran och kameragränssnittet

I OnePlus 5
har OnePlus lagt ner otroligt mycket jobb på telefonens dubbla kamerasensorer,
i alla fall om man ska tro OnePlus själva. Den primära sensorn har fått
upplösningen 16 megapixel med bländartalet f/1.7 medans den sekundära sensorn
fått upplösningen 20 megapixel med bländartalet f/2.4. Det är ytterst sällan vi
ser att den primära kameran har lägst antal megapixlar, men enligt OnePlus har
man gjort det här valet då det är bäst med flest megapixlar när man ska zooma
in ett objekt. Den sekundära kameran agerar alltså extrazoom åt den primära
kameran upp till 2 gånger på optiskt vis (1,6 gånger om man ska vara 100%
korrekt). Extrazoomen har jag haft mycket nytta av i mitt bussfotograferande
(hehe).
Kamerorna
fotograferar fint i ljuset, så även i mörkret har jag upplevt med den sekundära
kameran. Det eftersom den primära kameran har ett lägre bländartal än den
sekundära kameran och således släpper in mera ljus. Så, om du inte väljer att
använda dig av den sekundära kameran på baksidan i mörkret kommer du också
kunna fotografera ett gäng finfina motiv!
Visst kan
det finnas viss nytta med att kunna zooma in ett motiv utan att förlora någon
kvalitet, men jag skulle hellre sett att OnePlus hade inspirerats av LG genom
att sätta in en vidvinkelkamera som sekundär kamera istället. Ni som följt
bloggen länge vet att jag tidigare testat LG G6 och att jag stortrivdes med mobilens
två kameror, så please OnePlus, låt uppföljaren till OnePlus 5 få en
vidvinkelkamera.

Utöver en
inzoomingsfunktion har OnePlus 5 begåvats med ett porträttläge så att man kan
fokusera på ett objekt och få dess bakgrund suddig. Detta är en funktion jag
tycker fungerar riktigt bra! Kameramjukvaran tycker jag också är bra. Den är
långt ifrån lika plottrig som konkurrenter såsom Samsung och LG:s
motsvarigheter, utan det är mycket snålt på onödiga funktioner. Det är något
jag gillar eftersom det ska gå snabbt att ta det perfekta kortet eller skifta
läge.


Den sekundära kameran har fått upplösningen 16 megapixel och tar enligt skribent Rasmus Hellmyrs mycket bra bilder i dagsljus såväl som i mer i mer dunkla miljöer. 

Övrigt

OnePlus 5
har utrustats med ett 3300 mAh batteri och OnePlus egna snabbladdningsteknik
Dash Charge, en funktion som laddar telefonen från tomt till fullt på cirka en
timme och tjugo minuter. Det gäller dock bara med den medföljande Dash-sladden
och Dash-laddaren. Om jag använder mig av en vanlig sladd och kopplar den till
en powerbank laddar telefonen upp betydligt långsammare.
Batteriet
drar tyvärr ur lika fort som det laddar i på mitt testexemplar. Jag misstänker
att jag kan fått ett exemplar med ett utslitet batteri och därav kommer inte
mobilen upp i den kapacitet jag önskar. Däremot har jag hört från många andra
att de upplever batteritiden i OnePlus 5 som riktigt bra.
OnePlus har
lagt till en hel del funktioner i gränssnittet OxygenOS. En av dom smidigaste funktionerna
tycker jag är att man kan trycka två gånger på skärmen för att starta den,
enkel, men grymt smart! Jag gillar också att man kan starta kameran genom att
trycka två gånger på av/på-knappen. Jag som kommer från en Samsung Galaxy S8+
är van att tillbakaknappen sitter på högersidan om hemknappen, något som inte
skulle gått att ordna till på exempelvis HTC U11. OnePlus har däremot lagt in i
mjukvaran så att man även kan byta plats på multitask-knappen och
tillbaka-knappen, supersmart!
OnePlus 5
har också stöd för dubbla SIM-kort. Tyvärr är det bara högtalaren på undersidan
som ger något medialjud ifrån sig, men jag skulle gärna ha sett att de
samarbetade alá HTC U11 och iPhone 7 Plus.

Sammanfattning

OnePlus 3
var en fantastiskt bra telefon, det var den. Med OnePlus 5 har OnePlus tagit
ett steg längre genom att leverera en smartphone med en superkamera,
superladdning och superprestanda. Det OnePlus behöver fixa till tills nästa
generation telefon presenteras är framförallt ljusstyrkan som är i det lägsta
laget.

       

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar ASUS ZenWatch 3 – ett rent mästerverk

Jag har för det mesta
testat Samsungs smartklockor Gear S2 och Gear S3. Nu när jag fått en ASUS nya
ZenWatch 3 tänkte jag dela med mig av de intryck jag fått av klockan. Jag fick
bara för några dagar sedan Android Wear 2.0 till klockan. Ni läsare har önskat
att jag ska skriva om hur Wear 2.0 upplevs på klockan, och jag tänker inte göra
er besvikna.






Designen

ASUS
ZenWatch 3 är ASUS första (och i min mening) riktigt snygga smartwatch. Den
runda displayen kombinerat med gulramen runtom displayen gör att ZenWatch 3 ser
riktigt exklusiv ut. På den högra sidan av klockan finns tre stycken knappar,
precis som på ett vanligt ur. Tillsammans med den urtavla jag har inställd på
displayen ser ZenWatch 3 ut som en riktig klocka enligt mig. Det är inget som
ser speciellt ”smart” ut om jag säger så. De tre knapparna tillför dessutom en
lyx-känsla. ASUS ZenWatch 3 har naturligtvis fått ett armband i äkta läder. Mer
specifikt är armbandet handsytt i Italien. Armbandet är enligt mig riktigt
snällt mot huden, men jag skulle önska att de kunde varit någon tjockare då jag
misstänker att hållbarheten inte kommer vara den bästa.

Rent
utseendemässigt ser ZenWatch 3 dyr ut, riktigt dyr. Vid första anblicken skulle
jag knappast tro att denna klocka ”bara” kostar 2490 kronor hos exempelvis
Webbhallen. ZenWatch 3 har också utrustats med armband som går att byta ut mot
andra 22 mm armband om man så önskar. Armbandet som medföljer ZenWatch 3 har
fått ett klassiskt spänne, vilket jag tycker är bra eftersom det är lätt att ta
av och på. Passformen på armbandet är också mycket bra då jag kan ha klockan på
mig från morgon till kväll utan att uppleva några som helst skav eller
liknande. Konstruktionen är IP67-klassad vilket innebär att klockan tål att ligga
under vatten på en meters djup i upp till 30 minuter. Detta är dock inget jag
rekommenderar er att testa. En liten besvikelse är att ZenWatch 3 inte fått
någon pulsmätare.

Designen är
helt klart det starkaste kortet i ZenWatch 3 då den är riktigt läcker och
påminner om många andra, smått tråkiga smarta klockor.

Displayen

ASUS
ZenWatch 3 har en 1,39” display med upplösningen 400 x 400
pixlar, något som resulterar i en pixeltäthet på 287 pixlar per tum, vilket är
en bra siffra för en smartklocka. Panelen är av AMOLED-typ, så vi kan alltså
förvänta oss en svärta i världsklass. När vi ändå är inne på svärta kan jag berätta
att ZenWatch 3 har en Always On-display (ständigt aktiv display), vilket är en
riktigt smidig funktion. Men Always On-funktionen aktiverad ser jag verkligen
vilken grym svärta ZenWatch 3 har. Precis som med AMOLED överlag blir de
ljusare färgerna något överdrivna till de ljusare tonerna. Det är däremot inget
jag stör mig på eftersom ASUS givit ZenWatch 3 ett mörkt gränssnitt.

Klockan har
en Always On-display med inte bara svartvita färger utan också ljusa färger.
Det betyder att du kan se färger som rött och blått i Always On-läget.
Betraktningsvinklarna är bra men jag skulle önskat att ZenWatch 3 kunde haft
något starkare ljusstyrka. Jag ser gott och väl vad som står på displayen när
jag är inomhus, men när jag kommer ut i solskenet blir det desto svårare. Ljusstyrkan
tycker jag alltså inte riktigt räcker till utomhus och är ett område jag tycker
ASUS bör jobba på till att man släpper en eventuell uppföljare. Skärmen är av
typen touch och är enligt mig riktigt följsam. Du behöver bara toucha lätt vid
displayen för att den ska utföra det kommando du önskar. Skärmen är liksom designen riktigt bra i ZenWatch 3. 

Processorn och RAM-hanteringen

ASUS
ZenWatch 3 är utrustad med Qualcomms specialutvecklade chipp för smarta
klockor, nämligen Snapdragon 2100. Det här är ett chipp Qualcomm tagit fram för
just Android Wear-klockor. Konstigt nog upplevde jag enstaka lagg i menyerna med
Android Wear 1.5, men det här lagget har försvunnit helt med Android Wear 2.0. Det
är en ren fröjd att scrolla mellan olika program i ZenWatch 3 efter att jag
uppdaterade den till Android Wear 2.0.
ASUS
ZenWatch 3 kommer med 512 MB RAM och 4 GB inbyggt minne. Jag tycker det räcker
bra med 512 MB RAM eftersom det inte finns samma multitask-möjligheter på en
smartwatch som det finns i en mobil. Här används RAM-minnet istället åt att
komma ihåg appar som man öppnat nyligen, och det räcker dessa 512 MB till
alldeles utmärkt! En smartklocka använder jag för att mestadels ta emot
notiser, men det händer att jag laddar hem en och annan app som får lagras på
klockans interna minne.  Jag tycket att internminnet på 4 GB räcker gott och väl.

Android Wear 2.0

Jag kunde
under förra veckan meddela att ASUS började uppdatera ZenWatch 3 till Android
Wear 2.0. Jag tycker Android Wear 2.0 känns mer ”vuxet” än föregående Wear 1.5.
I Android Wear 2.0 finns ett gäng inbyggda funktioner direkt i klockan för att
man inte ska behöva ta upp mobilen. I tidigare Android Wear-versioner fick man
notiser på klockan men sedan behövde man ta upp mobilen för att svara på
notisen.
Med Android
Wear 2.0 kan jag till exempel svara på konversationer direkt i klockan då
Google lagt in ett fullstort tangentbord i Wear 2.0 (på engelska). Det tycker
jag är en riktigt smidig funktion eftersom jag inte behöver ta upp mobilen för
att svara på kortare meddelanden. Text på runda skärmar har aldrig riktigt gått
ihop (och kommer heller aldrig göra). Men jag tycker Google anpassat Wear 2.0
bättre till smartklockor med runda skärmar.
Jag har en
smartklocka på handleden för att ta emot och se notiser, trodde jag. I och med
att man nu kan svara på en konversation direkt i klockan öppnas en helt ny
värld upp. Om Google fortsätter att utveckla Android Wear som man gör nu är det
bara en tidsfråga innan alla Android Wear-klockor inte behöver vara beroende av
telefoner.

Som jag
nämnt tidigare har ZenWatch 3 utrustats med tre fysiska knappar. Knappen i
mitten agerar hemknapp, men knapparna längs ner och högst upp går att anpassa.
Det går att ställa in vilket program jag vill öppna när jag trycker på varje
knapp, och det är ju praktiskt!

Övrigt

ASUS
ZenWatch 3 har utrustats med ett 341 mAh batteri. Detta skulle vara ett väldigt
litet batteri om det handlade om en smartphone. Som tur var handlar det inte om
en smartphone utan en smartwatch med en 1,39” stor display med upplösningen 400
x 400 pixlar. Batteritiden är enligt mig över förväntan. Vid normal användning
räcker batteriet två dygn utan några problem. ASUS skickar också med en trådlös
laddocka som man ansluter klockan till när man ska ladda den. Dockan fungerar
mycket bra. När jag ska ladda upp klockan låter jag bara dockan och klockan
toucha vid varandra så påbörjas laddningen. ASUS ZenWatch 3 har också utrustats
med en snabbladdningsteknik som kallas HyperCharge som laddar klockan från 0 –
60% på endast 15 minuter.
ASUS
ZenWatch 3 är också IP67-klassad, vilket innebär att man kan ha klockan på en
meters djup i max 30 minuter. Det är inget jag vågat testa eftersom klockan har
ett armband i läder, läder som förmultnar lätt i vatten.

Sammanfattning

 ASUS ZenWatch
3 är en riktigt snygg smartklocka, om inte den snyggaste smartklockan jag
någonsin sett. Dessutom är den snabb, har bra batteritid samt har en mycket fin
skärm. Jag kan faktiskt inte komma på något negativt med klockan och ger den
full pott, 9,9 av 10 möjliga!

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Bose Soundlink Color II

Jag har sedan tidigare
varit ett stort fan av Bose Soundlink Mini-serien eftersom dessa små rackare
låter otroligt bra. Så, när jag fick möjligheten att testa lillebror Soundlink
Color II tackade jag självklart ja. Här är mitt test efter en veckas lekande
med högtalaren.


Bilder: Bose

Designen

Bose
Soundlink Color II finns att välja på i fyra olika färger; svart, blå, röd och
vit. Jag har testat den röda varianten av högtalaren. Jag skulle inte direkt
kalla färgen för röd då den är mer korallröd i verkligheten. Runt hela
högtalaren löper ett material i gummi. Materialet gör inte bara att högtalaren
står otroligt stadigt på bordet, utan också att greppvänligheten blir mycket
hög, jag har med andra ord aldrig varit nära att tappa högtalaren. Bose
Soundlink Color II väger lite över ett halvt kilo men känns väldigt mycket
lättare än min Soundlink Mini II. Högtalaren är också IPX4-klassad, vilket
innebär att den tål stänk. Det är något som kan vara riktigt bra om man vill
spela musik vid sjön eller poolen.
På ovansidan
av högtalaren finner vi sex olika knappar. Alla har fått samma gummimaterial
som resten av högtalaren, vilket jag tycker är sjukt snyggt. Bara för att det
är ett gäng knappar behöver de inte sticka ut från den övriga konstruktionen –
eller hur? Längst till vänster finner vi av/på-knappen följt av
blåtandsknappen, AUX-knappen, volym ner-knappen, multimediaknappen samt volym
upp-knappen. Ovanför blåtandsknappen har Bose satt en liten lampa som blinkar i
olika färger beroende på vilket läge högtalaren är i. På den högra kortsidan
finner vi ett 3,5 mm uttag (om man vill plugga in något med sladd, nu om någon
ens tänker tanken…) och laddporten som är av Micro USB-typ. 
Det skulle varit
kul om Soundlink Color II skulle varit utrustad med en USB Type C-kontakt, men
antagligen hade Bose börjat utveckla högtalaren innan Type C-kontakten kom ut
och därav har Soundlink Color II inte utrustats med kontakten. På undersidan av
högtalaren finner jag en yta som är ännu mer gummerad än högtalaren i sig, en
yta som ger Soundlink Color II ett riktigt stadigt grepp på ytor såsom bord.  

Ljudet och funktioner

Bose är
kända för att skapa små produkter som låter väldigt bra för sin storlek. Gäller
det även Soundlink Color II? Svaret är både ja och nej. Soundlink Color II
låter mycket bra för sin storlek, men kommer inte riktigt upp i samma nivå som Soundlink
Mini II. Soundlink Color II har ett finfint mellanregister, men det som skiljer
den åt mot Soundlink Mini II är att Soundlink Mini II har en mycket starkare
bas. Det märks från den stund jag jämför vikten mellan Soundlink Color II och
Soundlink Mini II då Soundlink Mini II är tyngre, trots att den är mindre sett
till måtten. Sundlink Mini II kostar 500 kronor mer än Soundlink Color II och
jag rekommenderar Soundlink Mini II före Color II om du vill ha en kompakt högtalare
med det bästa ljudet. Jag föredrar Soundlink Mini II före Soundlink Color II
här eftersom Soundlink Mini II har något tyngre bas. Om du däremot inte lyssnar
på bastung musik rekommenderar jag Soundlink Color II då båda högtalarna har
ett mellanregister som låter snarlikt varandra.
Bose
Soundlink Color II har stöd för Bose:s Connect-app. Här kan du till exempel
följa högtalarens batteritid, men du kan också göra flera andra grejer. Det går
till exempel att ställa in hur lång tid det ska ta för högtalaren att stänga av
sig själv efter att du stoppat musiken. Jag har tiden inställd på 5 minuter då
jag inte vill slösa ström i onödan. Med Bose Connect-appen kommer jag även
kunna uppdatera högtalaren i framtiden. Det är en funktion som Bose är typ
ensamma om att erbjuda.

Sammanfattning

Om du vill
ha en välljudande liten högtalare som både ser och låter bra är Soundlink Color
II högtalaren för dig. Dessutom är det extra bra att högtalaren tål vattenstänk
och även kommer få uppdateringar i framtiden. Jag kan inte annat än att
rekommendera Bose Soundlink Color II.  

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Sony Xperia XZ Premium – Sony:s nya vrålåk lever verkligen upp till förväntningarna!

Det känns alltid spännande att testa nya prylar, det gör det! Och Sonys nya flaggskeppstelefon Xperia XZ Premium är någonting helt unikt eftersom jag aldrig tidigare haft en smartphone med 4K-display i min ägo. Xperia XZ Premium är ett vrålåk på pappret, men är det samma vrålåk vi får ta del av vid användning? Det och mycket mer ska jag besvara i det här testet! Dessutom kommer jag för första gången ge en produkt jag testat betyg från en skala på 1-10! 






Designen 

Sonys telefoner går att känna igen på ett lätt sätt eftersom de har en stor ram på ovan- och undersidan av displayen, och Xperia XZ Premium är inget undantag. Dessa enorma skärmramar gör att Xperia XZ Premium upplevs som en stor pjäs i handen. Jag tycker dock inte telefonen känns för stor, utan telefonen ligger som en smäck i handen. Sony har förklarat att de rejäla skärmramarna behövs för att tillverkaren skulle få plats med den avancerade 19 megapixel-kameran som XZ Premium utrustats med. Som man kan höra på namnet Xperia XZ Premium är telefonen byggd i premiummaterial såsom glas och aluminium, men något som bryter det intrycket är att telefonens långsidor är gjorda i plast, vilket inte är särskilt premium. Glas och aluminium är två väldigt hala material men plastdetaljerna som XZ Premium utrustats med tycker jag är riktigt bra då plasten gör att XZ Premium känns greppvänlig. Dessutom har Xperia XZ Premium utrustats med hela åtta antenner där plastdetaljerna spelar en stor roll i signalstyrkan.

Sonys mobiltelefoner har haft en historia bakom sig med hög värmeutveckling, något man ska ha löst med dessa plastdelar som XZ Premium utrustats med.

Sony Xperia XZ Premium har tåligt GorillaGlas 5 på fram- och baksidan, vilket är Cornings just nu tåligaste skyddsglas. Detta betyder att XZ Premium antagligen inte tar någon skada om telefonen ligger i fickan med ett par nycklar. Som vanligt rekommenderar jag att man köper till ett glasskydd och ett skal för det optimala skyddet för telefonen. Glaset och aluminiumet bidrar till att Xperia XZ Premium känns riktigt exklusiv i handen då telefonen inte har en minsta tendens att ge ifrån sig någon knack eller knarr. Den största nackdelen med att XZ Premium fått en konstruktion i glas är fingeravtryck. Glas har en förmåga att dra åt sig mycket fingeravtryck, något som inte förnekar sig här heller, fingeravtrycken blir mycket synliga på mitt svarta textexemplar av telefonen. Om du vill slippa fingeravtryck rekommenderar jag att man tar en titt på den Titanfärgade versionen av telefonen då svarta versionen av XZ Premium drar åt sig extremt mycket fingeravtryck.

På telefonens högra långsida finner vi samtliga fysiska knappar. Här finns ett kombinerat volymreglage och en av/på-knapp som också fått en fingeravtrycksläsare inbäddad. Utöver det har Sony sin vana trogen valt att implementera en kameraknapp, något jag tycker gör att telefonen känns som en digitalkamera när man ska ta ett fotografi. Knappen möjliggör också att man kan fotografera under vatten, något jag inte rekommenderar att man testar eftersom telefonen kan bli fuktskadad trots sin IP68-klassning. På den vänstra långsidan finner vi endast en lucka för SIM-kortet och minneskortet.

Volymknapparna är kombinerade och sitter enligt mig på precis rätt höjd. Jag gillar också fingeravtrycksläsaren samt strömknappens placering. Fingeravtrycksläsaren är lätt att komma åt från olika vinklar vilket dessa läsare inte brukar vara när de sitter på framsidan eller baksidan på en smartphone. Bra jobbat Sony!

På toppen av Xperia XZ Premium sitter en mikrofon och ett hörlursuttag. Jag är evigt tacksam över att Sony valt att behålla uttaget i XZ Premium då flera konkurrenter (av oklar anledningen) valt att ta bort hörlursuttaget. Jag hoppas att Sony fortsätter att utrusta kommande telefoner med hörlursuttag även i fortsättningen.

På undersidan av Xperia XZ Premium finner vi en USB Type C-kontakt och ännu en mikrofon. USB Type C-kontakten stödjer Qualcomms snabbladdningsteknik Quick Charge 3.0 vilket ger XZ Premium en snabb laddhastighet. Sony har givit både under- och översida en yta i aluminium, medan långsidorna är gjorda i plast för att dels förbättra telefonens signalstyrka men också för att minska värmeutvecklingen.

Trots att Xperia XZ Premium har hörn i 90 grader känns telefonen behaglig att hålla i. På telefonens baksida hittar vi, trots att den är 7,9 millimeter tjock, en ytterst liten ring runt kameran som skapar en kamerabump. Detta betyder att telefonen inte ligger helt plant på bordet, men är samtidigt inte ett stort irritationsmoment eftersom telefonen inte wobblar omkring.

Skärmen och ljudet 

Xperia XZ Premium har fått en 5,5 tumsskärm med den häpnadsväckande upplösningen 2160 x 3840 pixlar. Detta innebär att XZ Premium i praktiken har en 4K-upplöst display. Jag skriver i praktiken då den enda appen som stödjer superupplösningen som XZ Premium utrustats med är Youtube och Amazon Prime. Sonys egna album-app har också stöd för att visa material i denna superupplösning. Sonys systemgränssnitt använder fortfarande 1080p-upplösning som standard. Det låter riktigt coolt att ha en smartphone med 4K-display, men i praktiken är nyttan mycket liten med en så högupplöst display. 
Sony har gått emot tillverkare såsom LG och Samsung för att fortsätta köra på 16:9-formatet. Jag tycker det är bra att Sony stannat kvar vid detta klassiska format eftersom materialet i telefonen inte behöver skalas om som i exempelvis Samsung Galaxy S8. Panelen i XZ Premium är av IPS-typ med Sonys egna X-Reality motor på toppen. Det jag tycker är bäst med bilden i XZ Premium är de verklighetstrogna färger som panelen levererar. Skärpan är helt otrolig när man har en YouTube-video på som stödjer XZ Premium:s höga 4K-upplösning. Sådan här bra bild trodde jag bara man kunde få i dyra TV-apparater, men Sony har visat vart skåpet ska stå med XZ Premium! Mobiler såsom Samsung Galaxy S8+, LG G6 och Xiaomi Mi Mix har inte alls samma skärpa som XZ Premium. Betraktningsvinklarna är som hos de allra flesta flaggskeppen idag riktigt bra. I mjukvaran har Sony implementerat tre olika skärmlägen, standardläget, ett professionellt läge och ett läge man väljer att kalla ”Läget för extra livfulla”. Läget med extra livfulla färger gör att telefonen förvränger samtliga färger något, allt för att IPS-panelen ska likna en AMOLED-panel. Det professionella läget innebär istället att färgerna blir tråkiga på ett nedtonat sätt. Standardläget, som är inställt från början ger enligt mig den bästa balansen mellan de tre färgerna.

Bild: Sony 

Sony har, till skillnad från många andra tillverkare, tagit vara på ”dö-ytorna” runt displayen och utrustat XZ Premium med ett par stereohögtalare. Jag brukar vanligtvis inte ta upp telefonen för att kolla på videos, men med XZ Premium har jag gjort det då jag gillar mobils högtalare riktigt mycket. Mellanregistret, såsom röster, låter bra. Det jag gärna ser en förbättring till nästa gång är basstyrkan i telefonen. Som de allra flesta vet är det dock svårt att få till kraftfull bas i en mobiltelefon eftersom XZ Premium i det här fallet, skulle behövt vara ganska mycket bredare om Sony skulle kunnat uppfylla min önskan.

Prestandan och RAM-hanteringen 

Sony Xperia XZ Premium är den första mobilen ute på den svenska marknaden med Qualcomms processorflaggskepp Snapdragon 835. Det tillsammans med 4 GB RAM och 64 GB inbyggt minne. Allting på Xperia XZ Premium fullkomligt flyger fram jämfört med Samsung Galaxy S8+, den telefonen jag kommer ifrån närmast. Mitt exemplar av XZ Premium gav aldrig upp, oavsett hur hårt jag pressade telefonen så flöt allting bara på. Man brukar kunna se om en smartphone är långsam genom att öppna kameran. Men, precis som med allting annat så öppnar Xperia XZ Premium upp kamera-appen riktigt snabbt.

Xperia XZ Premium har utrustats med 4 GB RAM, något som är fullt tillräckligt för att driva på Android 7.1.1 Nougat – telefonens version av Android. För att få bra flyt i en smartphone handlar det om att optimera mjukvaran efter hårdvaran, något jag tycker Sony lyckats galant med. Att ha två appar sida-vid sida klarar XZ Premium av som en kung. Som ni säkert förstår är det inte heller några som helst problem att skrolla mellan olika appar eftersom telefonen har ett bra kom-ihåg-minne.

Även fast Xperia XZ Premium klarar av att handskas med varma temperaturer betydligt bättre än tidigare Xperia-telefoner kan XZ Premium i min mening inte mäta sig med exempelvis Samsung Galaxy S8+. Telefonen har en tendens till att bli ljummen vid scrollande i menyer men blir desto varmare om man sätter igång ett grafikkrävande spel såsom Infinite Flight. Däremot klarar XZ Premium av spelomgången (som varade i cirka 30 minuter) utan lagg eller liknande.

I benchmarkprogrammet AnTuTu får Xperia XZ Premium siffran 175 154, något som gör att XZ Premium hamnar bara några hundra poäng efter benchmarkkungen iPhone 7 Plus. Detta betyder att Xperia XZ Premium både är riktigt snabb vid praktiskt användande, men också i benchmarkprogram. Denna kombinerande egenskap har jag aldrig haft i en smartphone inne i test-labbet.

Xperia XZ Premium:s resultat i AnTuTu

Kamerorna och super-slowmotion

Xperia XZ Premium är utrustad med en helt ny 19 megapixel-sensor från Sony med bländartalet f/2.0. Kameran i XZ Premium är enligt Sony den mest innovativa kameran sedan man lanserade Xperia Z våren 2013. Sonys mobiltelefoner har bildat mycket brus i de fotografier jag tagit med tidigare Xperia-smartphones. Med Xperia XZ Premium har Sony fått bort mycket av bruset, men XZ Premium har fortfarande en tendens att ta brusiga bilder. I ljusa miljöer blir bilderna väldigt bra, men det är i mörka miljöer telefonens kamera tenderar till att skapa brusiga bilder. 
Xperia XZ Premium kan spela in Slow-motion video i 960fps. Det innebär att mobilen tar 960 bilder per sekund och sedan omvandlar dessa bilder till en riktigt häftig slow-motion video. Dessvärre sänker mobilen upplösningen drastiskt när man drar igång slow-motion läget, och återigen blir bilden brusig. Det är dock svårt att klaga på funktionen då den är ashäftig och för att Sonys nya mobiltelefoner är de enda mobiltelefonerna som kan erbjuda funktionen. Ni kommer kunna se en video där jag snurrar en Fidget Spinner för att demonstrera hur mycket Ultra-Slowmotion det faktiskt är.

Bild i ljuset 
Bild i mörkare miljö

Kameramjukvaran i Xperia XZ Premium är mycket lättnavigerad och logiskt uppbyggd. Ett tryck på kameraknappen tar mig till kamera-appen. I XZ Premium går det att ta kort på två olika sätt: antingen genom att trycka på avtryckaren eller genom att trycka någonstans på displayen. Jag föredrar läge två eftersom det är lättare att trycka på displayen än på en dedikerad yta. Det går självklart också att använda kameraknappen som avtryckare. Sony har även implementerat ett gäng effekter i sitt kamera-gränssnitt. En effekt är av AR-typ och går ut på att man placerat ut figurer på en plan yta såsom på ett bord.

AR-effekt

Den främre kameran har fått en upplösning på 13 megapixel med bländartalet f/2.0. Sony har alltså inte snålat med megapixlarna på framsidan heller. Ser det bara bra ut på pappret eller är det lika bra i verkligheten? I mitt tycke har Xperia XZ Premium den bästa selfie-kameran i en smartphone som jag testat. Detta beror på att mitt ansikte blir riktigt skarpt, men också för att färgerna blir åt det varma hållet. Den sista inställningen går däremot att ställa in hur man vill i ett fotoredigeringsprogram direkt i mobilen.

Smile! (or not…)

Övrigt 

Xperia XZ Premium har utrustats med ett 3230 mAh batteri, vilket kan verka som ett riktigt snålt tilltaget batteri eftersom telefonen har en 4K-display. Som jag nämnt ovan använder telefonens gränssnitt sig av 1080p-upplösning och inte den 4K-upplösning som XZ Premium är kapabel till. Det är ytterst sällan jag använt 4K-funktionen. Av de 3230 mAh XZ Premium är utrustad med får jag ut ungefär en och en halv dags kraftigt användande. Sony har även implementerat en Batterihanterare som tar hand om mobils batteri. Det går till exempel att ställa in att XZ Premium ska ladda upp till 90% – för dubbelt så lång livslängd av batteriet.

Xperia XZ Premium har fått en fingeravtrycksläsare placerad på den högra långsidan (i av/på-knappen). Xperia XZ Premium har enligt mig den bästa fingeravtrycksplaceringen på en smartphone eftersom man når åt läsaren oavsett hur man håller XZ Premium. Läsaren är riktigt snabb, men den är också riktigt känslig. Om man är någorlunda fuktig om fingret vill läsaren inte låsa upp telefonen, utan du måste vara torr om fingertoppen om läsaren ska låsa upp telefonen.

Xperia XZ Premium är IP-klassad enligt IP68-standarden, vilket betyder att man kan ha telefonen på en och en halv meters djup upp till 30 minuter. Det är inget jag dock rekommenderar att man provar. Det är dock en rejäl trygghet när man använder telefonen i regnet.  Något som skulle vara trevligt är trådlös laddning.

Sammanfattning 

Xperia XZ Premium är Sony:s bästa telefon man någonsin gjort. Skärmens kvalitet är fantastisk, telefonen är supersnabb och har en väldigt häftig kamera. Det Sony behöver jobba på till nästa gång är att krympa mobilens yttermått då de är lite väl stora i XZ Premium. Jag ger Sony Xperia XZ Premium betyget 9,1 på en tiogradig skala. 

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Bose QuietControl 30 – hörlurarna som spelar i en egen liga!

Bose QuietControl 30 är Bose:s uppföljare till In-Ear hörlurarna Bosde QuietComfort 20. Den största skillnaden mellan de två är att QuietControl 30 är trådlösa. Har QuietControl 30 en bra passform? Hur bra är ljudet? Det är saker jag ska reda ut i det här testet! 





Bild: Expert Reviews





Design och komfort 

Bose QuietControl 30 är ett par trådlösa In-Ear- hörlurar med tillhörande nackkrage. Nackkragen är gjord i plast, ett material som kan bli ”kladdigt” mot huden i varma miljöer. Det tycker jag inte är fallet med den här nackkragen då jag kan ha hörlurarna på mig hela dagar utan att känna något obehag att ha på mig dem. I jämförelse med Sony SBH70:s bygel är QuietControl 30 betydligt stadigare. Det innebär att hörlurarna är rätt så rejäla och inte kan åka ner i fickan som ett par traditionella In-Ear- hörlurar. Bose skickar med ett fodral till hörlurarna som är hårt till ytan. Fodralet skyddar säkerligen hörlurarna bra vid ett tapp. Bose QuietControl 30 är utformade för att vara lätta och bekväma att bära hela dagar, därför ser jag inte anledningen till att Bose väljer att skicka med ett fodral till hörlurarna, ett fodral som de flesta antagligen väljer att bära i en väska på grund av dess storlek.

Bose QuietControl 30 använder sig av Bose:s berömda StayHear – snäckor. Dessa snäckor är gjorda i silikon och har fått en extra bit, utöver den som går in i örat, för att hålla snäckorna på plats. Bose QuietControl 30 har dom bästa snäckorna jag testet på ett par In-Ear hörlurar eftersom det knapps märks att hörlurarna sitter på plats när man satt i dem i öronen. Extradelen av snäckan gör också att jag kan röra huvudet fritt utan att hörlurarna riskerar att ramla ur.

En fråga jag fick i min Unboxing-text är om hörlurarna är vattentåliga. Enligt Bose är hörlurarna stänktåliga, men inte vattentåliga. Det innebär att man ska kunna ha på sig hörlurarna i regn utan att behöva oroa sig över att de ska gå sönder. Jag rekommenderar dock att man inte använder hörlurarna under ösregn då det kan bli en dyr historia.


Ljudet och Noice Cancelingen 

Det första jag måste poängtera här är att jag inte är någon audiofil, utan en ”vanlig” person som gillar att lyssna på musik. Här är min lekmannauppfattning: jag tycker hörlurarna låter riktigt bra! Jag gillar framförallt mellanregistret, men skulle önskat att de kunde haft en något tyngre bas. Detta är något som kan ställas in med hjälp av en equalizer, men det skulle varit bra om hörlurarna skulle haft lite tyngre basinställningar inställda från start. 
Den största fördelen med ett par Bose-hörlurar är helt klart, ljudisoleringen, eller Noice Canceling som tekniken heter med en mer avancerad teknikterm. Bose har med QuietControl 30 tagit tekniken ett steg länge då dessa hörlurar är de första hörlurarna i världen där det går att justera hur mycket Noice Canceling man vill ha i lurarna. Detta kan du göra via Bose Connect – appen som finns tillgänglig till Android och iOS. Det är Noice Canceling – funktionen som är den stora grejen med QuietControl 30. Jag har upplevt funktionen som väldigt smidig när jag vill ha in ljud från omvärlden, som till exempel på bussen och tåget. Noice Canceling – funktionen är verkligen guld värd när man vill ”hoppa in i sin egna värld”, men om det är något jag skulle önskat kunde vara lite bättre så är det att reducera bort bruset (från Noice Cancelingen) bättre.

Bild: Bose

Hörlurarna har också fått ett gäng inbyggda mikrofoner. Dessa plockar inte bara in ljudet åt Noice Canceling – funktionen utan möjliggör också att du kan ta samtal med hörlurarna. Samtalskvaliteten har jag upplevt som riktigt bra i hörlurarna, liksom personen jag pratat med i andra änden. Såklart har QuietControl 30 utrustats med en fjärrkontroll där man kan ställa in hur hörlurarna ska bete sig. Det går att spela upp musiken, pausa musiken, hoppa till nästa/föregående låt och reglera volymen med kontrollen. Dessutom går det också att justera hur mycket Noice Canceling man vill ha i hörlurarna.


Funktioner 

För att få ut max av QuietControl 30 rekommenderar jag att man hämtar hem Bose Connect – appen då det är kontrollcentret för hörlurarna. Om man inte vill justera Noice Canceling – funktionen direkt på hörlurarna kan man göra det mycket smidigt i appen. I appen kan man i detalj se hur mycket Noice Canceling som är aktiverat i hörlurarna. 
Hörlurarna har upp till tio timmars batteritid, något man kan följa i appen då man kan se hur många procent batteri det finns kvar. Eftersom Bose QuietControl 30 måste laddas med jämna mellanrum skulle det kunna vara frustrerande om man glömmer hörlurarna på och batteriet drar ur. I Bose Connect – appen finns en funktion som låter dig ställa in hur länge hörlurarna ska vara på efter att musiken stängts av. Helst ska det ju vara så kort tid som möjligt så att du inte förlorar batteri i onödan. Minimitiden som finns att välja på är 5 minuter, ett läge jag kört med som fungerat bra. Bose QuietControl 30 går också att uppdatera direkt i appen, coolt va?

Slutsats 

Bose QuietControl 30 är mina nya favorithörlurar. Dess smidighet och sitt kristallklara ljud imponerar. Dessutom är den en rejäl bonus att hörlurarna får uppdateringar. Det skulle däremot varit en trygghet om dessa kunde varit IP-klassade (vattentåliga).

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar LG G6 – telefonen som kör över Samsung Galaxy S8

Mycket fokus har riktats på Samsungs nya flaggskepp Galaxy S8 och S8+, något som gjort att LG G6 hamnat i skymundan. Nu har jag fått hem min LG G6:a och tänkte dela med mig av de intryck jag fått av telefonen!  


Designen  

LG G6 har fått en 5,7 tums display, men trots sin stora skärm känns telefonen inte stor i handen eftersom LG jobbat hårt på att slimma ner ramarna kring displayen. LG G6 är till exempel mindre än iPhone 7 Plus, trots en 0,2″ större display. LG har i vanlig ordning dragit till med en kaxig slogan,  ”telefonen som passar i handen”, vilket syftar på att man kan använda G6an lätt med en hand, och det stämmer mycket bra!  
På framsidan på LG G6 finner vi såklart den 5,7 tums stora skärmen, men också en kamera, telefonhögtalare, LG-loggan och ett gäng sensorer. Skärmen tar upp 79% av framsidan, en helt klart godkänd siffra. Jag tror dock att G6 kunde fått ännu större skärmyta om LG inte placerat sin logga på framsidan. Samsung Galaxy S8 och S8+ har en liknande design och där fick Samsungloggan stryka på foten. LG G6 använder sig av formatet 18:9, vilket innebär att den är dubbelt så hög som bred. Detta är en stor bidragande orsak till att telefonen fått ett så fint enhandsgrepp.  
LG G6 har fått en baksida som denna gång skyddas av glas, GorillaGlas 5. Jag har testat den silverfärgade varianten av telefonen, som trots sin glans ser ut att vara gjord i borstad metall. Troligtvis har G6 fått en behandlad metallyta som LG lagt en glasskiva över. Ruskigt snyggt är det hur som helst! Den stora akilleshälen med glas brukar vara fingeravtryck. LG har lagt på en yta på G6 som stöter bort fingeravtrycken riktigt bra. Jag misstänker dock att dessa fingeravtryck blir betydligt mer påtagliga på den svarta varianten av LG G6. Baksidan är svagt tvålformad så att telefonen ska passa perfekt i handen. På baksidan finns också de dubbla kamerorna (med dubbla LED-blixtar), den kombinerade fingeravtrycksläsaren och av/på-knappen och en G6-logga. Det är mycket smidigt att LG placerat av/på-knappen på baksidan eftersom pekfingret vilar runt den positionen.  
På LG G6:s topp har LG placerat ett hörlursuttag (bra där LG!), en mikrofon och två antennlinjer. LG är i princip den enda tillverkaren bland dagens flaggskepp som placerat hörlursuttaget på ovansidan, något jag gillar eftersom jag inte behöver vända telefonen upp-och-ner när jag ska ta upp telefonen ur jeansfickan. På telefonens undersida finner vi USB Type C-kontakten för laddningen, en högtalagrill och ännu en mikrofon. Jag skulle önska att LG kunde placerat högtalaren på telefonens baksida eftersom jag lätt täcker över den i den positionen den sitter i nu.  
På telefonens vänstra långsida är volymknapparna. Till skillnad från LG G5 har LG G6 fått två separerade volymknappar, något som skulle vara ett störande moment om en av/på-knappen suttit på samma sida. Jag stör mig inte på att LG separerat knapparna eftersom man placerat av/på-knappen på baksidan, dessutom tycker jag att volymknapparna sitter på rätt höjd. På den vänstra långsidan sitter släden för SIM-kortet och ännu en antennlinje. 
Telefoner såsom Samsung Galaxy S8+ och Xiaomi Mi Mix är hala att hålla i. Både Samsung Galaxy S8+ och LG G6 har konstruktioner i glas. Samsung Galaxy S8+ är mycket hal, men G6 känns inte alls lika hal att hålla i. Jag misstänker att det har med telefonens suveräna ytbehandling att göra. Således tycker jag inte det är nödvändigt att skaffa ett fodral. LG G6 är inte bara vatten och dammtålig enligt IP68-standarden. Telefonen har också gått igenom ett gäng falltester, vilket innebär att G6 förhoppningsvis klarar sig bra om du råkar tappa telefonen. LG G6 känns robust i handen eftersom den har fått en robust ram, som förhoppningsvis inte ger vika i första taget. Den tillverkare som hittills haft bäst kvalitetskänsla i ett flaggskepp är HTC med HTC 10, en titel som LG tagit över med G6!  

Skärmen  

LG G6 har fått en 5,7 tumsskärm med Quad HD+ – upplösning (1440 x 2880 pixlar). LG G6 har fått något fler pixlar utspridda på skärmen eftersom mobilen använder formatet 18:9 konstra 16:9-formatet som mobiler med mer ”traditionell” Quad HD-upplösning använder. Panelen som G6 har är av IPS-typ. Trots att panelen är av IPS-typ har G6 en mycket bra svärta. Färgerna i panelen är väldigt bra. När man kollar på en video känns det nästan som att man är på 3D-bio på grund av den fantastiska panel LG G6 har. Färgerna i LG G6:s display blir extra färgrika eftersom LG i samarbete med Dolby lagt in ett HDR-läge i panelen, ett läge som just ska förstärka de olika färgerna. 
Ljusstyrkan är bra. Det går utan problem att se vad som står på displayen i starkt solljus. I en direkt jämförelse med Samsung Galaxy S8+ ser jag hur märkbart bättre ljusstyrka LG G6 har mot Samsung Galaxy S8+:en. På pappret ska S8+:en ha bättre ljusstyrka, men i verkligen upplever jag inte att det är så. Betraktningsvinklarna är också de riktigt bra.  

Prestandan och RAM-hanteringen  

Många har säkerligen dömt ut LG G6:s prestanda redan eftersom telefonen använder fjolårets flaggskeppsprocessor. En sak jag lärt mig när jag testat olika telefoner är att kolla hur bra tillverkarna anpassat mjukvaran till hårdvaran. Det är till exempel inte processorn i min Samsung Galaxy S8+ som gör den otroligt slö, utan mjukvaran. Misstolka inte, Snapdragon 821 är fortfarande en riktigt bra processor. LG G6 klarar av att gå runt i menyerna utan några som helst problem. Jag tycker är LG G6 upplevs snabbare än Samsung Galaxy S8 och S8+, trots att den använder en ganska mycket långsammare processor (på pappret). När jag testar att köra en omgång av spelet Infinite Flight flyter det på riktigt bra under min speltid på ungefär 35 minuter. Telefonen blir dessutom bara ljummen under min spelomgång, något jag ser som ett riktigt stort plus.  
LG G6 har utrustats med 4 GB RAM, en RAM-mängd som är någon mindre än exempelvis Xiaomi Mi Mix:s eller OnePlus 3/3T:s RAM-mängder på 6 GB vardera. LG G6 klarar av att gå mellan appar lika bra som Snapdragon 821-processorn klarar av spel, vilket innebär att G6 har en mycket bra RAM-hanterare. Jag kan öppna ett gäng appar för att sedan gå tillbaka till dem utan att behöva börja om på ruta ett igen. 
I benchmarkprogrammet AnTuTu får LG G6 siffran 134 260, en siffra som placerar telefonen på 32:a plats precis över Samsung Galaxy S7. LG G6 hamnar dock rejält efter mobiler såsom OnePlus 3T. Benchmarks är program som visar på den ungefärliga prestandan för telefoner. Långt ifrån alla gånger stämmer dessa siffror med hur telefonerna presterar vid ”vardagligt bruk”, något som enligt mig stämmer på LG G6.  

Kamerorna 

LG G6 har fått dubbla 13 MP-kameror på baksidan. Den primära kameran har fått bländartalet f/1.8 medan den sekundära kameran fått bländartalet f/2.4. Det som får LG G6 att sticka ut bland dagens smartphones är den sekundära vidvinkelkameran. En vanlig kamera tar fotografier i 71 grader. Med vidvinkelobjektivet kan LG G6 ta bilder i 125 grader, en funktion som är riktigt smidig om man till exempel vill fotografera ett rum eller en hög byggnad. Till skillnad från den extrazoom-funktion som iPhone 7 Plus fått tycker jag att LG:s vidvinkelfunktion är betydligt mer användbar.  
Kameran tar riktigt fina bilder i ljusa miljöer liksom i mörka miljöer med mycket detaljer i bilderna. Det är inte så konstigt att G6 har en av de bästa mobilkamerorna på marknaden just nu eftersom mobilen har det låga bländartalet f/1.8. Kameramjukvaran är lättnavigerad och innehåller åtta olika fotolägen. Här hittar vi bland annat ett manuellt läge med diverse olika inställningsmöjligheter och ett 360- gradigt panoramaläge, vilket innebär att du kan ta en panoramabild i 360 grader. I appen finns också ett läge så att man kan få upp en remsa med de senast tagna bilderna, en funktion jag tycker är onödig. Som jag skrev tidigare har G6 en display som är dubbelt så hög som bred, något LG nyttjat i kameraappen. Med LG G6 kan man ha två foton bredvid varandra i kameraappen. Jag skulle däremot gärna vilja se en dedikerad knapp eller yta för att starta kameran.   


Den främre kameran har fått en upplösning på 5 megapixlar. Jag tycker mobilen tar riktigt bra selfies. Såklart kan den också ta selfies i 100 graders vinkel. Det skulle däremot ha varit trevligt med en LED-blixt även på telefonens framsida.  

Ej vidvinkel 
Bild med vidvinkel 
Selfie


 Gränssnittet  

LG G6 kommer förinstallerad med Android 7.0 Nougat tillsammans med tillverkarens egna tolkning på operativsystemet, UX 6.0. LG har alltid haft en förkärlek att anpassa gränssnittet i företagets telefoner, så även den här gången. Hela gränssnittet är väldigt färgglatt, något som symboliserar och går igen på den otroliga skärmen. LG G6 använder mjukvaruknappar som kan möbleras om.  
LG G6 kommer också med skärmlåset Knock Code. Knock Code låter dig som användare knacka en kod för att låsa upp mobilen, vilken är en supersmidig säkerhetslösning enligt mig. Telefonen har också en del extrafunktioner såsom att man kan köra två appar samtidigt och dubbelklicka på mulitask-knappen för att gå till senast använda app. LG G6 har precis som förra årets G5 också fått en ständigt aktiv display! En nackdel G6 har är att vissa appar inte går ända ut i kanterna. En app såsom YouTube klarar exempelvis inte av att visa videos på hela displayen utan att det blir ”svarta ränder” under- och över displayen. Förhoppningsvis rättar LG till detta i en kommande uppdatering! 

Övrigt  

LG G6 har fått ett 3300 mAh stort batteri. Batteritiden tycker jag är riktigt bra då jag lätt får ut en dags användning. Dessutom medföljer en snabbladdare som laddar upp telefonens batteri fort om batteriet mot förmodan skulle börja tryta mot slutet på dagen. 
G6 har fått en fingeravtrycksläsare placerad på baksidan. Till skillnad från tidigare LG-mobiler behöver jag bara lägga fingret på läsaren för att mobilen ska låsa upp. Läsaren är inte heller känslig mot fuktiga fingertoppar, vilket är bra. Det bästa av allt är dock att den är läskigt snabb!   
Det är synd att LG inte tillverkade en variant av mobilen med både en förbättrad DAC och trådlös laddning. Vi i Europa får nöja med det vi får trots avsaknaden av både trådlös laddning och en inbyggd, förbättrad DAC. Dessutom har den europeiska varianten av G6 ”bara” fått 32 GB inbyggt minne.  

Sammanfattning 

Med LG G6 har LG inte tagit några risker. LG har för första gången levererat en telefon som gått rakt in i mitt hjärta. LG G6 har en bra kvalitetskänsla, grym display, grym kamera och är supersnabb. Vad kan LG förbättra till nästa gång? Typ inget, jo släppa varianten med inbyggd Quad HD DAC i Sverige! LG G6 käkar Galaxy S8 till frukost och är därmed den överlägset bästa telefonen jag testat!    

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Xiaomi Redmi Note 4 – den optimala familjetelefonen!

 Xiaomi Redmi Note 4 är enligt mig en av
de mest intressanta telefonerna från Xiaomi på marknaden. Det är inte på grund
av prestanda eller utseende, utan för att telefonen har stöd för det svenska
mobilnätet till 100%. Här är mitt test
på Xiaomis mellanklassare!




Designen

Xiaomi Redmi
Note 4:s baksida består mestadels av aluminium med undantaget för antenn-ytan
som är gjort i plast. Ramen som löper längst telefonen är liksom den också
gjord i aluminium. Kvalitetskänslan är på topp. Det första jag noterade när jag
packade upp telefonen var dess kvalitetskänsla. Telefonen ligger också riktigt
bra i handen tack vore de svagt rundade hörnen. Dessutom har Xiaomi gjort
baksidan tvålformad (kanterna sluttar ner på enhetens långsidor) något som
bidrar till telefonens goda passform. På telefonens framsida hittar vi såklart
en display, en telefonhögtalare och en selfiekamera. Redmi Note 4 har också
fått tre touchknappar placerade under displayen. Jag tycker det är bra att
Xiaomi valt att placera dessa knappar utanför skärmen eftersom knapparna på
skärmen krånglat i vissa telefoner. Självklart bidrar detta till att Redmi Note
4 fått stora döytor kring skärmen. Mobilen har en screen-to-body ratio på
ungefär 73%.
Jag har dock
inga som helst problem att hantera telefonen med en hand. Det eftersom Redmi
Note 4 fått en relativt liten display på 5,5 tum. Telefonens
fingeravtrycksläsare har Xiaomi placerat under kameran på enhetens baksida.
Fingeravtrycksläsaren är mycket lättåtkomlig och jag har inte haft några
problem med att nå åt läsaren. Volymknapparna och av/på – knappen har Xiaomi
placerat på den högra långsidan med volymknapparna först följt av av/på –
knappen. Jag tycker Xiaomi placerat knapparna på rätt plats. Det skulle dock
varit bra om Xiaomi kunde räfflat ytan på av/på – knappen eftersom den då
skulle blivit enklare att hitta på direkten. Redmi Note 4 har fått ett
hörlursuttag placerat på ovansidan. Det är bra eftersom jag inte behöver vända
telefonen upp-och-ned i fickan när jag ska stoppa in hörlurarna. Xiaomi har
valt att placera två högtalargrillar på telefonens undersida. Detta resulterar
i att jag lätt täckt över högtalarna när jag spelat ett spel eller liknande.
Jag tycker att Xiaomi kunde placerat högtalarna på telefonens baksida istället.
Det skulle förhoppningsvis inneburit att jag inte skulle täckt över högtalaren
lika lätt av misstag.

undersidan finner vi även laddningsporten av micro USB-typ. Det är synd att
telefonen inte fått den nya USB Type C-porten, något som däremot är förståeligt
eftersom Redmi Note 4 kostar 2890
kronor
, vilket innebär att man behöver skära ned vissa kostnader för att
kunna prispressa produkten. Överlag tycker jag att Xiaomi Redmi Note 4 påminner
en hel del om HTC:s mellanklassare X10, men det är HTC som härmat Xiaomi
eftersom Redmi Note 4 presenterades före HTC X10! Telefonen ligger otroligt bra
i handen och jag tycker inte ett skal behövs till mobilen då den är mycket
greppvänlig.

Skärmen

Xiaomi Redmi
Note 4 har fått en 5,5 tumsskärm med Full HD-upplösning (1080 x 1920 pixlar).
Det resulterar i att telefonen fått en pixeltäthet på 401 pixlar per tum. Med
denna pixelstyrka kan jag inte urskilja enstaka pixlar. Som jag uttryckt mig
tidigare tror jag att flera andra tillverkare utrustar sina telefoner med Quad
HD-upplösning (1440 x 2560 pixlar) för att vara störst, bäst och vackrast. Jag
tycker med andra ord Xiaomi gjort rätt val när man utrustat Redmi Note 4 med en
Full HD-skärm då det både är skonsammare mot batteriet och processorn.
Bild: Xiaomi

Skärmen är
riktigt ljusstark med goda synvinklar i även när solen skiner som starkast.
Xiaomi Redmi Note 4 har utrustats med en IPS-panel vilket innebär att färgerna
på skärmen blir mycket verklighetstrogna med undantag för svärtan som snarare
är åt det gråaktiga hållet. Som vanligt med Xiaomis telefoner känns det som att
färgerna ”poppar ur skärmen”, nästan som om man är på 3D-bio. Nu kanske jag må
vara ute och flaxa, men jag tycker det är bra att Xiaomi inte utrustat Redmi
Note 4 med edge-kanter eftersom dem upplevs som irriterande på mobiler som
exempelvis Samsung Galaxy S7 Edge och Huawei Mate 9 Pro!

Prestandan och RAM-hanteringen

Xiaomi Redmi
Note 4 har under huven fått processorn Snapdragon 625 tillsammans med 3 GB RAM
och 32 GB inbyggt minne. Xiaomi har optimerat systemet MIUI förvånansvärt bra
till telefonens hårdvara. Att gå runt i de olika menyerna är inga som helst
problem med telefonen exempelvis. När jag testar att köra en omgång av spelet
Infinity Flight uppstår enstaka stillbilder (lagg) då och då, men det är inte
särskilt iögonfallande.
Som jag
nämnt består många delar av Redmi Note 4:as baksida av aluminium. Processorn
har bland annat placerats under aluminiumet, något som bidrar till att telefonens
värmeutveckling går uppåt i rasande takt när man gör något krävande (som att
spela ett spel). Telefonen blir inte jättevarm men blir inte heller ljummen,
utan någon stans där emellan. Mitt låneexemplar av Redmi Note 4 har fått 3 GB
RAM. 3 GB RAM som inte riktigt räcker till. När jag går mellan appar jag har
öppna behöver telefonen öppna upp apparna på nytt, vilket är ett tecken på att
mobilen inte riktigt har ett RAM-minne som räcker till.    
I
benchmarkprogrammet AnTuTu får Xiaomi Redmi Note 4 ut siffran 61 513, en siffra
som gör att mobilen hamnar på plats 51 i AnTuTu:s lista med samtliga mobiler
som testats med programmet. Mobiler som testats i AnTuTu:s bas är ju både
low-end, mellanklassare såväl som high-end mobiler. Det finns tusentals mobiler
ute på marknaden och jag skulle säga att plats 51 är en bra plats med tanke på
att Redmi Note 4 är en telefon i mellansegmentet.

Kamerorna

Xiaomi Redmi
Note 4 har fått en bakre 13 megapixelskamera med bländartalet f/2.0. Jag tycker
telefonen tar riktigt bra foton i ljusa miljöer. Bilderna blir då väldigt
detaljerade. I de mer mörka miljöerna blir bilderna något överansträngda, något
Xiaomi borde kunna fixa med en uppdatering av mjukvaran. Kameramjukvaran är
mycket lättnavigerad. Xiaomi har inkluderat ett gäng filter man kan använda sig
av när man tar ett foto. Det går till exempel att lägga till ett filter så
tonerna i bilden ser varma ut. Dessutom har man också lagt till ett filter så
att man kan få sina bilder i svartvitt. Bland de ”vanliga” lägena finns bland
annat ett panoramaläge och det manuella läget!
Den främre
kameran har fått en upplösning på 5 megapixlar med bländartalet f/2.0, ett
hyfsat högt bländartal för en telefon i 3000 kronorsklassen! Jag tycker Redmi
Note 4 får till riktigt bra selfies med god detaljrikedom. Jag kan dock tycka
att bilderna blir åt det kalla hållet. En rolig funktion Xiaomi lagt in är en
funktion som ska känner av hur gammal du är, en funktion som dock inte fungerar
särskilt bra.

Övrigt

Xiaomi Redmi
Note 4 har fått ett rejält tilltaget batteri på hela 4100 mAh. På pappret ska
mobilen ha en grym batteritid med tanke på att den använder sig av en 1080p –
panel. Batteritiden är mycket riktigt väldigt bra. Jag får ut ungefär två
dagars användning, vilket får anses som väldigt bra med dagens standard på
smartphones. Jag tycker däremot det är synd att Xiaomi Redmi Note 4 använder
sig av en micro USB-kontakt.
Fingeravtrycksläsaren
sitter på telefonens baksida och i vanlig Xiaomi-anda har man använt en läsare
från svenska Fingerprint Cards. Läsaren är snabb att låsa upp telefonen
dessutom är den inte särskilt känslig.
Telefonen
har också plats för dubbla SIM-kort som kan vara aktiva samtidigt. Denna
funktion är riktigt smidig om man har ett SIM-kort till jobbet och ett SIM-kort
privat. Något jag gärna skulle sett är att mobilen kunde varit IP-klassad!
  

Sammanfattning

Med Xiaomi
Redmi Note 4 får man otroligt mycket telefon för pengarna. Du får en riktigt
bra skärm, riktigt grym batteritid och en byggkvalitet som är svårslagen. Det
Xiaomi kan fixa till nästa generations Redmi Note-telefon är att finjustera
kameran och stoppa in lite mera RAM-minne.  

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Fitbit Alta HR!

När jag testade Fitbit
Alta var jag alldeles lyrisk över att Fitbit utrustat aktivitetsarmbandet med
en OLED-display. Nu har jag testat uppföljaren Alta HR och kan ge mitt slutliga
omdöme. Lever uppföljaren upp till redaktionens hårda krav? Vad har förbättrats
med uppföljaren till Fitbit Alta? Det och lite till ska jag reda ut i det här
testet!



Modellen av
Fitbit Alta HR jag fick hem var varianten med det svarta sportarmbandet. En
stor förändring Fitbit gjort med Alta HR mot föregående Fitbit Alta är att man
bytt ut armbandets spänne. Med vanliga Alta behövde man justera storleken genom
att trycka fast en plupp i rätt hål. Med Alta HR har Fitbit bytt Alta:s spänne
mot ett vanligt klassiskt sådant. Jag tyckte det var krångligt att spänna fast
spännet på Alta, men tycker inte det längre med Alta HR:s spänne. Fitbit Alta
HR säljs i två storlekar; antingen med ett stort eller litet armband. Som
vanligt håller Fitbits armband högsta kvalitet och jag upplever inte minsta
tendens till skav eller liknande, trots att jag har Alta HR på mig i princip
hela tiden.
Fitbit har
gjort som Apple brukar göra mellan alla S-modeller i tillverkarens
iPhone-serie. Fitbit har inte gjort sådär jättestora förändringar i designen
från Alta till Alta HR, men några förändringar har Fitbit gjort. Fitbit har
dels lagt till en Fitbit-logga på framsidan av bandet. Den mest uppenbara
förändringen är dock pulsmätaren på baksidan. Det är tack vare pulsmätaren som
Fitbit valt beteckningen HR (som står för heart rate). I övrigt är Alta HR
identisk till Alta i designen. Jag tycker det är synd att Fitbit inte implementerat
en av/på knapp eftersom det skulle underlättat om man kunde knäppa av
armbandet. En av de mest irriterade sakerna med Alta HR är nämligen pulsmätaren
som blinkar när man lägger Alta HR:en på en yta i mörkret. Ljuset från pulsmätaren
är starkt och det är därför jag önskar att man skulle kunna knäppa av
armbandet.
För att
navigera runt i Alta HR:s system är de inte de vanliga svepgesterna vi är vana
att använda vid en vanlig pekskärm. Fitbit Alta HR har, precis som Fitbit Alta,
fått en specifik pekyta man pekar på för att navigera sig runt i systemet. Denna
lösning är riktigt smidig. Det eftersom Fitbit Alta HR är ett litet
aktivitetsarmband. I och med att Alta HR är så liten till ytan skulle det bli
svårt att använda sig av de svepgester man använder sig av i smartphones, så
jag tycker Fitbit tänk och gjort precis rätt på den här punkten. Faktum är att
Fitbit Alta HR är världens minsta aktivitetsarmband med en pulsmätare, vilket
innebär att den inte tar mycket plats på handleden. Jag brukar normalt sätt (med
andra smartklockor och aktivitetsarmband) ta av mig enheterna på nätterna. Tack
vore Alta HR:s slimmade formfaktor och grymma passform behöver jag inte göra
detta med Fitbits nyaste familjemedlem.
Jag tycker
det är konstigt att Fitbit inte IP-klassat Alta HR eftersom armbandet är tänkt
att sitta på handleden den mesta tiden av dygnet. Ett aktivitetsarmband tycker
jag ska vara åtminstone IP67-klassat så att det klara av om man råkar ta en
dusch med det på. Hela framsidan skyddas av en glasskiva, en glasskiva som inte
gjort några märken ifrån sig när jag kommit åt föremål med armen av misstag. Om
man vill kan man köpa till extra armband, både i silikon och i läder. Båda
varianter finns tillgängliga i olika färger. Om du äger en Fitbit Alta sedan
tidigare och har tillbehör (i form av armband) så fungerar dessa till Alta HR
också!  
Sett till gränssnitt
och funktioner är Fitbit Alta HR väldigt lika föregångaren Fitbit Alta. Det
enda som skiljer dem åt är att Alta HR har länge batteritid och en pulsmätare.
Fitbit Alta hade ett batteri som räckte upp till fem dagar. Fitbit Alta HR har
istället ett batteri som räcker upp till sju dagar. Den andra funktionen som
lagts till är en pulsmätare. Pulsmätaren är placerad på armbandets baksida
(naturligtvis) men kan inte bara mäta dina pulsslag, utan också din sömn.
Fitbit Alta HR kan känna av ditt sömnmönster – en supercool funktion enligt
mig. Alta HR mäter hur många timmar jag sover riktigt bra! Alta HR kan dessutom känna av när jag går och lägger mig. Om jag sover
ojämnt kan Alta HR dessutom ge mig tips på hur jag kan förbättra min sömn,
vilket också det är häftigt!
Fitbit Alta
HR saknar fortfarande stöd för att ta emot notiser från sociala medier såsom Facebook
och Instagram. Däremot kan du se när du får ett inkommande SMS eller samtal på
den lilla OLED-skärmen. Jag hoppas att Alta HR kommer få stöd för att hantera fler
notiser från flera program i framtiden, men jag är rädd att jag hoppas för
mycket.
Gränssnittet
i Alta HR är identiskt till det gränssnitt Fitbit Alta har. Det innebär att
Alta HR har ett mycket lättnavigerat system som dessutom är logiskt uppbyggt! Det
finns ett gäng urtavlor att välja mellan, men utbudet är mycket begränsat.
Fitbit Alta
HR är utan tvekan det bästa aktivitetsarmbandet jag testat hittills. Armbandet
i sig väcker inte mitt största intresse, utan det är sömnfunktionen som jag är
imponerad över att Fitbit fått till så bra! Skulle jag rekommendera Fitbit Alta
HR för en vän? Tja, för 1490 kronor skulle jag absolut göra!    
+ Skön passform! 

+ Avancerad pulsmätare 

+ Användarvänlig 

– Ej vattentålig 

     

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Xiaomi Mi Note 2 – imponerande Galaxy Note 7-kopia från Xiaomi!

Xiaomi Mi Note 2
tillkännagavs i oktober förra året tillsammans med Xiaomi Mi Mix. Det var Mi
Mix som fick all uppmärksamhet tack vore sin futuristiska design. Jag har fått
hem Mi Note 2, i den här recensionen tänkte jag dela med mig av de erfarenheter
jag fått av telefonen såhär långt!



Designen

 Xiaomi Mi
Note 2 har fått en baksida- och framsida i glas. Ramen runtom telefonen är i
aluminium. Båda sidor på telefonen skyddas av GorillaGlas 3, vilket är en
gammal version av skärmglaset. Det är mycket underligt att Xiaomi inte valt
GorillaGlas 5 istället, men det beror antagligen på att Cornings begränsade
upplaga av skyddsglaset. Baksidan skyddas även den av samma typ av skärmglas.

telefonens framsida hittar vi den 5,7 tums stora skärmen tillsammans med tre navigeringsknappar
(i underkant), en telefonhögtalare och en främre selfiekamera. Tillskillnad
från Xiaomi Mi Mix har Mi Note 2 fått sina knappar placerade utanför skärmen i
sann Xiaomi-anda. Skärmen täcker drygt 74% av enhetens framsida. Det innebär
att Mi Note 2 har en något sämre screen-to-body ratio än många av
konkurrenterna, men framförallt sämre än Xiaomi Mi Mix. Detta är synd eftersom
Xiaomi skulle kunnat skala ned yttermåtten. Sony är en tillverkare som har
stora skärmramar, men det eftersom de flesta Sony-telefonerna är vattentåliga
enligt IP68-standarden. Xiaomi Mi Note 2 är ingen IP-klassad telefon, så jag
tycker det är konstigt att Xiaomi behövt ta så mycket plats till telefonramen
på framsidan av mobilen. Xiaomi har också valt att placera samtliga knappar
utanför skärmen – ett bra val enligt mig! Knapparna som är på skärmen brukar
ofta ha en förmåga att ”försvinna” in i gränssnittet, vilket inneburit att jag
behövt starta om telefonerna. Med knapparna placerade utanför skärmen behöver
jag knappast vara rädd för att de försvinner.
Trots att
knapparna är placerade utanför skärmen går det att ställa in hur man vill att
knapparna ska agera när man trycker på dem. Man kan då antingen välja att ha
tillbakaknappen placerad på antingen höger- eller vänstersidan, vilket är
smart.
Den högra
långsidan består av två olika knappar – av/på knappen och en kombinerad
volymknapp. Jag tycker det är bra att Xiaomi satsat på en kombinerad volymknapp
då det blir lättare att förstå vilken knapp som tillhör vilken funktion. Jag
skulle däremot önska att Xiaomi kunde ha satt dit en prick på volym-upp ytan
eftersom det då skulle blivit enklare att känna vilken knapp som tillhör vilken
funktion. Xiaomi har placerat volymknapparna högst upp medans av/på knappen är
placerad precis under. Jag tycker Xiaomi placerat knapparna på rätt plats
eftersom de sitter i rätt höjd för mina mediumstora händer. Knapparna är precis
som ramen gjorda i aluminium och knapparna ger ett perfekt motstånd när man
trycker på dem. Knapparna är en stor del av lyxen Mi Note 2:s utsida förmedlar
till användaren! Den vänstra långsidan består endast av en lucka för de dubbla
SIM-korten.

undersidan har Xiaomi placerat laddkontakten och två högtalargrillar.
Laddningen sker igenom USB Type C-uttaget och ja, laddkontakten sitter placerad
som på varje modern smartphone idag. Högtalarna skulle jag hellre sett blivit placerade
på telefonens framsida, särskilt när det finns utrymme till det så tycker jag
det är konstigt att Xiaomi inte lagt ner energi på att få till det. Samsung har
med sin senaste Galaxy A-upplaga av mobiltelefoner placerat högtalaren på
långsidan, något som resulterar i att man inte täcker högtalaren av misstag med
handen, något man riskerar att göra nu. På ovansidan finner vi ett 3,5 mm uttag
för inpluggning med hörlurar, en mikrofon och ett IR-öga. Jag har äntligen
funnit en telefon med ett hörlursuttag placerat på toppen! Bland dagens
smartphones är det nämligen så att de allra flesta fått sina 3,5 mm-uttag
placerade på undersidan. Många tillverkare har också tagit bort IR-porten för
att bland annat kunna styra TV:n med. Jag tycker det är bra att Xiaomi valt att
behålla IR-läsaren, den lär ju knappast ta mycket plats bland de övriga
komponenterna!
Baksidan är
precis som framsidan gjord i tåligt GorillaGlas. Det första jag märker av när
jag plockar upp telefonen från bordet är att den känns hal, så jag
rekommenderar att man sätter på det medföljande fodralet. På baksidan av
telefonen finns en kamera med tillhörande LED-blixt och en Mi-logga. Baksidan
är minst sagt stilren, något jag föredrar framför en baksida som är fylld med
text. Precis som Samsung Galaxy Note 7 har Xiaomi Mi Note 2 fått en baksida
vars långsidor sluttar nedåt. Det är en detalj som bidrar till att Mi Note 2
ligger riktigt skönt i handen. Dessutom känns den mindre än vad den faktisk är
när man håller i den. Kameran är placerad i mitten högt upp, en placering som
skulle kunnat innebära att man kom åt linsen med pekfingret. Lyckligtvis har
detta inte hänt mig, kanske eftersom Xiaomi placerat kameralinsen tillräckligt
högt upp.
Kvalitetskänslan
är på topp och Edge-skärmen är riktigt häftig. Xiaomi har precis som Samsung
valt att inte ta ut svängarna allt för mycket med den böjda skärmen. Samsung
Galaxy Note 7 hade en skärm som var ytterst lite böjd. På samma sätt har Xiaomi
gjort med Mi Note 2. Detta eftersom telefonen ska ligga så bra i handen som
möjligt. Samsung Galaxy S7 Edge är en telefon som har en skärm som sluttar ned
ännu mer, vilket bidrar till att telefonen nästan känns vass att hålla i.
Xiaomi Mi Note 2 ligger däremot riktigt bra i handen trots sin Edge-skärm.
Som jag
nämnde ovan rekommenderar jag att man sätter på det medföljande fodralet
eftersom telefonen är hal. Den är inte riktigt så hal som Mi Mix är, men det är
fortfarande en telefon som är lätt att tappa om man inte håller ett stadigt
grepp runtom den. Mitt råd är att man skaffar ett fodral av TPU-typ eftersom
det är mjukt, tunt och inte ger vika om man tappar telefonen.
Jag skulle
hellre sett att Xiaomi hade placerat fingeravtrycksläsaren på baksidan,
eftersom jag är van vid att låsa upp telefonen på det sättet. Fingeravtrycksläsaren
är praktisk att ha placerad på framsidan om man exempelvis vill låsa upp
telefonen snabbt från ett bord. Om man däremot vill låsa upp telefonen i fickan
är det mycket enklare att ha en läsare placerad på baksidan av telefonen.

 Skärmen

 Xiaomi Mi
Note 2 har fått en 5,7 tums stor display med Full HD-upplösning. Jag förstår
att eran första tanke är; det är ju precis som Samsung Galaxy Note 7! Det
stämmer på sätt och vis. Båda telefonerna har 5,7 tumsskärmar, men det är också
här likheterna slutar. Xiaomi Mi Note 2 har fått en Full HD-upplöst display,
något som innebär en upplösning på 1080 x 1920 pixlar vilket resulterar i en
pixeltäthet på 386 pixlar per tum. På pappret kan det verka som att Xiaomi
snålat på upplösningen, men jag ser det bara som positivt att man valt Full HD
före Quad HD! Ju lägre upplösning en display har, desto länge batteritid och
snabbare telefon får du. Batteriet och processorn behöver inte driva lika många
pixlar vilket innebär att telefonen förhoppningsvis fått bättre batteritid och
blivit något snabbare än om Mi Note 2 skulle haft Quad HD-upplösning. I en
upplösning som är på 1080 x 1920 pixlar kan man ändock inte urskilja enstaka
pixlar, så jag tycker Xiaomi gjort rätt val här!
Mi Note 2
använder sig av en AMOLED-panel från Samsung. Xiaomi Mi Note 2 blir därmed en
av de första telefonerna från Xiaomi att använda sig av en AMOLED-panel.
AMOLED-panelen levererar riktigt bra svärta och en finfin kontrast. Det som
inte är lika bra med AMOLED-panelen är att den överanstränger de ljusa färgerna
något, något som även gäller alla telefoner i Samsungs Galaxy S-serie. Många
smartphones har idag så pass hög ljusstyrka att man kan läsa av vad som står på
displayen i starkt solljus. När jag lägger Mi Note 2 sida vid sida med Xiaomi
Mi Mix ser jag ganska snart att Mi Note 2 inte har samma tryck i sin
skärmstyrka som Mix har. Det gör att det är svårt att se vad som står på
skärmen när solen lyser som starkast.
Skärmen
sluttar ned längs telefonens långsidor. Det är något som gör enheten estetiskt
tillfredställande, men är det praktiskt? Svaret är nej. Jag tycker Xiaomi kunde
ha infört funktioner som var skräddarsydda för den kurvade skärmen, men man har
inte kommit ut med några specifika finesser för kantskärmarna. Vi kan dock inte
utesluta att Xiaomi skickar ut en uppdatering i framtiden som innehåller
funktioner anpassade för Edge-skärmen, men jag tror tyvärr inte det.

 Processorn och RAM-hanteringen

 Xiaomi Mi
Note 2 finns att välja på i två modeller: antingen med 4 GB RAM och 64 GB minne
eller med 6 GB RAM och 128 GB inbyggt minne. Det är den senare av de två jag
fått hem. Båda modeller av telefonen kommer med Qualcomms värstingchipp
Snapdragon 821. Det finns med andra ord rejält med kraft under huven på Mi Note
2.
Telefonen
klarar utan problem av ”vanlig användning” vilket bland annat inneburit
slösurfande på Facebook, Instagram samt diverse andra sociala medier. Liksom
när jag kör en omgång av flygsimulatorn Infinite Flight klarar Mi Note 2 av
uppgiften alldeles galant, trots att spelomgången är runt halvtimmen lång.
Telefonen blir däremot varm under spelomgången. Även vid vanlig användning har
Mi Note 2 en tendens till att bli varm. Det eftersom mobilen har glas på
baksidan, glas som är känt för att dra till sig värme. Snapdragon 821-processorn
är en kraftfull processor. Processorn består av fyra stycken kärnor, och när
dessa arbetar tillsammans är det förståeligt att värme bildas. Glaset på
baksidan dämpar inte värmen, utan snarare förstärker den. Xiaomi kan till nästa
version av Mi Note 2 välja ett annat material såsom aluminium för att inte få
telefonen att kännas lika varm.
I
benchmarkprogrammet AnTuTu kommer Mi Note 2 på en hedrande femteplats med en
poäng på 145 748. Detta är ännu ett bevis på att Mi Note 2 är en snabb
telefon. Mi Note 2 får däremot känna sig slagen av syskonet Mi 5S och Apples
nya iPhone 7-serie.

Kameran

 Xiaomi Mi
Note 2 har fått en bakre 22,6 MP-kamera. Det är med andra ord en hel del
megapixlar det handlar om. Som ni säkert vet sedan tidigare är antalet
megapixlar inte det viktigaste i en smartphone för att få ut bra bilder, utan
det finns en mängd andra faktorer som också spelar in. Mi Note 2 har fått
bländartalet f/2.0 – ett bländartal som är högre än många konkurrenters
bländartal. Samsung Galaxy S7 har till exempel ett bländartal på f/1.7. Vad
innebär detta? Det innebär att Mi Note 2 (på pappret) släpper in mindre ljus i
linsen.
Som de
flesta andra high-end telefonerna tar Mi Note 2 bra bilder i dagsljuset. Det
jag gillar är att kameran fångar detaljerna på de bilder jag tar. I mörkret
tycker jag också MI Note 2 får till riktigt fina fotografier – trots sitt ”höga”
bländartal. Liksom när jag fotograferar i dagsljuset får Mi Note 2 också till
bra bilder i mörkret. Dessutom får den med alla detaljer i bilden i skarp form.

Om vi tar en
titt på kameramjukvaran i telefonen känner jag igen mig från tidigare
Xiaomi-telefoner jag testat. Jag tycker Xiaomi gjort ett lättnavigerat kameragränssnitt
då jag hittar de lägen jag vill åt snabbt och enkelt. Xiaomi Mi Note 2 har ett
manuellt kameraläge (så att man ex kan ställa in ISO själv) men också ett
automatiskt kameraläge. Jag skulle gärna sett att man hade ett lätt kameraläge
också, likt det LG har. Det skulle innebära att man inte skulle behöva trycka
på avtryckaren för att ta ett fotografi, utan att man skulle kunna trycka var
som helst på skärmen för att ta ett kort. Apropå kameraavtryckaren klarar Mi
Note 2 av att ta 20 bilder i snabb följd om man trycker på avtryckaren. Ett
läge jag fastnat för är timer-läget. Med denna funktion kan du själv bestämma
om hur många sekunder en bild ska tas. En enkel, men väldigt användbar
funktion!
Xiaomi Mi
Note 2 har en fysisk hemknapp placerad under skärmen. Denna knapp agerar både
fingeravtrycksläsare och hemknapp. Samsung har en smart funktion som låter
användare dubbelklicka på hemknappen för att öppna kameran. Detta är en
funktion jag hoppas kommer med Xiaomi Mi Note 2 i nästa
programvaru-uppdatering. Det eftersom funktionen är riktigt användbar om man
behöver ta en riktigt snabbt fotografi.
Den främre
kameran har fått en upplösning på 8 megapixlar med samma bländartal på f/2.0.
Den främre kameran tar liksom den bakre kameran fina selfies. Till den främre
kameran har Xiaomi inkluderar ett gruppfotoläge som ger en vidvinkel-effekt.
Detta är en smart funktion om du vill ta selfies med dina vänner!

Övrigt

 Xiaomi Mi
Note 2 har fått ett rejält tilltaget batteri på hela 4070 mAh, att jämföra med
exempelvis Samsung Galaxy S7 Edge som fått ett 3600 mAh stort batteri.
Batteriet räcker gott och väl till en dags användning för mig. Jag har aldrig
kommit hem med en urladdad Mi Note 2 under testperioden. Telefonen laddas via
USB Type C, dessutom stödjer telefonen Qualcomms snabbladdningsteknik Quick
Charge 3.0.
Som jag
nämnt har Mi Note 2 en fysisk hemknapp som bland annat agerar hemknapp. Xiaomi
har däremot implementerat en funktion som låter användaren ställa in så man
endast behöver nudda vid hemknappen för att gå tillbaka till huvudmenyn.
Jag tycker
det är konstigt att Xiaomi inte implementerat trådlös laddning till Mi Note 2
eftersom telefonen har alla möjligheter till detta. Det börjar bli en trend att
dagens flaggskepp ska vara IP-klassade. Mi Note 2 är tyvärr inte heller detta. Tyvärr
saknar den stöd för minneskort, men med tanke på att den har 128 GB inbyggt
borde det inte vara några problem att klara sig på det.

Fingeravtrycksläsaren är riktigt snabb, Xiaomi har tillsammans med svenska Fingerprint Cards gjort ett riktigt bra jobb! 

Telefonen kan köpas här.

 Sammanfattning

Grundspecifikationerna
för Xiaomi Mi Note 2, såsom kameran, skärmen och prestandan imponerar stort men
det som imponerar mest är telefonens design. Xiaomi Mi Note 2 är dessvärre inte
få epitetet ”perfekt telefon” då den bland annat saknar stöd för trådlös
laddning och inte är IP-certifierad.  
+ Skärmen 

+ Byggkvaliteten

+ Kameran 

+ Prestandan 

– Inte IP-klassad 

– Ingen trådlös laddning 


Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar ZTE Blade V8 – intressant mobil i mellansegmentet

När jag testade ZTE
Axon 7 Mini så blev jag inte speciellt nöjd över slutresultatet. Nu har jag
fått in ZTE:s nya satsning i Blade-familjen, nämligen ZTE Blade V8! En
telefon som kanske inte har sådär jättebra specifikationer, men som ändå kan
prestera (i mångt och mycket) som en modern flaggskeppstelefon!
Bild: ZTE

Designen

På baksidan
har ZTE Blade V8 fått en unibodykontruktion i aluminium, liksom knapparna och
ramen som löper kring telefonen är gjorda i aluminium. Framsidan skyddas
istället av tåligt GorillaGlas. Om vi börjar med att ta en titt på telefonens
framsida hittar vi här en 5,2 tumsskärm, en främre kamera med 13 megapixels
upplösning, en telefonhögtalare, en hemknapp (som också agerar
fingeravtrycksläsare) samt två programeringsbara touchknappar. Hemknappen som ZTE
placerat under skärmen går att trycka ned, det är alltså ingen kapacitiv knapp
som exempelvis Huawei Mate 9 Pro och HTC 10 har. Apropå HTC 10 är framsidan
mellan Blade V8 och denna telefon väldigt lika.
ZTE tycker jag alltid haft
telefoner som påmint mycket om Apples iPhone:s, men nu tycker jag alltså inte
det. Varför det? Apples telefoner har cirkulära knappar på sina framsidor, ZTE
Blade V8 har istället en rektangulär knapp, en detalj som kanske inte låter så
stor, men som gör en stor skillnad när man ser telefonen för första gången.
Flera tillverkare har slutat skriva ut (på telefonerna) hur många megapixlar de
har. Ännu ovanligare är det att tillverkarna skriver ut hur många megapixlar de
främre kamerorna har. På Blade V8 kan man se hur många megapixlar den främre
kameran fått, och självklart är det ett högt megapixeltal (mer om detta längre ned
i texten).
ZTE Blade V8
har en metallkonstruktion som löper längs hela ramen, då mobilen fått en
unibodykonstruktion. På ovansidan sitter ett hörlursuttag med tillhörande
mikrofon. På undersidan sitter istället två högtalargrillar och en
micro USB-kontakt. Det är bra att ZTE placerat hörlursuttaget på telefonens
ovansida eftersom man inte behöver vända telefonen upp och ner i fickan när
man ska stoppa in hörlurarna. Många tillverkare har bytt ut micro USB mot den
vändbara kontakten USB Type C. Blade V8 använder sig fortfarande av microUSB –
precis som många andra telefoner i samma prisklass. Att Blade V8 fortfarande
använder sig av microUSB kan för många ses som något negativt, men telefonen
stödjer fortfarande snabbladdning och USB Type C är inte lika vanligt som
micro USB , vilket betyder att det fortfarande finns fler micro USB kablar på marknaden fortfarande. Det går dock inte att styrka under foten med att
det känns lite omodernt att inte utrustat telefonen med en Type C-port.

På den högra
långsidan sitter volymknapparna placerade högst upp med av/på knappen placerad
precis under. Jag skulle gärna sett att ZTE placerade volymknapparna längst ned
eftersom jag har stora händer. Det blir till exempel lätt att komma åt
volymknapparna när jag vill åt av/på – knapparna. ZTE är ett kinesiskt märke och många kineser
har säkerligen mindre händer, något ZTE ser ut att tagit hänsyn till när man
konstruerat Blade V8:s knapplacering. Av/på knappen har en räfflad yta, något
som är bra då det även går att känna vart knappen är placerad i mörkret. Volymknapparna
sitter inte ihop i varandra utan är två enskilda knappar. Jag föredrar hellre
de typer av volymknappar som sitter ihop i varandra eftersom man på ett enklare
sätt brukar kunna skilja på vilken som är höj respektive sänk-knapp. Jag tycker
ZTE kunde satt dit en prick på någon av volymknapparna eftersom det skulle
underlätta för mig att veta vilken knapp som är vilken.  Kvalitetskänslan på knapparna är riktigt bra
och jag får precis den härliga feedback jag vill ha av knappar i metall. När
jag trycker ned dessa känner man verkligen att Blade V8 har en konstruktion i högsta kvalitet. Den vänstra långsidan består endast av en släde för SIM-kortet.
På baksidan
av mobilen sitter två stycken kameror med en tillhörande LED-blixt och en
ZTE-logga. ZTE har verkligen gjort telefonens baksida stilren, något jag gillar
skarpt! Kamerorna är placerade högst upp på telefonens baksida och sticker ut en bit från den övriga konstruktionen. Det brukar resultera i att
telefonerna wobblar på en plan yta om man exempelvis försöker skriva något. ZTE
Blade V8 wobblar lite när jag lägger telefonen på en platt yta för att skriva, men det fungerar ändå att skriva på telefonen, och det riktigt bra! När
jag jämför mot min LG G4 så är Blade V8 en dröm i jämförelse, LG G4:an wobblat
så pass att det är omöjligt att skriva på den. ZTE Blade V8 har en baksida som
nästan är helt plan men som är svagt kurvad längst ut på långsidorna. Dessa
svaga böjningar gör att ZTE Blade V8 ligger bra i handen. Å andra sidan
tycker jag ZTE kunde gjort baksidan helt plan då telefonen har så små
yttermått. Som jag nämnt tidigare är telefonen gjord i en unibodykonstruktion
av metall. När jag plockar upp telefonen från ett bord känns Blade V8 som en
premiumtelefon, tack vore den där känslan som bara aluminium kan ge! ZTE Blade V8 är också, tack vore sin metallkonstruktion, en
riktigt vridstyv smartphone.

Telefonen
kan jag lätt hantera med en hand, trots att den har en 5,2 tumsskärm och rätt
stora ramar kring displayen. Jag som kommer från bjässen Xiaomi Mi Mix upplever
Blade V8 som en väldigt liten smartphone, men det behöver inte betyda att du tycker Blade V8 som en kompakt
smartphone. Det är helt enkelt en smakfråga. ZTE Blade V8 har fått en
fingeravtrycksläsare placerad på framsidan inbäddad i hemknappen. Detta är en
mycket bra placering av läsaren om telefonen ligger på någon plan
yta, då den blir mycket lättillgänglig. Det är däremot inte lika bra att ha en
fingeravtrycksläsare placerad på telefonens framsida om man vill
låsa upp telefonen lätt i fickan. Då föredrar jag de fingeravtrycksläsare som
är placerade på telefoners baksidor. Som jag skrivit i andra tester vore det
bra om tillverkarna kunde implementera fingeravtrycksläsare på både fram- och
baksidan på sina telefoner, något som jag inte tror kommer ske med tanke på att
fingeravtrycksläsaren håller på att ersättas med iris-läsaren.
Jag fick
testa Blade V8 i vitt, en färg som inte kommer släppas (inledningsvis) i
Sverige. ZTE kommer istället satsa på den svarta modellen av telefonen i
Sverige. Den vita modellen är riktigt snygg och stilren och vad jag sett kommer
den svarta modellen av telefonen också vara det!  


Skärmen

ZTE Blade V8
har fått en 5,2 tum stor skärm med Full HD-upplösning tillsammans med en
klassisk IPS-panel. Skärmen har fått en pixeltäthet på 424 pixlar per tum,
vilket är en bra bit över gränsen så att man inte kan urskilja enstaka pixlar med
ögat. Precis som med de allra flesta Kina-mobiler jag testat har Blade V8 en
väldigt fin färgåtergivning i sin IPS-panel. Det betyder att de ljusare
färgerna som visas på skärmen nästan ”poppar” ur panelen. Panelen levererar
inte samma djupa svärta som en SUPER AMOLED-panel, men det är något som
gäller alla telefoner med LCD-paneler. Skärmen är ljusstark, något som
resulterar i att man får ut bra betraktningsvinklar samt bra ljusstyrka i
panelen. 

Hos någon
annan tillverkare skulle ZTE Blade V8 klassas som en ”mini-mobil”. ZTE skriver
inte ut något ”mini” bakom Blade V8, något jag tycker är bra eftersom Blade V8
ändå inte är en minitelefon enligt mig. Jag tycker ZTE kunde ha satt in en
HD-panel istället en 1080p-panel. Det skulle både blivit mer skonsamt för
batteriet och processorn. Jag skulle i alla fall tagit en snabbare telefon före
en telefon med en högre upplöst skärm. På framsidan tar displayen upp 70% av
ytan, något ZTE kan behöva jobba vidare på eftersom många konkurrenters
telefoner har (i samma prisklass) har en skärmyta på cirka 74–75%. Jag hoppas
ZTE läser detta och kan förbättra denna punkt till Blade 9, men det återstår att se!


Prestandan och RAM-hanteringen

ZTE Blade V8
drivs av en Snapdragon 435-processor tillsammans med 3 GB RAM och 32 GB inbyggt
minne. Telefonen har inga som helst problem att ta sig genom menyerna då allt
flyter på mycket bra. Jag satte igång den krävande flygsimulatorn Infinite
Flight, ett spel som kräver bra hårdvara. Blade V8 klarar av uppgiften alldeles
galant då jag inte stötte på ett endaste litet microlagg under spelomgången (som varade i cirka en halvtimme). Telefonens blev inte ens ljummen under
spelomgången, det som förvånade mest var att telefonen inte blev
minsta varm. Det ni mina vänner kallar jag för bra systemoptimering!
ZTE Blade V8
har utrustats med 3 GB RAM, vilket räcker gott och väl i de flesta
smarttelefoner idag. ZTE klarar av att gå mellan ett visst antal appar utan
problem i multitask-menyn. Det får däremot inte bli för många appar eftersom telefonen
börjar ”hacka” sig fram mellan apparna när man öppnat ett visst antal program.
Telefonen kommer i detta läge inte ihåg de appar som ligger långt bak i listan,
utan telefonen väljer då att starta om från ruta ett genom att starta upp appen
från grunden. ZTE Blade V8 ska ha tillräckligt med RAM för att klara av
uppgifter som dessa, men jag misstänker att mjukvaran är dåligt optimerad på denna punkt, något en programvaru-uppdatering säkert kan lösa!
När jag drar
igång en omgång av benchmarkprogrammet GeekBench 4 får jag ut siffrorna 655
(Single-Core) och 2293 (Multi-Core). Dessa siffror gör att telefonen hamnar efter
flaggskepp såsom Samsung Galaxy S7 Edge och OnePlus 3, men Blade V8 är ingen
high-end mobil så resultaten är helt förståeliga. Telefoner som har likvärdig prestanda
med Blade V8 är bland annat Nokias nya Nokia 5, en telefon som får ungefär
samma resultat. Med andra ord överpresterar eller underpresterar inte Blade V8
för sin prisklass, utan mobilen håller sig till medelvärdet. Som jag skrivit i tidigare tester är dessa benchmarks bara siffror på hur olika telefoner presterar. 

ZTE Blade V8:as siffror i Geekbench 4
ZTE Blade V8 mot några konkurrenter

Kameran

ZTE Blade V8
har fått dubbla kameror på baksidan. Den primära kameran har upplösningen 13
megapixlar medans den sekundära fått en upplösning på 2 megapixlar.
Kameran tar riktigt fina fotografier i dagsljuset. Det som utmärker kameran i
Blade V8 mot många av konkurrenternas kameror är att Blade V8:s kamera har en
riktigt fin detaljrikedom, vilket innebär att även de minsta detaljerna kommer
med i bilden. Ett av mina huvudintressen utöver mobiltelefoner är bussar.
Självklart testade jag att fotografera en buss (Scania OmniLink för den intresserade) med kameran. En bild som verkligen
visade att telefonen har en fantastiskt bra bakre kamera att fota i dagsljuset
med.

Precis som i
ljuset tar Blade V8 riktigt bra bilder i mörkret. Bilderna blir inte riktigt
lika detaljerade som när man fotar med kameran i ljuset. Det är ju dock för att
kameran får betydligt sämre förutsättningar i mörkret. Telefonens
kameramjukvara är riktigt lättnavigerad och lättorganiserad. Det är inte ett
överflöd med olika lägen, något jag gillar skarpt!

Blade V8 har en imponerande kamera – även att fota med i mörkret! 
Nu vet jag
att många tänker ”varför sitter de två kameror på telefonens baksida?”. Som jag
nämnt tidigare är den primära kameran på 13 megapixlar och det är också den som
tar alla fotografier. Kameran som sitter bredvid denna är på 2 megapixlar och
agerar hjälpreda åt huvudkameran genom att skapa djupeffekter
åt den primära kameran. ZTE marknadsför Blade V8 mycket för sin Bokeh – effekt,
ett ord som på ren svenska betyder oskärpa. Med denna funktion kan man fokusera
på ett objekt med en oskarp bakgrund. Tyvärr fungerar funktionen inte alltid
som det är tänkt då telefonen ibland inte alls vill skapa någon suddig
bakgrund, men ibland inte heller fokusera på det objekt jag vill att mobilen
ska fokusera på. Oftast fungerar dock funktionen som den skall, och precis som
med RAM-problemet skulle detta problem kunna lösas med en uppdatering av
mjukvaran. Utöver Bokeh kan Blade V8 också ta bilder i 3D, och ja, det låter
lite bättre än vad det faktiskt är. När du ställer in kameran på 3D-läget tar
den två stycken kort som sedan visas upp på hälften av displayen vardera (i linsformat). För
att uppleva 3D-effekten måste man sätta på sig de medföljande VR-brillorna som
ingår när du köper en Blade V8. 3D-funktionen tycker jag fungerade riktigt bra
med de medföljande VR-brillorna!

Bokeh-effekten är riktigt häftig! 

Den främre
kameran har fått en ovanligt hög upplösning på 13 megapixlar. Det förvånar mig
däremot att ZTE inte satt in någon främre LED-blixt till kameran. Inte för att
det egentligen behövs, utan för att ”tävla” med konkurrenterna som utrustat
sina telefoner med detta. Kameran tar bra selfies med en riktig go
och fin färgåtergivning. Många tillverkare brukar bara släppa deras telefoner
med riktigt bra främre kameror på den asiatiska marknaden, så måste ge ZTE en
pluspoäng här!


Övrigt

Telefonen
har fått en fingeravtrycksläsare placerad på framsidan, närmare bestämt i
hemknappen som sitter i mitten under skärmen. Läsaren är ruskigt snabb att låsa
upp telefonen. Jag hinner knappt toucha läsaren innan telefonen blivit upplåst,
vilket är något riktigt bra, en snabb fingeravtrycksläsare är ju alltid
trevligt! Fingeravtrycksläsaren är inte heller särskilt känslig, vilket innebär
att man inte behöver vara helt torr om fingertoppen för att telefonen ska låsa
upp.
Batteriet är
2730 mAh stort, vilket kanske inte låter särskilt stort för en smartphone med
en Full HD-display. Batteriet räckte till en hel dags användning med stor marginal.
När jag satte telefonen på laddning på kvällarna hade jag cirka 30% kvar – det är
mycket med tanke på hur flitigt jag använde telefonen! Det är synd att ZTE valt
bort USB Type C-kontakten för den äldre micro USB – kontakten , någonting
man förhoppningsvis fixar till nästa generations Blade-telefon. Telefonen
stödjer också dubbla SIM-kort!
En trevlig
bonus till nästa Blade – telefon är att den gärna får stöd för trådlös laddning
och IP68-certificering – två funktioner som Blade V8 saknar. Det
är också riktigt trevligt att mjukvaran baseras på Android 7.0 Nougat!

Sammanfattning

ZTE Blade V8
är telefonen för dig som vill ha en telefon med bra skärm, en riktigt gediget
byggd smartphone och en riktigt bra men samtidigt häftig kamera. ZTE når inte
riktigt ända fram, då man behöver jobba mer med optimering av mjukvaran!

Telefonen kommer i
april till ett rekommenderat pris på 3000 kronor!
 

+ Skärmen 

+ Kameran 


+ Bra fingeravtrycksläsare 


– En del barnsjukdomar




Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Xiaomi Mi Box – imponerande 4K Android TV från Xiaomi!

Android TV är än så länge en ung plattform, och som ni därför förstår så använder sig inte sådär jättemånga enheter sig av plattformen. Android TV är Googles plattform för enheter som kan kopplas till TV:n och baseras på Android 6.0 Marshmallow, men påminner i ärlighetens namn väldigt mycket om det gränssnitt Google Chromecast har. Jag har fått möjligheten att testa Xiaomi Mi Box, en Android TV som dessutom har stöd för 4K! 









Xiaomi Mi Box har en rektangulär design som påminner om många andra TV Boxar på marknaden, som till exempel Apple TV. Xiaomi Mi Box har däremot en riktigt liten & smidig formfaktor, något som gör att den även får plats på en trång yta. Materialet som Xiaomi använt sig av är plast, ett material som inte brukar ta åt sig fingeravtryck särskilt lätt, men tyvärr drar Mi Box till sig fingeravtrycken väldigt lätt. På baksidan finns alla olika anslutningar till lådan, här hittar vi en HDMI-utgång, en USB, en 3,5 mm plugg (för inkoppling av hörlurar eller högtalare) och ett uttag för strömmen (som dock inte är micro USB). 
Jag tycker det är synd att Xiaomi inte satsat på en strömkontakt som är mer standard. Man har implementerat en rund, liten kontakt som endast fungerar tillsammans med Mi Box, men det skulle varit bättre om man satte in en USB Type C-kontakt istället. Låt mig gissa att det finns orsaker till att företaget valt den typ av kontakt som de har gjort.

Med Xiaomi Mi Box medföljer också en fjärrkontroll som man använder för att styra hela systemet med. Kontrollen liknar Apple TV:s kontroll mycket tack vore den rektangulära, avlånga designen. Kontrollen ligger otroligt skönt i handen, men precis som Mi Box:en så samlar den på sig fingeravtryck väldigt lätt. På kontrollen finner jag sju olika knappar. Knappen som sitter högst upp är av/på-knappen, under detta sitter dom knappar man använder för att scrolla runt i menyn. Under detta en hemknapp, en tillbakaknapp och en voiceknapp för att tala in ett meddelande till Google Assistent. Sist men inte minst sitter volymknapparna placerade längst ner.

Det är riktigt enkelt att komma igång med Mi Box Android TV – det enda du gör är att koppla enheten till TV:n, sedan är det bara att följa ett gäng enkla instruktioner för att komma igång.
När jag lekt runt i systemet lite känner jag mig som hemma då Android TV, baserat på Android 6.0 Marshmallow, påminner en hel del om Apples TV-systemet. Detta ser jag inte som något negativt, utan tvärtom. Jag tycker gränssnittet känns otroligt välstädat och trivsamt att scrolla runt i. Systemet är uppbyggt i kortform. Detta är just nu en praktisk lösning, men kan komma att bli en opraktisk när apparna blir fler eftersom man då kan behöva bläddra väldigt länge för att hitta den app man ska till. Om appstödet vidgas så får vi hålla tummarna för att Google implementerar en mappstruktur i kommande 7.0 Nougat, om det nu blir någon sådan uppdatering.

En funktion jag gärna skulle vilja sett att Mi TV Box skulle ha är en webbläsare, något jag tycker är konstigt att Google inte skickat med från start. Det finns en webbläsare att hämta hem i Play-butiken, men den presterar inte alls som jag önskar.  Jag hoppas självklart också att Google inkluderar sin webbläsare Chrome till nästa uppdatering.

Xiaomi Mi Box Android TV har Google Now inbyggt, vilket är Googles röstassistent. För att tala in ett meddelande använder man sig av fjärrkontrollen. Det fungerar riktigt smidigt eftersom assistenten förstår svenska. Med hjälp av assistenten kan man i nuläget endast slå upp YouTube-videos på nätet, och till detta känns det onödigt att ha intrigerat Google Now eftersom det finns en YouTube-app installerad.

Såhär ser gränssnittet ut!  

Mycket är röststyrt på Android TV, men Google har också skickat med ett fullstort tangentbord om man vill skriva in något istället. Tangentbordet är högst opraktiskt att skriva på då man måste styra tangentbordet med hjälp av styrplattan, något som tar riktigt lång tid. I framtiden hoppas jag att Google implementerar en webbläsare till Android TV så att det blir betydligt smidigare att surfa in på en sida med hjälp av röststyrningen.

Android TV är ett relativt nytt operativsystem från Google, trots detta finns ett gäng användbara appar att tanka hem till TV Box:en. Appar som TV4 Play och SVT Play är två exempel på appar som jag nyttjat flitigt. Fler appar lär garanterat dyka upp om Android TV växer och blir större, vilket jag absolut tror det kommer bli.

Bilder: Xiaomi

Xiaomi Mi Box Android TV har också Chromecast-funktionerna inbyggda, något som innebär att man kan spegla över skärmens innehåll från sin Androidenhet. Jag har redan nämnt att Chrome inte finns att tillgå i Android TV-gränssnittet. Något jag gjort är att jag kört igång Chrome på telefonen för att sedan spegla över bilden till TV:n, något som fungerat prima!

Gränssnittet flyter på riktigt fint, trots att Mi Box har en förhållandevis klen prestanda (som består av en Quad-Core processor tillsammans med 2 GB RAM). Android TV-enheterna tar antagligen stora steg inom de kommande åren, varpå tillverkarna säkerligen kommer börja ”tävla” mot varandra, vilket leder till att man kommer sätta in så kraftfull hårdvara som möjligt. Detta kommer i sin tur leda till att Android TV-systemet kommer flyta på ännu bättre.

Xiaomi Mi Box har också stöd för att streama ut material i 4K-upplösning, om innehållet kan spelas upp i så hög kvalitet vill säga. YouTube är en app där man kan spela upp material i 4K. Bilden och upplösningen blir verkligen magisk på en  4K TV. Jag har inte stött på något lagg när jag kollat på video, vilket innebär att Mi Box klarar av uppgiften bra!

För mer information, ta gärna en titt här.

För att sammanfatta så tycker jag Xiaomi Mi Box är en bra pryl, helt klart, men visst finns det utvecklingspotential, framförallt för Android TV som är ett ungt operativsystem. Mi Box imponerar på mig tack vore sin tunna profil samt kvicka prestanda, däremot är det mycket som återstår för att Android TV ska kunna konkurrera med exempelvis Apple TV.  

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Yeelight Blue II – en smart pryl för hemmet!

I måndags
fick jag hem ett gäng nya prylar från Xiaomi. Först
ut på testlistan är den smarta blåtandslampan Yeelight Blue II, en lampa man
kan göra väldigt mycket med. I det här testet kommer jag testa hur bra lampan
fungerar, men också vilka funktioner den erbjuder.

Bild: Yeelight 

Yeelight
Blue II är en lampa man skruvar i till exempel en lampskärm. Estetiskt sett ser
den ut som vilken lampa som helst, men det är när jag tar upp den jag märker
att Yeelight Blue II inte är en vanlig lampa. Yeelight Blue II väger 145 gram,
något som, enligt mig, gör att lampan känns exklusiv i handen!

Enligt
Xiaomi har Blue II fått en lumenstyrka på 500 lumens, något som visar sig
stämma i mitt test. Lampan kan lysa väldigt starkt, likaså väldigt svagt
beroende på hur du ställer in det i appen. Den stora grejen med Yeelight Blue
II är lampans tillhörande app som går att hämta till Android och Ios-enheter.
Det är från appen man styr lampans alla inställningar.

Yeelight
Blue II kan naturligtvis lysa i vitt sken, det är extra smart att man kan ställa
in hur starkt lampan ska lysa, men också i vilken temperatur den ska lysa. Det
går att ställa in lampan så att den lyser kritvitt (vid starkaste skenet) till
att den lyser mer gulaktigt vid svagare belysning.

Bild: FastTech

Yeelight
Blue II har också möjligheten att lysa i flera färgglada färger, ungefär som en
discokula. Några färger lampan kan lysa i är rött, rosa och ljusgrönt. Det
finns möjlighet att ställa in de olika färgerna så att de lyser hela tiden, men
det går också att ställa in så att lampan skiftar mellan de olika färgerna.
Naturligtvis går det också att ställa in hur starkt man vill att lampan ska
lysa. Det går att dimma ned lampan väldigt långt, men det går också att dimma
upp lampan väldigt högt, mycket högre än med en vanlig LED-lampa!

Om vi tar en
titt på appen till lampan så är det härifrån jag styr allting som ska hända.
Som jag redan nämnt har lampan en funktion så man kan ställa in i vilket
ljusläge man vill ha. I appen kan man också ställa in hur många minuter man
vill att lampan ska lysa och knäppa av samt på lampan.

Utöver detta
går det också att ställa in så att lampan lyser upp vid en viss tidpunkt, en
funktion som är smart för den morgontrötte!

Appens ”framsida”

Appen är
däremot långt ifrån problemfri. Ofta kraschar appen och jag får stänga ner den
för att sedan starta upp den igen, något jag hoppas Xiaomi fixar i framtiden
med en uppdatering. Ett annat problem jag haft med appen är att den inte alltid
vill koppla ihop med lampan, utan jag får trycka på anslutningsknappen flera
gånger för att få kontakt med lampan.

Appens olika lägen 

Appen är
lättnavigerad och alla inställningar jag vill åt hittar jag snabbt och smidigt.
Jag gillar att Xiaomi delat upp de olika ljuslägena i olika fack, något som gör
appen riktigt lättnavigerad!

För att
sammanfatta allt tycker jag att Xiaomi än en än gång gjort en riktigt bra
produkt! Yeelight är supercool genom att erbjuda ett superstarkt ljus i olika
färger med tillhörande timer som väcker mig på morgonen! Det som inte är lika
bra är appen som i dagsläget känns ostabil! För 390 kronor hos Xiaomi
rekommenderar jag Yeelight Blue II starkt för mina läsare som vill göra sitt
hem digitalt!

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Xiaomi Redmi 4 Prime – otroligt prisvärd smartphone från Xiaomi!

Det finns fortfarande
allt för få smartphones på den svenska marknaden som kan matcha (det höga) priset sett
till prestanda (host,
Samsung). Två tillverkare som vill förändra detta är Huawei och Xiaomi. Det är
med ett stort nöje jag tar emot en av Xiaomis billigaste telefoner, Xiaomi Redmi 4 Prime, i testlabbet. Hur är skärmen? Hur är kameran? Hur är processorn? Allt detta
ska vi ta reda på, men framförallt: är den prisvärd?





Designen 

Det må låta ytligt men det första man tänker på när man ser en ny telefon är inte sällan utseendet. Och Xiaomi Redmi 4 Prime är snygg! Telefonen har fått en unibodykonstruktion bestående av aluminium medan framsidan istället skyddas av tåligt GorillaGlas. När jag tar upp telefonen från ett bord
så får jag den där exklusiva känslan i handen som bara en telefon i aluminium
kan generera, en anledning till känslan är att aluminium anpassar
sig efter den temperatur klimatet runt omkring telefonen har. Redmi 4 Prime känns
otroligt välbyggd i näven, det känns nästan som att Xiaomi sneglat på HTC när
man konstruerat telefonen vilket jag tycker är positivt.
En av HTC:s
starkaste sidor har alltid varit att konstruera telefoner med riktigt bra
kvalitetskänsla, Xiaomi Redmi 4 Prime är inget undantag. Baksidan av telefonen är mestadels platt, men längst
ut på långsidorna så har Xiaomi lagt till en svag form så att baksidan sluttar
nedåt. Detta gör inte bara att mobilen känns gedigen att hålla i, utan också
att den känns mindre än vad den faktiskt är. Telefonen är 8,9 mm tjock, något
som jag tror bidrar till den gedigna kvalitetskänslan. Xiaomi skulle kunnat
göra Redmi 4 Prime tunnare, men då tror jag att kvalitetskänslan skulle fått
stryka på foten.
Om vi börjar
med att kolla vad vi hittar på telefonens framsida så finner vi här tre stycken
touchknappar (placerade utanför skärmen), en sensor som känner av när du har
mobilen mot örat vid ett samtal och en selfiekamera. Jag tycker det är smart av
Xiaomi att man placerat knapparna utanför skärmen. Hur tänker jag då? Jo, skärmen mäter 5 tum, -och då
snackar vi 5 tum för bara skärmen, det finns inga knappar på skärmen som tar upp
en del yta som skulle kunnat gå till en massa annat roligt på displayen.
Framsidan tas upp av 70% skärm, vilket betyder att Xiaomi utnyttjat framsidans skärm dåligt. Detta är något som gör hela telefonen större än vad den
skulle kunnat vara om den hade haft mer display på framsidan. Däremot är den
grundläggande orsaken till att den blir så pass stor touchknapparna
som tar upp mycket plats på ramen nedanför skärmen.

telefonens undersida finner vi en micro USB-kontakt tillsammans med två
högtalargrillar. Det är synd att Redmi 4 Prime använder sig av micro USB och
inte nya vändbara Type C. Däremot är det ingenting som stör mig med priset i
tanke. Högtalarna är däremot otroligt lätta att hålla för av misstag om man
till exempel kollar på en film. Här tycker jag att Xiaomi skulle kunna gjort
som Samsung gjorde med Galaxy A3 och A5 (2017), nämligen placerat högtalarna på
den vänstra långsidan, eftersom man då inte skulle komma åt dem lika lätt.
Telefonens baksida och undersida
På den högra
långsidan har Xiaomi placerat alla telefonens fysiska knappar. Längst ned
finns av/på knappen och ovanför denna hittar vi de kombinerade
volymknapparna. Eftersom Xiaomi Redmi 4 Prime är en enhandsvänlig smartphone så
innebär det också att alla knappar etc är lättåtkomliga. Jag har inga problem
att hantera telefonen med en hand, och jag tycker av/på knappen sitter på
precis rätt ställe. Som jag skrev ovan är volymknapparna kombinerade. Detta har
Xiaomi inte märkt upp på något sätt med till exempel en prick på någon av
volymknapparna, något jag tycker tillverkare ska göra till Redmi 5 Prime!
Den vänstra
långsidan består istället endast av en släde för SIM-korten. Jag tycker Xiaomi
gjort ett bra val när man valt att sätta samtliga knappar på den motsatta
sida, kan hända att jag tycker så eftersom jag är vänsterhänt och att
högerhänta hellre skulle sett att Xiaomi placerade knapparna på vänster sida
istället.
På ovansidan
av telefonen finns ett hörlursuttag, en mikrofon och ett IR-öga för
styrning av din diskmaskin, TV etc. Jag tycker det är bra att Xiaomi har kvar
hörlursuttaget liksom IR-ögat. Fler och fler tillverkare börjar ta bort
hörlursuttaget, än mer sällan ser man idag en modern smartphone med ett IR-öga.
Bra är det också att Xiaomi valt att sätta hörlursuttaget på ovansidan av
telefonen då den blir enklare att ta ur fickan än om man skulle behövt sätta i
hörlurarna på undersidan av enheten.
På baksidan
av telefonen finner vi en kamera med dubbla LED-blixtar. Här finns också en
klassisk Mi-logga, en fingeravtrycksläsare och en antennlinje långt ned på
baksidan. Fingeravtrycksläsaren har Xiaomi placerat precis under kameran,
vilket är den ultimata positionen för en fingeravtrycksläsare enligt mig! 
Telefonens ovansida
Eftersom telefonen är så pass smidig att hålla med en hand så sitter
fingeravtrycksläsaren varken för högt eller för lågt. Som jag nämnde tidigare
så har Redmi 4 Prime fått en svagt kurvad baksida, något som gör att mobilen
känns mindre än vad den faktiskt är.
Idag är det
väldigt många smartphones som har en unibodykonstruktion. De flesta telefoner
består av metall som är oborstad, men det finns undantag som till exempel HTC
One M9 som fått just fått en borstad yta på metallen. Den borstade ytan
innebar att  HTC One M9 hade ett otroligt
bra grepp i näven – dessutom är den snygg! Tyvärr har Redmi 4 Pro inte fått samma borstade yta som One
M9 vilket gör Redmi 4 Prime är något halare än HTC One M9 samtidigt som det känns som att Xiaomi behandlat metallen. Telefonen ligger bra i
handen, och är verkligen inte lika hal som OnePlus 3 eller Xiaomi Mi Mix. För att vara på den säkra sidan rekommenderar jag att man köper ett greppvänligt skal till mobilen!
De fysiska
knappar som telefonen har (volym upp, ner, av och på) andas inte den kvalitet
jag skulle önskat att de skulle göra. När jag trycker på dem förväntar jag mig
det där klickljudet som bara knappar i aluminium kan ge men så är inte
fallet. När jag trycker ner någon av knapparna så genererar de inte något ljud alls utan känns märkligt sega. Däremot känner man att Xiaomi Redmi 4 Prime är en riktigt
kvalitetsprodukt då knapparna känns robusta. Telefonen känns riktigt vridstyv,
något som förhoppningsvis innebär att den också håller bra i bakfickan.

Skärmen

Xiaomi Redmi
4 Prime har fått en 5 tumsskärm med en upplösning på 1080 x 1920 pixlar (Full
HD). Detta resulterar i att telefonen fått en pixeltäthet på 441 pixlar per
tum. Det är mycket sällan tillverkare väljer en skärmstorlek på 5 tum, och om
man gör detta så brukar panelerna ”bara” få HD-upplösning (720 x 1280 pixlar).
Jag tycker det är bra att Xiaomi satt in en 5 tummskärm i telefonen med Full
HD-upplösning dessutom. Allt för många tillverkare satsar bara på riktigt stora
mobiler (till ytan) nu för tiden, så detta ser jag som ett steg i rätt riktigt
från Xiaomi.  
Om vi kollar
in panelen så är den av typen IPS/LCD , en typ av panel som Xiaomi använder sig
av i många av företagets mobiltelefoner. Precis som Xiaomi tycker jag också att
Redmi 4 Prime har en riktigt bra display för sitt ringa pris av 2690 riksdaler.
Precis som en IPS-panel i de allra flesta telefoner så är Redmi 4 Primes
skärm bakgrundsbelyst, något som resulterar i att de riktigt mörka färgerna
aldrig kan bli riktigt svarta om du exempelvis har en har en bild med en svart bakgrund utan det blir mer blaskigt mörkgrått. Det som är bra med
en IPS-panel är att panelen gör de ljusa färgerna riktigt verklighetstrogna. Om
man jämför en IPS-panel mot en AMOLED-panel så är det två helt olika paneler.
AMOLED-panelen har inte samma bakgrundsbelysning som IPS-panelen har, vilket
resulterar i att AMOLED-panelen får fram en fantastisk svärta. IPS-panelen får
å andra sidan fram mer verklighetstrogna ljusa färger, där AMOLED-panelen
brukar ha en tendens till att överdriva dem istället.
Jag kan inte
låta bli att återkomma till priset! För 2690 kronor har Xiaomi Redmi 4 Prime en
fantastisk bra skärm. Enligt mig så håller den samma klass som min OnePlus 3.
Det enda jag märker att Redmi 4 Prime är en mellanklasstelefon på (inom
skärmområdet) är att ljusstyrkan inte är fullt lika bra som i dyrare telefoner!
I och med
att maxljusstyrkan i telefonen är något svagare än i många andra telefoner jag
testat så innebär det att Redmi 4 Prime får problem i mitt
betraktningsvinkel-test. Visst, det går att tyda vad det står på displayen vid
solljus, men då kan man bara urskilja vad som står på displayen. 

Processorn och RAM-hanteringen

Xiaomi
brukar släppa sina telefoner i två olika varianter med olika RAM-mängd och
internminne. Så är inte fallet med Redmi 4 Prime då man släppt telefonen med 3 GB
RAM och 32 GB minne. Om man istället vill ha en telefon till bättre pris med
något nerbantade specifikationer rekommenderar jag att man tar en titt på
Xiaomi Redmi 4A.
Xiaomi Redmi
4 Prime har utrustats med Qualcomms relativt nya chipp för mellanklasstelefoner,
nämligen Snapdragon 625. Chippet består av åtta stycken processorkärnor som är
klockade till 2.0 GHz vardera. Vid vanlig användning (gå runt i menyerna, kolla
Facebook etc) så flyter allting finfint. Vid spelande av Infinite Flight har
jag upplevt att mobilen inte riktigt hänger med i svängarna. Dels blir telefnen varm
efter cirka 30 minuters spelande, i och med att den blir varm så laggar den då och då. Detta är däremot någonting jag
tror Xiaomi kan fixa med hjälp av en uppdatering till telefonen.
RAM-mängden
är på 3 GB, vilket är en hel del RAM för pengarna. RAM-minnet är aldrig fullt
då telefonen nästan alltid använder sig av 1,5 – 2 GB. Egentligen skulle Xiaomi
kunnat sätta in 2 GB RAM, det skulle räckt bra. Däremot tänker man
förmodligen uppdatera telefonen till 7.0 Nougat och då kan hela RAM-mängden
komma till nytta. De appar jag haft uppe tidigare i bakgrunden öppnas upp utan
några problem när jag går till dessa.
När jag drar
igång benchmarkprogrammet AnTuTu för att se vad Xiaomi Redmi 4 Prime går för
(på pappret) får jag poängen 62267, något som gör att telefonen hamnar sist på
listan. När jag testade Xiaomi Mi Mix så fick den också ett dåligt resultat i
AnTuTu, så jag misstänker att det rör sig någon bugg som AnTuTu dras med. Som
jag brukar säga så är detta bara en uppskattning på hur bra prestanda en
telefon har, och, sorry AnTuTu, Xiaomi Redmi 4 Prime är inte den långsammaste telefonen jag
testat!
Telefonens resultat i AnTuTu

Kameran

Den bakre
kameran har fått en upplösning på 13 megapixlar med ett bländartal på f/2.2.
Med andra ord hänger Redmi 4 Prime med bra i megapixel-racet mot dyrare
flaggskepp som Xiaomi Mi 5S och Mi 5S Plus. Bländartalet på
f/2.2 är en bra bit över de lite dyrare konkurrenterna. Däremot har
Redmi 4 Prime samma bländartal som många liknande telefoner från
konkurrenterna.
Xiaomi tar
som de allra flesta telefoner bra bilder i fullt dagsljus, men det är i mörkare
miljöer kameran sticker ut – trots det höga bländartalet. Xiaomi Redmi 6 Prime
får till riktigt bra bilder i mörkret och jag tycker till och med att kameran i
Redmi 4 Prime slår kameran i Xiaomi Mi Mix!
Mobilen har samma kameramjukvara
som exempelvis Xiaomi Mi Mix har, vilket innebär att mobilen har utrustats med
diverse olika effekter man kan lägga på ”orginalbilden”.
Exempelbild kameran
Exempelbild kameran
Den främre
kameran har fått en upplösning på 5 megapixlar tillsammans med bländaravtalet
f/2.2. Precis som med den bakre kameran så tar kameran bra bilder i dagsljuset,
men också i mörkret. Kameran är något som imponerar i Redmi 4 Prime!

Övrigt

Telefonen
har fått ett fläskigt 4100 mAh stort batteri. Precis som det låter har
batteriet i telefonen otroligt bra batterikapacitet – i alla fall på pappret. På samma papper har Redmi 4 Prime också en riktigt bra batteritid vid
daglig användning. Eftersom telefonen stödjer snabbladdning så laddar den upp
fort om batteriet börjar tryta. Batteriet räcker upp till två dagar för mig,
och du ska inte behöva ladda telefonen mer än varannan dag om du inte använder
telefonen varenda sekund på dygnet.
Den inbyggda
högtalaren såväl som telefonhögtalaren har tillräckligt hög volym även om man befinner
sig i en bullrig miljö, vilket tordes glädja många då Xiaomi tidigare  haft problem
med för låga samtalsvolymer.  
Det ska
också poängteras att telefonen har plats för antingen två SIM-kort, eller ett
SIM-kort och ett minneskort.
Fingeravtrycksläsaren är också den riktigt bra. Det går supersnabbt att låsa upp Redmi 4 Prime med den! 

Slutsats

Xiaomi Redmi
4 Prime imponerar på många plan. Om jag inte skulle vetat om priset skulle jag
knappast tro att Redmi 4 Prime är en mellanklasstelefon. Saker som kamera,
skärm samt byggkvalitet imponerar storeligen! Priset ligger på 2690 kronor och du kan köpa den här.
+ Bra display 

+ Bra kamera 

+ Plats för dubbla SIM-kort ´

– Tveksam byggkvalitet på knapparna 



   

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Xiaomi Mi Mix – världens coolaste konceptlur?

Jag är såvitt jag vet den enda tech-sidan som fått förmånen att få hem en Mi Mix för test. Efter att ha testat: Xiaomi Mi Mix är en grym smartphone och den borde sannerligen vara en inspirationskälla för många andra tillverkare! I mitt test ska vi titta närmare på telefonens funktioner och design. Är telefonen för stor att hålla i? Hur är kameran? Hur är skärmen? Allt detta och lite till ska besvaras i detta genomgående test! 





Xiaomi Mi Mix







Designen 

Det stora säljargumentet för Mi Mix är utan tvekan telefonens slimmade yttermått. Telefonen har en 6,4 tumsskärm, trots detta är den inte mycket större än en Samsung Galaxy S7 Edge eller OnePlus 3. Eftersom Mi Mix har en så tunn ram runtom skärmen skulle det kunna betyda att det är lätt att komma åt skärmen av misstag, men så har jag lyckligtvis inte upplevt det. Xiaomi har gjort hörnen på mobilen svagt rundade, något som gör att mobilen ligger otroligt skönt i handen. 
Xiaomi har använt sig av ett gäng exklusiva material. På baksidan av telefonen har Xiaomi valt att använda sig av keramik och äkta guld (förstå att priset drar iväg!), något som är en udda kombination av material i en smartphone idag. Telefonen har liksom framsidan, en otroligt snygg baksida. Xiaomi Mi Mix är dock ruskigt hal. Tänk dig att du ska hantera en fuktig tvål, så känns det att också hantera Xiaomi Mi Mix. Som tur är skickar Xiaomi med ett fodral i läder till telefonen, som löser problemet.  
Dock skulle det varit bättre om Xiaomi skickat med ett mer greppvänligt skal (typ silikon i TPU). Xiaomi tänkte nog att Mi Mix har ett högt pris, och därav skickar man med ett läderfodral. 
Xiaomi Mi Mix har fått sina knappar placerade högt upp på den högra långsidan. Jag tycker man placerat knapparna på rätt sida, men jag hellre sett att dessa flyttats lite längre ner på den högra långsidan, något som skulle gjort det lättare att nå dessa med en hand. Man känner på knapparna att Xiaomi Mi Mix är en riktig kvalitetslur då de andas kvalitet. 
Flera andra tillverkare har en funktion så att man kan programmera så att hårdvaruknapparna till att öppnar vissa funktioner i telefonerna. Samsung har till exempel en funktion som gör att man enkelt kan öppna kameran genom att dubbeltrycka på hemknappen. Tyvärr har Xiaomi Mi Mix inte detta stöd från start. Däremot går det alltid att införa dessa funktioner genom att exempelvis installera Tasker som säger åt en av telefonens hårdvaruknappar (volym upp, ner eller strömknappen) att öppna kameran. Däremot vore det absolut bäst om Xiaomi fixar en liknande funktion till nästa version av MIUI (gränssnittet).

På toppen av Xiaomi Mi Mix sitter ett hörlursuttag och två mikrofoner för ljudinspelning. Jag har flera gånger klagat över på att allt fler tillverkare väljer att placera hörlursuttagen på telefonernas undersidor (om telefonerna ens har ett hörlursuttag). Jag tycker Xiaomi gjort rätt val när man valt att sätta hörlursuttaget på ovansidan. Det eftersom placeringen gör att telefonen inte måste vändas upp och ner i fickan vid musiklyssning. Jag hoppas verkligen Xiaomi fortsätter att sätta in ett hörlursuttag i kommande smartphones. Visst, mer och mer teknik blir trådlös, men jag ser det snarare som en bonus med ett hörlursuttag än ett hinder. Mikrofonen snappar upp ljud riktigt bra, både vid röstinspelning och samtal. 

Den enda som är placerat på den västra långsidan är en släde som kan ta två stycken SIM-kort samtidigt. För att få upp släden så behöver man använda en nål, precis som hos många andra smartphones som inte har en baksida som går att öppna. Jag skulle hellre sett att man inte behövde en nål för att öppna släden -vart sjutton är nålen när man behöver den? Detta skulle kunnat lösas genom att sätta dit en lucka, där man i sin tur hittar SIM-kortssläden, likt Sonys Xperia X-serie. 
På undersidan av Mi Mix finner jag två separata högtalare och USB Type C-kontakten. Högtalarna är konstigt placerade då det är lätt att man täcker över dessa med handflatan när man kollar på en film eller kör ett spel. Jag anser som vanligt att det varit bättre om högtalarna var placerade på framsidan istället, något som dock inte funkar i Mi Mix:s fall eftersom telefonen har så pass slimmade yttermått. Det Xiaomi skulle kunnat göra istället för att sätta högtalarna på undersidan är att placera dessa på telefonens baksida, en lösning jag tror skulle fungerat bättre.

Telefonens glänsande baksida
Om vi går över till baksidan av telefonen så finner vi här en kamera med tillhörande LED-blixt och en fingeravtrycksläsare. Runt den cirkulära kameran och fingeravtrycksläsaren löper två cirklar som är av äkta guld. Hela baksidan är också gjord av keramik. Dessa material bidrar till att Xiaomi Mi Mix är en telefon som kostar skjortan! Utöver att telefonen är otroligt hal så är det också en fingeravtrycksmagnet då den samlar upp alla fingeravtryck som kommer i närheten. Utan fingeravtryck är mobilen däremot läskigt snygg! Jag gillar telefoner som har sina fingeravtrycksläsare placerade på baksidan och jag tycker Xiaomi placerat läsaren på precis rätt plats i Mi Mix. Dessutom gillar jag att man satt läsaren precis under kameran så att den alltid är lättåtkomlig! 
Om vi går vidare till telefonens framsida så hittar vi här den 6,4″ stora skärmen tillsammans med en selfie-kamera och en notislampa. Telefonen har ingen telefonhögtalare för samtal, utan detta fungerar med hjälp av en vibrationsmotor, som med hjälp av vibrationerna kan sända ut ljud. Flera användare har klagat över att man inte hört vad personen med Mi Mix:en sagt. Däremot har jag inga sådana problem. När jag gör en snabb jämförelse med min OnePlus 3 (som har en traditionell telefonhögtalare) så hör jag ingen skillnad på samtalskvaliteten. Xiaomi Mi Mix har fått en liten kant allra längst ner(den enda delen på framsidan som har en kant). Där har man bland annat valt att sätta selfie-kameran. Detta kan till synes vara ett konstigt val. Kamera-appen ber mig vända telefonen upp och ner när jag sätter igång den främre kameran, då blir det helt plötsligt som att den främre kameran är placerad högst upp på telefonen. En funktion som är oerhört bra att ha är en notislampa som indikerar när man får olika notiser, en finess som vi ser mer och mer sällan i moderna smartphones. Xiaomi har valt att sätta i en liten notislampa, me like!

OnePlus 3 (vänster) vs Xiaomi Mi Mix (höger)

Xiaomi Mi Mi har en framsida som skyddas av Coring GorillaGlas 4. Vid diverse hårda reptest som gjorts på nätet så klarar sig Mi Mix väldigt bra. Skärmen är med andra ord riktigt reptålig. Baksidan är ännu reptåligare! Däremot verkar telefonen inte klara sig lika bra vid ett vanligt, traditionellt ”drop test”. Hela telefonens kropp består av keramik, ett material som är starkt i sig (och inte viker sig särskilt lätt). När personen släppte ner telefonen på ett utav dess fyra hörn så fick det hörnet en tappskada. Dessutom sprack hela skärmen. 

Skärmen 

Xiaomi Mi Mix:s skärm mäter 6,4 tum på diagonalen. Panelen är av typen IPS/LCD och har den något udda upplösningen 1080 x 2040 pixlar. Detta innebär att Mi Mix har en upplösning mellan standarden för Full HD (1080 x 1920 pixlar) och Quad HD (1440 x 2560 pixlar). Xiaomi Mi Mix har en pixeltäthet (PPI) på 362 pixlar per tum, vilket ungefär är samma pixeltäthet som Apple iPhone 7 har. Oavsett hur nära skärmen jag tittar kan jag inte urskilja enstaka pixlar.
Att flera tillverkare väljer att sätta in paneler med riktigt hög upplösning idag tror jag mer är en skrytfaktor än att det ska vara praktiskt. Egentligen räcker 1080 x 1920 eftersom man vid den upplösningen inte kan urskilja enstaka pixlar med ögat.

Jag tycker det är bra att Xiaomi inte valt att sätta in en panel med Quad HD-upplösning, men samtidigt kunde man valt att sätta i en panel med ännu lägre upplösning för att skona batteriet och processorn bättre (Full HD).

Panelen imponerar!

Panelen är knivskarp, alltifrån ikoner till olika texttypsnitt syns mycket bra. LCD-panelen levererar riktigt bra färger, men har de där typiska LCD-bristerna. Precis som med alla telefoner som har en LCD-panel blir inte svärtan 100% svart, utan mer åt det gråa hållet. Panelen i Mi Mix levererar riktigt verklighetsbaserade färger – oavsett om det rör sig om ljusa eller mörka sådana.
Jag gillar många av Kinatelefonernas paneler, då det ofta känns som att färgerna kommer fram bättre gentemot exempelvis Samsungs motsvarigheter. Xiaomi Mi Mix är inget undantag då jag tycker mobilen har otroligt fin färgåtergivning.

Betraktningsvinklarna imponerar likväl på mig som på familjen. Xiaomi Mi Mix har med andra ord en klockren betraktningsvinkel, däremot är detta inte alltid till min fördel. Jag är ofta på resande fot med Stockholms Lokaltrafik. I lokaltrafiken brukar folk ofta försöka snegla över och se vad grannen på stolen bredvid håller på med. Det är här bra betraktningsvinklar blir en nackdel. Eftersom Xiaomi Mi Mix är en så pass udda smartphone så innebär detta att många tredjepartstillverkare av tillbehör inte vill göra allt för många tillbehör till mobilen. En sak jag skulle önska fanns till telefonen är ett skärmskydd som skärmade av betraktningsvinklarna, något som däremot kanske kommer i framtiden!

Betraktningsvinklarna är bra!

Xiaomi Mi Mix har fått sina knappar placerade på skärmen, ett smart drag tycker jag. Detta eftersom mjukvaruknappar är så mycket bättre än hårdvaruknappar eftersom Xiaomi låter användaren skräddarsy knapparnas placering. Säg att du kommer från en Samsung, då kan du lägga knapparna precis som du hade de på Samsungen. Smart va?

Ljusstyrkan går att vrida upp rejält. Detta betyder att telefonens skärm har en bra synlighet även ute i solljuset. Trots att mobilen har en så pass bra ljusstyrka så hamnar den bakom mobiler så som Samsung Galaxy S7 Edge och Google Pixel XL. Mi Mix hamnar på 10:e plats med en poäng på 2658, att jämföra med Samsung Galaxy S7 Edge som har en poäng på 4439 och därmed hamnar på första plats i AnTuTu:s test!

Så bra ljusstyrka har Xiaomi Mi Mix: 

  • Samsung Galaxy S7 edgeSamsung Galaxy S7 Edge: 4.439
  • Google Pixel XLG4.164
  • Huawei P9 PlusGoogle Pixel XL: 3.956
  • LG V20 Max autoHuawei P9 Plus: 3.798
  • Apple iPhone 7 PlusLG V20: 3.588
  • LG V20iPhone 7 Plus: 3.402
  • Xiaomi Mi 5sXiaomi Mi 5S: 3.276
  • Xiaomi Mi 5Xiaomi Mi 5:3.24
  • Xiaomi Mi 5s PlusXiaomi Mi 5S Plus: 2.884
  • Xiaomi Mi MixXiaomi Mi Mix: 2.658

Prestandan och RAM-hanteringen 

Xiaomi Mi Mix har utrustats med Qualcomms prestandachipp Snapdragon 821 tillsammans med antingen 4/128 GB minne eller 6/256 GB minne. Självklart är det varianten med 6/256 GB minne som jag fått in till testlabbet. Mi Mix fixar de ”vanliga” grejerna som jag gör galant, vilket inkluderar en hel del aktivitet på Facebook, webbläsaren Chrome samt YouTube.
De allra flesta flaggskepp klarar av dessa typer av aktiviteter utan större problem. Det är istället vid hårdare provningar så som vid en omgång av Infinite Flight som testenheterna sätts på riktigt hårda prov.
Självklart har jag testat att köra en omgång av flygsimulatorn på Mi Mix. Infinite Flight är ett grafiktungt spel som sätter mina enheter på tuffa tester. Xiaomi Mi Mix klarar av spelet galant. Inte ett endaste mikrolagg uppstår under mitt spelande som varade under ungefär 40 minuter. Ett tecken på om mobiler brukar ha jobbigt med en process är om de blir varma, något Xiaomi Mi Mix inte blev alls under spelomgången. Detta är en tecken på att Mi Mix är ett riktigt prestandamonster! Mi Mix klarar också av att byta appar riktigt snabbt. Något annat hade jag inte förväntat mig eftersom Mi Mix har en sjukt stor RAM-mängd. 
Att Mi Mix har en riktigt bra prestanda är också bra för framtida uppdateringar. Telefoner med Snapdragon 801 (OnePlus One, Samsung Galaxy S5 mfl) kommer till exempel inte få en uppdatering till Android 7.0 Nougat, trots att dessa godingar ”bara” är drygt 3 år gamla nu. Självklart hoppas jag att Xiaomi skärper till sin något när det kommer till att skicka ut uppdateringar till sina telefoner och börjar skicka ut uppdateringar tidigare. Xiaomi har exempelvis sagt att man kommer uppdatera Mi Mix till 7.0 Nougat, men man har inte avslöjat när uppdateringen kommer börjas rulla ut.

I benchmarkprogrammet AnTuTu får Xiaomi Mi Mix en poäng på 150963 pinnar, något som gör att mobilen hamnar på en 7:e plats bakom bland annat OnePlus 3T och Apple iPhone 7 Plus. Som jag brukar säga betyder dock dessa benchmark-siffror en bråkdel av telefonernas prestandan i verkligheten.

Prestandan i AnTuTu

Kameran 

Xiaomi Mi Mix har fått en bakre kamera med en upplösning på 16 megapixlar, medans den främre kameran istället fått en upplösning på 5 megapixlar. 
Om vi börjar med att ta en djupare titt på den bakre kameran så har den en upplösning på 16 megapixlar med ett bländaravtal på f/2.0. Specifikationerna verkar riktigt lovande på pappret. 
Däremot blir de betydligt mindre lovande efter att man testat kameran i verkligheten. 
Kameran är bra, visst är den det. Däremot håller den inte samma höga klass som flera andra flaggskepps-telefoner på marknaden gör. Bilderna i dagsljus har en viss tendens till att bli lite gryniga – något de i flera andra flaggskepp brukar ha när man fotar i mörkret. Som ni säkert förstår blir bilderna i mörkret ännu mer gryniga, något jag dock tror man skulle kunna fixa till med en mjukvaruuppdatering. Xiaomi Mi Mix:s kameramjukvara känns ostabil i dagsläget. Vid flera tillfällen när jag startat selfie-kameran så har den krashat. Jag tror att Xiaomi skulle kunna fixa till kameran så att den blev bättre, då den har specifikationerna som krävs för att exempelvis matcha Samsung Galaxy S7 Edge.

Bild tagen med den bakre kameran (bild tagen utanför Samsungs huvudkontor) 
Kameramjukvaran i sig är däremot riktigt lättnavigerad & bra. Om man trycker på läget Modes så får man upp diverse olika fotolägen som bland annat inkluderar ett gruppfoto-läge, panorma-läge samt det manuella läget. 
Om man istället trycker på ikonen som ser ut som tre stycken cirklar som sitter ihop i varandra så hittar man ett läge där man kan lägga på olika färger på den bild man ska ta. Ofta finns det speciella appar till just detta, men jag tycker det är bra att Xiaomi skickar med denna funktion direkt i mjukvaran. 
Selfie-kameran har fått en upplösning på fem megapixlar och levererar helt okej selfies enligt mig. Precis som den bakre kameran har bilderna från den främre kameran en tendens att bli gryniga. Den främre kameran dras dock med ett större problem då den i skrivande stund kraschar stup i kvarten, något som förhoppningsvis fixas inom kort.

Bild tagen med den främre kameran


Övrigt 

Xiaomi Mi Mix har fått ett inkapslat 4400 mAh stort batteri, vilket är något utöver det vanliga då de flesta telefoner har ett batteri runt 3000 mAh. Precis som det låter har Xiaomi Mi Mix en fantastiskt bra batteritid, både vid aktiv användning och i stendby-läget. Jag är besatt av min telefon, och Mi Mix:en räcker till en dags användning på en laddning utan problem. Telefonen stödjer även Quick Charge 3.0 som laddar upp den riktigt fort! 
Som jag nämnde i början av texten har Xiaomi Mi Mix ett hörlursuttag för ljud via hörlurar. Jag testade att dra igång en låt i mina Sony MDR-1000X via Spotify (i högsta möjliga kvalitet) och tycker det lät riktigt bra. Volymen kunde jag vrida upp betydligt högre än vad jag kunnat med tidigare telefoner jag testat från Xiaomi. 
Jag tycker det är synd att Xiaomi Mi Mix varken har fått en IP-klassning eller trådlös laddning, något jag hoppas att uppföljaren får.

Slutsats 

Xiaomi Mi Mix är absolut den coolaste telefonen ute på marknaden idag. Telefonen är otroligt läcker med sina otroligt slimmade yttermått och med sin stora skärm på framsidan med sina exklusiva material. Dessutom är den läskigt snabb och har grymt bra batteritid. 
Samtidigt märks det att Xiaomi Mi Mix är en koncepttelefon då bland annat kameramjukvaran och kameran behövs utvecklas. Man får dock inte glömma ordet konceptmobil. 
+ Bra skärm 

+ Grymt snabb 

+ Bra batteritid 

+ Grymt snygg 

+ Har ett hörlursuttag 

– Kameran 

– Hal 




Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar LG V20 – bästa telefonen som finns på marknaden idag?

En sak som gjorde många besvikna när
LG presenterade flaggskeppet V20 var att telefonen inte skulle släppas I
Norden. Jag har fått möjligheten att prova telefonen under ett tillfälle och
tänkte dela med mig av de intryck jag fick av telefonen här!




Bild: LG





Designen

LG V20
påminner om det mindre syskonet LG G5 när det kommer till designen. LG V20 är
gjord i ett enda stycke aluminium (dock med löstagbar baksida) och behåller dessutom powerknappen från G5 på
baksidan. Den största skillnaden från LG G5 ser man dock på framsidan då V20
begåvats med en extraskärm på toppen av den primära skärmen.

Om vi
börjar med att just gå igenom framsidan mer grundläggande så tycker jag LG har
gjort ett riktigt bra jobb med att få ramen runtom skärmen att smälta ihop med
just skärmen. På toppen av mobilens framsida finner jag en
telefonhögtalare för samtal. Under detta finner jag extraskärmen som LG
utrustat V20 med. Extraskärmen fungerar riktigt bra och det är riktigt smidigt
att till exempel kunna ha sina favoritappar direkt på den. Däremot tycker jag
att placeringen på extraskärmen kunde varit bättre. Nu sitter den på toppen av
den primära 5,5 tumsskärmen, vilket innebär att den blir svår att nå åt med
bara en hand. Jag tycker LG istället kunde placerat extraskärmen längst ner
på telefonens framsida. Då skulle den bli betydligt enklare att nå åt med
användning med en hand. Längst ner på telefonens framsida sitter en LG-logga
och under detta sitter en del av telefonens aluminiumkonstruktion, en detalj som
innebär att telefonens design sticker ut från konkurrenternas motsvarigheter.
Istället för att ha en bit av aluminiumkostruktionen med på framsidan så tycker
jag att LG kunde satt extraskärmen på platsen istället.

På toppen
av telefonen hittar jag endast en IR-läsare (så att man till exempel kan styra
AC:n eller TV:n). På undersidan hittar jag desto mer intressanta saker. Det
jag finner här är ett 3,5 mm uttag för hörlurar, en USB Type C-kontakt, en
mikrofon och en högtalare för media. Jag skulle gärna sätt att LG kunde
placerat 3,5 mm jacket på ovansidan av telefonen eftersom man då inte behöver
vända telefonen upp-och-ner när man ska ta ut den ur fickan. LG gjorde samma
”misstag” med G5, men jag hoppas att det blir ändring på det på
framtida telefoner från LG.

Om vi
istället kollar till den högra och vänstra långsidan av telefonen så finner
jag endast en volymknapp på den vänstra långsidan. LG har valt att placera
dessa knappar ganska högt upp på den vänstra långsidan, något jag i alla fall
upplever som en nackdel. Det är nämligen så att jag, återigen, behöver använda
båda händerna för att nå åt dessa knappar. Om du däremot har väldigt stora
händer så kommer du garanterat digga att LG valt den placering man valt på
placeringen till knapparna. På den högra långsidan finner jag inga knappar eller uttag.

LG V20
har en baksida som påminner väldigt mycket om LG G5:s baksida då likheterna
mellan mobilernas baksidor är många. Högst upp på baksidan hittar jag de dubbla
kamerorna med en LED-blixt. Under detta finner jag den kombinerade power och
fingeravtrycksläsaren tillsammans med en LG-logga. Den största fördelen med LG
V20:s baksida är att den är löstagbar så att man enkelt kan byta ut batteriet
om man vill det. De dubbla kamerorna har LG ”snott” från företagets
egna mobil LG G5. LG har enligt mig kopierat över V20:s baksidas design från
G5, och detta I minsta detalj. Detta är dock inte till någon nackdel enligt
mig, då det till exempel är otrolig praktiskt att ha powerknappen placerad på
baksidan liksom med fingeravtrycksläsaren.

LG V20 är
inte ett dugg ”tegelstensformad” och ligger som en smäck I näven. LG
V20 har väldigt rundade hörn något som bidrar till att den ligger så bra i
handen som den faktiskt gör. Telefonen hr en konstruktion som består av
aluminium. Telefoner som består av aluminium kontraktioner brukar ofta ligga
väldigt oroligt i handen (då de kan bli hala). LG V20 ligger
å andra sidan riktigt tryggt I näven, trots att baksidan är gjord av aluminium.
LG har med andra ord behandlat aluminiumytan på baksidan riktigt bra!

Jag
gillar också att LG satsat på att få in så mycket skärm på så liten yta som
möjligt, då V20 är bland det bästa LG gjort när det kommer till att utnyttja så
mycket skärm på framsidan som möjligt!

LG V10 var en high-end telefon från LG som samtidigt var stöttålig tack vore sitt gummerade yttre. I V20  har LG bytt ut det gummerade materialet mot en starkare typ av aluminium för att V20 också  ska tåla mer än en vanlig telefon. Jag har inte tappat telefonen sedan jag fick den, däremot tycker jag den känns otroligt välbyggd, vilket förhoppningsvis betyder att den har en starkare typ av aluminium än många andra smartphones.

Bild: Digital Trends

Skärmen

Huvudskärmen i LG V20 är 5,5 tum stor och har fått en upplösning på 1440 x 2560 pixlar, vilket även kallas för Quad HD. Skärmen är i mångt och mycket väldigt lik den som sitter i LG G5, men en skillnad finns. V20 har en huvudskärm som är 5,5 tum stor, att jämföra med LG G5 som har en 5,3 tumsskärm. Båda telefonerna använder sig av samma IPS-panel och jag blir lika imponerad varje gång jag kollar på mobilens panel. Panelen upplever jag som en av de bästa på marknaden då dels svärtan, men också andra, ljusare färger kommer fram väldigt fint ur panelen. Enligt mig har LG V20 den absolut bästa panelen som går att hitta i en mobiltelefon idag.

Något jag också passat på att göra är att jämföra panelen i LG V20 mot OnePlus 3. LG V20 har ju Quad HD-upplösning, medans OnePlus 3 har Full HD-upplösning. Jag kom på tanken att det kanske är en lite orättvis jämförelse, men ändå inte. Båda telefoner har ju till exempel så hög pixeltäthet så man inte kan skilja på antalet pixlar. Jag tycker LG V20:s panel levererar bra mycket finare färger än vad OnePlus 3:s panel gör. Det ljusgröna är till exempel riktigt ljusgrönt i panelen hos LG V20, medans samma färger hos OnePlus 3 blir mer gråaktiga. Svärtan är däremot en jämn kamp hos de båda, då båda telefoners paneler klarar av att bli riktigt mörka.

Telefonen har en panel som räcker till gott och väl för att man ska kunna se vad som visas på skärmen även de få dagar som solen tittar fram så här års. Betraktningsvinklarna är också enligt mig väldigt bra.

Utöver en vanlig skärm har LG också valt att sätta in en extraskärm i V20. Flera andra tillverkare har liknande extraskärmar, men LG är den enda tillverkaren som valt att placera sin extraskärm på toppen av telefonen. Om vi går in på specifikationerna för extraskärmen så är den 2,1 tum stor med upplösningen av 160 x 1040 pixlar. Denna extraskärm är liksom som en assistent till den stora huvudskärmen. På denna panel kan man göra saker så som att lägga till sina fem favoritappar, eller varför inte dina favoritkontakter som du lätt vill komma åt? Om man vill kan man också lägga till en signatur på extraskärmen och naturligtvis kan skärmen också visa vilket datum det är och hur mycket klockan är. 

Den sekundära skärmen (bild: Digital Trends)

Prestandan och RAM-hanteringen 

LG har utrustat V20 med ett av de vanligaste chippet som sitter i olika high-end telefoner, nämligen chippet Snapdragon 820. Telefonen har också fått 4 GB RAM (LPDDR4). 
Vid vanlig användning flyger telefonens system fram. Inget mickrolagg att lägga märke till här. När jag drar igång flygsimulatorn Infinite Flight för att köra en tur med världens största passagerarflygplan Airbus A380-800 så klarar telefonen av spelomgången utan större problem. Under tiden jag testade att köra spelet så hann telefonen bli ljummen till temperaturen, men jag misstänker att den skulle blivit varmare ju längre jag hade spelat spelet. 
LG V20 har som jag skrev i början utrustats med 4 GB LPDDR4 RAM. Om man kollar på pappret så är det snålt tilltaget med ”bara” 4 GB RAM, då det idag finns telefoner som har 6 GB RAM. Vid vanlig användning klarar LG V20 av multitasking som en kung! Allt går verkligen blixtsnabbt. Telefonen klar av att gå mellan olika appar som en mästare, jag har dessutom aldrig stött på något som helst lagg i telefonens mjukvara. Vissa telefoners RAM-minnen brukar ha svårt att komma ihåg appar som man använt långt bak i tiden. LG V20 har inte detta problem och komma ihåg appar som jag använt långt bak i tiden.
Ni som läst mitt S7 Edge – test vet att jag totalsågade telefonens prestanda. Hur kan LG V20 upplevas som så mycket snabbare kanske du undrar? Jo, LG har anpassat UI 5.0 riktigt bra så att systemet är anpassat efter telefonens hårdvara, det vill säga bland annat prestandan. Samsung har å andra sidan gjort en mjukvara i TouchWiz som S7:ans prestanda inte orkar med.
När jag kör igenom telefonen via benchmarkprogrammet AnTuTu så får V20 en poäng på 141 615 och kommer därmed på sjunde plats efter prestandamonster så som Xiaomi Mi 5S och iPhone 7 Plus. Men med tanke på att telefonen använder sig av Qualcomm Snapdragon 820 tillsammans med 4 GB RAM så kommer den ovanligt högt upp!
Telefonens prestanda i benchmarkprogrammet AnTuTu


Kameran och ljudupplevelsen!

Den bakre kameran i LG V20 är identisk med den som också sitter i toppmodellen LG G5. Det vill säga att den primära kameran har fått en upplösning på 16 megapixlar, medans den sekundära kameran istället har fått en upplösning på 8 megapixlar. Grejen med att ha två kameror placerade på telefonens baksida är att den sekundära kameran ger den primära kameran extrazoom. LG kallar funktionen för vidvinkel, och visst blir det en riktigt häftig effekt, speciellt om man befinner sig på trånga ytor så som i ett rum. Vidvinkelkameran gör i de allra flesta fallen att man lyckas få med hela rummet utan problem.
Telefonen får till riktig bra foton i ljuset, men också i mörkret. Det mycket tack vore telefonens låga bländaravtal på f/1.8. 
Telefonens kameramjukvara känns väldigt anpassad efter V20:s prestanda då den flyger fram (som allt annat i telefonen). Det går till exempel väldigt snabbt att ta ett kort. Det är enkelt att skifta mellan vidvinkels-läget och standardläget i mjukvaran då LG anpassat mjukvaran i V20 så att det ska gå så smidigt som möjligt att byta mellan de olika lägena. Dessutom har kameran ett manuellt läge där man kan experimentera med hur korten man knäpper ska se ut.
LG har utrustat V20 med en främre kamera på 5 megapixlar med ett bländaravtal på f/1.9. LG V10 hade två främre kameror för vidvinkelmöjligheter, något V20 inte fått. LG har denna gång placerat en enkel 5 MP-kamera på telefonens framsida, men den kan fortfarande ta foton i vidvinkel, till viss del. Den främre kameran har nämligen fått en funktion så att den även här ska kunna ta vidvinkelfoton. Istället för 135 grader som den bakre kameran fått så får den främre kameran nöja sig med 80 graders vidvinkel. Funktionen är riktigt häftig och nu kan man få till riktigt bra selfies med annat folk också med i bilden!
LG V20 har ett 32 bitars ljudchipp så att man ska kunna avnjuta medieljud (såsom musik) i en högre kvalitet än i många andra smartphones (via 3,5 mm hörlursuttaget). LG har dessutom ett samarbete med danska Bang & Olufsen. Detta märks då LG valt att sätta dit en Bang & Olufsen logga på telefonens baksida. Men man få också med ett par Bang & Olufsen H3-hörlurar i lådan som standard. När jag pluggar in hörlurarna i mobilen möts jag av sagolika röster när jag sätter på en låt. Ljudet blir riktigt bra med hörlurarna i pluggade i V20. I mitt fall kan det vara en kombination av det grymma ljudchippet och att jag använder mig av lite bättre hörlurar, men jag kan garantera att även ett par standardhörlurar kommer låta bättre i V20! Den vanliga högtalaren för media är däremot inget som LG satsat särskilt hårt på. Det märks då telefonen har en högtalare som låter väldigt tunt (det är liksom inget tryck i ljudet). Däremot kan mobilens inbyggda högtalare spela riktigt högt.
En bild som är tagen i en mörkare miljö med LG V20

Vidvinkeln i kameran

Kolla detaljerna!

Övrigt

En av LG:s svårigheter på senare har varit att få till bra batteritid i företagets telefoner, då till exempel LG G5 inte direkt hade någon bra batteritid. LG V20 har ett 3200 mAh stort batteri, och någonting har LG gjort för att få till en riktigt bra batteritid till telefonen, trots att batteriet är så pass litet. Jag får ut ungefär två dagar på en full laddning. Detta betyder återigen att LG lyckas med att optimera telefonens system efter batterikapaciteten. Dessutom har telefonen stöd för Quick Charge 3.0, vilket innebär att batteriet laddas upp väldigt snabbt. Det är också en väldigt stor fördel att det enkelt går att byta ut batteriet då det är löstagbart.
Telefonen har också en fingeravtrycksläsare placerad på baksidan. Den låser upp V20 snabbt och läsaren känner av mitt fingeravtryck även om jag exempelvis är lite blöt om fingret. Läsaren har den optimala positionen om man ofta har telefonen i jeansfickan, däremot är positionen på läsaren inte lika bra om man exempelvis ofta har telefonen liggandes på bordet, eftersom man då behöver ta upp mobilen för att kunna låsa upp den. Som jag skrivit i tidigare tester så önskar jag att tillverkarna kunde sätta en fingeravtrycksläsare på både fram och baksidan av telefonen.  

Slutsats

LG V20 är överlägset den bästa telefonen jag testat hittills. LG V20 har en grym skärm, erbjuder en riktigt bra användarupplevelse, en riktigt snygg design och ett riktigt bra ljud med hörlurar. LG har optimerat mjukvaran och hårdvaran i V20 riktigt bra. V20 lämnar till exempel Samsung Galaxy S7 Edge bakom sig med ett rejält avstånd!
+ Bra skärm

+ Laggfri användarupplevelse
Extraskärmen
+ Ljudchippet
Kameran
Den inbyggda högtalaren 

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Fitbit Flex 2 – diskret aktivitetsarmband med spännande funktioner!

Jag har vid detta lag fått hem ett gäng Fitbit-produkter för att testa och leka runt med. Men det absolut minsta aktivitetsarmbandet jag fått hem är Flex 2. Är Flex 2 ett för litet aktivitesarmband? Hur bra fungerar Flex 2 vid vanlig användning? Frågorna är många som ska besvaras! 





Fitbit Flex 2 i alla utföranden bild: Fitbit







Designen och passformen 

Fitbit Flex 2 är Fitbits minsta armband hittills. Man behöver knappast se specifikationerna för att lista ut det, då Flex är riktigt smidig. Precis som namnet antyder är Flex 2 väldigt flexibel då det bland annat går att simma med armbandet. 
Flex är är bara 6 mm tjock och är 11 mm bred, vilket gör detta armband till ett av de minsta armbanden på marknaden. Storleken på armbandet märks tydligt, speciellt om det kommer en notis. Det då jag känner hur det vibrerar till på handleden, varpå jag brukar tänka ”just det, jag har ju Flex 2 på mig idag”. Flex 2 är ett väldigt lätt armband, något som tar aktivitetsarmband till en helt ny nivå. Det då många av konkurrenternas aktivitetsarmband är tyngre och jag har ofta känt att dessa ”tynger ner” min handled något. Däremot tycker jag inte att Flex 2 ”tynger ner” handleden då armbandet också är väldigt lätt och ofta är en bidragande faktor till att jag glömmer att jag har Flex 2 på handleden. Men det nätta formatet betyder också att det är enkelt att till exempel trä på tröjan över armbandet. Jag tar upp detta exempel då det ofta är svårt att få över tröjor över andra klockor och aktivitetsarmband. 
Mitt exemplar av Fitbit Flex 2 kommer förmonterat med ett silikonarmband i svart. Ofta brukar silikonarmband i svart färg dra åt sig mycket dammpartiklar, något Flex 2 klarat sig bra mot. Armbandet har stött bort dessa små partiklar på ett mycket bra sätt, och jag har inte behövt göra rent armbandet en enda gång. 
Flex 2 kommer i två delar: själva ”core-enheten” och armbandet. ”Core-enheten” går att ta loss ur armbandet, vilket innebär att det öppnat upp möjligheter för Fitbit att sälja separata accessoarer till Flex 2. Självklart har man tagit tillvara på möjligheten då man säljer ett gäng accessoarer till Flex 2. Dels finns det andra klassiska silkonarmband att välja mellan (i färgerna gul, rosa/vit, lila mörkblå och svart), något som är standard för tillval från de flesta tillverkarna. Det går också att välja till olika smyckesarmband. Enligt mig har Fitbit verkligen tänkt utanför boxen när man utvecklat dessa smyckesarmband, vilket är roligt att se! Nackdelen med att Flex 2 är så pass tunn är att den inte stödjer standarden av 22 mm armband. Däremot är detta något jag kan förstå, då Fitbit skulle fått göra Flex 2 betydligt bredare om detta skulle varit fallet. 
Armbandet som medföljer har två stycken knappar som man ska knäppa fast i två hål för att Flex 2 ska lägga sig runt handleden. Jag gillar personligen inte dessa spännen, då de för mig är väldigt krångliga att sätta på, eftersom man ska träffa hålen rätt för att Flex 2 ska sätta sig på plats. Jag skulle hellre sätt att Fitbit hade utrustat Flex 2 med ett vanligt klassiskt armband (med ett spänne) då jag tycker det är en bättre lösning. För mig går det snabbare att sätta på, dessutom skulle man inte behöva ”pricka rätt” på morgonen, utan det skulle bara vara att ”klicka dit” det. Ett extra plus ska Fitbit ha för att man skickar två storlekar av det svarta silikonarmbandet så det både ska passa små och stora handleder. 
Jag tycker att Flex 2 sitter väldigt skönt på handleden, och som jag skrivit tidigare så sitter den där väldigt diskret, något som är ett bra tecken för att den sitter riktigt bra. Många silikonarmband brukar bli obekväma om man haft dessa på en längre tid men inte tagit av sig dem. Däremot är Flex 2 ett undantag. I skrivande stund har jag haft armbandet på mig i två dygn, och armbandet sitter fortfarande lika bra på handleden från den stund jag tog på mig det.  

Fitbit Flex 2 i alla färger bild: Fitbit

Funktioner 

En av de största farhågorna med att göra ett så litet aktivitetsarmband som Flex 2 är innebär att funktionaliteten kan bli begränsad, något som inte gäller Fitbit Flex 2. Det då Fitbit fullproppat Flex 2 med diverse sensorer. Man har i och försäg inte någon display i Flex 2, men om Fitbit skulle satt in en display i Flex 2 så tror jag inte att den skulle kunna användas (visst, det skulle gå, men det skulle bli väldigt litet). Flex 2 är vattentät ner till 50 meters djup och det som är extra häftigt är att man ska kunna simma med enheten i havet (dock rekommenderar jag att man sköljer av den med sötvatten efter att man haft den i saltvattnet). Med Flex 2 ska man också kunna mäta hur många rundor du simmat i poolen. Men hur fungerade Flex 2 efter en tur i bassängen? Armbandet mådde precis lika bra som innan den fick dyka ner i poolen. Jag testade att simma ett gäng längder för att se vad poolmätaren gick för. Jag blev glatt överraskad då Flex 2 mätte mina turer (från kant till kant) alldeles rätt. Det finns en hel del andra tillverkare som har liknande funktioner inbyggt i deras motsvarigheter. Skillnaden mellan dessa och Flex 2 var att på Flex 2 fungerade funktionen väldigt bra, någon den inte gjort hos de andra aktivitetsarmbanden jag testat. 
Flex 2 kan också mäta hur bra du sover och hur många steg du tar om dagarna. Själva ”core-enheten” har fem stycken LED-lampor som lyser upp om man dubbeltrycker på dessa lampor. Dessa lampor indikerar om du uppnått de mål du ställt in att du ska uppnå (exempel att du ska ta 10 000 steg om dagen) och i detta fall så delar Flex 2 upp dessa 10 000 steg i fem delar, så att det blir 10 000/5 vilket betyder att en LED-lampa indikerar att du gått 2000 steg. Något är en smart funktion! 
Precis som med de andra Fitbit-produkterna jag testat så kan Flex 2 indikera ett antal notiser. Det det kan indikera är bland annat om någon ringer dig eller om någon skickat ett SMS till dig. Däremot kan det till exempel inte indikera om man fått en notis från sociala medier (exempelvis Facebook och Instagram). Däremot hoppas jag att Fitbit inför stödet i en kommande uppdatering. En fiffig funktion som Flex 2 har är att armbandet vibrerar till när det tycker du suttit stilla för länge, och då påminner dig att om du ska ställa dig upp och gå en sväng. 
Batteritiden uppger Fitbit ska vara fem dagar till Flex 2. Som jag skrivit i mina tidigare tester av Fitbits produkter så tycker jag företaget är väldigt duktigt på att uppskatta batteritiden i deras produkter vid ”normal användning”. Detta gäller också Flex 2, då batteritiden håller i ungefär fem dagar. För att ladda Flex 2 trycker man ut ”core-enheten” ur armbandet för att sätta in enheten i en liten smidig docka. Flex 2 laddar upp fort, däremot är det synd att Fitbit inte valt att sätta dit en Micro USB-kontakt istället för en variant som bara passar Flex 2. 
För att kunna använda Flex 2-armbandet så behöver man tanka hem appen Fitbit till sin Android, iOS eller Windows Phone-enhet. Det är i appen man kan följa all statistik som Flex 2 loggar. Fitbit har en flik man kallar ”Dashboard” där man kan få en överblick på all träningsstatistik som loggas av armbandet.

Fitbit Flex kostar från 889 kronor hos seriösa återförsäljare! 

Fitbit Flex 2 är vattentät ner till 50 meters djup bild: Fitbit

Sammanfattning 

Fitbit har än en gång lyckas skapa en riktigt välfungerande produkt. Flex 2 är ett riktigt smidigt aktivitetsarmband som sitter skönt och har många finurliga men användbara funktioner. Fitbit har utrustat Flex 2 med riktigt många funktioner. Men tillskillnad från många av konkurrenternas motsvarigheter fungerar de funktioner som Flex 2 har fullt ut! 
+ Användarvänligt 

+ Vattentätt

+ Bra poolmätare 

+ Passformen 

– Armbandet










Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Moto Mod Insta-Share projektorn och Power Battery Pack (del 2)

Moto Z är en telefon som sticker ut från mängden då den har stöd för moduler. Dessa moduler kallar Moto för MotoMods. För att förtydliga handlar det om tillbehör till telefonen som man köpa separat för att använda med Moto Z eller Moto Z Play. Jag har fått möjligheten att testa modulerna Offgrid Power Pack och en projtorn Insta-Share. I detta test tänkte jag dela med mig av de intryck jag fått av dessa MotoMods!  




Bild: Moto





Om vi börjar med att ta en titt på Offgrid Power Pack, så är det ett ”fodral” till Moto Z med ett inbyggt batteri på 2200 mAh. Moto Z har 16 stycken ”pluggar” på baksidan, vilket är platsen där man fäster alla moduler. För att sätta på Power Pack:et lägger man bara ”skalets” insida mot telefonens baksida. Det är verkligen busenkelt att sätta dit en modulen, och man behöver inte alls vara särskilt teknisk för att lyckas sätta på dem. När Power Packet är påsatt på telefonen så agerar ”skalet” ett extrabatteri åt telefonen, likt en Power Bank. Skillnaden mot en Power Bank tycker jag är riktigt stor. Det då man måste ha plats för ”en extra enhet” om man har med sig en Power Bank. ”Skalet” till Moto Z fäster man enkelt på baksidan av telefonen, dessutom sitter den kvar riktigt stabilt, då det inte finns en chans att den flyger av av misstag.

Många skal kan upplevas som störande, eftersom de kan göra att telefonerna känns klumpiga. Med Moto Power Pack är detta inte fallet, utan det att snarare tvärt emot, att ”skalet” tillför passformen på telefonen. Eftersom Moto Z är riktigt tunn (5,2 mm) så kan det ibland upplevas som att telefonen är för tunn. Med Power Pack:et påsatt på telefonen blir telefonen tjocklek något djupare, vilket bland annat bidrar till att Moto Z ligger bättre i handen. Dessutom blir telefonens grepp mycket bättre med ”skalet”, då Power Pack:et har en matt yta som gör att telefonen ligger stabilt i handen. Men ”skalet” tillför också att telefonen inte kan tappas lika lätt, då greppet blir riktigt bra.

Med Battery Pack påsatt får Moto Z en perfekt tjocklek enligt mig, då den med denna MotoMod påsatt får en tjocklek som till exempel en LG G5. Dessutom får man ett extrabatteri på köpet.

Med modulen påsatt står jag mig en hel dag på endast en laddning (över natten). Jag brukar börja mina dagar runt 08:00 på mornarna och komma hem vid cirka 16:00 på eftermiddagarna. Under denna tid så laddar MotoMod:en telefonens batteri, och när jag brukar komma hem så brukar batteriet precis ha tagit slut i ”skalet”. Vilket betyder att telefonen fortfarande står på 100%, vilket är väldigt skonsamt mot telefonens batteri. När jag lämnar ifrån mig Moto Z med modulen kommer det genast kännas omodernt att gå runt med en Power Bank i fickan.

Till MotoMods:en medföljer det också en app i telefonen. Här kan jag ställa in ”skalet” i två olika lägen. Antingen att ”skalet” laddar telefonen konstant tills batteriet tar slut (i skalet), eller att telefonbatteriet hoppar ner till 80% och att ”skalet” tar vid när telefonbatteriet hoppat ner till 80%. Man kan också i rullgardinen se batteristatus för modulen, vilket är smart. Dessutom kan programvaran uppdateras i framtiden om Moto skulle bestämma sig för att skicka ut någon ny uppdatering.

Power Pack:et kostar från 700 kronor hos seriösa återförsäljare och är ett måste om du skaffar en Moto Z eller Z Play!

MotoMod:en ”Power Pack”

Om vi istället tar en titt på Insta-Share projektorn så är det precis som namnet antyder en projektor som kan spegla upp bilden från Moto Z. Projektorn sätter man på likadant som man också gör med batteripacket, vilket innebär att man fäster baksidan av projektorn mot baksidan av mobilen. På projektorn hittar jag två stycken knappar. En av/på knapp och ett hjul för att ställa in skärpan.
Jag har aldrig använt mig av någon smartphone med inbyggd projektor, och jag måste säga att det är en riktigt häftig upplevelse att kunna spegla upp telefonens innehåll på en vägg.
Man kan spegla upp allt innehåll som visas på telefonens skärm, vilket är riktigt bra. Vissa tidigare telefoner med inbyggda projektorer har bara kunnat spegla upp ett begränsat innehåll, men detta gäller inte Insta-Share projektorn, som tur var!

Projektorn har en styrka på 50 ANSI, vilket är ett ganska lågt ANSI-antal. Däremot tycker jag att projektorn har ett starkt ljus med tanke på dess storlek, det är ju ändå en modul som sitter på en mobiltelefon. Projektorn kan spegla upp Moto Z:as bild till 70 tum, vilket är otroligt häftigt! En funktion som projektorn har inbyggt är en fläkt, vilket är häftigt med tanke på projektorns storlek.

Projektorn har ett stativ man kan fälla ut för att få mobilen i rätt vinkel när man ska spegla upp något material på en bildskärm, vilket är en väldigt trevlig bonus. Dessutom kan man ställa telefonen med hjälp av stativet i diverse olika vinklar.

Projektorn fungerar riktigt bra, men ibland händer det att bilden blir väldigt oskarp. Det är då inget problem, då jag bara tar en litet hjul (som sitter precis bredvid linsen) och vrider om för att få den perfekta skärpan.

Projektorn har ett eget batteri som är 1100 mAh stort. Projektorn har en bra batteritid, men den skulle säkert kunnat blivit ännu bättre om Moto hade satt in ett ännu större batteri. Batteriet har tagit slut i projektorn en gång för mig, och då trodde jag att den skulle lägga av och att jag skulle behöva ladda den på nytt. Så visade sig fallet inte vara, då den snor batteri från telefonen när dens egna batteri dör, vilket är en smart lösning.

Med denna MotoMod medföljer också en förvaringspåse att förvara projektorn i. Jag förstår precis hur Moto tänker, då projektorn är en ”klump” att ha på hela tiden, så vill man att den ska fraktas säkert så att linsen inte riskerar att repas.

För att ladda modulen krävs det att man har en USB Type C-kontakt till hands. Jag tycker det är riktigt bra att Moto vågar satsa och vara en av de första tillverkarna att ge sina tillbehör laddning via den nya vändbara USB Type C-kontakten.

Med en prislapp på 2790 svenska kronor rekommenderar jag inte att man köper modulen. Visst, det är en riktigt häftig pryl, men för detta pris tycker jag inte den är särskilt prisvärd.

Uppseglingen av bilden via projektorn 

Moto Z Insta-Share projektorn

Moto har med Moto Z och dess modulsystem verkligen visat vad man kan göra med en telefon. Jag fullkomligt älskar iden med MotoMods som Moto Z och Z Play har! Nu är det bara hoppas på att 3e partstillverkare gör fler moduler till telefonerna.   

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Moto Z – superlur i ultratunn profil (del 1)

Moto har med sin senaste telefon skapat ett flaggskepp som sticker ut från mängden eftersom det går att bygga ut telefonen med moduler, vilket innebär att telefonen kan förbättras allt eftersom. Men hur bra fungerar telefonen utan dessa moduler?  Frågorna är många som ska besvaras i testet!


Bild: Motorola










Designen

Moto Z är gjord i glas på framsidan, medan på baksidan skyddas den mestadels av metallram medan runtomkring telefonen sitter en ram som är gjord i aluminium. Men om vi börjar med framsidan av telefonen så skyddas den av Cornings GorillaGlas version 4. Under skärmen sitter också en liten rektangulär knapp. Knappen tycker jag är lustigt placerad eftersom den endast agerar fingeravtrycksläsare och ingenting annat. Eftersom Moto satt knappen under skärmen så tycker jag i alla fall att den kunde ha agerat icke-fysisk hemknapp. Jag hoppas att den kommer få lite fler funktioner i kommande uppdateringar. Jag tycker att Moto kunde placerat fingeravtrycksläsaren i powerknappen istället, precis som exempelvis Sony gjord med sin X-serie telefoner.
När jag tar en närmare titt på telefonen (mitt låne-ex var använt sedan innan) så ser jag inte ens några små repor på skärmen, något som förstås får ses som positivt, då jag misstänker att telefonen varit utsatt för ett och annat av tidigare testare. På framsidan av telefonen finner jag förvånande en LED-blixt (inte många telefoner på den svenska marknaden som har en sådan) men också en telefonhögtalare, som också agerar högtalare för medialjudet. 

Om vi går vidare till telefonens högra långsida så finner jag alla fysiska knappar. Volymknapparna sitter högst upp placerade, medan powerknappen sitter placerad strax under. Jag tycker Moto placerat dessa knappar otroligt bra, då jag når dessa knappar utan att behöva använda två händer. Powerknappen har fått en räfflad yta, vilket gör den otroligt lätt att hitta även i mörkret. Men den är också extra lätt att hitta då Moto gjort volymknapparna släta till ytan. Däremot har Moto valt att sära på volymknapparna istället för att ha de ihopsatta som de flesta tillverkare brukar ha det. Jag föredrar dock när volymknapparna sitter ihop, då de blir enklare att hitta med fingret. Det är också lätt att blanda ihop dessa knappar, då båda två är släta utan någon märkning för vilken knapp som är vilken. Med det sagt skulle gärna Moto fått sätta ihop knapparna till ”en enhet”, då jag tror det skulle bli enklare att hitta dem i bland annat mörkret. Knapparna ger också en ”klickkänsla” som bara betyder en sak – kvalitet.
På undersidan av telefonen finner jag en USB Type C-kontakt tillsammans med en mikrofon. På toppen finner jag endast en antennlinje för uppkoppling. Nu kanske du som läsare lägger märke till att jag inte nämnt att telefonen fått något hörlursuttag? Moto har gjort telefonen så otroligt tunn så att 3,5 mm uttaget för hörlurarna inte fick plats. Moto löser dock detta genom att skicka med en adapter i lådan som omvandlar USB Type C-kontakten till en 3,5 mm kontakt. Telefonen är bara 5,2 mm tunn, och gör den därmed till världens tunnaste premiumtelefon. Moto Z:as tunnhet är definitivt en av den WOW -faktorerna med telefonen. Telefonen har ofta dragit till sig många blickar, troligtvis då den sticker  ut från mängden telefoner tack vore sin tunnhet. Moto Z är överlägset den tunnaste premiumtelefon som säljs på den svenska marknaden. När jag tar farsans iPhone 7 Plus så är skillnaden riktigt stor i tjocklek. iPhone 7 Plus mäter 7,3 mm  i tjocklek, vilket betyder att Moto Z är mer än 2 mm tunn mot 7 Plus, trots detta har iPhone 7 Plus inget hörlursuttag. Det är riktigt häftigt hur Moto lyckats få in så mycket i en tunn och lyxig metallkonstruktion.
På baksidan av telefonen hittar jag en av de mest intressant sakerna på Moto Z,  nämligen kontakten som gör det möjligt att sätta dit MotoMods, vilket är ett gäng coola tillbehör (mer om dessa i ett separat test). Mer på baksidan finner jag en kamera med dubbel LED-blixt och den klassiska loggan för Moto, nämligen ett ”M”. Högst upp respektive längst ner på baksidan är materialet glas. Det då glaset på baksidan av telefonen samlar diverse antenner på två ställen i Moto Z:as fall. 
Telefonens alla fyra hörn är väldigt rundade, och jag tycker Moto gjort ett riktigt bra designval.  När telefonerna är så pass tunna som Moto Z faktiskt är, så blir det extra lätt att telefonen blir vass att hålla i. Däremot upplever jag inte Moto Z som vass. Det beror på att Moto givit telefonen väldigt mjuka former i designen. Jag att telefonen skulle varit betydligt vassare om den skulle varit kantigare. 
Telefonen är väldigt lätt då den bara väger 136 gram, att jämföra med många andra smartphones som har samma stora 5,5 tumsskärm.

Telefonen är inte IP-klassad, vilket betyder att den inte är klassad för att tåla damm & vatten. Något jag tycker är synd, eftersom den gärna kunde varit IPX3 klassad för att tåla lite regn. Det är en otrolig lättnad att kunna använda de telefoner som är IP-klassade ute i regnet. Nu misstänker jag att Moto Z skulle tåla en del regn, men det är inget jag rekommenderar att man testar just på grund av att den inte är IP-klassad.

Moto Z framifrån 
Baksidan av telefonen

Moto Z är endast 5,2 mm tjock

Skärmen  

Moto har utrustat Moto Z med en 5,5 tums stor Quad HD-display (1440 x 2560 pixlar). Moto använder sig av en AMOLED panel i telefonen, vilket enligt mig var ett riktigt smart drag då det bidrar med att telefonen får en riktigt fin svärta. När jag kollar på en film med många svarta motiv ser jag direkt att det är en AMOLED panel Moto satt i telefonen, då det svarta i skärmen är riktigt svart. Men panelen visar också tendenser för just AMOLED paneler, nämligen att de ljusa färgerna blir något överdrivna.

Skärmen är riktigt knivskarp med sina 535 pixlar per tum. Oavsett hur nära jag går skärmen så går det inte att urskilja enstaka pixlar. Ljusstyrkan går också den att dra upp rejält, vilket innebär att den även syns väldigt bra ute i solen. Betraktningsvinklarna är också riktigt bra i telefonen.
När jag tar och jämför skärmkvaliteten mellan OnePlus 3 och Moto Z så tycker jag att Moto Z är en klass för sig. Båda telefoner har samma skärmstorlek – 5,5 tum med en AMOLED-panel. Det som skiljer de åt är att OnePlus 3 har en Full HD-upplöst skärm (1080 x 1920), medan Moto Z har den högre upplösningen Quad HD (1440 x 2560). Men i båda mobilers fall kan man inte urskilja en enda pixel, oavsett hur nära man går med med ögat.

Skärmen är riktigt knivskarpt, då exempelvis material med Full HD och uppåt är en ren njutning att kolla på i Moto Z. Speciellt filmer med många mörkare motiv speglar sig riktigt bra på telefonens 5,5 tum stora skärm. Det är typiskt för alla AMOLED paneler, men det är också typiskt att dessa paneler förstärker de färger med ljus nyans till att bli ännu ljusare. Jag ser det dock inte som något nackdel att skärmens ljusa färger tenderar till bli ännu ljusare, utan jag ser det snarare som en fränhet.

Skärmen täcker 72% av Moto Z:as framsida, därmed kan vi konstatera att telefonen ligger i linje med high-end telefoner från många andra tillverkare, men den sticker å andra sidan inte ut från mängden, som till exempel Mi Mix gör med sina 91% som utnyttjas av framsidan. Moto tror jag skulle kunnat utnyttjat mer yta åt skärmen på framsidan om man flyttade fingeravtrycksläsaren till den högra långsidan. Detta då jag tycker att den icke-fysiska knappen på framsidan tar upp onödigt mycket plats.

Processorn och RAM-hanteringen 

Moto har utrustat Moto Z med en Snapdragon 820 (4x 2,15 GHz) processor tillsammans med 4 GB LPDDR4 – RAM, vilket ger en bra skjuts i telefonen sett till specifikationerna. Precis som specifikationerna antyder så flyter saker så som att öppna appar på riktigt bra. Telefonen öppnar till exempel kameran riktigt snabbt, men resterande appar fixar den också att öppna snabbt. 
Jag tycker att Moto Z är något snabbare att öppna många appar än vad OnePlus 3 är. Jag tror att förklaringen till detta är att Moto valt att sätta in en nästintill orörd version av Android 6.0.1 Marshmallow. Om systemet är nästintill orört så innebär det att telefonen, i detta fall Moto Z, blir riktigt snabb. Om vi istället tar en titt på OnePlus 3, som OnePlus optimerat mer med sitt egna gränsnitt Oxygen OS, som är mer proppat med funktioner, så är det inte konstigt att Moto Z presterar något bättre än ”3” vid daglig användning, då mjukvaran väger tyngre i detta fall än vad hårdvaran gör (Moto Z har 4 GB RAM och OnePlus 6 GB). Allting i menyn flyter också på bra, något annat vore konstigt eftersom den kan öppna appar så pass fort. 
RAM-hanteringen, alltså att öppna olika appar i följd på varandra för att sedan komma tillbaks till dem igen (på ren svenska) är också något Moto Z klarar av utan större problem. När jag testar att öppna tio appar i snabb följd, för att sedan komma tillbaka till den första jag öppnade, så är den precis som när jag lämnade den, öppen och redo att användas på en gång. Jag tror att Moto Z kan komma att bli en ren dröm att multitaska med när telefonen får Android 7.0 Nougat, då den nya mjukvaran inkluderar stöd så att man ska kunna ha två appar sida vid sida på skärmen. 
Jag har lyckats slita mig från Asphalt 8 för att istället gå över till det så skojiga spelet Infinite Flight. För de som inte vet vad Infinite Flight är för spel så kan jag säga att det är en riktigt verklig flygsimulator. Jag drog igång en omgång av spelet (självfallet valde jag Airbus flaggskepp A380) och körde omgången i ungefär 45 minuter. Under tiden jag spelade märktes ingen tendens till något lagg, inte heller upplevde jag att telefonen blev särskilt varm. När jag gör ett värmetest på batteriet direkt efter spelomgången ser jag att batteriet hade en temperatur på 33 grader, vilket är en riktigt skonsam temperatur för batteriet. Det mest optimala för ett batteri är att ligga på en temperatur vid 30 grader hela tiden. Men för att ha spelat Infinite Flight och se att batteriet kommit upp i bara 33 grader gör mig mer än nöjd!   
Att telefonen är riktigt snabb vid vanligt bruk visar sig inte bara visa sig när jag använder den, utan också när jag drar igång benchmarkprogrammet GeekBench 3. Moto Z får en total score på 6252 poäng, att jämföra med exempelvis Samsung Galaxy S7 som får en total score på 2766. Det innebär alltså att Moto Z är mer än dubbelt så snabb enligt GeekBench 3! 
Prestandan i benchmarkprogrammet GeekBench 3!

Kameran

Moto Z har fått en bakre kamera med upplösningen 13 megapixlar med ett bländaravtal på f/1.8. På pappret har Moto Z en riktigt bra bakre kamera om man jämför med många av Moto Z:as närmaste konkurrenter. Telefonen tar riktigt bra bilder i dagsljus, precis som många andra high-end mobiler. Telefonen har i många andra medier fått skit för att kameran inte hänger med många konkurrenters high-end mobiler. Det märks enligt mig inte när man ska ta en bild i ”normalt” dagsljus. Däremot upptäckte jag att bildkvaliteten tenderade till att bli ”brusig”. När jag testade att ta en bild när det vara alldeles kolsvart ute (med snömassan som belysning) så blev framförallt de svarta motiven på bilden av väldigt ”brusig” kvalitet. Jag tycker på ett sätt att det är konstigt att Moto Z inte tar lika bra bilder i mörkret som exempelvis Samsung Galaxy S7, då Moto Z har ett väldigt lågt bländaravtal. Ju lägre bländaravtal en telefon brukar ha, desto mer ljus brukar telefonerna ta in, något som dock inte gäller Moto Z, i alla fall inte mitt exemplar. Jag misstänker däremot att Moto Z kan ta bättre bilder i mörkret med MotoMod:en Hasseblad True Zoom (jag fick inte möjlighet att testa den, därav vet jag inte hur resultatet skulle sett ut). 
Eftersom att Moto Z:as system i mångt och mycket liknar Android Vanilla (den orörda Androidversionen) så är det inte så konstigt att Moto inte lagt sig i kameramjukvaran i telefonen, då man låtit Google sköta hela jobbet vid denna avdelning. Precis som i Apples kameramjukvara har Google inte ansträngt sig särskilt för att få in så många funktioner som möjligt.  Däremot är de funktioner som finns med riktigt användbara. Men de fungerar också riktigt bra, och jag har aldrig stött på något större problem. Det manuella läget kallar Google för ”arbetsläge”, med ”arbetsläget” har precis samma funktioner som ett vanligt manuellt läge. Många extrafunktioner finns det inte med, däremot finns det med ett Slow Motion läge så man kan spela in riktigt långsam video. Kamerans autofokus fångar motiv väldigt snabbt, dessutom är Moto Z riktigt snabb att ta kortet från den stund man trycker på avtryckaren. 
Om vi går vidare till den främre kameran så har den istället fått en upplösning på 5 megapixlar med bländaravtalet f/2.2. Det som skiljer Moto Z:as frontkamera mot många av konkurrenternas är att Moto inkluderat en LED-blixt på framsidan. Jag tycker att främre kameran är riktigt bra, både på att ta selfies i dagsljus som i mörkret. Det blir dessutom extra bra porträtt om man använder blixten på framsidan.    
Foto tagit i bra ljusförhållande
Foto i mindre bra ljusförhållande
Skribenten på Mobilanyheter visade visst upp sig på en numera klassisk selfie! 

Övrigt 

Batteritiden är något riktigt viktigt i en smartphone, i alla fall enligt mig. Moto Z har utrustats med ett 2600 mAh stort batteri. Vilket innebär att telefonen har ett batteri som är något mindre än andra high-end telefoners. Men vad gör det när man har MotoMod Battery Pack? Svaret är ingenting, Moto Z får en fantastisk batteritid när denna modul är inkopplad. Jag har kunnat använda telefonen i en och en halv dag med Battery Pack påsatt, och då blir batteritiden GRYM! Modulens batteri har räckt till att försörja telefonens batteri i cirka en och en halv dag, medan telefonens egna batteri också kan hållas igång i ungefär samma tid. Sammanlagt får jag ut tre dagar på en full laddning, vilket är ett otroligt bra resultat. 
Jag har redan nämnt att jag tycker fingeravtrycksläsaren är konstigt placerad. Men hur fungerar den? Den är bra placerad när telefonen ligger på ett bord. Jag tycker att fingeravtrycksläsaren fungerar riktigt bra, oavsett om jag är helt torr om fingret, eller om jag exempelvis ska låsa upp mobilen efter att jag kommer in från regnet så brukar den snällt lyda order och låsa upp. Möjligtvis kan jag tycka att ”touch-ytan” för att låsa upp mobilen kan vara lite liten, då den gärna skulle fått vara något större. 
Moto har gått sin egna väg med medialjudet i Moto Z. Det är nämligen så att både samtalsljudet och medieljudet kommer ut från en och samma högtalare; den som sitter placerad precis ovanför skärmen tillsammans med den främre kameran. Jag upplever kvaliteten på ljudet som bra för att komma ur en smartphone, men ljudet skulle kunna blivit ännu bättre om Moto skulle satt en högtalare som fick göra sällskap med USB Type C-kontakten. 

Slutsats  

Moto Z är en riktigt vass telefon och konkurrenterna får passa sig rejält. Telefonen har en otroligt bra byggkvalitet med en otroligt tunn konstruktion, har en bra skärm. Telefonen har också ett riktigt bra flyt i sitt gränsnitt. Det är verkligen svårt att inte rekommendera Moto Z till er läsare, då Moto gjort ett fantastiskt jobb i skapandet av telefonen! 
Kommer snart: Test av MotoMod Power Pack och Insta-Share projektorn!    
+ Bra skärm

+ Snabb 

+ Urläcker

+ Batteritiden 

+ Högtalaren 

– Inte IP-klassad





Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Fitbit Blaze – cool hybrid mellan aktivitetsarmband och smartklocka

Fitbit är en amerikansk tillverkare som satsar på att bli störst i världen med sina aktivitesarmband. Fitbit Blaze är tillverkarens mest avancerade aktivitetsarmband, i alla fall om man ska tror Fitbit själva. Lever Blaze upp till mina förväntningar? Är den så bra och genomtänkt som alla säger att den ska vara? Frågorna som ska besvaras är många, så läs vidare!

Designen och passformen

På något sätt påminner Fitbit Blaze mycket om Sonys gamla smartklocka Smartwatch 2 med sin väldigt rektangulära design. Jag tycker detta designspråk passar på en smartklocka eftersom formfaktorn gör klockan kompakt, att jämföra med till exempel alla smartklockor från Asus, där tillverkaren tagit ut svängarna mycket i hörnen, vilket har resulterat att dessa smarta klockor har större yttermått än de andra smarta klockorna.  
På framsidan av Blaze så sitter en liten skärm, men ungefär hälften är och ram runtomkring skärmen. Därav ställer jag mig frågan: är Blaze en hybridklocka mellan smart klocka och aktivitetsarmband? Jag tycker i alla fall det känns som det. Blaze är företagets första smarta klocka som har en ”stor” skärm (jämfört med de andra Fitbit produkterna). Jag upplever Blaze som en hybrid mellan smartklocka och aktivitetsarmband. 
Fitbit Blaze- enheten går att trycka ut från armbandet, och det är också så man laddar enheten. Om vi tar en titt runtom Fitbit Blaze så har klockan tre stycken fysiska knappar. Ena knappen sitter på den vänstra långsidan, medan de andra två knapparna sitter på den högra långsidan.
Den knapp som sitter placerad på den vänstra långsidan agerar tillbakaknapp, medan den knapp som sitter högst upp drar istället ner en rullgardin där man kan se de notiser man har och om man spelar upp något material. Knappen längst ner på högra långsidan agerar notisknapp, vilket innebär att man kan se olästa notiser via den knappen.
Knapparna känns i min mening inte särskilt välbyggda, då de wobblar när man rör vid dom. De ligger med andra ord inte helt still och ger inte den premiumkänsla som de skulle kunna givit om Fitbit hade gjort knapparna lite stadigare intill konstruktionen.

Ramen som skyddar själva enheten är gjord i aluminium, och jag tycker att ramen känns riktigt stabil, den ger Blaze enheten ett rejält skydd om klockan skulle flyga av handleden.
För att ladda enheten så måste man ”trycka ut” Blaze enheten ur metallramen, det är en riktigt smart lösning, om man läst på hur man ska göra det vill säga.

När jag fick hem Fitbit Blaze armbandet så visste jag inte riktigt hur jag skulle bete mig för att sätta enheten på laddning. Men efter en tids påläsning så förstod jag att jag skulle göra som jag beskrivit ovan.

På baksidan har Blaze, precis som syskonet Charge 2, endast en pulsmätare. Denna pulsmätare tycker jag dock är ett irritationsmoment på kvällarna, då den konstant lyser upp i ett grönt sken.

Armbandet som följer med i boxen är av silikon, och har, precis som syskonet Charge 2, ett klassiskt spänne. Jag tycker det är bra att Fitbit använt sig av den typen av armband, då det är lätt att ta av och på. Med Fitbit Blaze fick jag också ett grönt armband, det jag gillar med Blaze är att det går att byta till vilket armband som helst som kör standarden på 22 mm. Det gröna armbandet som jag fick med att testa var väldigt enkelt att sätta dit. Standardarmbandet går antingen att få i storleken small eller large, beroende på hur stor handled du har.

Armbandet är gjort i något mjukare tygmaterial som känns väldigt vänligt mot handleden, då det sitter på bra och stabilt utan att skava. Däremot misstänker jag att det tämligen enkelt kan bli skitigt, då det är den typen av färg och material till armbandet som jag fick med. Jag fick också med två stycken armband i läder. De var lika enkla att sätta på, med satt något skönare på handleden enligt mig.

Enligt Fitbit är Blaze vattentålig, så att man i alla fall ska kunna ta en snabb dusch med armbandet, men jag skulle inte rekommendera att man simmar med enheten då den kanske inte tål det tryck som uppstår av vattnet.

Till Blaze finns det en hel del olika armband att välja mellan, naturligtvis i olika material. Den enklaste modellen av armband är av gummi och finns i färgerna svart, blått och plommon. Vidare finns det också armband i läder samt ett armband med metallänk.

Bilden är lånad av Fitbit

Framsidan på klockan
Bakåtknappen som är placerad på den vänstra långsidan
Rullgardinsknappen (högst upp) och notisknappen (längst ned)

Funktioner 

Fitbit Blaze är den amerikanska tillverkarens första hybrid mellan aktivitetsarmband och smartklocka då den utrustats med en liten färgskärm på framsidan. Däremot kallar jag Blaze för en hybridklocka eftersom den ser ut som en smartklocka men har de funktioner som ett aktivitetsarmband har. 
Det jag gillar riktigt mycket med Blaze mot Fitbits andra aktivitetsarmband är skärmen, då den bidrar till att Blaze har fler inställningsmöjligheter. I Blaze kan man till exempel ställa in ljusstyrkan i fyra olika lägen, en funktion som inte finns hos exempelvis Charge 2 som också har en liten skärm. 
En sak Fitbit Charge 2 saknade var stöd för touch över hela skärmytan. Som tur var har Blaze fått en ”ordentlig” pekskärm där touchen fungerar över hela skärmytan. Däremot skulle jag gärna sett att touchen var något bättre, då den inte direkt är överkänslig, utan det känns istället som att jag får ta i lite extra med fingret för att kunna scrolla vidare i systemet. Apropå system så är det uppbyggt på så sett att en app ligger på varje sida, ungefär så som italienska I`m Watch. 
Jag som teknikgalen tycker faktiskt Blaze är smått tråkig med sina få installerade appar, men jag får inte glömma att det är ett träningsredskap och ingen smartklocka som är fullproppad med funktioner. 
Till det syfte Blaze är skapad för fungerar den riktigt bra, och som jag skrivit tidigare så satsar Fitbit på att göra relativt få funktioner mot många konkurrenter, men istället gör man funktioner som fungerar till 100%, istället för att göra flera funktioner som bara fungerar till 50%. 
Funktioner så som stegräknare och pulsmätare finns självklart med i aktivitetsarmbandet. Fitbit har också introducerat en ny app kallad FitStar. Det är en app som i nuläget endast är kompatibel med Blaze. Appen agerar din egna träningsassistent då den säger åt dig vad du ska göra, då den börjar med olka uppvärmningsövningar för att sedan få dig att trappa upp träningen. 
Det går att välja mellan ett antal urtavlor, dock så finns det ingen appbutik till klockan, något jag önskat att det skulle funnits, eftersom det skulle utökat klockans funktionalitet. Eftersom Blaze har en pekskärm så önskar jag att man skulle kunnat långtrycka på klockans skärm för att kunna byta urtavla istället för att behöva gå in via Fitbit appen i mobilen för att byta urtavla i klockan.  
Fitbit uppger att Blaze ska ha en batteritid på ungefär 5 dagar, beroende på hur man använder den. Klockan har riktigt bra batteritid då jag får ut mer tid än vad som anges i specifikationerna, då jag får ut 6 dagars användning av Blaze. Att ladda enheten går också fort i den medföljande dockan, det tar cirka en och en halv timme att ladda enheten från tomt till fullt. 
I klockan finns det möjligt till att direkt sätta ett larm, vilket betyder att klockan distinkt vibrerar när det är dags av vakna, en funktion som för mig fungerat väldigt bra. Men Fitbit har också en app som heter Today. I denna app registreras all träningsdata som kan vara nödvändig för dig att se under dagen. Jag gillar appen skarpt, då det äntligen har blivit enkelt att sammanfoga all träningsdata på ett och samma ställe – istället för att allt ligger utspritt här och var. 
Precis som i Charge 2 kan man också bara se notiser från utvalda program, så som om någon ringer eller om någon skickat ett SMS. Däremot kan man fortfarande inte se notiser från exempelvis social media, något jag tycker man borde kunna se eftersom Blaze ändå är åt hållet av en smartklocka. Jag hoppas Fitbit löser detta genom att skicka ut en uppdatering i framtiden. 
En sak jag gillar med Blaze är att enheten går att knäppa av på ett enkelt sätt, vilket är bra eftersom pulsmätaren konstant lyser i sitt gröna sken om man då inte väljer att knäppa av Blaze. Däremot uppstår problem när jag sedan knäpper igång Blaze, då tiden är helt osynkad med telefonen. För att åtgärda detta problem så behöver man återigen ta upp sin telefon för att synka om klockan med telefonen. 
Apropå appen i telefonen så finns det många inställningar som kan kollas upp på klockan där ifrån. En sak man kan kolla upp är batteritiden i klockan, då man kan se om statusen är max, medium eller låg. Som jag också nämnde ovan så måste man också gå via mobilen för att byta urtavla.   
Fitbit Blaze:s urtavla
Baksidan på Fitbit Blaze

Sammanfattning

Fitbit Blaze är Fitbit:s bästa träningsredskap hittills. Det märks då den är otroligt användarvänlig, vattentålig och ett ypperligt träningsredskap. Fitbit Blaze finns hos dessa återförsäljare.  
+ Användarvänlig. 

+ Vattentålig. 

+ Bra träningsredskap.

– Osynkad app. 
– Ingen appbutik. 



Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Xiaomi Mi 5S & Mi 5S Plus – bästa telefonerna jag någonsin använt!

När Xiaomi presenterade Mi 5S och Mi 5S Plus var det antagligen inte bara jag som höjde på ögonbrynen då båda telefonerna har utrustats med Qualcomms prestandachipp Snapdragon 821. Det är, som ni säkert förstått, prestandan som är det som Xiaomi fokuserat mest på i telefon. Hur bra står sig telefonerna mot sina konkurrenter? Hur upplevs de övriga bitarna i telefonerna? Frågorna är många som ska besvaras! 

Design

Båda telefonerna har unibodykonstruktioner vilket betyder att något är i ett stycke. Det innebär att det är aluminium som löper runt telefonernas ramar samt baksida. Båda telefonernas framsidor skyddas av Corning Gorilla Glas 4 och telefonerna är också byggda så att de är tunnast längst ut i kanterna, för att bli tjockare in mot mitten. Jag tycker telefonerna ligger bra i handen då de är utformade på ett bra sätt. 
Men telefonerna ligger inte bara bra i handen för att de är designade på ett riktigt bra sätt, utan också för att de har den där lilla extra vikten som behövs för att de ska kännas riktigt ”premium” i näven. Mi 5S väger 145 gram, att jämföra med Mi 5 som endast vägde 129 gram, vilket just gör att den ligger bättre i handen, och jag tror också att extravikten gör att risken för att tappa telefonen blir mindre än med Mi 5. Mi 5S Plus väger å andra sidan 168 gram, vilken gör telefonen till en av de lättaste 5,7 tumarna ute på marknaden idag. 
Trots att Mi 5S Plus är så lätt så tycker jag den ligger riktigt stabilt i handen. Båda telefoner har också fått alla fyra hörn svagt avrundade, vilket bidrar till den känslan. 
En av den största skillnaden mellan telefonerna är att det är en stor storleksskillnad mellan de två. Mi 5S har en 5,15 tums skärm, medan Mi 5S Plus har en 5,7 tums skärm. På grund av skillnaden på skärmstorlek är Mi 5S Plus också en rätt så mycket större enhet om man jämför med Mi 5S. Jag kan hantera Mi 5S utan problem med en hand, däremot måste jag använda två händer för att kunna hantera Mi 5S Plus på bästa vis. Visst, det går att använda telefonen med en hand, men då når jag inte över hela skärmen. 
Trots att skillnaden på storlek mellan telefonerna är stor, så har Xiaomi valt samma placering för enheternas fysiska knappar. Xiaomi har nämligen valt att sätta knapparna på enheternas högra långsida med kombinerade volymknappar högst upp, och powerknappen precis under dessa. 
Jag tycker att placeringen är riktigt bra för Mi 5S Plus, då knapparna sitter precis där jag vill ha dessa på en så stor enhet. 
Däremot skulle jag gärna sett att knapparna var placerade på ett annat sätt på Mi 5S. Det då jag framförallt tycker powerknappen sitter placerad för långt ner, så istället för att placera powerknappen nedanför volymknapparna skulle jag gärna sett att Xiaomi satte powerknappen ovanför volymknapparna. En ännu bättre position för denna knapp skulle varit på den högra långsidan, gärna högt upp, då jag har stora händer. Varför det? Jo, om powerknappen skulle varit placerad på den högra sidan så skulle jag direkt i exempelvis mörker vetat om vart knappen skulle vara placerad. 
Den största designdetaljen mellan telefonerna är att de har sina fingeravtrycksläsare placerade på olika platser. Mi 5S har sin fingeravtrycksläsare placerad på framsidan under skärmen, medan Mi 5S Plus har sin fingeravtrycksläsare placerad på baksidan (precis under kameran). Jag tycker Xiaomi varit osmarta när man satt så olika placering på läsarna, då jag förväntar mig att den enda skillnaden på telefonerna ska vara dess storlek. 
Som jag skrivit i mina tidigare tester så skulle jag helst sett att telefonerna hade en fingeravtrycksläsare placerade på både fram och baksidan, då det ibland blir svårt att komma åt fingeravtrycksläsaren om den bara sitter på en sida. 
Däremot föredrar jag fingeravtrycksläsare placerade på baksidan, då det oftast är därifrån det är enklast att låsa upp mobiler, eftersom att jag har pekfingret vilades nära sensorn när jag använder telefonen. Men i vissa situationer är det enklare att ha fingeravtrycksläsaren placerad på framsidan, till exempel om man har telefonen liggandes på ett bord så är det bättre att ha fingeravtrycksläsaren placerad på framsidan. Men i de allra flesta situationer tycker jag det är bäst att ha läsaren placerad på baksidan. Det beror dock helt på ditt användarmönster av telefonen, till exempel om du ofta vet med dig att du brukar ha telefonen liggandes på ett bord kanske du ska kolla lite extra på Mi 5S som har läsaren placerad på framsidan. 
Som jag nämnde i inledningen av texten har Xiaomi valt att använda sig av aluminium i Mi 5S istället för glas som man använde sig av i Mi 5. Liksom Mi 5S Plus är gjord av aluminium. Jag tycker det är bra att Xiaomi gick från glas som man använde sig av tidigare i bland annat Mi 5, till att byta ut materialet till metall. Många kanske anser att det är en nackdel att Mi 5S väger något mer än Mi 5, jag anser dock inte det då vikten får telefonen att kännas riktigt premium. Jag tycker också att telefonerna inte känns lika hala som Mi 5 tenderade till att vara, vilket också betyder att risken för att tappa mobilerna blir mindre. 
Dessutom är det ett plus att det går att se skillnad på Mi 5S mot Mi 5, då Mi 5S trots allt är en S-modell. 
Precis som många andra Xiaomi telefoner är Mi 5S & Mi 5S Plus Dual SIM-telefoner, vilket innebär att man kan ha två stycken SIM-kort i samtidigt. Något jag tycker är synd är att Xiaomi fortfarande inte gjort telefonerna IP-klassade.  
Xiaomi Mi 5S
Xiaomi Mi 5S
Xiaomi Mi 5S Plus

 Skärmarna 

Xiaomi Mi 5S har utrustats med en 5,15 tums stor skärm, precis som sin föregångare. Det medans Mi 5S Plus utrustats med en 5,7 tums stor skärm. Båda telefoner använder sig av Full HD-upplösningar med IPS-paneler. Många kinesiska märken diggar verkligen att sätta in Full HD upplösta paneler i sina smartphones, och Xiaomi är en av dessa tillverkare. Jag personligen tycker att Xiaomi gör alldeles rätt genom att man sätter in Full HD-upplösta paneler då jag helt enkelt anser att det inte behövs högre upplösning i en smartphone idag. Upplösningen resulterar i att Mi 5S får en pixeltäthet på 428 pixlar per tum, vilket innebär att man inte kan se en enda pixel med ögat, oavsett hur nära skärmen man kommer. 
Om vi istället tar en titt på Mi 5S Plus upplösning så finner vi samma Full HD-upplösning som Mi 5S har. Eftersom Mi 5S Plus har en större skärm så innebär det att telefonen får mindre pixlar per tum, då den har 386 stycken istället för 428 som Mi 5S har. Men man kan fortfarande inte se en enda pixel med blotta ögat. 
Skärmkvaliteten upplever jag som mycket god hos båda telefoner. Jag skulle dock hellre sett en AMOLED panel istället för den IPS panel som telefonerna nu fått. Det mest på grund av AMOLED:s överlägsna (mot IPS) svärta. IPS-panelen har dock färger som ser mer realistiska ut, att jämföra med AMOLED-panelen som har andra, ljusare färger som istället blir överdrivet. 
Båda telefoner har riktigt skarpa paneler, och bilden är riktigt fin genom skärmen. Som jag skrivit i ett gäng andra Xiaomi-tester så har många av dessa smartphones haft nog hög upplösning för att man ska kunna se skärmen bra även ute i solljuset, Mi 5S och Mi 5S Plus är inget undantag, då man även här kan tyda det som står på skärmen riktigt bra. 
Jag upplever betraktningsvinklarna hos telefonerna som mycket bra, även från dom snävaste vinklarna. Jag vet däremot (av ren erfarenhet) att det finns dom som inte tycker detsamma. I sådana fall rekommenderar jag att man skaffar en skärmskydd som skärmar av betraktningsvinklarna. 
Xiaomi Mi 5S har en framsida som tas upp av 71% skärm, vilket är relativt lite skärm på en så pass stor yta (att jämföra med konkurrenterna). Att den ”bara” har 71% skärm av framsidan beror mycket på fingeravtrycksläsaren placerad under skärmen, då denna knapp är rätt så stor och oval. Xiaomi skulle säkert kunnat få till en större skärm på framsidan genom att placera fingeravtrycksläsaren på enhetens baksida, något som dock är svårt att göra någonting åt nu. 
Om vi istället tar och kollar på Mi 5S Plus framsida så tar skärmen upp 74% av ytan, vilket istället är väldigt mycket mot konkurrenter som brukar ha en siffra på ungefär 72%. Jag misstänker att den stora skillnaden mellan hur mycket yta som tas upp av Mi 5S kontra Mi 5S Plus beror på att Xiaomi valt att placera fingeravtrycksläsare på telefonens baksida. 
Det finns inte många Androidtillverkare som som har knapparna hos sina telefoner placerade utanför skärmen, men Xiaomi är ett av dessa företag som kör med knappar utanför skärmen, på gott och ont. Xiaomi skulle säkert kunna få plats med ännu mer skärm på samma yta om man körde med knapparna placerade på skärmen, men å andra sidan tycker jag det känns som att det känns säkrare att ha knapparna placerade utanför skärmen. Det är väldigt sällan, men ibland händer det att knappar som ska vara på skärmen försvinner och att man tvingas göra en hårdomstart av de telefoner som har dessa typer av knappar. 

 

Processorn och RAM-hanteringen

Xiaomi Mi 5S och Mi 5S Plus är de två första telefonerna i Sverige som skeppas med Qualcomms nylanserade chipset Snapdragon 821. Utöver detta finns telefonerna i olika utföranden. Om vi börjar med att kolla Mi 5S så finns den i en version med 32 GB inbyggt minne med 3 GB RAM, eller en annan variant med 64 GB inbyggt minne med 4 GB RAM (den jag har fått in till labbet). Om vi istället tar en titt på Mi 5S Plus så finns den antingen med 64 GB inbyggt minne med 4 GB RAM (den modell jag fått hem) eller en värre version med 128 GB inbyggt minne och 6 GB RAM. 
Vid vanlig användning så märks det verkligen att telefonerna har det bästa man kan hitta i en telefon idag, då allt verkligen flyger fram. 
Allt ifrån att öppna upp kameran och ta ett kort går riktigt snabbt. Appar som ofta brukar ta tid att öppna på smartphones är grafiktunga spel. Det tar också tid att öppna dessa spel på Mi 5S & Mi 5S Plus, men skillnaden är att det går lite snabbare att öppna dessa spel än med till exempel min OnePlus 3. 
Prestandan hos dagens flaggskepp brukar vara väldigt liknande, då nästan alla smartphones med dagens high-end prestanda (Snapdragon 820) presterar ungefär likadant. Xiaomi Mi 5S & Mi 5S Plus bland de första telefonerna att lanseras med Snapdragon 821, och som 1:an indikerar är det ingen jätteuppgradering från Snapdragon 820. Uppgraderingen innehåller nu bland annat att Mi 5S Plus har en processor som är klockad från 2,15 GHz (Mi 5, Snapdragon 820) till 2,35 GHz i Mi 5S Plus, däremot står Mi 5S fortfarande kvar och tickar på i 2,15 GHz. Jag brukar vanligtvis säga att benchmark inte visar på hur bra en telefon faktiskt presterar vid vanligt användande. Däremot är Mi 5S & Mi 5S Plus de två första telefonerna jag testar med Snapdragon 821, så självklart behövde jag göra prestandatest på telefonerna.  Xiaomi Mi 5S får i benchmarkprogrammet AnTuTu en poäng på 147322 också får känna sig slagen av modeller så som Apples iPhone 7 och 7 Plus. Om vi istället går över till Mi 5S Plus så får telefonen en poäng på 151023 och hamnar därmed strax ovanför Mi 5S, men också under iPhone 7 och 7 Plus. Telefonen som kommer under Mi 5S på AnTuTu listan är OnePlus 3 (Snapdragon 820 med 6 GB RAM) som får en poäng på 140288. Dessa siffror visar verkligen vilken prestandaförbättring fått till med Snapdragon 821 mot sin föregångare.
Jag testade att köra en spelomgång av spelet Asphalt 8. Jag upplevde inte ett endaste litet mikrolagg i någon av telefonerna, och då satt jag och spelade ungefär 30 minuter på varje telefon. När denna tid hade gått så hade båda telefoner blivit ljummet varma, men ingen hade blivit lika het som Xiaomi Mi 5 blev av samma spel. 
Båda telefoner jag fått hem har 4 GB RAM-minne, vilket också innebär att de presterar likadant i RAM-hanteringen. När jag öppnat ett gäng appar och går in i de jag öppnat längst bak så klarar telefonerna av att öppna appen utan att börja om på nytt, precis som jag vill att det ska vara.   
  
Prestandan för Mi 5S Plus och Mi 5S i AnTuTu

Kamerorna 

En av de största skillnaderna mellan telefonerna är att Mi 5S har fått en enkel kamera på baksidan, medan Mi 5S Plus fått dubbla kameror på baksidan. Båda telefoner har också fått en främre kamera på fyra megapixlar. 
Om jag börjar med kamerorna i Mi 5S Plus så har båda dessa en upplösning på 13 megapixlar med en upplösning på 13 megapixlar med ett µm tal på 1.12 µm, vilket gör att Mi 5S Plus också ta bra bilder i mörkret. Ena bakre kameran har en färgsensor, medan den andra kameran har en monokromsensor. Detta betyder att telefonen ska vara bra på att ta svartvita bilder, något den också fixat riktigt bra. Men Mi 5S Plus tar också riktigt skarpa och fina bilder i dagsljus, men också i mer dunkla ljusförhållanden. 
Kameramjukvaran är väldigt enkel att använda sig av, då Xiaomi lagt in alla filter på ett ställe, medan man lagt in mer, traditionella inställningar på en annan plats. Självklart finns det en inställning för ett manuellt läge för de som är mer insatta i fotograferandet, men det finns också ett läge där man kan ställa in slutartid för kameran, vilket har kunnat ge riktigt häftiga bilder. Däremot tycker jag att avtryckaren för att ta ett kort är ganska långsam för att tillhöra ett flaggskepp år 2016. Visst, den är fortfarande snabb, men inte lika snabb som till exempel Samsung Galaxy S7:s avtryckare. Kameramjukvaran ser likadan ut i Mi 5S som den också gör i Mi 5S Plus. 
Om vi istället tar en titt på Xiaomi Mi 5S kamera så har den fått en upplösning på 12 megapixlar, vilket innebär att man sänkt antalet megapixlar från 16 i Mi 5 till 12 i Mi 5S. Mi 5S har fått Sony:s flaggskeppssensor för mobilkameror, nämligen kamerasensorn Sony IMX378 samt att man satt in ett µm tal på 1.55 µm tillsammans med en sensorstorlek på 1/2.3, vilket ska göra att Mi 5S ska ta ännu bättre bilder än Mi 5. Jag tycker, precis som med Mi 5S Plus, att Mi 5S tar riktigt bra och skarpa bilder i både dagsljus och i mer dunkla ljusförhållanden. 
Foto tagit i sämre ljusförhållande
Så här bra kan bilder bli med slutartids-funktionen
Foto tagen i fullt dagsljus
Foto taget i sämre ljusförhållande (samtliga bilder är lånade av Xiaomi)

Övrigt 

Batteriet i Mi 5S har blivit något större från det som satt i Mi 5, då det gått från 3000 mAh till 3200 mAh i Mi 5S. Jag tycker att telefonen har en riktigt bra batteritid, och jag får det lätt att räcka över en hel dags hårt skrivande. 
Om vi istället tar en titt på Xiaomi Mi 5S Plus batteri så har denna pjäs fått ett 3800 mAh stort batteri. Jag tycker jag fick ut bra batteritid med Mi 5S, men jag får ut ännu bättre batteritid med Mi 5S Plus. Jag får ut ungefär 1,5 dagar på en laddning med Mi 5S Plus. 
Båda telefoner använder sig av USB Type C och har stöd för Qualcomms snabbladdningsteknik QuickCharge 3.0, vilket laddar båda telefoner riktigt snabbt. 
Telefonerna kommer båda installerade med Xiaomis MIUI 8, ett system som baseras på Android 6.0 Marshmallow. Det bästa med systemet är att det nu har stöd för svenska som språk, något tidigare versioner av MIUI inte haft.   
Något jag gärna skulle sett hos telefonen är stöd för trådlös laddning, något som dock är tekniskt omöjligt eftersom Xiaomi valt att använda sig av aluminiumbaksidor till telefonerna.  

Sammanfattning

Xiaomi Mi 5S & Mi 5S Plus är helt klart de två bästa telefonerna jag någonsin testat. Skärmen imponerar med sin fina skärpa, kamerorna imponerar på grund av hur bra de kan få till bilder i mörkret, det som mest imponerar på mig är dock telefonernas brutala prestanda! Det finns inte mycket negativt att säga om Mi 5S & Mi 5S Plus.

Xiaomi Mi 5S kostar i skrivande stund 4690 kronor hos Xiaomi, medan Mi 5S Plus kostar 5190 kronor hos samma leverantör. 
+ Bra skärmar. 
+ Grym prestanda! 
+ Bra kameror. 
+ Plats för dubbla SIM-kort. 
– Inte IP-klassade. 

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar ZTE Axon 7 Mini – telefonen för dig som gillar ljud!

ZTE är en av många tillverkare som genom åren fått mycket kritik för att skapa telefoner som inte nått upp till användarnas krav. Med den nya Axon-serien tar ZTE nya tag för att kunna nå upp till vad marknaden efterfrågar. Jag har fått hem en Axon 7 Mini för test, hur bra är telefonen egentligen? Har ZTE förbättrat sig från tidigare modeller? Frågorna som ska besvaras i denna recension är många!


Bilden är lånad av ZTE








Designen 

Redan vid första anblicken föll ZTE Axon 7 Mini mig i smaken. Jag har fått hem den guldiga modellen av telefonen, och den är verkligen superläcker. Inte är det bara färgen som gjort Axon 7 Mini så iögonfallande, utan också på det sätt ZTE format telefonen.
Jag tycker telefonen har ett väldigt häftigt utseende, som skapar ett unikt utseende för bara ZTE:s Axon 7-serie. Det är något jag tycker är bra, då dagens alla smartphones är väldigt lika varandra till utseendet.
Vad är det som får Axon 7 Mini att sticka ut från mängden då? Enligt mig är det framförallt telefonens framsida som skiljer sig från andra telefoners framsidor.  ZTE har utrustat Axon 7 Mini med två stycken Dolby högtalare som man valt att sätta dit högst upp, respektive längst ner på framsidan, något som gör att Axon 7 Mini (och Axon 7) får en egen design.

På baksidan är Axon 7 Mini tunnast längst ut i kanterna, för att sedan bli tjockare in mot mitten. På baksidan finns också en fingeravtrycksläsare och en kamera med tillhörande LED-blixt. Baksidans form gör att mobilen ligger väldigt bra i handen, däremot bidrar dess form med att Axon 7 Mini ”vickar” när man ska skriva med mobilen på ett bord. Som jag nämnt ovan så tycker jag att mobilen ligger bra i handen. Detta beror inte enbart på den genomtänkta formen, utan också på att ZTE valt att göra mobilens kanter väldigt svagt avrundade, något som gör att Axon 7 Mini inte heller känns vass i handen.

ZTE har placerat fingeravtrycksläsaren för mig på det perfekta stället då jag ofta har mitt pekfinger väldigt lägligt till för att snabbt kunna låsa upp mobilen. Däremot måste jag varje gång slå min pinkod om mobilen till exempel sitter på laddning vid ett bord, eftersom fingeravtrycksläsaren inte är lättåtkomlig på baksidan av telefonen. Som jag också skrivit i mina Xiaomi-tester, så skulle önsketänkandet vara att det både skulle kunna sitta en fingeravtrycksläsare på båda sidor om telefonen, då det skulle bli betydligt lättare att låsa upp enheten.

ZTE Axon 7 Mini har en yta av framsidan som tas upp av 71% display, vilket jag anser som lite skärmyta mot konkurrenters. Däremot köper jag att Axon 7 Mini ”bara” har en framsida som tas upp av 71% skärm. Vad beror det på? Jo, som jag nämnde i början av testet så har ZTE utrustat Axon 7 Mini med två stycken högtalare, en högst upp på telefonens framsida, och en annan längst ner på framsidan. Det ska också tilläggas att dessa inte är några små högtalare för att sitta i en mobil.

Telefonens baksida är gjord i aluminium, en aluminiumtyp som jag upplever som väldigt hal. Flera gånger om har jag känt att telefonen varit påväg ut ur handen, men jag har också känt att den lätt vill glida ur fickan. Jag rekommenderar att man köper till något typ av fodral, gärna ett silikonskal som ger telefonen bättre grepp.

ZTE har valt att placera powerknappen på telefonens högra långsida. Eftersom Axon 7 Mini trots allt inte är så liten, så har man valt att sätta knappen ganska långt ner på telefon. Jag tycker att ZTE placerat knappen på ett bra ställe, eftersom den är lätt att känna igen och nå. Volymknapparna är istället placerade strax ovanför powerknappen.

Alla knappar ger ifrån sin ett väldigt distinkt ”klickljud” som indikerar att man tryckt ner någon av knapparna. Tyvärr tycker jag dock att detta ”klickljud” får mobilens knappar att kännas billiga.

Framsidan på ZTE Axon 7 Mini

Baksidan på telefonen








Skärmen och ljudet 

Skärmen i Axon 7 Mini är 5,2 tum stor och har en upplösning på 1080 x 1920 pixlar. Just att ZTE väljer att kalla telefonen för ”mini” tycker jag känns lustigt, det då det är en stor enhet med sina 5,2 tum. Jag skulle mer förstått ZTE om telefonen hade en 5 tum stor skärm, men nu tycker jag inte att telefonen känns särskilt liten.

Skärmen tycker jag levererar riktigt bra färger, mycket beror detta på att ZTE valt att sätta i en AMOLED-panel i telefonen. Rent tekniskt sätt så bidrar AMOLED-panelen med att telefonens svärta blir riktigt bra. Panelens akilleshäl är istället att andra, ljusare färger, har en tendens till att bli överdrivna. Personligen tycker jag bara det är snyggare än när dessa färger blir mer verklighetstrogna i en IPS-panel, men det är en smaksak.

Jag tycker att telefonens betraktningsvinklar är riktigt bra, då man kan se vad som visas på skärmen från snäva vinklar, en sak jag tycker är positiv, men andra kan tycka är negativt, då många vill hålla det man ser på skärmen för sig själv. Jag vet att personer brukar störa sig på att det går att se skärmen från olika vinklar så bra, men i Axon 7 Mini:s fall så rekommenderar jag att man skaffar någon typ av skärmskydd som skär av vinkeln från de snäva vinklarna.

Skärmen är helt klart en av Axon 7:s starkaste kort, inte bara att den är fin att kolla på, utan det går också att dra upp ljusstyrkan rejält, vilket är riktigt bra när man är ute i solljuset. Men utöver att det går att dra upp ljusstyrkan rejält, så går det också att dra ner den rejält. En funktion jag fått användning av när jag till exempel gick på bio här om kvällen (en parantes: filmen var inte särskilt intressant).

Jag tycker skärmstorleken på 5,2 tum, är nog stort för att jag ska kunna uppleva en film on-the-go utan att jag ska känna skärmstorleken som ett hinder, 5,2 tum är den perfekta skärmstorleken för mig-då når jag åt hela skärmen med en hand.

Den största marknadsföringsgrejen med Axon 7 Mini är utan att tveka dess stora högtalare placerade på telefonens framsida. ZTE har inför lanseringen av Axon 7-telefonerna slutit samarbete med ljudexperterna på Dolby, som ska ge telefonen väsentligt bättre ljud än övriga telefoner på marknaden, enligt ZTE.

Ljudet som kommer ur telefonens högtalare är riktigt bra, framförallt om man kollar på en film och håller telefonen framför ansiktet. Mobilen skapar då en 3D-effekt (låter det som) ur högtalarna. Så därför tycker jag att Axon 7 Mini passar extra bra som mediaenhet. Ljudet ur högtalarna är bra, i alla fall de flesta underkategorier. Ljudet tycker jag är väldigt klart då mellanregistret är bra i dessa högtalare. Basen ur högtalarna kunde dock varit bättre, mycket bättre. Det då det knappt är någon bas alls som framträder. Däremot kan jag köpa att mobilen inte har mycket bas att erbjuda, då det är en liten mobil och ingen stor låda vi pratar om.

Om vi istället tar och kollar in hörlursuttaget till telefonen, så har de också bättre specifikationer än många av konkurrenternas. 3,5 mm hörlursuttaget kan spela upp musik i 24 bitars kvalitet, vilket märks med både mina Sony SBH70 och Bose QuietComfort 35. Allra bäst märks det dock med mina Xiaomi Mi Quantie hörlurar, då de ansluts via en sladd. När jag gör en snabb jämförelse med min OnePlus 3 så tycker jag att ljudet känns mer kraftfullt med Axon 7 Mini, självklart har jag testat att spela upp musiken i samma hörlurar.

Bilden är lånad av Dolby




Prestandan och RAM-hanteringen 


ZTE Axon 7 Mini har en Qualcomm Snapdragon 617 processor tillsammans med 3 GB RAM, vilket borde innebära att mobilen ska kunna klara av vardagligt användande utan större problem, med det menar jag att man till exempel ska kunna kolla Facebook. Dessutom borde RAM-minnet på 3 GB räcka till utan problem. Faktum är att Axon 7 Mini är en ren katastrof i prestandan (som visserligen kommer från monstret OnePlus 3). Det är konstant lagg på olika platser i telefonen. Det kan vara allt ifrån att mobilen är långsam vid webbsurf, till att det knappt går att läsa Facebook för att den hackar så mycket efter.

Ovanstående problem borde verkligen inte kunna uppstå eftersom Snapdragon 617 består av åtta stycken processorkärnor, dessutom har den ett väl tilltaget RAM-minne på 3 GB. Jag tror inte att problemet ligger på hårdvaran, utan istället på mjukvaran, som i detta fall är ZTE:s egna MiFavor version 4.0 ovanpå Android 6.0.1 Marshmallow. Det ZTE behöver göra är att anpassa nästa version av MiFavor bättre till telefonens hårdvara, då jag i detta fall misstänker att det är mjukvaran som drar ner upplevelsen på telefonen. En annan bidragande orsak är Axon 7 Mini:s skärmupplösning på 1080 x 1920. Antagligen blir det för mycket pixlar för telefonen att skyffla runt på. En lösning till nästa telefon med liknande prestanda är att ZTE skulle sänka upplösningen till 720 x 1280 pixlar (om de inte sätter i en vassare processor).

Som många säkert förstått såhär långt in i texten så är det inte heller någon fröjd att spela en omgång av Asphalt 8, då spelet börjar lagga strax efter att man satt igång det. Däremot blir inte mobilen särskilt varm vid tyngre påfrestning, vilket är ytterst ovanligt bland mobiler idag. Ännu ovanligare är det bland mobiler med aluminiumbaksidor.

Om vi istället tar en titt på hur Axon 7 mini klarar av att hantera olika appar i bakgrunden så fixar den det mycket bra. Den kommer ihåg appar som jag använt långt bak i tiden, så RAM-minnet på 3 GB har jag i alla fall inget problem med.

När jag tar och kör en benchmark på telefonen genom programmet GeekBench 4 så hamnar Axon 7 Mini långt ner på listan, vilket inte är så förvånande. Telefonen får en poäng på 702, att jämföra med konkurrenten Xiaomi Redmi Note 3 som får en poäng på 1427, vilket är de dubbla siffrorna av vad Axon 7 Mini får!

Mobilens poäng i GeekBench 4

ZTE Axon 7 Mini vs några konkurrenter

Kameran 

ZTE Axon 7 Mini har en bakre kamera med en upplösning på 16 megapixlar och bländaravtalet f/1.9. Kameran tar bra foton i dagsljuset, mycket tack vore att den har det låga bländaravtalet. Däremot tycker jag inte kameran presterar bra i mörkret då bilderna har en tendens till att bli väldigt mörka, alternativt att de blir väldigt ”brusiga”.

Kameragränsnittet tycker jag är väldigt bra utformat, då alla inställningar är lätta att hitta, när man väl är inne. Här erbjuder ZTE funktioner såsom ett manuellt läge, men också något man väljer att kalla för ”Live”. ”Live” är en ren motsvarighet till iPhones ”Live foto” och innebär att telefonen filmar en liten del av när man tar sitt foto. En funktion som jag gillar då den är häftig.
För att ta ett foto trycker man på avtryckaren som på vilken annan mobil som helst, den stora skillnaden är att Axon 7 Mini är långsam på att ta fotot, vilket också förhindrar mobilen från att ta bra foton på snabba motiv. Jag misstänker att problemet beror på telefonens mjukvara, och hoppas att ZTE kommer ut med framtida uppdatering som gör att mobilen kan ta foton snabbare. En annan funktion jag saknar är en sådan som gör att man kan komma in i kameraappen vart man än är i telefonen. En bra lösning på detta problem skulle helt klart vara att man till exempel ska kunna dubbeltrycka på powerknappen för att utföra kommandot.

Den främre kameran har en upplösning på 8 megapixlar med ett bländaravtal på f/2.2, vilket jag anser som ett lågt bländaravtal för en främre kamera. Som jag skrivit om huvudkameran så tycker jag också att den främre kameran får till bra selfies i dagsljuset, däremot finns det mer att önska av kameran i mörkare ljusförhållanden. Något som dock kunde gjort bilderna bättre med den främre kameran skulle varit en LED-blixt placerad på framsidan av telefonen, då den i alla fall skulle bidragit med mer ljus i bilderna.

En kombination av mina två stora intressen (mobiler och bussar)

Kameran i sämre ljusförhållande
Den främre kameran i Axon 7 Mini




Övrigt 

ZTE Axon 7 Mini har ett 2705 mAh stort batteri, vilket direkt kan sägas är ett stort batteri för en telefon med de specifikationer som telefonen erbjuder. Telefonens stora batteri märks också vid användningen av telefonen, då batteritiden imponerar! Jag klarar ungefär (beroende på användning) av en och en halv dags användning av telefonen, mycket tack vore att den drar väldigt lite ström i stendby-läget.
Telefonen använder sig av USB Type C, vilket är bra, då Typ C är framtidens standardkontakt. Men utöver att kontakten är vändbar åt båda håll så stödjer Axon 7 Mini också Qualcomms laddteknik QuickCharge 2.0. I rena specifikationer innebär det att den laddar från 0-46% på en halvtimme, vilket är väldigt bra om man till exempel glömt (eller inte vill) ladda telefonen på kvällen, utan istället vill ladda den på morgonen.

En annan funktion som Axon 7 Mini erbjuder är stödet för att kunna få igång skärmen genom att dubbeltrycka på den när mobilen ”sover”, vilket är en otroligt smidig funktion som är svår att vänja sig av med om man använt funktionen i Axon 7 Mini.
En sak jag däremot tycker är konstig är att telefonen saknar stöd för en ir-läsare som man kan styra TVn med, varför det? Jo, Axon 7 mini har många små, men användbara funktioner att erbjuda, därav tycker jag det är konstigt att den inte har en sådan läsare.
Det ska också nämnas att telefonen är en av få som säljs i Sverige som har plats för två stycken SIM-kort.

Sammanfattning

ZTE har med Axon 7 Mini lyckats skapa en riktigt vacker smartphone, som också sticker ut från mängden smartphones. Det som imponerar är framförallt ljudet ur både de inbyggda högtalarna och med hörlurarna, men skärmen imponerar den också. Det som däremot inte är lika imponerande är telefonens prestanda. Jag rekommenderar ändå ZTE Axon 7 Mini då den kostar 3490 kronor och därmed blir prisvärd.

+ Bra skärm. 


+ Bra ljud.


+ Riktigt läcker.


+ Plats för två stycken SIM-kort.


+ Priset. 


– Kameran. 


– Processorn.  





Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Fitbit Charge 2 – ett träningsarmband som imponerar!

Fitbit är en tillverkare som varit med ett bra tag. De sysslar med att göra aktivitetsarmband som är anpassade till att bli din egen träningsassistent. Jag har i dagarna fått hem tillverkarens senaste armband Charge 2, som bland annat utrustats med diverse sensorer och en OLED skärm. Fungerar armbandet så bra som Fitbit säger att det ska göra? Är det användarvänligt? Frågorna som ska besvaras är många!


Fitbit Charge 2.






Designen och passformen 

Som jag skrev i min unboxing så känns det verkligen som att Fitbit skapat Charge 2 med en tanke om att det enkla är det som oftast är bäst. Precis som att det var väldigt lite innehåll i boxen till armbandet, så känns designen väldigt stilren. Om vi börjar med att ta en titt på armbandets framsida så ser det ut som att skärmen och ramen runt omkring smälter samman, då det är svårt att se vad som är ram, respektive skärm på framsidan. Jag tycker att Fitbit fått till framsidans utseende riktigt bra, däremot tror jag att den är mindre praktisk. Som jag beskriver så går designen på bandets framsida ihop, vilket bland annat betyder att glaset både täcker skärmen och ramen. Jag upplever det som högst opraktiskt, då det ser ut som att framsidan av armbandet lätt kan bli repig. Om jag skulle varit Fitbit så hade jag höjt upp ramen en bit ovanför skärmen, det då det skulle bidra till att ramen tar smällen mot exempelvis en kant, medan som det ser ut nu så får både ramen och skärmen ta smällen om jag till exempel råkar stöta i ett föremål.
Jag tycker också att Fitbit skulle kunna utnyttjat framsidan mer för skärmyta, då det är mycket ram runt om skärmen.

För att navigera runt i armbandets gränssnitt så använder sig huvudsakligen Charge 2 av en enda knapp, som sitter placerad på bandets vänstra långsida. Man kan navigera runt i gränssnittet genom att trycka olika länge på knappen för att utföra olika kommandon. Men precis under skärmen så har Fitbit placerat ut en liten ”touch yta” där man kan scrolla upp och ner på innehåll som visas på skärmen. Enligt mig är Charge 2 inte rolig att navigera runt i, då jag gärna skulle sett att hela skärmen skulle vara av touch-typ. Däremot ska Fitbit Charge 2 berömmas då sättet att navigera på fungerar utmärkt!

På baksidan av bandet finner jag en pulsmätare, som är ständigt aktiv, så att du när som helst ska kunna ta din puls (mer om det längre ner). Men jag finner också kontakterna för laddningen, men också de knappar som behövs om man vill byta armband. Fitbit har verkligen inte snålat på armband när man valt att släppa Charge 2. Armbandet går att välja i färgerna svart, ljusblått, blå och lila. Fitbit har anpassat Charge 2 så att det bara går att välja på armband från Fitbit själva (och eventuellt också något 3e partsarmband), men det är alltså inte vanliga standarden för 22 mm, vilket jag tycker är synd.

Om vi istället tar och fokuserar mer på armbandet i sig, så tycker jag att det sitter riktigt skönt runt handleden. För mig är armbandet dock lite för stort för min handled, men Fitbit skriver att det går att köpa till en mindre storlek på armbandet om man behöver det. Jag gillar skarpt att Charge 2 har ett vanligt klassiskt spänne, därför att det är väldigt lätt att ta på respektive av. Jag upplever däremot att bandet är svårt att få igenom spännet (de som gör att bandet inte fladdrar fritt), men när jag väl fått igenom bandet så har jag också upplevt svårighet att få ur bandet ur spännet. Det kan dock ha att göra med att mitt låneexemplar är nytt, och att bandet behöver gå igenom spännet för att det ska bli enklare i framtiden.

Funktionalitet 


Fitbit Charge 2 har ett väldigt enkelt, men användarvänligt gränssnitt. Eftersom att man bara har två sätt att navigera på (en knapp och en ”touch-yta) så innebär det att det inte går att göra särskilt mycket som har med diverse extrafunktioner att göra. Jag tycker dock det är bra att Fitbit gått in helhjärtat för att få till den funktioner de implementerat i Charge 2 till 100%. Många konkurrenters motsvarande produkter har en färgskärm, något som Fitbit Charge 2 inte erbjuder. Det är ett exempel på en ”finess” många konkurrenter erbjuder, men som Fitbit Charge 2 inte har. 
Däremot kan Charge 2 istället dra fördelen av att ha riktigt bra batteritid, närmare bestämt en batteritid på ungefär fem dagar. 
Charge 2 bygger väldigt mycket på olika sensorer som Fitbit utrustat den med. Ett bra exempel är pulsmätaren, som att förutom mäta pulsen, också kan mäta din andning, vilket är en helt ny och unik funktion för mig. Något jag tycker är dåligt är att den inte är IP-klassad, då jag tycker att ett aktivitetsarmband ska vara IP-klassat eftersom det ska sitta på handleden i princip hela tiden. Jag tycker det är häftigt att man också kan mäta hur bra man sover med hjälp av Charge 2. Som jag skrivit tidigare så har inte Fitbit satsat på lika många funktioner att flasha med som sina närmsta konkurrenter. Men skillnaden från flera konkurrenter är märkbart stora till Fitbits fördel, då varenda liten funktion fungerar fullt ut. 
I mobilen hittar man Fitbits app, som är sammankopplad till Charge 2 armbandet. Det är i mobilappen man styr det mesta som ska visas i aktivitetsarmbandet. Ett exempel är att man måste ändra urtavlan på Charge 2 genom mobilappen, något jag tycker att man skulle kunna göra via armbandet själv.
En annan sak jag saknar i Charge 2 är inställningar direkt i bandet, där man till exempel skulle kunna ställa in ljusstyrkan för att nämna ett exempel, inte heller finns det någon inställning i mobilappen för att höja ljusstyrkan på armbandet. Det finns ett urval av urtavlor att välja mellan, men det går inte heller att installera några fler urtavlor för den som gärna vill byta urtavla ofta.

Charge 2 med en passande urtavla!

Jag skulle, precis som med Xiaomi Mi Band 2, önska att det skulle funnits en app-butik där man skulle kunna hämtat hem appar till armbandet, där man till exempel skulle kunna hämta hem fler urtavlor till Charge 2.
Systemet är verkligen busenkelt att leka runt i, då det bara finns en meny att scrolla runt i. Jag tycker att Fitbit fått med de allra viktigaste funktionerna som ett aktivitetsarmband ska ha.

Med många aktivitetsarmband så måste man använda sig av en Android-eller Apple smartphone för att dra nytta av alla funktioner, men med Charge 2 kan man också ansluta till en Windows Phone telefon, vilket jag tror glädjer den mängd som kör med Windows Phone idag.

Charge 2 kan också ta emot notiser från din telefon, dock är dessa notiser högst begränsade, då man bara kan ta emot notiser i form av meddelanden och se vem som ringer på den lilla OLED-skärmen. Notiser så som från Facebook och andra sociala medier kan man i dagsläget inte få upp på skärmen, men jag hoppas att den funktionen kommer komma i framtida uppdateringar.

En del av Fitbit-appen där man kan avläsa information.

Slutsats 

Fitbit tycker jag har lyckats skapa en riktigt bra produkt med Charge 2 som fyller vad Fitbit utlovar: att det ska vara ett bra träningsredskap som ska följa med dig på din handled. För mig som finesstokig kan jag tycka att armbandet har lite väl få funktioner, men jag tycker däremot att Charge 2 är ett riktigt bra träningsredskap. 

+ Sitter skönt på handleden.

+ Bra funktioner. 

+ Lättnavigerad. 

– Inte IP-klassad. 

– Ingen app-butik.

    

  


Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Xiaomi Mi Max – en bra phablet

Jag har fått en unik chans i att få testa Xiaomis bjässe Mi Max – en telefon med gigantisk 6,44″ skärm. I denna recension kommer ni kunna läsa om telefonens inre till det yttre, men framförallt, är telefonen för stor för att användas i vardagen? 

Bilden är lånad av Xiaomi

Designen 

Xiaomi Mi Max har en baksida som är gjord i aluminium, så även ramen runtom telefonen. Framsidan skyddas av reptåliga Gorilla Glas 4. Baksidan har inte en helt plan, utan Xiaomi har böjt ”ner” kanterna lite på långsidorna, för att telefonen ska ligga så bra som möjligt i handen, precis som man också gjort med Xiaomi Mi 5. Jag tycker att Mi Max ligger otroligt skönt i handen, tack vore att Xiaomi fått till att runda baksidan på ett bra sätt! Trots att jag har ganska stora händer så känns Mi Max som en smärre platta med 6,44 tums-skärm, vilket känns lite opraktiskt vid vissa situationer. Jag upplever till exempel att telefonen inte går i alla jeans utan att sticka ut en bit från byxan. Jag har också flera gånger varit nära på att tappa telefonen, då den är så pass stor.

Byggkvaliteten upplever jag som väldigt rejäl och bra. Vad jag menar med det är att den känns bra i handen, när den ligger på plats i näven så ligger den riktigt bra där med andra ord. Jag tyckte först det kändes ovant då Xiaomi placerad volym och powerknappen på samma sida, dessutom tyckte jag det kändes extra konstigt då man hade placerat powerknappen under volymknapparna. Men nu i efterhand ser jag att Xiaomi haft en tanke med att göra på det sättet. Eftersom telefonen är så pass stor, så har man försökt att placera powerknappen så lägligt som möjligt för att man ska kunna nå åt den på ett enkelt sätt. Nu i efterhand vet jag precis vart jag har powerknappen placerad, men jag tycker att Xiaomi kunde lagt till någon räfflad yta på den, då det skulle bli ännu enklare att känns sig fram till knappen med hjälp av fingret, utan att behöva titta var knappen sitter.

Mi Max är inte bara en rejäl pjäs till ytan, utan också till vikten sett. Telefonen väger 203 gram, och är med sin vikt en av de tyngsta telefonerna på marknaden. Jag gillar dock att telefonen är så pass tung på ett sett, då det bidrar till att telefonen verkligen känns ”premium”, och inte som någon leksakstelefon. Precis som med Xiaomis tidigare telefoner så sitter knapparna placerade under skärmen, vilket är en positiv sak enligt mig. Alla knappar är av Touch-typ, precis som på modeller så som Redmi Note 3. En fingeravtrycksläsare finner vi placerad på baksidan.

Jag tycker det är bra att man placerat fingeravtrycksläsaren på baksidan därför att telefonen blir otroligt lätt att låsa upp i fickan, för vem vill inte ha en upplåst telefon när man tar upp den ur fickan?
Som jag har skrivit tidigare så skulle jag också vilja ha en fingeravtrycksläsare placerad på framsidan. Det då det inte skulle bli något problem att låsa upp telefonen, oavsett i vilken vinkel den skulle vara i.

Xiaomi är fortfarande inte särskilt kända i Sverige, vilket också betyder att många skaltillverkare inte fått nys om att tillverka skal/skärmskydd till Mi Max. Jag skulle säga att det är ett måste att köpa till ett skyddande fodral, alternativt glasskydd om man ska kunna skydda sin Mi Max om den går i backen. Nu finns det ett gäng tillbehör att köpa till Mi Max på sidor så som Ebay, men problemet blir att du antagligen får vänta ett tag på tillbehören.

Som jag skrivit tidigare i texten så upplever jag Mi Max som hal. Detta är såklart då man använt sig av metall när man gjort baksidan, eller rättare sagt aluminium. Det jag märker är att Xiaomi använt sig av obehandlat aluminium,  i alla fall sett till telefonens grepp. Jag upplever att telefonen åker runt bra i handen, om man inte tar ett stadigt tag runt telefonens konstruktion. Det jag tycker man skulle kunnat göra är att behandla materialet så att metallen inte skulle bli lika hal. Det finns tillverkare som redan gjort detta, till exempel HTC med sin One M9, då man behandlat aluminiumets yttre i flera timmar, för att telefonen skulle upplevas som mindre hal än andra telefoner med metallkonstruktion.

En sak jag gillar är att Xiaomi valt att placera 3,5 mm hörlursuttaget på toppen av telefonen, något som bidrar till att man inte behöver vända på telefonen så fort man ska upp med den ur fickan. Xiaomi har uttaget placerat på toppen på alla företagets telefoner, och jag tycker de ska fortsätta med den placeringen, om de nu fortsätter med något hörlursuttag i kommande modeller?

Xiaomi Mi Max

Här ser ni den gigantiska skillnaden mellan Mi Max (höger) och Mi 5 (vänster).

Skärmen 

Xiaomi Mi Max har en gigantiskt skärm som är hela 6,44 tum, något som är åt surfplatte-hållet. När jag använder mig av telefonen så får jag ofta kommentarer så som ”är inte det där en iPad Mini?”, och visst 6,44 tum är en riktigt stor skärm tum för en mobil. Skärmen har upplösningen 1080 x 1920 pixlar, vilket med ett annat ord är Full HD-upplösning. Detta är något som resulterar i att Mi Max får en pixeltäthet på 342 pixlar per tum,vilket bland annat är lika många pixlar per tum som en iPhone 7 kan erbjuda (och mer därtill). Panelen som Mi Max använder sig av är en IPS-panel, vilket också är densamma i företagets flaggskepp Mi 5. Jag upplever Mi Max:s skärm som riktigt skarp, precis lika skarp som i Redmi Note 3 Pro för att nämna ett exempel.
Jag upplever också att Mi Max IPS-panel levererar riktigt bra (och naturtrogna) färger. Jag upplever dock att svärtan kunde varit någon bättre. Det är däremot något flera telefoner med IPS-paneler har svårt att producera fram.

Xiaomi har bevisat att det går att sätta in en 1080p panel i en telefon med 6,44 tum stor skärm, och faktiskt få det att se riktigt bra ut. Jag har i tidigare tester skrivit att jag inte tycker det behövs mer än 1080p-upplösning till smartphone-skärmar. Dock tycker jag att det kan vara nödvändigt att sätta in en panel med Quad HD-upplösning eftersom Mi Max har en så pass jätteskärm. Jag tycker att Mi Max levererar riktigt bra resultat för att ha en Full HD-upplösning, däremot skulle det antagligen sett ännu bättre ut med en Quad HD-panel. Xiaomi Mi Max har en framsida där skärmen tar upp 75% av hela ytan. Det är en siffra som verkligen imponerar på mig, då många smartphones har en yta som tas upp av skärmen till ungefär 72%. Jag tycker på något sätt att Mi Max känns riktigt modern tack vore att den har så lite döyta för skärmen. När jag tar upp en Xperia XZ och jämför telefonerna sida vid sida så tycker jag att Xperia XZ känns hemskt omodern eftersom den har så stora ramar runt skärmen.

När jag jämför Xiaomi Mi Max och Mi 5:s skärmar sida vid sida så ser jag ingen större skillnad mellan dom två. Men jag upplever att Mi 5 har något skarpare skärm. Det är ju dock förståeligt då båda telefoner har Full HD-upplösningar, fast Mi Max har en rejält större skärm, vilket innebär att pixlarna blir mer utspridda, och bilden mer mer otydlig. Jag upplever att man kan kräma upp ljusstyrkan mycket, så pass mycket att man kan se skärmen bra i solljus.

Processorn och RAM-hanteringen 

Xiaomi Mi Max kommer i två stycken utföranden. En variant med Snapdragon 650 processorn, och den andra varianten med Snapdragon 652 processorn. Telefonen finns också att tillgå med 3/32 GB minne, 3/64 GB minne eller en variant med 4/128 GB minne. Det är en Mi Max med Snapdragon 652 processorn tillsammans med 3 GB RAM och 64 GB inbyggt minne som jag fått möjligheten att testa.

Snapdragon 652-chippet bygger på 4 stycken kärnor som är klockade på 1,8 GHz vardera, samt 4 andra kärnor som är klockade till 1,4 GHz. De sistnämnda kärnorna är de som är tänka för att driva telefonen för lättare aktiviteter, såsom att till exempel kolla Facebook och multitaska mellan olika appar. De högre klockade kärnorna på 1,8 GHz är dock tänkta till att utföra det mer hårda arbetet, såsom spelande eller uppladdning av benchmarks.
När jag testar att skrolla runt bland alla appar, och hoppar in och ut ur dessa, så upplever jag att telefonen har lätt för att klara av aktiviteten. När jag jämför att testa olika appar med Mi Max så är Mi Max något långsammare att öppna upp appar. Något som dock är förståeligt, då den har en långsammare processor.

När jag öppnar spelet Asphalt 8 och kör en omgång så upplever jag att telefonen är förvånansvärt sval efter att jag spelat klart omgången. Telefonen har bara blivit ljummet varm, och inte alls lika het som jag upplevde att Xiaomi Mi 5 blev. Jag upplever inte heller att telefonen började lagga/hacka under spelomgången, något som inte förvånar mig, då Mi Max har prestanda som ska klara av lite spelande.

Vid vanligt användande av telefonen upplever jag inga som helst problem med att ta mig fram och tillbaka mellan olika appar, det går också snabbt att ta sig in i appar jag använt tidigare, då telefonen har ett effektivt RAM-minne som också kommer ihåg appar man använt sig av längre bak i tiden.

När jag kör genom Mi Max genom benchmarkprogrammet GeekBench 4 så säger programmet till att börja med, att Mi Max använder sig av Snapdragon 617, något som är felaktigt då mitt exemplar använder sig av Snapdragon 652 processorn.
Telefonen hamnar på siffran 1451, vilket är ungefär 350 poäng bakom Samsungs toppmodeller Galaxy Note 7 och Galaxy S7/S7Edge. Men när man jämför Mi Max med Mi 5 så skiljer det drygt 165 poäng mellan telefonerna. Med tanke på vad Mi Max kostar så presterar den riktigt bra för sitt pris. Som jag alltid säger så är detta bara siffror på hur telefonerna borde prestera, siffror som inte alltid stämmer i verkligheten, i alla fall inte i det här fallet, då jag upplever Mi Max som snabbare än Galaxy S7/S7 Edge vid vanligt användande.

Mi Max mot konkurrenterna.
Telefonens eget resultat.

Kameran

Xiaomi Mi Max har en bakre kamera med upplösningen 16 megapixlar med bländaravtalet f/2.0, vilket Xiaomis flaggskepp Mi 5 också har. Xiaomi Mi Max och Mi 5 har precis samma kamerakomponenter på baksidan.
Jag tycker att Xiaomi Mi Max får till riktigt bra bilder i dagsljus, men också i mörkare ljusförhållanden.

Jag tycker Mi Max får till väldigt detaljerade bilder i dagsljuset, mycket tack vore att mobilen har ett så pass stort bländaravtal och så pass många megapixlar. Jag upplever också att man kan zooma in långt i telefonens galleri, vilket gör att Xiaomi inte går in för att dölja eventuella detaljer i bilderna genom att man inte kan zooma in tillräckligt långt.
Om vi tar en titt på kamerans prestanda i mörkret tycker jag också den tar bra bilder. Eftersom Mi Max har ett (ganska) lågt bländaravtal på f/2.0 så betyder det att kamerans lins släpper in en hel del ljus. Något som märks, då bilderna ofta blir detaljerade i mörkret också. Jag har inte heller upplevt att bilderna som jag tagit i mörkret blivit särskilt brusiga (lite brus blir det alltid med en smartphone-kamera när man ska fota i mörkret), vilket är en enorm fördel jag tycker Xiaomi har med sin kamerahårdvara i Mi Max och Mi 5.

Om vi istället tar en titt på Mi Max:s kameramjukvara så påminner den en hel del om den vi hittar i övriga Xiaomi telefoner så som Mi 5. När jag trycker på avtryckaren för att ta ett kort tar Mi Max kortet väldigt fort, men jag tycker också den gör det bra i att ta bilder i följd, då den gör det riktigt snabbt! Mi Max har olika filter som man kan lägga på orginalbilden när man ska ta ett kort, en av dessa filter som jag fastnar mycket för är ett filter som Xiaomi kallar för Skatch, vilket är ett läge som påminner om man skissar något på ett papper.
Naturligtvis finns också ett manuellt läge om man är något av en proffs och vill få sina foton på ett speciellt sätt.

Den främre kameran har en upplösning på 5 megapixlar med bländaravtalet f/2.0, något som betyder att Mi Max har 1 megapixel mer att erbjuda mot toppmodellen Mi 5. Jag tycker att Mi Max får till bra ”selfies”, men den släpper också genom tillräckligt mycket ljus för att man ska kunna få bra ”selfies” i de mörka ljusförhållandena.

Något jag saknar i Xiaomis mjukvara är en genväg för att kunna öppna kameran var man än befinner sig i telefonens system. Ibland händer det att jag vill fånga något motiv snabbt, men att det inte är möjligt då telefonen inte har någon genväg. En bra genväg skulle vara att man dubbeltrycker på hemknappen för att öppna kameran, eller varför inte införa en kameraknapp?

”Sketch” läget aktiverat!

Bild tagen mot skymningen med Mi Max.
Bild tagen i fullt dagsljus.

Övrigt  

Den största underrubriken under ”övrigt” är tveklöst i Mi Max kategori batteriet och batteritiden. Telefonen har ett 4850 mAh batteri, vilket är grymt stort, men det ska också lyckas hålla liv i en grymt stor skärm. Jag hade stora förväntningar på Mi Max:s batteritid efter att testat Redmi Note 3 som hade riktigt bra batteritid, en batteritid som jag inte trodde kunde överträffas av någon telefon. Däremot kunde den tydligen det. Om jag fick ut två dygns användning med Redmi Note 3 så får jag ut tre dygns användning av Mi Max, vilket är en helt otroligt bra batteritid. Jag skulle dock gärna sett en USB Type C-kontakt och att Mi Max hade stöd för snabbladdning.

Fingeravtrycksläsaren sitter på baksidan av telefonen, som jag nämnde i början på testet så tycker jag att Xiaomi placerat den smart, men hur fungerar den då? Jag upplever det som att fingeravtrycksläsaren läser av mitt fingeravtryck oavsett om jag även är fuktig om fingertoppen. Läsaren tar ungefär 0,5 sekunder på sig för att låsa upp telefonen, vilket inte är den snabbaste fingeravtrycksläsaren jag testat, men för sitt pris tycker jag att Mi Max har en bra fingeravtrycksläsare.

Xiaomi Mi Max har en högtalare som är placerad på undersidan av telefonen. Det går att spela högt ur högtalaren, men det saknas väldigt mycket bas till den. I vanliga fall skulle jag skrivit att man skulle kunna placera högtalarna på telefons framsida, dock inser jag att det skulle bli svårt med Xiaomi Mi Max då den helt enkelt har lite plats till övers.

Sammanfattning

Xaiomi har skapat en phablet som imponerar på mig genom sin storlek, sin byggkvalitet, sin kamera och sin snabbhet, men inte minst den otroliga batteritiden. Priset är det också bra då det går att köpa en Mi Max från Xiaomi för 3490, och för det priset är det svårt att få mer telefon för pengarna!

+ Bra batteritid 

+ Snabb. 

+ Bra byggkvalitet 

+ Kameran 

+ Priset.

– Kunde varit bättre upplösning på skärmen. 

–  Få tillbehör som går att köpa i butik till telefonen. 

   

 

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Xiaomi Mi 5 – prestanda värd verenda krona

Xiaomi är en relativt okänd tillverkare i Sverige (än så länge), men man håller på att etablera sig på den svenska marknaden. Jag har fått den unika chansen till att testa företagets nuvarande toppmodell Mi 5, och som jag skrev i rubriken får man verkligen mycket telefon för pengarna, i denna recension kommer jag beskriva så tydligt jag bara kan om varför Xiaomi lyckats göra en riktigt prisvärd telefon med topprestanda. 

Bilden är lånad av Xiaomi

Designen 

Xiaiomi Mi 5 finns att tillgå i tre stycken färger, svart, vit eller guld. Det är den vita varianten jag fått hem. Det första jag slogs av är hur stilren telefonens utseende är, vilket bara är positivt enligt mig. Framförallt tycker jag att baksidan är väldigt stilren. Xiaomi har bara valt att sätta dit en liten Mi-logga längst ner på telefonens baksida, vilket gör att nästan hela baksidan bara visar upp den vita färgen av telefonen.
När jag kollar på telefons framsida så tycker jag även att den känns väldigt stilren till utseendet. Återigen är det enda märke jag hittar den lilla Mi-loggan,

Många olika Androidtillverkare är mycket för att göra reklam för just deras märke. Om man till exempel tar en Samsung Galaxy S7 och jämför med Xiaomi Mi 5 så ser man tydligt att Samsungen har rätt så mycket större siffror för att just skylta för Samsung. Xiaomi tycker jag gjort ett utmärkt jobb då man utnyttjat 73% av telefons framsida. Framförallt har Xiaomi utnyttjat den ramen som normalt sätt brukar finnas på telefoners långsidor, då det knappt finns någon sådan på Xiaomi Mi 5. Jag gillar också att Xiaomi kör med knappar utanför skärmen, då det bidrar till att man faktiskt får en 5,15 tum stor skärm där man kan använda hela skärmen utan att behöva störas av knapparna som ligger på skärmen.

Baksidan skyddas, liksom framsidan av Gorilla Glas 4. Telefonen tycker jag ligger riktigt skönt i handen, mycket tack vore att Xiaomi tagit och kurvat glaset lite gran, så att telefonen inte ska kännas vass på något sätt. Men den lilla böjen innebär också att mobilen känns mindre än vad den faktiskt ser ut. Nackdelen med att baksidan av mobilen också är gjord i glas är att den känns hal att hålla i, speciellt om man har riktigt torra händer, så kan Mi 5 kännas som att hålla i en tvål.
I och med att Mi 5 är så pass hal så ökar också risken för att man kan tappa telefonen, och eftersom den består av väldigt mycket glas, så tror jag att det är extra lätt att råka få en spricka/skavank på telefonen. Så jag rekommenderar alla som funderar på att köpa en Mi 5 att också köpa till något fodral eller ett d Brand-skin. En sak som förvånade mig rejält var när jag tog upp mobilen ur förpackningen för första gången är att den är väldigt lätt med sina 129 gram mot olika konkurrenter. 

Glas är ett material som gärna drar åt sig mycket fingeravtryck. På den vita modellen som jag har syns inga fingeravtryck över huvud taget, mycket tack vore att den vita färgen inte alls gör fingeravtryck särskilt tydliga, vilket är riktigt bra!

Ofta är det dom där små detaljerna som avgör om en kund, i detta fall ska ta en Xiaomi Mi 5 mot exempelvis Samsung Galaxy S7. Ett exempel på en detalj är hörlursuttaget. I detta fall har LG G5 ett uttag för hörlurar på undersidan, medan Xiaomi valt att sätta det på toppen av telefonen istället. Jag personligen föredrar när uttaget sitter på toppen av olika mobila enheter, då man slipper vända på telefonen när den ska upp ur fickan.

Jag gillar att att Xiaomi Mi 5 har en fingeravtrycksläsare placerad på framsidan under skärmen, då det i regel är en bättre position för fingeravtrycksläsare enligt mig. Det då det till exempel blir smidigt att låsa upp Mi 5 om den ligger på ett bord. Telefonens knapp på framsidan går också att trycka ner som en vanlig traditionell hemknapp, något som tar mig till telefonens startsida. Eftersom att telefonen har en knapp som går att trycka ner så skulle jag önskat att det fanns ett alternativ för snabbkommando exempelvis direkt till kameran. Det finns en del olika snabbkommandon att välja mellan, men inget som till exempel öppnar en app på ett snabbt & smidigt sätt.

Telefonens fram-och baksida.

 

 

 

 Skärmen 

Xiaomi Mi 5 har en skärm som är 5,15 tum stor, vilket är en väldigt udda storlek på skärm då många smartphones brukar kunna gå från en 5,1 tum – 5,5 tum. Xiaomi Mi 5 har en skärmupplösning på 1080 x 1920 pixlar, vilket med ett annat ord är känt som Full HD-upplösning. Med denna upplösning får man en pixeltäthet på ungefär 428 pixlar per tum, vilket får ses som mer än godkänt enligt mig!
De flesta high-end telefoner från olika tillverkare har idag en upplösning på 1440 x 2560 pixlar (även kallat Quad HD), och dessa smartphones snittar i en pixeltäthet runt 550 pixlar per tum, vilket innebär att de har många fler pixlar att skyffla runt på skärmen.

Jag tycker att Mi 5:s Full HD-upplösning räcker till gott och väl, det är dessutom en av de finaste 1080p paneler jag någonsin sett! Enligt mig är Full HD-upplösning en bättre upplösning än Quad HD på många sätt. Till att börja med blir telefoner med 1080p – paneler snabbare än de med Quad HD-paneler, då processorn får mindre pixlar att behöva arbeta med. Den andra anledningen till att jag föredrar 1080p över Quad HD är för att man får ut bättre batteritid om man använder sig av en Full HD-panel.
Grejen med Full HD-paneler är också att de är nästintill lika skarpa som Quad-HD paneler, och då prioriterar jag hellre en snabbare telefon med bättre batteritid före en ytterst lite förbättrad bildkvalitet.

Xiaomi Mi 5 kommer med en IPS LCD panel som jag tycker levererar riktigt bra. Skärmen upplever jag som väldigt skarp, men jag upplever också att panelen levererar verklighetstrogna färger, som inte känns tillgjorda, som de till exempel kan göra med Samsungs SUPER AMOLED-paneler.

Jag upplever att man kan dra upp ljusstyrkan riktigt högt, till och med så högt så att man kan se skärmen bra i direkt solljus. Xiaomi Redmi Note 3 Pro, en mellanklasstelefon från Xiaomi, kommer också med samma typ av skärm med samma upplösning, men jag märker hur Xiaomi Mi 5 har en högre klass av panel.  

Jag tycker betraktningsvinklarna är mycket bra i telefonen, då de ligger i samma klass som hos till exempel Samsung Galaxy S7 och HTC 10.

Processorn och RAM-hanteringen

Xiaomi Mi 5 kommer i tre olika versioner. Grundmodellen med en något underklockad Snapdragon 820 processor tillsammans med 3 GB RAM (den jag testar), den andra modellen har istället en Snapdragon 820 processor som inte är underklockad. RAM-mängden är densamma men skillnaden är att den har 64 GB inbyggt minne. Den värsta varianten har istället 128 GB inbyggt minne, samma Snapdragon 820-processor fast 4 GB RAM istället för 3 GB.

Jag upplever Mi 5 som riktigt snabb, allt från att gå in på Facebook till att köra ett spel såsom Asphalt 8. Om vi går närmare in på spelprestandan så tycker jag som jag skrev ovan, att Xiaomi Mi 5 presterar väldigt bra. Som jag skrev i mitt test av Xiaomi Redmi Note 3 Pro så upplevde jag att den började ”hacka” när man spelat Asphalt 8 ett tag, något problem jag inte alls haft med Mi 5. Ett problem jag inte alls upplevt med Xiaomi Mi 5.

En svaghet jag tycker att Xiaomi Mi 5 har är att den lätt blir varm på baksidan. Jag märker att den kan bli het under en tids hårt arbete för processorn, som till exempel att spela ett grafiktungt spel, trots att telefonen tenderar till att bli varm så märker jag inte av ett enda litet mikrolagg, vilket jag upplever som någon väldigt positivt. Glas är ett material som gärna drar åt sig temperaturer som rummet där telefonen ligger, vilket är en förklaring till att den blir så pass varm, då material som i normalt fall (exempelvis plast) bara blir lite varmt, så tenderar glas alltid till att göra temperaturen högre eller lägre.

Jag tycker att telefons RAM-hantering fungerar riktigt bra. Detta då telefonen kommer ihåg de appar jag öppnat för länge sedan mycket bra. Telefonen måste med andra ord inte ladda om de apparna man haft öppna för en tid tillbaka sedan. Jag tycker att RAM-hanteringen fungerar riktigt bra på min modell som har 3 GB RAM, och jag kan då tänka mig att modellen med 4 GB RAM kommer ihåg ännu fler appar i bakgrunden, vilket jag tycker är imponerande!

När jag testar telefonen i benchmarkprogrammet Geekbench 4 så får Xiaomi Mi 5 siffrorna 1372, att jämföra med Samsung Galaxy S7/S7 Edge som får siffran 1806 och OnePlus 3 (med samma processor som Mi 5) som får siffran 1698. Nu kanske många av er tänker att det är konstigt att OnePlus 3 får så höga siffror? Detta beror troligtvis på att OnePlus 3 har en Snapdragon 820 processor som tickar på i ”normal” hastighet, medan Mi 5 har en Snapdragon 820 processor som är något nerklockad.
Men som jag ofta skriver så är ofta detta bara en siffra på hur telefonerna ska prestera, och jag tycker Xiaomi anpassat sitt gränssnitt mycket bra till vad telefonen klarar.  

Xiaomi Mi 5 mot sina närmsta konkurrenter!
Prestandan för Xiaomi Mi 5.

Kameran 

Xiaomi Mi 5 har en bakre kamera med upplösningen 16 megapixlar, precis som många andra smartphones dessa dagar det vill säga. Telefonen har dock ett relativt lågt bländaravtal på f/2.0, något som ska göra att den släpper genom mycket ljus, något som ska resultera i att telefonen ska ta bra bilder i mörkret. Kameran tar riktigt bra bilder i dagsljuset, men också i mörkret.
Om vi börjar med att fokusera på hur den fotar i dagsljus så får den med en hel del detaljer i bilderna, vilket förstås är bra. Dessutom tenderar inte bilderna till att bli pixliga, då den har en så pass hög upplösning med sina 16 megapixlar.
Jag tycker också att man kan zooma in långt på bilderna, så man kan uppleva de fina detaljerna direkt i Mi 5:an.

Om vi går över till mörkerprestandan så tycker jag också att den är riktigt bra. Det då, som jag skrev i inledningen, den släpper in mycket ljus i linsen med bländaravtalet på f/2.0. När jag testar att ta ett kort med den bakre kameran i sämre ljusförhållanden, så tycker jag att resultatet blir förvånansvärt bra. Linsen släpper in så pass mycket ljus så man slipper det mesta ”brus” jag annars upplevt med andra smartphones. Visst, om jag zoomar in till max så kan jag se brus som skapats i bilden, men bruset är inte alls lika påtagligt som i till exempel Sonys Xperia Z5 – serie.

Om vi går över till kameramjukvaran så är den lätt att navigera i. Det finns dock flera olika funktioner som telefonens kameramjukvara kan erbjuda, men dessa funktioner är enkla att hitta enligt mig. Det ligger inte utspridda på flera olika platser, som till exempel Samsung brukar kunna ha ett förkärlek till. Ett läge så som manuellt finns självklart ombord i mjukvaran, men det finns också en udda kamerafunktion som är väldigt häftig. Funktionen kallas ”Tilt-Shift” och innebär att man kan ställa in ett visst objekt att fokusera på, medan man då kan få bakgrunden suddig.
Xiaomi har inte lagt till lika många kamerafunktioner som exempelvis Samsung har. Men Xiaomis kameramjukvara tycker jag känns riktigt genomtänkt.

Den främre kameran har en upplösning på 4 megapixlar, vilket är en ovanlig upplösning för en främre kamera. Däremot har den främre kameran fortfarande bländaravtalet f/2.0, vilket betyder att man kan få till bra ”selfies” även under de mörka kvällarna, vilket är bra. Precis som med den bakre kameran så finns det även en hel del extrafunktioner till den främre kameran, vilket är en bra grej för dom som älskar att ta ”selfies”.

Den främre kameran i Xiaomi Mi 5.
Den bakre kameran i bra ljusförhållande!
Den bakre kameran i sämre ljusförhållande.
Funktionen ”Tilt-Shift”.

 Övrigt 

Xiaomi Mi 5 har en fingeravtrycksläsare som sitter placerad i mitten under telefonens skärm. Jag tycker både om att Xiaomi valt att placera fingeravtrycksläsaren på detta ställe, men samtidigt gillar jag det inte. Jag gillar placeringen för om man till exempel ska ta och låsa upp telefonen från ett bord, men jag gillar också placeringen då läsaren ligger bra till om man håller telefonen i handen.

Jag tycker placeringen är mindre praktisk om man vill ta upp telefonen ur fickan, för då är det ofta så att man håller pekfingret bakpå mobilerna, och därav skulle det vara en anledning till att sätta fingeravtrycksläsaren på baksidan istället. Det bästa skulle dock vara om Xiaomi kunde ta och sätta dit en fingeravtrycksläsare på både fram-och baksidan, då skulle man aldrig behöva bekymra sig över någon placering! Xiaomi Mi 5 har den mest precisa fingeravtrycksläsare jag testat, då den känner igen alla delar på fingertoppen, även om jag är fuktig om fingret. Dessutom upplever jag att läsaren är riktigt snabb på att låsa upp telefonen.

Xiaomi Mi 5 har ett batteri som är 3000 mAh stort, vilket jag ändå anser som ganska litet när man själv kommer från Xiaomi Redmi Note 3 Pro (som har ett 4000 mAh batteri med samma skärmupplösning), så känns Mi 5:s batteri som litet. Jag skrev i mitt test av Redmi Note 3 Pro att jag fick ut ungefär två dagars användning. Med Mi 5 får jag istället ut en batteritid på cirka en dag, vilket också klassas som mer än godkänt enligt mig. Telefonen har en USB Type – C kontakt som har stöd för Qualcomms snabbladdning. Det ska också nämnas att Mi 5 är en dual SIM-telefon.

Telefonen har en liten mano-högtalare på undersidan, som låter grymt tunt, då det inte alls finns någon bas. Ljudet blir så tunt så att jag knappt kan lyssna på det. Däremot går det att spela högt ur högtalaren. Självklart skulle jag istället önskat att Mi 5 hade stereo-högtalare, då ljudet garanterat skulle blivit fylligare.

Eftersom Xiaomi Mi 5 har en konstruktion som är gjord i glas, så skulle Xiaomi kunnat inkludera trådlös Qi laddning till Mi 5. Något man inte gjort. En annan sak som skulle varit trevligt skulle vara om Mi 5 skulle haft någon IP-klassning, något Xiaomi inte heller utrustad Mi 5 med.

Bilden är lånad av Xiaomi

 

 

Sammanfattning

Xiaomi Mi 5 är enligt mig den absolut bästa mobilen jag någonsin använt – och då har jag använt väldigt många mobiler. Det då den har en riktigt bra kamera, är snabb och har en väldigt exakt och snabb fingeravtrycksläsare. Det jag kan sakna är en vattentät konstruktion och trådlös laddning.

+ Bra skärm. 

+ Snabb.

+ Riktigt bra kamera.

+ Precis fingeravtrycksläsare. 

– Inte IP-klassad.

– Ingen trådlös laddning.   

    

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Xiaomi Mi Band 2 – prisvärt aktivitetsarmband

Idag finns det egentligen två typer av smarta accessoarer att välja mellan, smarta klockor, eller den lite enklare (och oftast billigare) typen av smarta klockor, som man kallar för aktivitetsarmband. Aktivitetsarmband är en enklare typ av smart klocka, i alla fall i de flesta fallen. I detta test ska jag testa Xiaomis aktivitetsarmband Mi Band 2, som bland annat bjuder på en liten OLED-skärm.  

Xiaomi Mi Band 2 visar tiden.

 Xiaomi Mi Band 2 kommer i två delar: själva enheten Mi Band 2, men också med ett armband som man trär in enheten i, för att få en komplett Mi Band 2-enhet. Själva armbandet som medföljer är av silikon, och vad jag upplevt så sitter bandet otroligt skönt på min handled, jag har inte upplevt någon som helst tillstymmelse till skav eller liknande. För att spänna fast bandet på handleden så måste man trä delen som man ska knäppa fast genom ett hål, för att sedan knäppa fast i ett av de utvalda hålen, det fungerar likt det vi sett i Apple Watch Sport.

Som standard  är medföljande armbandet svart. Av egen erfarenhet så vet jag att svarta silikonarmband brukar ha en stor tendens till att dra till sig dammpartiklar, men jag upplever inte att Mi Band 2 har den tendensen, vilket såklart är väldigt bra. Armbandet ska också vara IP67-klassat, vilket ska innebära att armbandet ska tåla att vara i vattnet på en meters djup i upp till 30 minuter. Jag har inte testat att bada med bandet i vatten (vilket jag inte rekommenderar er till att göra heller), däremot har jag testat att ha bandet ute i regnet, något som Mi Band 2 klarade av utan problem.

Själva kärnenheten på Mi Band 2 är en ganska liten (men häftig!) pryl. Denna lilla pryl har blivit utrustad med en OLED-skärm som kan visa diverse notiser. Skärmen är sig är inte av någon touch typ, utan man styr om man vill scrolla neråt eller uppåt via en liten ”pekknapp” som sitter längst ner på enheten. Detta är ingen nackdel enligt mig, då det skulle blivit hemskt småttigt att scrolla runt i Mi Band 2:s gränssnitt.

Jag gillar hur Xiaomi utformat designen för Mi Band 2, då det är snyggt och vid en första anblick så trodde jag att det var skärm över hela framsida, då Xiaomi kombinerat ihop färgerna för skärmen och ramen runt om på ett bra sätt. Dessutom är Mi Band 2 ett väldigt diskret aktivitetsarmband, vilket jag gillar, då jag ofta inte vill sticka ut från mängden.

Om vi går vidare till hårdvaran och olika sensorer som Mi Band 2 har, så finns det en hel del att erbjuda för armbandet. Till att börja med har Mi Band 2 en pulsmätare. Denna pulsmätare kan mäta din puls direkt, eller så kan man välja att den också ska mäta pulsen under sömnen, en smart funktion enligt mig. En annan sensor som Mi Band 2 har inbyggd är en stegräknare, som kan mäta hur många steg du tar under dagen.
Men Mi Band 2 har också en sensor så att när jag lyfter armbandet mot ansiktet så tänds skärmen. Till skillnad från vad många andra tidningar sagt, så lyser skärmen upp varje gång jag höjer Mi Band 2 mot ansiktet.

Stegräknaren i Mi Band 2.

 När vi kommer till rena funktioner som Mi Band 2 har att erbjuda så är de tyvärr inte särskilt många för den app-galne. Däremot tycker jag personligen att Xiaomi lagt sig på en bra nivå med program i armbandet, då alla program flyter på bra. I och med att Mi Band 2 har en liten OLED-skärm så kan man också ta emot notiser. En notis är att man till exempel kan se när någon ringer direkt på aktivitetsarmbandet, vilket är en smart funktion om det är så att ni som jag, får lägga undan mobilen på lektionerna.

Skärmen är som jag nämnt tidigare av OLED-typ, vilket i sig är en väldigt bra typ av panel. Det är dock synd att Xiaomi valt att ge Mi Band 2 en så pass låg upplösning, då pixlarna på skärmen kan ses tydligt även på avstånd.

En riktigt stor fördel med Mi Band 2 är att bandet har en batteritid på 20 dagar, i alla fall om man ska tro pappret. Detta verkar glädjande nog stämma, då procenten (under den korta tid jag haft bandet) rullat neråt i en mycket långsam takt.
Till Mi Band 2 medföljer en specialanpassad kontakt, då armbandet inte använder sig av någon traditionell mikro USB kontakt. Den medföljande specialkontakten gör det lätt att sätta Mi Band 2 på laddning, då man otroligt enkelt bara för in Mi Band 2 i kontakten. En nackdel är dock att sladden är kort, och att de inte alls är så lätta att få tag på.

Pulsmätaren till Mi Band 2 fungerar utmärkt!

För att kunna använda Mi Band 2 med sin Androidsmartphone så behöver man installera en app från Xiaomi i Play Store. Jag fick dock inte klockan att samarbeta med mobilen, då personen innan mig tydligen glömt att logga ut från sitt Xiaomi konto, vilket innebar att han var kopplad till bandet fortfarande, fast det var hos mig.
Jag skulle önska att bandet skulle ha en liten återställningsknapp så att jag enkelt i detta fall skulle kunnat återställa det och sätta igång med testandet på direkten. Däremot hoppas jag att en sådan knapp kommer till nästa Mi Band.

Såhär ser appen ut.

Väl inne i appen kan man till exempel se hur många procent av batteriet Mi Band 2 har kvar. Men det är också i appen man kan ställa in vad som ska visas på armbandets skärm. Men kan bland annat välja mellan två olika typsnitt på klockor som kan visas.

Jag skulle gärna sett en liten appbutik i Mi Band 2 där man till exempel skulle kunna hämta hem appar i form av fler urtavlor åt armbandet, då Mi Band 2 inte har någon appbutik överhuvudtaget.

För att sammanfatta allt så tycker jag Xiaomi gjort ett utmärkt aktivitetsarmband, som imponerar genom att erbjuda en stilren design och en riktigt bra batteritid. Speciellt gillar jag Mi Band 2 då armbandet kostar 549 kronor hos Xiaomi.

+ Bra batteritid.

+ Snabb. 

+ Stänksäker

+ Priset.

– Laddningssladden. 

– Ingen appbutik. 

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Xiaomi Redmi Note 3 Pro – batteritid

Allt fler smartphones bli tunnare, och därmed får tillverkarna lov att sätta in mindre batterier i deras smartphones, en sak som gör att flera telefoner idag knappt härdar ut en hel arbetsdag. Xiaomi har däremot gått mot strömmen med sin Redmi Note 3 Pro, då man gjort telefonen något tjockare än många andras, men å andra sidan fått in ett större batteri. Den riktigt stora höjdpunkten med Note 3 Pro är just batteriet, så detta inlägg kommer handla om just det. 

Bilden är lånad av phonearena.com


 
Som jag nämnde i inledningen har Xiaomi gått mot strömmen genom att göra Redmi Note 3 Pro något tjockare än konkurrenternas motsvarigheter. Men man gör det av en riktigt viktigt anledning, då Redmi Note 3 Pro fått ett riktigt saftigt batteri på hela 4050 mAh, att jämföra med konkurrenters motsvarigheter som brukar ligga på runt 3000 mAh. Detta tillsammans med strömsnåla Snapdragon 650 och en 5,5 tum stor skärm med Full HD-upplösning borde göra att Redmi Note 3 Pro drar väldigt lite ström.
Telefonen tycker jag har riktigt bra batteritid, och faktum är att den har den bästa batteritiden jag någonsin upplevt i en smartphone, något annat skulle förvåna mig, då den faktiskt har batterikapaciteten av en mindre surfplatta.

Jag får ut ungefär två dagars användning av Redmi Note 3 Pro, och då använder jag telefonen mycket på dagarna. Den telefon jag haft med störst batterikapacitet utöver Redmi Note 3 Pro var en S7 Edge med ett 3600 mAh stort batteri. I S7 Edge fick jag batteriet att räcka till ungefär en dags användning (och lite till). Så med andra ord har jag inte haft någon telefon som haft batteritiden som en Redmi Note 3 Pro.

Jag upplever inte heller att telefonen drar särskilt många procent i stendby-läge, vilket såklart är riktigt bra. Bättre lär det bli när (om?) telefonen uppdateras till Android 6.0.1, då funktioner så som batterisparfunktionen Doze tillkommer.   

Xiaomi Redmi Note 3 Pro har dock inget stöd för någon snabbladdning, något jag skulle önskat att den skulle haft. Jag skrev i mitt test av telefonen att jag tycker den ladda fort utan någon snabbladdning, men jag misstänker att den skulle kunnat ladda upp batteriet ännu snabbare om den hade stöd för snabbladdning. Jag kan dock tänka mig att de snabbladdningstekniker som finns inbyggt i dagens smartphones kan överanstränga batteriet, och göra så att det får en kortare livslängd, något som förstås inte är bra i längden.

En annan sak jag skulle önskat att Redmi Note 3 Pro är inbyggd trådlös laddning. I skrivande stund blir det svårt att införa, då den trådlösa ladd-tekniken inte fungerar ihop med metall, materialvalet som Xiaomi valt till Redmi Note 3 Pro. Ett tips skulle vara att Xiaomi väljer att sätta ditt en liten del glas på kommande Redmi Note 4 Pro:s baksida, där trådlös laddning skulle kunna gå igenom.
Jag skulle också önskat att den skulle ha USB Type-C, något jag dock räknar med att uppföljaren kommer ha. 

För att sammanfatta allt tycker jag Xiaomi lyckats riktigt bra med Xiaomi Redmi Note 3 Pro:s batteri, då batteritiden är något i hästlängder. Jag rekommenderar Redmi Note 3 Pro starkt för dom som är ute efter en telefon med riktigt bra batteritid. 

Bilden är lånad av Xiaomi

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Apple Watch Series 2 – klockan på rätt väg

Under gårdagen fick jag hem en den ”nya” Apple Watch – klockan, vilket Apple skriver ut som Series 2. Modellen som jag ska testa är i fråga 42 mm-modellen med grå boett och grått sportarmband. Ni kan se en unboxing som jag gjort på klockan här. I detta test kommer jag skriva om hur jag upplevt klockan, men också dra en del paralleller till den ”gamla” Apple Watch – klockan. 

Design och passform 

Klockan påminner väldigt mycket om sin föregångare i Series 1. I mitt fall har jag både en grå Apple Watch Series 1, men också en grå Apple Watch Series 2, därav är det inte lätt att hålla isär de två. Detta dels för att alla knappar, sensorer etc, sitter placerade på precis samma ställe, men också för att klockorna har exakt samma skärmtum på 1,65 tum. Apple Watch Series 2 har dock växt något på bredden, då den nu mäter 11,4 mm istället för tidigare 10,5 mm. Jag misstänker att anledningen till detta är att Apple gjort Series 2 vattentät ner till 50 meter. Vilket borde betyda att man behöver extra utrymme för packningen.  Jag stör mig inte på att man nästan gjort klockan 1 mm tjockare, men jag misstänker att jag kan göra det i framtiden.

Jag gillar att klockan känns så liten på handleden, trots att den har en så pass stor skärm. ”Döytorna” runt skärmen är med andra ord minimala, vilket jag tycker är bra jobbat. När jag tar upp min Samsung Gear S2 så känns det smått omodern då den har mer ”döyta” runt skärmen.
Jag har också hunnit med att köra ett snabbt vattentest på klockan där jag körde den snabbt genom handfatet, något den klarade av strålande.

Modellen jag testar har en silikonarmband i den gråa/svarta färgen som Apple själva väljer att kalla för Space Gray. När klockan sitter på plats så sitter den behagligt på handleden, då inte minsta tillstymmelse till skav. Däremot tycker jag att klockan är rejält bökig att ta på sig, då den har ett udda spänne där en knapp går under hålen som man ska fästa vid. Som tur var har klockan möjlighet till att lossa bandet och byta till ett klassiskt (som måste köpas från Apple) om man är som mig och vill ha det klassiska armbandet i framtiden.

Watch Series 2 iklädd i en urtavla.

Skärm 

Apple Watch Series 2 har en skärm som mäter 1,65 tum med upplösningen 390×312 pixlar, vilket är en oförändrad upplösning mot tidigare Watch Series 1. En upplösning som resulterar i att Watch-klockorna har en pixeltäthet på 303 pixlar, en upplösning som mycket väl står sig mot exempelvis Samsung Gear S2. Enda sedan jag skaffade min Gear S2 har jag tyckt att den haft den bästa skärmen, då den bland annat använder sig av Samsungs egna SUPER AMOLED-teknik. Apple använder sig visserligen också sig av AMOLED, men det är en panel där man inte får lika fina färger och lika djup svärta som man får med Samsungen. Däremot blev jag smått förvånad när jag började lika runt med Apple-klockan igår. Det då ljusstyrkan verkligen imponerar. Apple uppger att klockan ska ha kapaciteten till att komma upp i 1000 nits, något som verkligen kan matchas i verkligheten.

När jag testade att använda klockan ute i solskenet så såg jag precis vad jag höll på med i klockan. Det är väldigt ofta solen är telefonens/smartklockans värsta fiende, något som inte gäller Apple Watch Series 2.
Apple Watch Series 2 har enligt mig den bästa smartwatch-skärmen idag. Nu må inte AMOLED ha riktigt lika bra kvalitet av panel som en SUPER AMOLED – panel, men den höga ljusstyrkan tycker jag är en stor bonus.

 

Processor 

Apple har valt att ge Watch Series 2 ett nytt chipp man kort och gott kallar för S2. Detta är en uppföljaren till chippet S1P, RAM-mängden stannar dock kvar på 512 MB. Hur upplever jag klockan rent praktiskt i användandet då? Jo, Apple har verkligen denna gång visat vad man går för genom att göra en rejäl prestandahöjning.
Jag upplevde Watch Series 1 som riktigt långsam, då det kunde ta ett 30 tal sekunder för klockan att öppna enstaka appar.

I nya Series 2 är det dock en helt annan historia, utvecklingen har verkligen gått framåt, den nya klockan är bra mycket snabbare än den äldre på att öppna de olika apparna som jag hämtat hem, för det är en viss skillnad. Standardapparna som medföljer klockan öppnar blixtsnabbt, då de ligger direkt i klockan. Medan de appar jag hämtat hem tar längre tid på sig att öppnas. När jag jämför hastighet på att öppna en app mot min Gear S2 så är Gear S2:an något snabbare. Men det tack vore att Gear S2:an klarar av att öppna sina appar direkt från minnet, något Watch Series 2 inte klarar, då den först måste kommunicera med telefonen först, som i sin tur skickar över information till klockan.
Med andra ord har Apple satt in ett riktigt skapligt chipp i Watch Series 2.

WatchOS 3 

Watch Series 2 kommer förinstallerad med Apples senaste system WatchOS 3, som bland annat erbjuder stöd för att öppna appar snabbare än vid tidigare WatchOS-versioner. Som jag skrev ovan så känns klockan verkligen kvick mot tidigare Watch Series 1. Men just systemet har Apple en hel del att arbeta på. Appdockan (där alla appar ligger) tycker jag känns väldigt rörig, då alla appar ligger överallt. Jag skulle önskat att Apple skulle gjort en alfabetisk lista med apparna, eller att man skulle intrigerat en sökruta i system som det ser ut nu, då det skulle blivit enklare att hitta apparna man söker.

Det finns en hel del roliga urtavlor att välja mellan, närmare bestämt mellan ca 40 stycken. Det är ju bra, för alla gillar olika stilar. Det jag dock inte förstår är varför Apple inte låter utvecklare vara med och utveckla urtavlor till WatchOS. Det är något den största konkurrenten, Android Wear gjort, vilket har resulterat i att plattformen idag har hundratals urtavlor att välja mellan. Jag skulle också önskat att Watch Series 2 skulle haft en Always On – display (visar tiden hela tiden), något Apple inte skickat med även denna gång.

Jag gillar verkligen att Watch Series 2 har 3D Touch, då det är sjuk smart att klockan känner av hur hårt man trycker på skärmen, vilket är en praktisk funktion, då jag märker att det ofta blir pilligt att trycka på någon knapp i andra smarta klockor.
Jag gillar också att det är riktigt bra flyt i systemet, då allt flutit på väldigt bra hela tiden.

Applådan i WatchOS 3.

Övrigt

Apple Watch Series 2 har en hel del sensorer som den har att erbjuda. Apple har bland annat, även detta år, skickat med en högtalare i klockan. Jag upplever högtalaren i klockan som högljudd för att sitta i en smartklocka. Högtalaren är tänkt för att man ska kunna ta kortare samtal med klockan, något jag fått att fungera halvdant. Det då jag som ringer upp hör konstant ”mikrolagg”, något mottagaren också upplevt sig göra.

Apple är kända för att ta idéer från andra företag och göra om dom till något som fungerar riktigt bra. Men Apple har missat en viktigt detalj i Watch Series 2. Man måste navigera via skärmen. Samsung introducerade i och med Gear S2 ett hjul som löper runt hela klockans skärm, vilket klockan har ett optimerat system för, så det fungerar sjukt smidigt. Om jag skulle säga detta till en Apple anställd så skulle denne säga att Watch har Digital Crown (vilket också är ett snurrhjul), men det är inte alls samma sak som Samsung intrigerat i sin Gear S2 (och kommande Gear S3).

Slutsats

Apple har lyckats riktigt bra med detta års Watch. Jag blir imponerad av den ljusstarka skärmen, designen och processorn, men inte minst att den ska tåla vatten till 50 meters djup. Jag tror att Apple behöver några år på sig att förfina saker med Watch, för att det sedan ska kunna bli en iPhone 3GS-effekt.

+ Skärmen.

+ Processorn

+Designen.

+ Vattentätheten.

– För många funktioner. 


– Fortfarande långsammare än konkurrenterna.

 

     

   

    

          

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jämförelse: Bose QuietComfort 20 (version 1) vs QuietComfort (version 2)

Nu när jag haft turen till att både få testa den nya och gamla versionen av Bose:s brusreducerade hörlurar QuietComfort 20 så tänkte jag göra en jämförelse dom två emellan. Är skillnaden så stor så att det är värt att uppgradera? Frågetecken finns det många av mellan hörlurarna, frågetecken som ska bli till utropstecken efter detta test!  

Bilden är lånad av Bose

Både generation 1 och generation 2 av QuietComfort 20 påminner väldigt mycket om varandra. Själva in-ear pluggarna är identiska, ja, förutom att generation 2 finns i en ny vit färg, mot för generation 1 som hade en mer gråaktig färg.
Faktum är att generation 2 egentligen kommer i två nya färger, då den svarta färgen är riktigt kolsvart, medan den svarta färgen i generation 1 istället är väldigt mycket åt det gråa hållet. Så man kan med andra ord se en liten skillnad om man sätt hörlurarna tidigare.

Men om man tar en titt på hörlurarnas sladdar så märker man klar skillnad när det kommer till materialvalet. Det känns som att Bose använt sig av kraftfullare material till sladden i version 2 av hörlurarna. Detta då sladden inte ”vacklar” lika mycket i den nya versionen av hörlurarna.
Jag gillar den vita varianten av QuietComfort 20 (version 2) då detaljerna är i blått.

Om vi istället tar en titt på ljudet i hörlurarna så låter de mer lika än olika, då ljudet i princip är identiskt enligt mig. Det som skiljer de två mellan är att generation 2 har mycket mer bas än generation 1. Men det är å andra sidan den enda ljudskillnaden jag kan höra. Något jag tycker Bose behöver jobba med är mellanregistret i hörlurarna, då det fortfarande har en tendens till att låta väldigt ”burkigt”. Ljudet kommer inte upp i samma klass som till exempel Sennheiser Momentum Wireless eller Bose`s egna QuietComfort 35. Det då QuietComfort 20 är ett par in-ear hörlurar, medan Sennheiser och Bose -hörlurarna är ett par over-ear hörlurar, som är bra mycket större, vilket också innebär att tillverkarna har betydligt mer plats i att arbeta med olika komponenter.

Det som är den största skillnaden mellan hörlurarna är att version 2 har ett bra mycket bättre fodral för förvaring av hörlurarna. Version 1 av hörlurarna har ett mjuk medföljande fodral, medan version 2 av hörlurarna har ett fodral med en hårdare yta. Nu har jag inte tappat något par av hörlurarna, men jag kan tänka mig att fodralet tikll version 2 av hörlurarna skyddar mycket bättre vid eventuella tappar.

För att summera det hela är hörlurarna väldigt lika på många sätt, och jag personligen skulle inte köpa version 2 av hörlurarna om jag redan hade version 1.

Version 2 (höger) version 1 (vänster)

Missa inte: test av Bose QuietComfort 20.

Har du några frågor eller förslag på förbättringar? Det är bara att lämna en kommentar! 

   

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Bose QuietComfort 20 – smidiga hörlurar med bra Noice Canceling!

Jag har under dagarna fått låna hem ett par Bose QuietComfort 20, eller som jag kommer beteckna dom i denna text, Bose QC20. Men låter dessa hörlurar lika bra som Bose själva säger? Hur är komforten? Frågorna är många, och jag ska se till att besvara dessa frågor i denna recension. 

Design och komfort

Bose QC20 påminner väldigt mycket om den föregångaren till hörlurarna, som också kallades QC20. Vid en första anblick kan det vara svårt att se skillnaden på de nya hörlurarna mot de gamla hörlurarna. Men den nya versionen av hörlurarna har släppts i en vit färg, vilket gör, att om man har den vita varianten av hörlurarna så går det lätt att se skillnaden mellan de två. Hörlurarna är något större än vanliga in-ear hörlurar, detta på grund av att de har inbyggda mikrofoner som tar upp ljud för att Noice Canceling ska fungera.
Men jag tycker inte alls att hörlurarna känns klumpiga i öronen för fem öre. Detta mycket tack vore att Bose använder sig av ett par snäckor man väljer att kalla för StayHear, vilket är ett par riktigt sköna proppar som också går upp ovanför öronkanalen för att hörlurarna ska sitta ordentligt på plats, vilket då också gör om ni frågar mig!

Om vi tar en titt på utseendet så kommer den nya versionen av QC20 i två färger: svart och vitt. Det är den vita varianten jag fått hem ett test av, och enligt mig så sticker hörlurarna ut från mängden mycket tack vore sin färg. Själva huvudfärger vit är inte så märkvärdig, men hörlurarna har detaljer som är i färgen blå, vilket gör att en mer insatt ljudmänniska känner igen dom. Enligt mig går kombinationen väldigt bra ihop, och de blåa detaljerna är faktiskt riktigt snygga. Hörlurarna har en dosa som sitter ungefär 5 centimeter ifrån 3,5 mm hörlursuttaget, vilket jag flera gånger retat upp mig på då den sitter i vägen när man ska stoppa in hörlurarna i mobilen.

Komforten är riktigt bra i hörlurarna, den är näst intill oslagbar i ett par hörlurar vågar jag påstå. Hörlurarna använder sig av vad Bose kallar för StayHear snäckor, vilket bäst kan beskrivas som ett par väldigt mjuka proppar. Propparna går inte ända in i hörlurskanel, utan slutar en bit utanför, vilket jag dels tror tillför komforten, men framförallt att man slipper eventuellt öronvax på propparna. Jag har kunnat ha hörlurarna på mig flera timmar i sträck utan att jag känt minsta skav eller liknande. Hörlurarna tycker jag  till exempel har mycket bättre komfort än exempelvis Bose QuietComfort 35.

Något jag också stör mig på är att de drivs via sladd (en uppföljare med namn QuietControl 30 kommer lanseras denna månad som är trådlösa). Jag stör mig på det då det låter från sladden när man har hörlurarna på sig om sladden exempelvis slår i byxan. En annan sak jag gärna önskar till nästa generations QC20 är att man gör dessa svett och regntåliga, då det är skönt att kunna gå runt och lyssna på musik utan att behöva oroa sig över att hörlurarna kan gå sönder.
Det skulle också varit trevligt om hörlurarna skulle komma med en platt sladd, då de har en tendens till att trassla ihop sig tämligen ofta.

Bose QuietComfort 20 i vitt.

Ljudet och Noice Canceling

Normalt sätt har in-ear hörlurar svårare att få fram lika bra ljud som större hörlurar, detta förstås av förklarliga skäl. Detta gäller också QC20 enligt mig, då ljudkvaliteten är rätt så mycket sämre än Bose QuietComfort 35 när jag jämför hörlurarna sida vid sida.
Jag tycker att QC 20 har en mycket bra bas, och när jag lyssnar på diverse Nickelback- låtar så tycker jag det låter bra då det är hårdrock. Däremot upplever jag vid vanlig pop-musik att det låter ”burkigt” när jag jämför ljudet mot mina QC35hörlurar.
Jag är som jag skrivit i tidigare tester, ingen audiofil utan klassar mig mer som en person som kan lite om ljud, men ändå inte alls lika mycket som audiofilerna.

Jag tycker hörlurarnas mellanregister låter burkigt, och om du lyssnar på mycket musik där bara sångaren står i fokus så rekommenderar jag dig att kolla på några andra hörlurar. Däremot har jag hört att de tillverkare som sysslar med Noice Canceling – hörlurar brukar ha svårt att få till ett kristallklart ljud samtidigt som Noice Canceling ska fungera riktigt bra.

Det tar oss vidare till nästa punkt: Noice Canceling, funktionen som gör att du bara kan fokusera på musiken i dina QC20 – hörlurar. Jag tycker NC – funktionen är helt otroligt bra i QC20 hörlurarna, bättre än i de större syskonen QC25 och QC35. Hur kan det komma sig? Jo, jag (tror) att alla tre modellerna (QC20, QC25 och QC35) har samma grad av Noice Canceling. Men skillnaden är att QuietComfort 20 går in i örat (in-ear) medan QuietComfort 25 och 35 sitter utanpå örat, vilket innebär att QC20 har bättre ljudisolation än de andra två hörlurarna. Allt buller från diverse olika fordon försvinner med hörlurarna på, och man hamnar verkligen i sin egen bubbla med musiken.

Hörlurarna har även en mikrofon för att man ska kunna prata direkt i hörlurarna. Jag har upplevt jag hört mottagaren mycket bra i hörlurarna, medan mottagaren också hört mig väldigt bra. Förutom en mikrofon så finner vi vi en volym upp/ner knapp och en play/pause knapp. Men på långsidan av ”kontrollen” sitter också en liten knapp, och om man trycker på denna knapp så släpps ljudet in från omgivningen, vilket är en smart funktion om du till exempel vet att det kan komma ilskna bilister som gärna slår hårt på tutan.

Fodralet matchar färgen på hörlurarna.

Övrigt 

Bose QC20 har en utsatt batteritid på cirka 16 timmar. Nu har jag använt hörlurarna sedan jag fick hem dom, och visst tycker jag att den utsatta specifikationen stämmer, specifikationen är till och med lite i underkant, då hörlurarna räckte till ca 17 timmars musiklyssnade för mig.

En annan sak jag vill ta upp är att Bose också skickar med ett passande fodral till hörlurarna, som självklart matchar den vita färgen på hörlurarna i mitt fall. Jag gillar att det är av den hårdare typen, då det skyddar hörlurarna bra om man skulle tappa fodralet. Inuti fodralet finns också en liten förvaringshållare där man kan förvara mindre saker såsom den medföljande USB sladden.

Något som hade varit trevligt vore om Bose kunde utveckla en app åt dessa hörlurar, likt den man redan har till sina QC35 och SoundSport hörlurar. Främst tänker jag på det då man inte kan se hur många procent hörlurarna har kvar.

Sammanfattning 

Bose QC20 är ett par riktigt bra hörlurar, speciellt när det kommer till Noice Canceling funktionen och passformen. Däremot tycker jag att ljudet kunde varit något bättre, samt att de kunde utvecklat en app åt dessa hörlurar också.

+ Mycket bra ljud till musik med mycket bas till.

+ Grym komfort & passform.

+ Går att hitta i två färger.

 – Har ingen app.

 – Ljudbilden passar inte alla.





Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag vatten testar Samsung Galaxy S7 Edge – lever den upp till mina förväntningar?

Samsung har inför detta år utrustat sina high-end telefoner med så kallad IP68- klassning. Detta innebär att telefonen ska klara av att ligga i vatten i 30 minuter på 1,5 meters djup. Nu när tillverkare som Sony också slutat med att göra de flesta telefoner tillverkaren har att erbjuda, blir årets high-end telefoner från Samsung ännu mer attraktiva.  

Samsung började att göra sina telefoner vattentåliga redan 2014 när man presenterade Galaxy S5 som var företags första vattentåliga telefon, observera att jag skriver vattentålig, då Samsung i efterhand inte stod för några garantier även om alla luckor var stängda och vatten hade trängt in.
Nu när Samsung lanserat Galaxy S7 och S7 Edge är telefonerna riktigt vattentäta enligt IP68- klassningen.

Det jag tycker är så smidigt med S7 och S7 Edge är att de inte har några luckor man behöver komma ihåg att stänga om man hamnar i en regnskur eller helt enkelt råkar hoppa i plurret. I Galaxy S5 var det också många som drabbades av att luckorna lossnade från telefonen, vilket gjorde att den tappade all funktionalitet som vattensäker.
Så Samsung har nu ett rejält försprång om den aktive ska välja en ny mobil. Det då Galaxy S7/S7 Edge är de enda high-end flaggskeppen (Android) som är vattentäta, då flera andra tillverkare dragit in på vattentåligheten.

Jag testade vid fåtal tillfällen att skölja av mobilen under kranen, vilket fungerade alldeles utmärkt. När jag hade sköljt telefonen så var det med andra ord bara att köra igen som vanligt med den.

Men under testperioden var det riktigt många regniga dagar i Sverige, och jag tror att S7 Edge trivdes bättre i väderförhållandena än vad jag gjorde. Jag tycker det är en otrolig frihet att kunna gå runt med telefonen ute även när det regnar, och slippa oroa sig över att den kan gå sönder.
Nu när jag skickat tillbaka telefonen och gått över till min OnePlus 3 känns det med andra ord riktigt ovant att behöva skydda telefonen från vatten.

Bilden är lånad av Samsung

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Så upplevs Samsung Galaxy S7 Edge efter två veckor!

Det är mycket sällan tech- sidor skriver hur man upplever en telefon efter ett antal veckors användande, så jag tänkte, varför inte bryta mönstret? I denna text kommer jag ta upp den användarupplevelse jag upplevt med Samsung Galaxy S7 Edge efter snart två veckors intensivt användande. Så, luta dig tillbaka, och läs min 100% ärliga text om detta! 

Som jag skrev i min recension så känns Galaxy S7 Edge riktigt behaglig att hålla i. Ett påstående som jag fortfarande står fast vid. Men nu när det gått några veckor har jag hunnit bekanta mig med nya telefoner (Huawei Honor 8, Samsung Galaxy Note 7) och har ännu mer material att jämföra med. Jag vågar påstå att Galaxy S7 Edge är den skönaste telefonen jag någonsin hållit i, trots att den har en Edge -skärm. Hur kommer det sig då? Jo, Galaxy S7 Edge har enligt mig perfekta rundade kanter, då telefonen upplevs väldigt bra i handen.
Dessutom har Samsung tänkt till genom att göra baksidan svagt kurvad, vilket bidrar till att telefonen ligger så bra i handen.

Jag skrev tidigare att jag upplever Galaxy S7 Edge som långsam jämfört med många av konkurrenterna. Sedan dess har det inte kommit någon uppdatering som fixat problemet, utan telefonens prestanda har snarare blivit sämre, då jag under dessa veckor upplevt att skärmen ”fryser” vid flertalet tillfällen. Om jag går in närmare på problemet så innebär det att man får vänta ett antal sekunder från att man ska öppna telefonens låsskärm tills att man är inne i telefonens gränssnitt. Detta är dock något jag tror kan lösas enkelt via en uppdatering.
TouchWiz är inte 100% perfekt, och det finns mycket att finslipa i systemet.
En funktion jag skulle önskat Samsung kunde skickat med till telefonen är så att man dels kan dra ner rullgardinen på ett lättare sätt, då man nu måste nå ända upp till toppen av skärmen för att dra ner den. En lösning skulle kunna vara att man te.x skulle kunna göra en neråtgående rörelse för att få ner gardinen. Ett annat alternativ skulle vara att Samsung kunde implementera en knapp i gränssnittet för rullgardinen.
En annan funktion jag skulle önskat att Galaxy S7 Edge kunde ha är ”Knock On”, en funktion som innebär att man kan starta respektive släcka skärmen genom att dubbeltrycka på den. Nu när jag vänt mig med funktionen så är det svårt att bortse ifrån att Galaxy S7 Edge faktiskt inte har funktionen.

Många av mina tidigare telefoner har saknat stöd för IP -klassning, något Galaxy S7 Edge inte gör, då telefonen är vattentät enligt IP68 -standarden. Det är verkligen superskönt att slippa tänka på att försvara telefonen under t.ex ett tak så fort regnet visar sig. Utan nu kan jag gå helt fritt och låta regnet smattra ner på telefonen. Samsung Galaxy S7 Edge och ett par Sony SBH70 är en oslagbar kombo enligt mig ute i regnet.

Allt annat tycker jag känns likadant som när jag testade telefonen. Det vill säga att S7 Edge bland annat har den bästa mobilkameran på marknaden idag.

        

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Vad tillför Edge – skärmen till Samsung Galaxy S7 Edge?

Året var 2015 då Samsung lanserade första Edge – telefonen Galaxy S6 Edge. Sedan dess har Edge – konceptet visat sig vara väldigt lyckat, då man fortsatt tillverka Edge – telefoner. Men vad har gjort Samsungs Edge – telefoner så lyckosamma för det sydkoreanska företaget? Det är något jag ska försöka lista ut med er i denna text. 

Varje gång jag närmar mig (och greppar) en Edge – telefon från Samsung blir jag som exalterad. Företagets Edge – telefoner tycker jag är otroligt snygga med skärmen som slutar ner prydligt längst telefonernas långsidor. Samsung Galaxy S7 Edge tycker jag är den mest ”moderna” telefonen just nu. Det då Samsung tagit ut svängarna med Edge – skärmen, och lyckats. Dessutom är telefonen skön att hantera, något tidigare Edge – telefoner inte varit.
Nu när jag haft Galaxy S7 Edge i några dagar så har jag höjt förväntningarna på telefoners design. Så när jag tar upp min OnePlus 3 känns den småtråkig till formatet.

Självklart finns det nackdelar med Edge – skärmar, såsom att de kan spricka lättare än en traditionell platt skärm. Dock är jag en sådan person som nästan aldrig tappar min telefon (tur är det!).

Samsung har självklart lagt in en drös funktioner som bara fungerar ihop med Edge – skärmen. Man kan bestämma om man vill ha dessa funktioner på den högra eller vänstra långsidan, något som är bra, då vissa är högerhänta, medan andra (typ jag) är vänsterhänta.
När Samsung precis hade släppt Edge – mobilen Galaxy S6 Edge fanns det inte många funktioner att leka runt med.
Nu finns det desto fler, användbara som oanvändbara.

För att komma åt Edge – funktionerna i S7 Edge sveper man utifrån Edge:en och in. Antingen från den vänstra eller högra långsidan.
Med Edge – funktionerna kan man t.ex komma åt genvägar till olika appar på ett superfort och supersmidigt sätt, med ett svep utifrån kanten och in mot huvudskärmen.
En genvägsfunktion är att man kan ta en ”selfie” direkt från Edge kanten. En annan funktion är att man kan ställa in en specifik kontakt direkt på Edge – skärmen.
Dessa funktioner tycker jag är ett svar på Apples 3D Touch från Samsung. Jag föredrar dock Samsungs idé över Apples, då jag tycker Samsungs idé funkar bättre.

Som jag skrev i inledningen har utbudet av appar till Edge – panelen verkligen vuxit sedan början. Nu finns det t.ex appar så man kan ta tid direkt från Edge – skärmen. En användbar sådan app är vädret.

Utöver detta kan man också lägga in fem valfria kontakter på Edge – skärmen. Varje kontakt får då en specifik färg, och denna färg kommer börja blinka när kontakten ringer dig. Låt oss säga att du sitter på ett möte med din S7 Edge med skärmen mot bordet, då ska du bara kunna slå en snabb blick på Edge – skärmen för att kunna se vem som ringer. En funktion jag i alla fall inte haft någon större nytta av, då jag använder mig av Gear S2 Classic.

Samsung har verkligen kommit en bra bit sedan man började med Edge – skärmar. Detta är bara början, och jag är övertygad om att funktioner kommer förfinas ytterligare de kommande månaderna!

 

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag gör ett första intryck på Samsung Galaxy Note 7 – telefonen som brann upp

Samsung Galaxy Note 7 lanseras den 2a september i Sverige. Men redan nu har flera butiker satt upp demoexemplar av telefonen. Jag på Mobilanyheter har varit och känt på telefonen. Nedan följer första intrycket jag fått av telefonen.      

Telefonen är gjord i glas på både fram och baksidan, tillsammans med en metallram som löper runt hela telefonen. Note 7 har precis som S7 Edge en skärm som är kurvad. Note 7:ans skärm är dock inte lika mycket kurvad på S7 Edge. Baksidan är också den svagt kurvad för att telefonen ska ligga som fastklistrad i handen. Jag upplever att telefonen ligger bra i handen, dessutom kommer jag inte åt tangenterna på tangentbordet som jag gör mest hela tiden på S7 Edge.
Det var den blåa varianten av telefonen som jag testade. Jag upplevde telefonen som riktigt snygg. Note 7:an kommer sticka ut från mängden smartphones i den blå färgen.

Samsung har omorganiserat TouchWiz i Note 7 mot tidigare telefoner, men vi står fortfarande kvar på version 6.0.1 av Android i telefonen. Jag upplever telefonen som snabbare än S7 Edge när jag scrollar runt i TouchWiz, fastän Galaxy Note 7 har samma mängd RAM och likadan processor som S7 Edge. Samsung måste med andra ord bantat systemet mer i telefonen. Jag upplevde TouchWiz som mer användarvänligt, mycket tack vore att Samsung gjort det mesta grundläggande enklare. I telefonens applåda finns nu till exempel en stor sökruta ovanför apparna, för hur många gånger hittar man inte den appen man letar efter egentligen?

En av de största nyheterna i Galaxy Note 7 är telefonens iris-läsare. Jag testade snabbt läsaren. Den fungerade oväntat bra i butikens starka belysning. Vad jag läst i andra texter så fungerar iris-läsaren bra även i mörkret, däremot hade jag inte möjlighet till att testa detta.

Kameran i telefonen är exakt samma som i Samsung Galaxy S7 Edge. Om ni läst mitt test av telefonen så vet ni att jag tokhyllat kameran. Då Galaxy Note 7 kommer ha samma kamera så är den varken bättre eller sämre än Galaxy S7`s kamera, vilket är bra i detta fall, då Galaxy S7 har den bästa mobilkameran på marknaden enligt mig!

Vad vore en Note utan S-Pen? Ingen Note är svaret. Självklart tog jag mig tiden att testa pennan till telefonen. Pennan skjutsade upp upplevelsen med telefonen, då jag upplevde att det var skönare att använda pennan istället för fingret. Jag testade att ta en del ”Notes” och upptäckte att Note 7:ans penna känns precis som att skriva med en riktigt penna. Dessutom har Samsung många bra funktioner som fungerar med pennan, funktioner som inte existerar på andra smartphones.

För att sammanfatta allt så är Note 7 (enligt mig) en uppdaterad Galaxy S7 Edge på fyra sätt. Note 7 känns mycket snabbare än S7 Edge, Note 7 har en pekpenna, telefonen har en iris-läsare och Note 7:an har en större skärm. Det är alltså på rätt så många plan Galaxy Note 7 blivit uppdaterad. Min spontana tanke är dock att Note 7 kan komma att bli den perfekta mobilen.  

 

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar kameran i Samsung Galaxy S7 Edge – bästa kameran i en mobiltelefon?

Samsung har år efter år levererat bra kameror i sina high-end telefoner. Men när man lanserade Galaxy S7 – serien så var det många som ställde sig frågande till att Samsung sänkte upplösningen från 16 megapixlar till 12 megapixlar. Lever kameran i Galaxy S7 upp till min förväntan? Jag har nedan gjort ett test specifikt på telefonens kamera.

Kameran i Samsungs senaste telefoner ligger numera på 12 megapixlar med ett bländaravtal på F/1.7. Just bländaravtalet är ett av de lägsta som går att finna i en smartphone idag, däremot är antalet megapixlar på tolv stycken mer eller mindre standard för varenda smartphone. Men just det låga bländaravtalet i telefonen gör att den sticker ut från mängden.

Telefonen har ett väldigt lättnavigerat kamera – UI, vilket gör det mycket lätt att hitta bland de olika inställningarna. Telefonen har självklart ett autoläge som är riktigt bra. Jag tänker framförallt på att telefonen är grymt snabb på att ta en bild. Dessutom blir bilderna riktigt bra, både i mörker och i solljus. Mobiltelefoner har överlag haft svårt att ta bra bilder i mörker, typ alla har det fortfarande utom just Galaxy S7 (och Galaxy Note 7). Jag tycker att S7:an tar väldigt fina bilder i mörkret, och allt ”brus” som brukar ingå när man tar kort i dåliga ljusförhållanden är mer eller mindre borta. Ett extra stort plus är det att den tar dessa fina bilder med autoläget. Det jag saknar i telefonen är en liten kameraknapp, nu när telefonen är vattentät så vore det trevligt med en sådan. Visst, det går att ta kort med någon av volymknapparna, men jag får inte alls samma upplevelse.

Men hur bra bilder tar telefonen i bra ljusförhållanden då?
Jo, jag tycker den tar helt fantastiska bilder. Dels är den riktigt snabb på att ta ett kort, men den detaljrikedom som man får i telefonen är svårslagen. Dessutom kan man zooma in de bilder man tar med telefonen riktigt mycket, allt för att kunna se den fina detaljrikedom som telefonen levererar.

Bakre kameran i dagsljus.
Bakre kameran i sämre ljusförhållanden.

Telefonen har självklart ett manuellt läge också för dom som vill experimentera mer med bilderna. Precis som i autoläget är det manuella läget otroligt lättnavigerat i telefonen. I telefonens manuella läge finns mycket roligt att experimentera med. Det går till exempel att ställa in olika vitbalanser. Men mycket mer går också att göra, som att ställa in ett visst ISO-avtal.

Samsung är kända för att, inte bara stoppa in en massa funktioner i TouchWiz, utan även för att implementera en hel del funktioner i sitt kameragränssnitt. En funktion Samsung är ensamma om (tillsammans med LG)  är en finess som gör att man kan streama video till YouTube i realtid. En funktion jag upplevt som lite kul i början, men som gör mig mer beroende av att direkt kunna streama upp en video. Apropå video, så kan man spela in riktigt bra videos med telefonen. Många videos man gör med telefoner har en tendens till att bli skakiga, något jag inte upplever med S7:ans video. Dessutom kan telefonen spela in video upp till 4K.

Som jag skrivit i det tidigare testet av telefonen, så är jag ingen ”selfie expert”. Jag tycker telefonen tar bra ”selfies”. Både i dagsljus och i mörkret. Mycket av detta beror förstås på att telefonen också har en bländare på f/1.7 på framsidan. Något jag saknar till den främre kameran är en liten LED – blixt, vilket som skulle göra att telefonen skulle ta ännu bättre ”selfies”. Det finns funktioner som gör att man kan göra en viss rörelse mot den främre kameran för att den ska ta en bild, vilket är sjukt smidigt!

Den främre kameran i telefonen.

 För att sammanfatta det hela har Samsung än en gång imponerat på mig när det kommer till fotografering med en mobiltelefon. Samsung Galaxy S7 Edge uppnår en ny nivå i mobilfotografering. De andra tillverkarna har hamnat efter har det stått på flera andra ställen, och nu förstår jag verkligen varför!   

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Vi testar Bose SoundTouch – appen – bra app till ditt SoundTouch – system

En stor del i att använda ett multiroom-system är appen som följer med systemen. Dessa appar är man beroende av för att till exempel kunna sätta igång systemen. Men i vissa fall är det till och med så att man måste gå in i appen för att överhuvudtaget kunna få någon kontakt med systemen. Då SoundTouch – appen är en så stor del till SoundTouch 10 – system så tänkte jag, varför inte göra en recension på bara appen? Sagt och gjort kommer recensionen här! 

Det är väldigt enkelt att sätta upp ett SoundTouch – system genom appen. Det går till så att man får välja vilket nätverk man vill ställa in systemet på, och sedan är det i princip bara att köra igång. Appen i sig tycker jag är väldigt lättnavigerad, då alla musiktjänster ligger samlade på ett och samma ställe. Men som vi skrev i det stora testet om SoundTouch 10 så har högtalaren ett gäng fysiska knappar. Självklart återfinns dessa knappar också i appen.
Jag tycker dessa knappar är placerade på ett riktigt smart sätt. Detta då de är väldigt lättåtkomliga eftersom de är som ”stora ikoner” på den vänstra långsidan. Detta gör att man snabbt kan komma åt sin förvalda favoritmusik på en tryckning.

Såhär ser det ut inuti appen!

Appen har också en mycket smart knapp som gör att SoundTouch – systemet kan knäppas av eller på direkt från appen. Detta är en funktion som kanske inte låter särskilt märkvärdig, men jag tycker det är en riktigt smart funktion som appen har inbyggd!
Eftersom Bose SoundTouch är en multiroom- högtalare så förväntar jag mig att det går enkelt att ansluta till fler SoundTouch – system i framtiden. Något det verkligen också ser ut att göra, då Bose ordnat med ett speciellt område där man kan ansluta fler SoundTouch – system i framtiden.

Ett irriterande problem jag har är att appen ibland fullkomligt vägrar att ansluta till högtalaren, dock brukar detta hända typ 1 på 7 fall, så det är ändå inte farligt dåligt.

För att sammanfatta det hela tycker jag att Bose gjort en riktigt bra app till sin SoundTouch – serie, speciellt då den är väldigt användarvänlig enligt mig. Den känns helt enkelt riktigt bra organiserad och riktigt välgjord.

Missa inte: vi testar Bose SoundTouch 10

Bilden är lånad av Bose.com

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Samsung Galaxy S7 Edge – telefonen som sticker ut från mängden

Sedan Samsung lanserade sin första Edge – telefon S6 Edge har företaget generation efter generation förbättrat de punkterna som skulle kunnat utvecklas. Nu är företaget inne på tredje generationens Edge – telefon (S6 Edge, S6 Edge+ och nu S7 Edge) och många ställer sig säkert frågan i hur Samsung lyckats med S7 Edge? Läs gärna min recension om telefonen, och som vanligt handlar det helt och hållet om mina egna åsikter.  


Design 

Samsung är helt ensamma om att erbjuda telefoner med Edge – skärmar, vilket betyder att skärmen sluttar ner en bit längst telefonens långsidor. Detta gör att telefonen får sin egen identitet (därav rubriken). Jag gillar skarpt designen på telefonen, och när jag jämför med en vanlig S7a känns den riktigt tråkig i designen.
Telefonens baksida är också den gjord av glas, vilket gör att telefonen förmodligen blir extra känslig.

Telefonen har en 5,5 tum stor skärm, och enligt mig känns det mindre än andra mobiltelefoner med lika stora skärmar. Det då Samsung utnyttjat framsidan till skärmen på ett mycket bra sätt enligt mig.
Telefonen har volymknapparna placerade på den högra långsidan, medan power-knappen istället är placerad på den vänstra långsidan.
Jag som är vänsterhänt skulle föredragit att knapparna satt på motsatt sida, men för de som är högerhänta har däremot sagt att knapparna sitter perfekt placerade.
Jag tror att personer med små händer skulle säga att telefonen har power-knappen för högt placerad. Detta då telefonen trots allt är ganska stor för många. Men för mig är hanteringen inga problem då jag har stora händer och är van vid att hantera dessa typer av mobiler. 

Jag har fått låna den svarta varianten av telefonen, och eftersom den i princip bara är gjord i glas till det yttre, så har den en tendens till att dra till sig alla fingeravtryck. Detta blir dock bättre om man väljer att sätta på ett Dbrand skin eller om man väljer en annan färg på telefonen, då den svarta färgen är den absolut känsligaste färgen mot fingeravtryck. Baksidan av glas gör också att den blir hal att hålla i.

Jag tror att Edge – skärmen gör att S7 Edge är en telefon som är extra känslig om man tappar den i golvet eller liknande, då skärmen går ända ut i kanterna, då kanterna normalt sätt brukar ta smällarna för en telefon.

Jag tycker telefonen ligger väldigt bra i handen, utan att på något sätt kännas vass på grund av Edge – skärmen. Jag tycker också telefonen ligger otroligt bra i handen ytmässigt, då ytorna är fördelade på ett jämt sätt, då det inte blir någon obalans i telefonen.
Jag gillar också att Samsung gjort telefonen nog tjock så att kameralinsen inte ska sticka ut mycket, men också för att man lyckats få in ett stort batteri i telefonen.

Samsung Galaxy S7 Edge i ”Black Onyx”.

Skärm

Samsung Galaxy S7 Edge är utrustad med en 5,5 tum stor skärm tillsammans med en Quad HD – upplösning (1440 x 2560 pixlar), precis som många av konkurrerande telefoner som LG G5 och HTC 10 för att bara nämna några mobiler med Quad HD – upplösning. Däremot är Samsung själva med att använda sig av sin egna panel SUPER AMOLED. SUPER AMOLED – panelen har används i ett dussin Samsung telefoner genom åren då panelen är ensam om att erbjuda en grym svärta i företagets telefoner.
Så klart erbjuder Galaxy S7 Edge denna typ av överlägsna svärta. Men utöver svärtan som är grym, så erbjuder panelen något tillgjorda färger, vilket innebär att mycket inte ser ”naturligt” ut.

Jag vet att många väljer bort Samsungs high-end telefoner just av denna anledning, men enligt mig är det bara mer positivt att färgerna kan se någorlunda tillgjorda ut. Det då det verkligen blir som godis för ögonen att till exempel kolla på en bra film i mobilen. Som jag skrev i början på denna kategori, så erbjuder telefonens skärm Quad HD – upplösning, vilket ger en pixeltäthet på 534 PPI. Precis som ni kanske hör på siffrorna så har telefonen en väldigt skarpt panel, och ögat kan inte urskilja enstaka pixlar hur nära man än går skärmen, förutom om man drar på sig Samsungs VR – headset, där man kan urskilja väldigt många pixlar istället.

När jag drar en snabb jämförelse mellan S7 Edge och OnePlus 3:s skärm så märker jag direkt hur mycket skarpare skärm S7 Edge har. Nu kanske det är en orättvis jämförelse, då OnePlus 3 har en Full HD – upplöst skärm (401 PPI) men faktum är att båda dessa telefoner använder sig av en AMOLED – panel, så att det kändes någorlunda rättvist att jämföra dessa två när det kom till skärmen. Innehållet på skärmen syns också ovanligt bra i solljus!

Processor 

Jag kommer från kraftverket OnePlus 3 och hade höga förväntningar på Samsung Galaxy S7 Edge när det kommer till processorn. Men mina förväntningar har varit mycket höga. Det då OnePlus 3 har hela 6 GB RAM.
Jag tycker att telefonen är väldigt snabb ut och in i olika appar för att nämna ett exempel. Däremot upplever jag någon liten eftersläpning i menyn, vilket inte alls är bra.
Jag tror inte att det är processorns fel till att telefonen släpar efter vid olika tillfällen, utan jag tror snarare det är telefonens gränssnitt Touchwiz som segar ner telefonen. Detta baserat på att den hamnar ganska högt i olika benchmarkprogram, men även på att Exynos 8890 tillsammans med 4 GB (LPDDR4) är ett riktigt kraftpaket.
Ungefär samma prestanda som S7/S7 Edge har kan driva en HTC 10 hur lätt som helst.

När jag kollar på multitask – förmågan så ser jag att telefonen klarar av att multitaska väldigt bra. Detta då den kommer ihåg appar som jag hade öppna långt bak i tiden, men inte har rensat upp.

Kamera

Den bakre kameran i telefonen är på 12 megapixlar, en sänkning på 4 megapixlar från förra årets Galaxy S6 – upplaga. Varför det kanske många tänker? Svaret är dels för att Samsung sänkt bländaravtalet ytterligare från 1.9 till 1.7, men även för att man infört något man kallar för ”dual-pixel teknik”. Vilket är en teknik som gör att telefonen tar bilderna väldigt fort, vilket är grymt bra om man vill ta kort på ett motiv som rör sig snabbt.
I dagsljus tar telefonen riktigt bra bilder med många detaljer infångat i bilden. Men det är i de mer dunkla ljusförhållandena som telefonen verkligen får visa upp sin kamera.
Kameran tar riktigt bra bilder även i dunkla ljusförhållanden, då man får med lika många detaljer i de mörkare miljöerna som i de ljusare miljöerna. 
I telefonen finns såklart ett auto- läge. Men det finns också ett manuellt läge i telefonens kameraapp, vilket öppnar upp för en massa inställningar om man är duktig på att fotografera.

Den främre kameran i telefonen är på 5 megapixlar, och som jag brukar säga, så är jag ingen ”selfie expert” men jag tycker att telefonen tar riktigt bra främre bilder, mycket det också tack vore sin främre bländare som också ligger på f.1.7.

Kameran i mörker.

    

Kameran i bättre ljusförhållande.
En ”selfie” tagen med den främre kameran.



Touchwiz och Edge – funktioner 

Samsung Galaxy S7 Edge kommer med Samsungs egna system Touchwiz, som är ytterst lite modifierat mot förra årets Galaxy S6. Jag upplever, som jag skrev högre upp, telefonen som snabb mellan olika appar, däremot upplever jag inte att telefonen presterar som en high-end telefon ska prestera 2016. Mycket av denna anledning beror på Samsungs tolkning av Android, Touchwiz. Touchwiz fick en rejäl bantning inför Galaxy S6 och S6 Edge, som gav telefonerna en rejäl skjuts i rätt riktigt, men sedan dess har det i princip inte hänt något på Touchwiz – fronten. Något som gör att jag upplever Galaxy S7 Edge som något långsam. Nu ska jag inte överdriva, för jag upplever telefonen som riktigt snabb, men inte fullt lika snabb som en OnePlus 3 eller HTC 10 till exempel.

Samsung Galaxy S7 Edge har inte bara en Edge – skärm för att vara otroligt läcker. Utan Samsung har också infört en och annan funktion till Edge:en. Man kan ställa in om man vill komma åt kantskärmen på den vänstra eller högra långsidan för att nämna ett exempel. Men i övrigt kan man få fram alternativ såsom att ta en selfie eller ringa en specifik kontakt som man vet att man vill nå.
Jag har inte haft någon användning av dessa funktioner ännu, men jag tror att det är en vanesak vid att vänja sig vid att funktionerna finns tillgängliga.

Övrigt 

Samsung har återigen infört vattentätheten hos årets Galaxy S7 – telefoner  (se separat test om vattentåligheten senare i veckan), något jag självklart uppskattar då telefonen är IP68 – klassad. Det då jag ofta är orolig att använda icke-vattentäta telefoner när det regnar, något jag inte alls behöver vara orolig om när jag har med telefonen i det regniga Sverige.
Vidare har telefonen stöd för snabbladdning, både via sladd och trådlöst. Den trådlösa varianten har jag inte fått möjlighet till att testa, däremot laddar den riktigt snabbt med sladden.

S7 Edge kommer också med en fingeravtrycksläsare man hittar under skärmen. En fingeravtrycksläsare som inte klassificerar sig till en av de snabbaste, då den tar tid på sig att låsa upp telefonen. Jag har ingen exakt tid, men jag uppskattar att telefonen blir upplåst på ungefär 0.5 sekunder, medan min OnePlus 3 tar det på ungefär halva tiden.
Telefonen har en mano – högtalare placerad på undersidan. En högtalare som låter högt, men istället låter den väldigt tunt och ingen bas kommer fram.
Jag skulle önskat att telefonen kunde haft främre stereo – högtalare, då det låter bättre.
Ljudet ur hörlurar däremot låter riktigt bra.

Telefonen erbjuder, precis som LG G5, en Always On – display som alltid visar tiden. Vi föredrar dock LG:s variant då man i deras lösning kan se notiser på Always On – displayen, medan man inte kan se det på S7 Edge:en. 

Telefonen har ett 3600 måhända batteri inbyggt, vilket innebär att S7 Edge har en av de största batterierna för en mobil med 5,5″ skärm. Telefonen levererar där efter också, då den har en riktigt bra batteritid. Telefonen räcker lätt hela dagen för mig, som använder mina telefoner mycket. Men för den ”vanliga” användaren så tror jag att man kommer upp i två dagars användning utan problem.
Om man istället kollar på hur länge skärmen kan håla igång, så får jag ut cirka 8 timmar. Vidare har telefonen också stöd för trådlös laddning, men den trådlösa laddningen är något som ska vara extrasnabbt på S7 Edge mot konkurrerande telefoner.

Sammanfattning

Samsung Galaxy S7 Edge är en telefon för dig som vill ha en high-end telefon med en stor och riktigt bra skärm. Utöver att skärmen levererar något ordentligt, så får man den bästa mobilkameran som går att få tag på idag hos en mobil. Samsung Galaxy S7 Edge är en riktigt bra mobil, som är med i den absoluta toppen med bland annat HTC 10, Huawei P9 och LG G5!

  

+ Grym skärm! 

+ Riktigt snabb laddning.

+ Riktigt bra kamera.

+ Snygg design. 


+ Bra batteritid. 


– Långsam.

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Vi testar Bose SoundTouch 10 mot SoundLink Mini II

Bose SoundTouch 10 och SoundLink Mini II är lika på många sätt. Båda högtalarna använder blåtand för hopkoppling (SoundTouch 10 använder Wi-Fi som förstaval dock) och båda högtalare är praktiska att bära runt. Men framförallt delar de på en stor egenskap: båda erbjuder riktigt bra ljud. Så vi tänkte, varför inte göra ett test och jämföra dom mot varandra? Här kommer vår jämförelse!

Design 

Om vi börjar med designen på högtalarna så skiljer de sig åt en hel del. Bose SoundTouch 10 är i ett stående läge, medan SoundLink Mini II är i liggande läge.

Båda högtalarna är dock konstruerade så att basen kommer bakifrån,vilket är ett smart designval enligt mig, då det sparar plats. Men det är ungefär där likheterna i designen slutar. Det då högtalarna är utformade för helt olika saker, men jag tycker de har en liknande ljudbild, och därför gör jag det här testet.

Bose SoundLink Mini II är den mindre av de två, medan SoundTouch 10 är den större. SoundLink Mini II är den som är tänkt att tas med på exempelvis utflykten, medan SoundTouch 10 istället är tänkt att ha placerad i hemmet. Enligt mig har båda dessa högtalare retro- stil som sticker ut från konkurrenters motsvarande högtalare.
Eftersom SoundLink Mini II är tänkt att ha med sig på resande fot är det inte särskilt bra att den är gjort i lättrepat aluminium, därför rekommenderar jag att man går och köper ett fodral till högtalaren (eller kör med en strumpa som jag hela tiden gjort). Jag kör de svarta modellerna på båda dessa högtalare.

För mina ögon är SoundLink Mini II klart mer attraktiv, bland annat för att den är gjord i mer exklusiva material än vad SoundTouch 10 är gjord av. I längden tror jag dock att SoundTouch 10an kommer hålla längre, då det ofta tar hårt på elektronikprodukter att vara på resande fot.
Jag gillar skarpt de knappar som SoundTouch 10 har på ovansidan så man kan ställa in olika favoritlåtar/spellistor på varje knapp, en funktion jag skulle önskat fanns hos SoundLink Mini II också, fastän som skulle gå över blåtanden istället.

Båda högtalare har någon typ av gummikänsla när man trycker på knapparna. Men jag tycker att knapparna på SoundTouch 10an ger en bättre känsla när man trycker på knapparna. Jag tycker den ger ett skönare motstånd när man trycker på knapparna, då knapparna i SoundLink Mini II känns mer ”svampiga”.

Bose SoundTouch 10.

Bose SoundLink Mini II.

Ljud

Jag kan börja med att säga detta: egentligen är jag ingen audiofil, men jag gillar att lyssna på musik riktigt mycket. Därav betyder det att ni som är mer insatta i ljud inte kommer höja på ögonbrynen när ni läst klart denna kategori. Jag baserar istället mina åsikter på ”den vanliga konsumenten”, alltså hur jag själv upplever ljudet ur högtalarna.

Jag tycker högtalarna låter bra båda två. SoundLink Mini II har en fördel när det kommer till basen, medan jag upplever ljudkvaliteten som klarare i SoundTouch 10. Mest förvånar det oss att SoundLink Mini II har en kraftfullare bas än vad SoundTouch 10 har, med tanke på högtalarens storlek så är det riktigt imponerande hur Bose lyckats så bra med basen i SoundLink Mini II.

Den musik jag brukar lyssna på är ofta av den lite lugnare typen. För dom som lyssnar på mycket lugn musik så passar SoundTouch 10 bättre, medan för dom som lyssnar på mer bastung musik så passar SoundLink Mini II bäst.

SoundLink Mini II är dessutom portabel, vilket gör att man kan dra med sig fantastiskt ljud överallt. Detta medan SoundTouch 10 är en multiroom -högtalare, vilket innebär att man i framtiden kan köpa till flera SoundTouch -högtalare för att kunna lyssna på samma musik i hela huset eller lägenheten.

Övrigt 

Bose SoundLink Mini II går på batteri, som ni kanske redan kan ha listat ut såsom jag formulerat mig i min text, högtalaren har dessutom 10 timmars batteritid på pappret. Detta är något som också stämmer i verkligheten. Bose SoundTouch 10 är å andra sidan beroende av en strömsladd, något vi ser som en stor nackdel, då vi gärna skulle sett den som bärbar.

SoundTouch 10 har en app man kan hämta hem på mobilen, surfplattan eller datorn. Därifrån kan man styra allt möjligt, så som till exempel Spotify. SoundLink Mini II har ingen app. Det då SoundTouch 10s app går via Wi-Fi nätverket, något bara SoundTouch 10 har stöd för!

SoundTouch 10 har också en medföljande fjärrkontroll som gör det lätt för mig att sätta på min favoritmusik med ett knapptryck, något som SoundLink Mini II helt saknar stöd för.

Slutsats 

Det är en hårfin kamp mellan dessa två högtalare enligt mig. Dessutom att båda ligger på 2490 kronor gör det inte lättare för mig att bestämma mig för vilken som är bäst. Men efter lite betänketid så tycker jag att SoundTouch 10 är högtalaren som drar det vassaste strået tack vore sin finfina användarvänlighet. Men som jag redan sagt så gör man ett riktigt bra val, oavsett vilken högtalare man väljer av dessa två!    

Högtalarna sida vid sida!

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Bose SoundTouch 10 – många funktioner i liten förpackning

Bose har med åren uppfunnit flera intressanta produkter, det handlar om allt ifrån oslagbara hörlurar med brusreducering, till högtalare som verkligen visat hur ljud ska låta för att vara riktigt bra. Så det var med glädje vi tog emot minstingen SoundTouch 10 i Bose`s SoundTouch- serie. SoundTouch- serien är Bose`s motsvarighet till Sonos. Skillnaden är att Sonos har allt från förstärkare som skickar ut ljud, till allt-i-ett högtalare, precis som SoundTouch 10, 20 och 30. 
Sonos har länge varit det man ska köpa om man vill ha ett schysst multiroom system, framförallt då deras system varit otroligt enkla att koppla upp. 
Kan Bose ändra på detta och vara med och strida tillsammans med Sonos i toppen? Läs vad vi tycker! 

Design 

Bose SoundTouch 10 är den minsta och lättaste enheten i SoundTouch- serien. Dessvärre är högtalaren inte särskilt portabel, då den kräver ett eluttag. Materialet som högtalaren är gjort i är mestadels plast, med undantag för knapparna på högtalaren, som är gjorda i gummi. Jag tycker att högtalaren bidrar till en unik stil då det ser ut som en högtalare från 1900- talet. Bose har med andra ord fortsatt med stilen som man alltid kört på. Om man tycker det är en snygg design får man själv avgöra, men enligt mig är den snygg!
 
Till skillnad mot vad många andra medier skrivit, så tycker jag att de gummerade knapparna högst upp på högtalaren är hur sköna som helst att trycka på eftersom knapparna ger lagom motstånd när man trycker på dom. Högtalaren är ganska tung med sina 1,8 kg, men den tyngden behövs, då ljudet kräver denna tyngd på högtalaren (läs längre ner om ljudet). Men som vi skrev i början är SoundTouch 10 ingen portabel högtalare, utan en som ska stå hemma.

Högtalaren kommer i två färger, svart och vitt. Jag har fått testa ett svart exemplar av högtalaren, och färgen tycker vi verkligen passar in på högtalaren. Bose har tänkt igenom noga innan man släppt SoundTouch 10 på marknaden, då det exempelvis följer med en passande fjärrkontroll som matchar den svarta eller vita färgen på högtalaren.

Högtalaren har en lampa över de olika ikonerna som indikerar vad högtalaren har för aktivitet för sig. Jag gillar skarpt att man kan se vad som händer i högtalaren genom att bara kolla till den snabbt. Jag gillar också att man snyggt och prydligt gömt undan de olika uttagen på baksidan till bland annat nätkabeln.

Bose har gjort det bra genom att utforma en design av SoundTouch 10 så att högtalaren står i ett stående läge, då man enkelt kan vrida den mot sig om man vill njuta av musiken.

Bose SoundTouch 10.

Coola funktioner  

Bose SoundTouch 10 är har en hel del extra funktioner. Detta skapar även olika valmöjligheter för användaren, då man till exempel kan välja mellan att streama musiken över blåtand eller över Wi-Fi. Med högtalaren medföljer också en fjärrkontroll som låter dig styra systemet direkt via fjärrkontrollen. 
Högtalaren har ett antal knappar, mellan en till sex stycken,på ovansidan där man kan ställa in en viss spellista eller en vis låt till varje nummer. Dessa knappar finns på fjärrkontrollen, och denna kontroll är smidig att ha i sin närhet om man vill sätta igång sin favoritmusik direkt. På kontrollen finns fler funktioner, man kan till exempel höja eller sänka volymen på högtalaren. Men längst ner finns två intressanta knappar tycker jag där man kan ge tummen upp eller tummen ner åt olika tjänster (såsom Spotify), vilket är en riktig häftig och innovativ funktion som kan förbättra de olika musiktjänsterna i framtiden. Direkt när man trycker på de förprogrammerade knapparna så startar musiken, antingen där du slutade lyssna sist, eller från starten på en låt beroende på hur du ställt in inställningarna.    
Som vi nämnt flertalet gånger har högtalaren en egen app, appen heter Bose SoundTouch, och är motsvarigheten till Sonos app. Appen är fullpackad med små, men användbara funktioner. Man kan till exempel dra av eller på högtalaren. Högtalaren har stöd för flera streamingtjänster såsom Spotify och Deezer, så man kan välja från vilken tjänst man vill spela upp musik.  

Ett irriterande problem jag upplevt med högtalaren är att den har en tendens till att koppla ifrån det inställda nätverket, så att man måste söka efter systemet på nytt. Jag hoppas självklart att Bose kommer med en framtida uppdatering till högtalaren. Nu kanske ni tänker, framtida uppdatering till högtalare? SoundTouch 10 är ingen färdig produkt direkt ur förpackningen, utan man kan uppdatera den precis som med en mobiltelefon. Bose är en av få ljudtillverkare som kör med denna lösning med uppdateringar, men vi gillar lösningen skarpt!

Alla knappar på högtalarens ovansida.
SoundTouch- appen.

Ljudet 

Man brukar säga att man ska spara det bästa till sist, något jag gjort med SoundTouch 10. Bose är så känt som företaget är idag, mycket tack vore att man lyckats få ut stort ljud ur en liten förpackning, och SoundTouch 10 är inget undantag när det kommer till ljudet. Högtalaren har ett klart mellanregister och ett riktigt klart ljud överlag tycker jag.

Något jag saknar i lite mer bas i SoundTouch 10. Vi har dock märkt att det känns som att det är olika mycket bas beroende på hur man placerar högtalaren. Som jag skrev så tycker vi att ljudet är väldigt bra i högtalaren. Detta gäller de lägre volymerna, då det tenderar till att bli mer ”sprickigt” då det fina mellanregistret inte alls blir lika ”tight” om man höjer på volymen över 60%.

Jag upplever ändå SoundTouch 10 som en högtalare man ska ha i ett litet rum, och om man vill ha en högtalare som spelar lika fint på en högre volym tycker jag man ska ta sig en titt på de större varianterna SoundTouch 20 eller 30.
SoundTouch 10 är en högtalare man inte ska spela högt med av två stora anledningar: det fattas en del bas för bastunga låtar, och ljudet tenderar till att bli mer ”sprickigt” om man höjer allt för mycket av volymen. Men i lugnare låtar spelar högtalaren väldigt fint!

Slutsats 

Bose imponerar åter igen, denna gång handlar det inte om de imponerade QC35 – hörlurarna, utan en högtalare som spelar riktigt bra, dessutom låter det som att musiken kommer från en mycket större enhet.
Jag skulle inte tacka nej till att få behålla högtalaren ett tag till från Bose! Jag tycker helt klart Bose rykt upp sig med SoundTouch 10, och högtalaren kan mycket väl stå sig mot konkurrenten Sonos Play 1.

+ Bra mellanregister. 


+ Bra ljud (till lunga låtar).


+ Fjärrkontrollen.

+ Knapparna (1-6).

– Tenderar till att bli basfattigt.  


– Beroende av strömsladd. 











Missa inte: Bose SoundTouch 10 ställs mot Sonos Play 1 under veckan, men missa inte heller: Bose SoundTouch 10 mot Bose Soundlink Mini II

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Vi gör en unboxing på Bose SoundTouch 10

Under dagen anlände äntligen ett SoundTouch 10 – system till mig på redaktionen. Vad är då SoundTouch 10 för någon högtalare? Det är en högtalare som både kan kopplas upp mot ett trådlöst Wi-Fi och via blåtanden, riktigt smidigt tycker vi. SoundTouch 10 är den minsta i SoundTouch – serien efter storebröderna SoundTouch 20 och 30. Alla dessa högtalare är så kallade multiroom-högtalare, så att man till exempel kan spela samma Spotify -låt med ett obegränsat antal SoundTouch-högtalare (bara man har Wi-Fi uppkoppling).
Hittills har högtalaren fungerat riktigt bra, och under snar framtid kommer ett test på högtalaren, men vi kan reda nu säga att den låter bra!

Videon kan ni se här.

Tack Bose för utlån av högtalaren!

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

EISA utser årets smarta prylar!

Den stora tekniksidan EISA brukar inför varje år utse ”the product of the year” i olika kategorier, så även detta år då man utsett olika mobila produkter i olika kategorier.

Årets flaggskeppstelefon utsetts till HTCs 10, inte särskilt konstigt tycker vi. Detta då telefonen verkligen känns genomtänkt i kombination hårdvara och mjukvara. Lite förvånade är vi ändå, då telefonen har en för liten skärm enligt oss. Enligt oss skulle EISA satt Samsung Galaxy S7 Edge på första plats, då telefonen erbjuder en bättre skärm än HTC 10 och dessutom sticker ut med sin Edge- skärm.

Bilden är lånad av EISA.com

Om vi går vidare till ”den mest prisvärda telefonen”, så hittar vi Huawei P9. Telefonen kostar just nu 5490 hos de svenska återförsäljarna, och mäter sig med LG G5 när det kommer till priset. Av LG G5 och Huawei P9 tycker vi P9an drar det längsta strået då telefonen erbjuder en trevligare design, en snabbare fingeravtrycksläsare och ett snabbare gränssnitt.
Vi tycker EISA gjort alldeles rätt val av telefon i denna kategori med andra ord.

Bilden är lånad av EISA.com

Om vi tar en titt på ”årets kameramobil” så hittar vi inte helt oväntat Samsungs Galaxy S7/S7 Edge. Detta helt enkelt då S7ans kamera är den bästa som finnes idag. Närmsta konkurrenten till mobilen skulle vi säga är LG G5, och G5an kommer då inte i närheten av S7ans kamera enligt oss, framförallt inte när det gäller att fota i mörkret.

Bilden är lånad av EISA.com

Årets val av budgettelefon föll på CoolPad Tornio. En telefon som inte säljs i Sverige (än så länge). Enligt EISA imponerar telefonen med tanke på pris och hårdvara man får till priset. Telefonen har till exempel en 5,5″ skärm, en fingeravtrycksläsare och 3 GB arbetsminne för knappa 1900 kronor, det gott folk, det är riktigt prisvärt!

Bilden är lånad av EISA.com

I kategorin ”mest innovativa telefon” har EISA valt att sätta LGs G5 på pallen. Det är naturligtvis alla moduler som EISA tänker på, och som för den delen gör att G5 sticker ut från mängden telefoner (tillsammans med Moto Z). Men all rätt tycker vi EISA utser rätt telefon, då G5an sticker upp med sin löstagbara underdel.

Bilden är lånad av EISA.com 

Årets VR – headset blev inte helt otippat HTCs värsting Vive. Detta är ett VR – headset som har allt inbyggt, så inga ”tillbehör” såsom någon smartphone behövs. Däremot får man pröjsa en rejäl slant om man känner sig sugen på enheten, då den i skrivande stund kosta 9490 svenska kronor!

Bilden är lånad av EISA.com

Årets hörlurar går till JBL, närmare bestämt Reflect Mini BT, vilken är ett par in-ear hörlurar som man smidigt hänger runt sin nacka, självklart är de trådlösa och kan kopplas ihop via blåtanden. EISA utser just dessa hörlurar till årets hörlurar då de erbjuder riktigt bra passform, bra ljud och är vattentåliga för hård träning.

Bilden är lånad av EISA.com

Årets portabla högtalare går även den till JBL, närmare bestämt Charge 3. Anledningen till detta är att högtalaren producerar bra ljud och bra bas tack vore sina dubbla magneter, är IPX7 klassad (tål att doppas och regn) och har USB uttag så man till exempel ska kunna ladda mobiler och surfplattor.

Bilden är lånad av EISA.com

Källa

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar OnePlus 3 – en riktigt flaggskeppsdödare

Under gårdagen fick jag äntligen hem min efterlängtade OnePlus 3 efter en olidlig tid av väntan (för en tekniknörd som mig). Sedan har jag lärt känna min OnePlus 3 bra! I denna artikel ska vi göra ett test på mobilen, och vi lovar att ta upp så mycket som möjligt om mobilen i testet.  

Design 

Vid en första anblick påminner OnePlus väldigt mycket om en HTC One mobil enligt oss. Det då mobilen dels är tillverkad i ett stycke aluminium, men också för att den har den typiska formen för en HTC One mobil. Att telefonen liknar HTCs high-end telefoner är dock inte alls något negativt, då telefonen ligger grymt bra i handen då man känner att det är kvalitet i mobilen. Telefonen ligger också bra i handen tack vare sin tunna profil.
Vi gillar verkligen utseendet telefons baksida, då den känns stilren.

Knapparna på telefonen känner man också är gjorda av kvalitésmaterial rakt igenom. Det då de ger riktigt bra tryckmotstånd, och inte känns det minsta ”svampiga”. Vi fullkomligt älskar att OnePlus anammat Apple och satt dit en knapp som ställer om ljudprofilen, en funktion som framförallt är smidig när jag sitter på lektioner tycker jag. Men jag tycker också det är en frihet att inte behöva leta efter en viss inställning.

Enda nackdelen vi kan komma på gällande telefonens design är att det det är mycket knappar, och att det är lätt att råka trycka på fel knapp när man ska höja eller sänka. Vi tycker också att OnePlus skulle kunnat separera volymknapparna från varandra.

Bilden är lånad av OnePlus.net

Skärm 

OnePlus har detta år valt att gå på en AMOLED – panel i OnePlus 3. Skärmen har dock blivit något modifierad av OnePlus, då man väljer att kalla panelen i OnePlus 3 för OPTIC AMOLED. En teknik som ska innebära att OnePlus 3 får finare färger än andra mobiler med AMOLED – paneler. Upplösningen ligger kvar på 1080 x 1920 pixlar från förra årets OnePlus 2. Vi upplever skärmen i OnePlus 3 som riktigt fin. Men nu kanske du tänker, vad tycker ni om den ”låga” upplösningen mot konkurrenterna? Svaret på frågan är att OnePlus 3 inte riktigt har lika fin skärm som till exempel Samsung Galaxy S7, men den är riktigt bra, och slår till exempel LG G5 enligt oss!

Vi tycker att telefonen levererar otroligt fina färger, både när det kommer till svärtan och övriga färger. Men om man går mycket nära kan man se att telefonen ”bara” har Full HD – upplösning. Nackdelen med telefonens skärm är om man vill ha den bästa upplevelsen med ett VR – headset, då det blir pixligt i ett sådant.

Vi föredrar faktiskt Full HD över Quad HD – skärmar, då Full HD – skärmarna är mycket vänligare mot batterierna i telefonerna. Men också för att Full HD – skärmar är bättre mot processorn, då telefoners processorer blir snabbare om de har mindre pixlar och skyffla runt.

Skärmen i OnePlus 3 är 5,5″ stor. Enligt många användare är det den optimala skärmstorleken på ett telefon, för både män och kvinnor. Vi kan inte annat än att hålla med. Vi tycker verkligen telefonen har den optimala storleken på skärmen då den passar perfekt i näven. Möjligtvis att den tenderar åt det för stora hållet, något OnePlus skulle kunnat lösa genom att minimera ramen runt telefonen.

Vi upplever skärmen som fullt läsbar i solljus, men vid riktigt stark sol tenderar det till att vi fått ta handen över telefonen för att kunna läsa vad som står på den.

Prestanda och RAM – hanteringen 

OnePlus 3 har blivit utrustad med Qualcomms senaste chipp (som finns ute på marknaden) i form av Snapdragon 820 tillsammans med hela 6 GB RAM. Detta att jämföra med de telefoner som säljs på den svenska marknaden, som på sin höjd har 4 GB RAM. Att OnePlus 3 har 2 GB extra RAM märks verkligen i det dagliga användandet. Det då telefoner som vi tidigare tyckt varit riktigt snabba nu känns som ånglok i jämförelse. Allt på OnePlus 3 går supersnabbt att utföra. Allt ifrån att låsa upp telefonen med fingeravtryck, till att multitaska mellan olika appar.
Vanligtvis brukar en telefon få starta om en app på nytt när man inte varit inne i den på ett tag, men OnePlus 3 sparar även appar som man använt riktigt långt bak i tiden.

Många som läser detta undrar säkert hur telefonen presterar i olika benchmarkprogram? Svaret är att OnePlus 3 utklassar konkurrenterna i benchmarkprogrammet AnTuTu. Konkurrenten Galaxy S7 Edge hamnar till exempel på en 6e plats, medan iPhone 6S hamnar på en 7e plats.

Något det var många skriverier om i början var att OnePlus 3 bara använde sig av halva sin RAM – mängd. Därav kom telefonen inte ihåg särskilt mycket i bakgrunden. Men med senaste uppdateringen har OnePlus fått bukt med problemet, och telefonen utnyttjar nu hela RAM – mängden. Något som verkligen märks då telefonen kommer ihåg mer än vad någon annan telefon gjort för oss.

Telefonen i benchmarkprogrammet GFXBench!

Kameran 

I OnePlus 3 sitter en bakre kamera på 16 megapixlar med bländaravtalet F/2.0. Sensorn i fråga är en från Sony med modellnamn IMX298. Vi tycker det bakre kameran presterar riktigt bra. Det är inga eftersläpningar från kameran, och dessutom får man till bra bilder i dagsljus. Vi tycker inte kameran är riktigt lika bra som i Samsung Galaxy S7 när man ska fota i dagsljus. I mörker märker man att OnePlus fått lov att kompromissa då kameran skapar mycket brus i mörka miljöer.

När vi jämfört kameran mot till exempel Huawei P9 och LG G5 så är alla dessa jämbördiga när det kommer till att fota i dagsljus. Men både Huawei P9 och LG G5 har något som fattas hos OnePlus 3: en sekundär kamera. P9an som kan ta riktigt bra svartvita bilder, och LG G5 som kan ta vidvinkelfoton. Dessa kameror tillför inte något till huvudkameran, utan är bara en extrafunktion.

När det kommer till mörkerfoton märker man dock stor skillnad mellan telefonerna. Vi tycker att Huawei P9 och LG G5 ungefär presterar likadant. Men OnePlus 3 hamnar efter då bilderna blir mer brusiga än hos P9 och G5.

Den främre kameran är istället på 8 megapixlar med 1.4 µm och en Sony sensor med beteckningen IMX179. Jag på redaktionen är verkligen ingen ”selfiemänniska”, men när jag fått telefonen har jag fått så lov att testa den främre kameran.
OnePlus 3 tar riktigt bra ”selfies” enligt oss, i alla fall i ljusare miljöer. I mörkare miljöer tycker vi och att telefonen tar bra bilder, men precis som med den bakre kameran tenderar bilderna till att bli något gryniga.

Den bakre kameran på: OnePlus 3.
Den främre kameran på: OnePlus 3.

System 

OnePlus 3 skeppas tillsammans med OnePlus egna tolkning av Android, Oxygen OS. I specifikationerna är Oxygen OS nästan som (stock) Android i sitt standardutförande, men med några extrafunktioner så som att man kan dubbelklicka på skärmen för att väcka den.
OnePlus 3 är telefonen för dig som vill kunna ställa in och ha telefons system så som du föredrar. Då det mesta går att lägga till och ta bort i telefonen.
I telefonen kan man till exempel bestämma om man vill ha knapparna utanför eller på skärmen.

Den smartaste funktionen OnePlus 3 har att erbjuda enligt oss är en funktion som låter oss sätta alla widgets på en speciell ”hylla”. ”Hyllan” finns att tillgå om man går så långt det bara går åt vänster på startsidan. Men på ”hyllan” går det inte bara att sätta upp widgets, utan det går även att sätta upp anteckningar, något som är riktigt smart om man till exempel behöver en inköpslista.
Denna funktion är en vi inte förstår att andra tillverkare inte tagit tidigare.

En annan grymt smart funktion är en funktion som lagrar dina senaste använda appar på en specifik plats. Mer specifikt handlar det om att apparna listas i mulitasking – menyn när alla appar är stängda i telefonen. Men i telefonen finns också ett nattläge, som fungerar oväntat bra för mina annars stickande ögon (på nätterna).

Platsen för att lägga in widgets på telefonen.

Övrigt  

OnePlus 3 har en hel del övriga godsaker att bjuda på, det är ju bra det, då man brukar säga att det där lilla extra är det som gör skillnaden på high-end smartphones idag.
Telefonen kommer med en stor strömplugg. Detta då OnePlus 3 har stöd för något tillverkaren själv väljer att kalla för Dash Charging, en laddningsteknik som är en vidare utveckling på Qualcomms snabbladdning för Snapdragon 820.

Telefonen är verkligen grymt snabb på att ladda upp batteriet. OnePlus påstående om att telefonen laddar från 0% – 63% på 30 minuter stämmer alldeles utmärkt. Vi tror dock inte att batteriet mår så bra av att laddas så pass fort (jaja, det är ju mest nördar som köper telefonen och säljer den kort därefter).

Batteritiden i telefonen är också den väldigt bra, den bästa i en smartphone vi testat rättare sagt! Telefonen drar för det första nästan ingenting i stendby läget. Men det bästa är att den inte alls drar mycket vid användande heller. Vi testade att köra bilspelet Asphalt 8 under ca 15 minuters tid så drog telefonen ungefär 2% batteri, vilket är bäst hittills i de telefoner vi testat.

Telefonen erbjuder plats för dubbla SIM – kort. Jag på redaktionen använder mig dock bara av ett, men skulle önskat att en plats för minneskort fanns. Men funktionen för att mobilen har stöd för dubbla SIM-kort är en riktigt bra funktion. Funktionen kommer garanterat komma till nytta för mig vid framtida resor om man till exempel köper ett kort för surf och ett annat för samtal.
Trådlös laddning saknas i telefonen, en funktion som skulle varit trevlig att se i telefonen tycker vi.

Ljudet ur telefonen kommer av en högtalare placerad på undersidan vid USB Type – C porten. Precis som med många andra mobiler känns ljudet platt som kommer ur högtalaren, och vi tror det skulle gjort skillnad om OnePlus hade satt högtalaren på framsidan istället. Däremot är ljudet riktigt bra med hörlurar.

OnePlus 3 har också en fingeravtrycksläsare placerad på framsidan under skärmen. En fingeravtrycksläsare som är oväntat snabb, eller mer specifikt: näst snabbast efter Huaweis Mate S. 

Sammanfattning

Medan andra medier (såsom Swedroid, Mobil etc) skrivit ”OnePlus 3 är en riktigt prisvärd mobil”, så tycker vi att OnePlus 3 är den absolut bästa mobilen just nu. Då tänker vi inte heller på priset. Men att mobilen kostar så pass lite för sin klass är självklart något väldigt positivt.

OnePlus 3 imponerar på det mesta såsom supersnabb fingeravtrycksläsare, ett grymt gränssnitt och en fantastiskt snabb upplevelse.    

+ Supersnabb.
+ Grym fingeravtrycksläsare.
+ Skön att hålla i.
+Priset.
-Bara bra kamera. 
-Ingen plats för minneskort.

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Bose QuietComfort 35

Bose är företaget som presenterade den nya tekniken Noice Canceling – en teknik som innebär att hörlurarna sänder ut en ”motsignal” för ljudet runt omkring dig. Allt för att få en så tyst hörlur som möjligt – något Bose lyckats riktigt bra med i Quietcomfort 35. Hörlurarna är nu dessutom trådlösa, vilket vi efterfrågat ett bra tag. Läs vad vi tycker om Bose’s 4000 kr satsning i denna recension.

Design och komfort 

Vid en första anblick så ser Bose QC35 nästintill identiska ut med föregångarna Bose QC25. Men vid en närmare titt så ser man ett antal skillnader mellan QC35 och föregångarna QC25. Till att börja med så har QC35 ett antal fler mikrofoner med brusreducering. Dessa mikrofoner är till för att ta bort vinden i bakgrunden för en mottagare som du ringer. När vi testar att ringa upp mottagaren så har denne sagt att det hörs mycket bra för denne, även fast det varit stark vind i bakgrunden. En annan skillnad är att QC35 kommit i den nya färgen silver (som vi självklart testar). Men den största skillnaden är såklart att man nu slipper den annars så jobba sladden.
Bose QC35 har en Huvudbygel som är gjord i något imiterat läder matrial. Detta till skillnad från QC 25 som hade ett material som var av tyg. Något som var ett stort misstag av den vita modellen av hörlurarna då de blev väldigt smutsiga. Något våra QC35 inte visat minsta tillstymmelse till efter 1 månads flitigt användande av hörlurarna.

Hörlurarna sitter otroligt bra på huvudet, oavsett om man har glasögon eller inte. Hörlurarna har otroligt mjuka och sköna öronkåpor  som omsluter öronen på ett mycket bra och effektivt sätt. Hörlurarna klassar sig verkligen, till skillnad från många andra tillverkares over ear hörlurar, som ett par riktigt over ear hörlurar, då de även passar de som har de allra största öronen.
Hörlurarna är just utformade för att sitta bekvämt under en längre period, därav namnet ”QuietComfort”, och visst, de sitter otroligt bekvämt. Dessutom är de otroligt lätta så det blir också en bidragande faktor till att hörlurarna sitter så skönt som som de faktiskt gör.

Bose QuietComfort 35 med bästevännen Soundlink Mini II

Ljud och Noice Canceling 

En sak Bose haft svårt med på tidigare Noice Canceling hörlurar är just att få till bra ljudkvalitet mot konkurrerande märken. Man brukar säga att det är Noice Canceling funktionen man betalar för när man köper en Bose-produkt med funktionen. Detta då Bose alltid varit överlägsna i att få till denna funktion i företagets hörlurar.
Däremot har de fått kompromissa på ljudet då det ofta låtit väldigt platt. Framförallt har ett riktigt tryck i ljud saknats. 

Därmed var förväntningarna höga på Bose’s nästa NC-hörlurar, som visade sig blev dessa hörlurar.

Vi tycker Bose lyckats förvånansvärt bra med dessa hörlurar när det kommer till ljudet. Nu har man inte längre den platthet som man haft på tidigare Bose- hörlurar haft. Detta mycket tack vore att man tagit bort den spärr som tidigare hörlurar haft. Denna spärr har inneburit att hörlurarna inte kunnat spela lika högt som konkurrenternas hörlurar kunnat spela. Vi är givetvis glada över att Bose släppt på spärren, eftersom Bose QC35 spelar så otroligt bra nu. Ljudet tycker vi är mycket fylligare än tidigare, då varenda register är klart mycket bättre än från tidigare Bose-hörlurar. De låter också riktigt bra till en massa olika genrer, och vi är övertygade om att vi inte kommer sluta lyssna på dessa det närmsta taget, då de låter som Ljud & Bild sagt, MAGISKT!

Övriga funktioner

Bose QC 35 kommer fullproppade med den senaste tekniken Bose har att erbjuda i form av blåtand version 4.1 och stöd för Bose’s nylanserade app Bose Connect. Just appen är något vi fastnat mycket för, då den kompletterar hörlurarnas funktion på ett mycket bra sätt. Hörlurarna har till exempel en inbyggd röst som talar om information om till exempel batteritid i hörlurarna. I appen kan man till exempel knäppa av rösten (vilket vi gjord då den tenderar till att bli tjatig). En annan smart funktion som appen har inbyggt är att man kan se batteritiden i hörlurarna direkt i appen. I framtiden har Bose meddelat att man också kommer
kunna ställa in hur mycket brusreducering man vill ha inställt i hörlurarna. Detta direkt via appen. Men hörlurarna är inte en färdig produkt från start, utan de kommer uppdateras med tiden, självklart går det att uppdatera hörlurarna via Bose-Connect appen. Batteritiden är något som imponerar på oss riktigt stort, då de utlovade 20 timmarna med blåtanden som utlovas faktiskt hålls. Men man kan också lyssna med den medföljande sladden i 40 timmar om man hellre föredrar det.

Medföljer gör en flygplansadapter som man kan använda på olika flygplans skärmar när man behöver något vettigt att roa sig med. Med följer också ett hårt fodral till hörlurarna. Detta fodral är väldigt litet, då hörlurarna kan vikas ihop på ett otroligt smidigt sätt.

Hörlurarna i fodralet.

Sammanfattning


Bose QC35 är hörlurarna för dig som älskar att lyssna på musik men som också är ständigt på språng. Brusreduceringen bidrar med att allt runt om kring dig tystnar, så hörlurarna passar speciellt bra om du ofta åker tåg, buss eller flygplan, och ljudet, det låter bättre än vad det någonsin gjort i ett par Bose-hörlurar. Hörlurarna kostar i skrivande stund 3990 kronor, men från Bose får du vad du betalar för, och vi tycker hörlurarna är värda varenda krona.

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Huawei P9 – telefonen för riktiga entusiaster

Huawei är en av få tillverkare från Kina som faktiskt har telefoner att köpa i vårt avlånga land. Däremot har man inte lyckats slå sig in på den svenska marknaden tack vore att man haft telefoner med prestanda som inte varit i klass med konkurrenternas mobiltelefoner. Nu har Huawei lanserat P9, som på pappret ser riktigt bra ut, men är den nog bra för att hänga med konkurrenternas telefoner? Ta reda på vad vi tycker i detta test på telefonen!

Design

En av de största trumfkorten med Huaweis P – serie är designen då den kinesiska tillverkaren fått till designen på deras high- end telefoner otroligt bra. Detta är inget undantag med Huawei P9 då Huawei lyckats få till telefonens design ovanligt bra enligt oss. Telefonens profil är endast på 6.9 mm, vilket är en av de tunnaste profilerna i en mobil idag.

Konstruktionen består av metall, och sitter ihop i ett enda stycke också. Framsidan av telefonen skyddas av GorillaGlas 4, som vi upplevt som väldigt tåligt mot vassa föremål såsom nycklar.
Vi tycker att Huawei P9 ger en väldigt robust känsla i handen av metallkonstruktionen, men telefonen ligger också ovanligt bra i handen tack vore telefonens kanter som är svagt rundade, men också tack vore telefonens tunna profil.

Huawei P9 väger bara 144 gram, och kvalificerar sig därmed till en av de lättaste telefonerna med en 5,2 tums skärm. Vi förvånades när vi tog upp telefonen för första gången i hur lätt den var.
I och med att telefonen är gjord i metall så blir den hal att hålla i, men den glider gärna ur fickan också. Telefonen är med andra ord halare än många andra metalltelefoner, och vi skulle gärna sett att Huawei kunde lagt till något bättre & greppvänligare material på baksidan av telefonen.

Vi tycker att Huawei inte placerat knapparna på telefonen särskilt logiskt. Detta eftersom man placerat av/på knappen under volymknapparna. Det resulterar då i att vi konstant kommer åt av/på knappen av misstag då vi tror att det är volymknappen. Vi tycker att Huawei kan förbättra detta till P10 genom att byta plats på de olika knapparna.  

 

 

 

Processor 

Huawei P9 består av Huaweis egna processor Kirin 955, som i det närmsta kan beskrivas som en boostad variant på företagets Kirin 950. Kirin 955 är alltså något mer kraftfull än föregående Kirin 950, men RAM – mängden är fortfarande densamma på 3 GB.

Vi tycker att Huawei P9 presterar bra vid vanligt användande såsom vid tittande av till exempel Facebook och Instagram, precis som med alla andra dagens high- end telefoner. Däremot så upplever vi att Kirin 955 processorn varvar upp otroligt lätt och blir varm vid lätt användande.

Vid hårdare användning så märker man fort att processorn i P9 inte riktigt hänger med Snapdragon 820, speciellt vid spelande, då telefonen blir väldigt varm och spelet börjar bli mindre och mindre följsamt. Vi tycker däremot att telefonen klarar sig bra på sina 3 GB RAM, då multitasking sker utan något som helst avbrott mellan olika appar.

Om vi kollar på sifferprogrammet (benchmarkprogrammet) AnTuTu så ser vi tydligt att Huawei P9 hamnar efter sina största konkurrenter HTC, Samsung och LG. Men som vi brukar säga så betyder en siffra inte allt när det kommer till prestandan.

Telefonens placering i AnTuTu

Skärm

Huawei P9 har en skärm som är 5,2 tum stor med en Full HD – upplösning med en IPS – panel. Vi tycker att skärmen är riktigt fin i Huawei P9, finare än i till exempel LG G5 och Samsung Galaxy S7. Vi tycker att färgerna blir något överdrivna i telefonen, men för mesta gör sig dessa färger väldigt bra tycker vi. Betraktningsvinklarna är det inte heller något fel på, då de är riktigt bra.

Vi trodde inte att telefonen skulle ha en så fin och skarp bild, eftersom att den ”bara” har en Full HD- upplösning, att jämföra med konkurrenter som faktiskt har många fler pixlar, då även kallat för Quad HD – upplösning. Huawei P9´s skärm imponerar verkligen på oss! Och vi undrar hur fin skärmen kommer vara när Huawei väljer att gå över till Quad HD.

Vi skulle önskat något större skärm i P9, men som känt har Huawei också lanserat en större P9a med en 5,5 tums skärm istället för 5,2 tum som P9 erbjuder. Vi skulle dock önskat att P9 Plus (den med 5,5 tums skärm) skulle haft en något större skärm runt 5,7 tum. 

Kamera  

Den absolut största nyheten med Huawei P9 är samarbetet med tyska LEICA, och det lär dom som är någorlunda insatta inte har missat. Det är nästan så att Huawei gör mer reklam för LEICA än vad man gör för sitt eget märke.
Vad är grejen tillsammans med LEICA då? Enligt Huawei har dom (LEICA) varit med och utvecklat dels kameramjukvaran i P9, men framförallt har man utvecklat kamerorna i telefonen, vi skriver ”kamerorna” då P9 har dubbla kameror på baksidan, precis som LG G5.

Kamerorna i P9 och LG G5 och dock så lång ifrån varandra de kan komma. Kameran i LG G5 fungerar så att ena kan ta vidvinkelfoton, medan den andra kameran istället är en vanlig standardkamera på 16 megapixlar.

I Huawei P9 är det istället en kamera som mäter färg, medan den andra kameran mäter svartvita färger. I och med denna kombination så kan man få riktiga svartvita bilder utan att behöva trixa med någon fake effekt. Dessa bilder som vi tagit i svartvit har blivit riktigt häftiga, speciellt med olika gamla motiv såsom ett gammalt pendeltåg.

Telefonen tar riktigt bra bilder i ljusa ljusförhållanden då bilderna blir väldigt ”verklighetsbaserade” men framförallt väldigt detaljerade. Däremot presterar kameran inte lika bra i mörker, då den inte vill ta in mycket ljus alls, mycket mindre än till exempel en LG G5 eller en Samsung Galaxy S7.

Ett mer ingående test på kameran kommer i ett separat inlägg senare i veckan.

Övrigt 

Precis som LG G5 har så har Huawei P9 en hel del roliga saker att bjuda på som sticker ut från mängden.
Telefonen har ett 3000 mAh batteri, som verkligen presterar på det positiva sättet, då telefonen har en oväntat bra batteritid. Batteriet räcker cirka en och en halv dag för oss, och då använder vi telefonen ofta. Vi tycker också att standby tiden på telefonen är grym, absolut i klass med LG G5an, och G5an hade ju grym standby tid.

P9 har en högtalare som är placerad på undersidan av telefonen. Ljudet som kommer ur denna imponerar verkligen inte på oss, då det låter sämre än hos de allra flesta mobilerna idag då det är väldigt basfattigt.

En unik funktion som P9 erbjuder är en funktion som tillåter oss dubbelknaka med knogen på fingret för att ta en skärmdump. Detta tycker vi är en mycket smart funktion. Det finns självklart också möjligheten till att hålla ner volym ner samt av/på knappen för att ta en skärmdump om man hellre föredrar det.

En annan smart funktion som P9 erbjuder är möjligheten till att spela in skärm samt ljud samtidigt. En funktion som alla telefoner kan erbjuda – om man ROOT:ar enheten, men med P9 behövs inte detta för att funktionen ska fungera.  

P9 har en fingeravtrycksläsare på baksidan som är riktigt snabb till att låsa upp telefonen, men utöver detta så kan även fingeravtrycksläsaren dras nytta av genom att skrolla runt i bilder med läsaren till exempel.  

Sammanfattning

Huawei P9 är en riktigt bra telefon, det kan man inte stryka under stolen med, då den levereras med en kamera som tar väldigt bra bilder, en superfin skärm samt en extraordinär batteritid. Det som drar ner telefonen mot konkurrenternas telefoner är processorn som är snäppet långsammare än Snapdragon 820.

+ Grym skärm

+ Grym kamera (i dagsljus)

+Bra byggkvalitet

+Riktigt bra fingeravtrycksläsare

– Processor som inte hänger med Snapdragon 820.

                  

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Bose lanserar over ear hörlurarna QC35 – trådlösa hörlurar som tål vatten

Bose har under gårdagen lanserat de trådlösa hörlurarna QC35, som är en trådlös uppföljare till de omåttligt populära QC25. QC35 är helt trådlösa och kopplas enkelt ihop via blåtand. Hörlurarna har Noise Canceling, och enligt Bose ska hörlurarna erbjuda bättre ljud än vad QC25 gör.

Hörlurarna kommer med en specialanpassad app som erbjuder olika inställningar för hur just du vill att hörlurarna ska låta, detta tycker vi låter som en mycket smart funktion. Vidare har hörlurarna inbyggda mikrofoner så att man ska kunna prata direkt i hörlurarna. Hörlurarna erbjuder också NFC. Bose nämner en batteritid på 20 timmar trådlös samt 40 timmar med sladd, QC35 laddas via en mikro USB sladd.

Hörlurarna kommer i färgerna svart och silver till det saftiga priset av 3990 svenska kronor, hörlurarna lanseras 15e juni.

Bilden är lånad av Bose.com

 Källa

   

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar LG G5 – telefonen som går sin egen väg

LG är en tillverkare som gjort väldigt olika telefoner i G- serien som är det bästa LG har att erbjuda i telefoner. Vi har till exempel fått se material som skulle imitera metall när LG släppte flaggskeppet G3 under 2014. Utöver detta så har vi fått se telefoner där materialet mestadels varit plast, men även telefoner som haft läder inblandat i materialet, där man nu istället satsat på en mattkonstruktion i G5. LG sticker definitivt ut från mängden. Är detta bra eller dåligt? Läs vad vi tycker!   

 Design  

LG är ett företag som inte vet vilket material man ska satsa på i deras toppmodeller. Detta har märkts tydligt då man år på år bytt designspråk i telefonerna. Från allra första början med Optimus G där man satsade på glas på både fram och baksidan. Året därpå så släppte man LG G2 där man istället satsade på glas på framsidan och plast på baksidan. Sedan släppte man LG G3, som hade en baksida som skulle imitera metall, vilket var riktigt snyggt, men det kändes inte som metall dock. Något som hände var att baksidan blev löstagbar och batteriet kunde bytas ut. Året därpå släppte man LG G4, som hade en baksida av läder, men som fortfarande var löstagbar.

LG släppte detta år LG G5 med en konstruktion i metall, äkta metall denna gång. Tidigare har inte alla smartphones med metallkonstruktion haft ett utbytbart batteri, och det kändes som att LG skulle sälla sig till trenden med batterier som inte är utbytbara. Däremot så lyckades LG med en lösning, genom att man tar loss underdelen från telefonen.

LG säger att telefonen är gjord i ett stycke metall, något som stämmer då det verkligen går att se att telefonen består av detta. Vi upplever att man får en väldigt fin känsla i handen när man tar upp den första gången, precis som det ska kännas när man tar upp en telefon gjord i metall. Vi har en Nexus 6P som jämförelsematerial, som också den känns lika när man tar upp den. LG har bekräftat att man lagt på ett tunt lager plast över metallen, något som upprört många, som då sagt att telefonen inte består av metall till 100%, utan även en hel del plast. Många har också sagt att den inte bidrar med ”den kyliga känslan” när man tar upp den på morgonen, något vi inte kan hålla med om. LG G5 har urskilja plastdetaljer som bland annat ska gömma undan antennerna på baksidan. Till skillnad från många andra trycker vi inte att dessa plastdetaljer märks av vid vanligt användande. 

Vi gillar framsidan av LG G5 då den längst fram är svagt kurvad nedåt, istället för uppåt, som tidigare telefoner såsom LG G Flex 2 och LG G4 varit. Böjen bidrar inte med någon funktion, utan är där för att bidra till en snygghetsfaktor, något böjen verkligen tillför telefonen. Däremot så tror vi att skärmen lätt kan spricka vid ett fall mot backen, då böjen på framsidan kommer ner i backen först, och därav får skärmen ta smällen, så om vi skulle vara LG skulle vi skippa böjen i LG G6 och kommande toppmodeller.

Baksidan på LG G5 är unik på sitt sätt med sina dubbla kamera linser som gör att telefonen sticker ut från konkurrenterna. Vi tycker inte att den unika designen gör LG G5 snygg. Detta eftersom att metallen ”buktar” ut vid kamerorna samt vid knappen på baksidan. Detta gör att designen ser konstig ut. Vi skulle gärna sett att LG G5 kunde varit någon millimeter tjockare för att få till den ”utbuktade” metallen bättre. Om detta skulle varit fallet så är vi övertygade om att G5 inte skulle behöva dras med några ”utbuktade” delar.

LG har kvar powerknappen på baksidan. Denna gång har man också bakat in en fingeravtrycksläsare (mer om denna längre ner i texten). Det är riktigt smidigt att låsa upp LG G5 med fingret, eftersom att fingeravtrycksläsaren ligger i positionen där ditt pekfinger vanligtvis vilar. Vi gillar däremot inte att LG flyttat volymknapparna till vänstra långsidan. Detta eftersom det blir jobbigt att flytta grepp mellan powerknapp och volymknappar, dessutom har LG valt att sätta knapparna högt upp på vänstra långsidan, vilket inte är en bra placering enligt oss. Om vi designat LG G5 så skulle vi satt volymknapparna på den högra långsidan längre ner istället, då vi tycker att detta är en bättre placering.LG G5 är också mer rund än tidigare LG telefoner i hörnen. Detta bidrar till att att telefonen känns mindre i handen än vad den ser ut att vara för ögat.

När man tar loss underdelen av telefonen så sitter batteriet fast i denna underdel, och om man ”vickar” lite på underdelen så vickar batteriet med, vilket i framtiden kan skapa funktionsproblem om det bli glapp i batteriet i framtiden.

LG har däremot gjort ett bra jobb med ytbehandlingen på telefonen, främst för att det tunna plastlagret på telefonen inte drar åt sig fingeravtryck, något som alla andra telefoner med ren metallyta gör. Vi får också en känsla av att plastytan ovanpå mobilen kan skydda den bra mot repor och stötar i framtiden. LG G5 ligger väldigt bra i handen, utan att kännas hal.

Hur LG G5 fungerar tillsammans med moduler kommer i ett separat inlägg på bloggen i veckan.

 

Skärm 

LG valde med LG G5 att sänka storleken från 5,5 tum till 5,3 tum, med förklaringen att de ville ha en telefon som både män och kvinnor kunde hantera utan några problem. Faktum är dock att G5 är lika hög som en LG G4, däremot så är den någon smalare på bredden än vad LG G4 är.

Panelen i LG G5 är av typen IPS LCD, och som vanligt levererar LG bra när det kommer till detta område. Vi tycker att skärmen levererar väldigt fina färger, och har en alldeles utmärkt betraktningsvinkel. Det vi framförallt gillar med LG G5`s skärm är att allt material inte ser överdrivet ut i färgerna. Något det brukar kunna göra med en SUPER AMOLED – panel. LG berättade under presentationen av telefonen att LG G5 ska vara den telefon som har den ljusstarkaste skärmen på marknaden, något som inte visade sig stämma då Samsung Galaxy S7 har en skärm som är ljusstarkare än vad LG G5´s skärm är.

När vi jämför G5ans skärm mot G4ans skärm så märker vi inte av någon skillnad bara genom att titta snabbt på skärmarna, utan vi måste kolla närmare på de två skärmarna för att se skillnad på ljusstyrkan.

När vi istället jämför skärmen i LG G5 mot Nexus 6P så märks det klar skillnad i både kvalitet av panel samt ljusstyrkan i telefonerna. Det känns som att komma in i en ny värld när man kommer från Nexus 6P till LG G5. Detta då färgerna hos Nexus:en känns urvattnade mot LG G5. Men skärmen känns också väldigt ljussvag när vi jämför mot LG G5.

Vi tycker att LG gjort en miss eftersom man endast släppt LG G5 i en version med 5,3 tums skärm. För de allra flesta räcker skärmen till, men om vi skulle fått önska så skulle LG stannat kvar på 5,5 tum. Vi tycker också att LG kunde satsat på en större variant av G5 (runt 6 tum) då många som vänt sig vid en viss skärmstorlek inte vill gå ner i skärmstorlek. 

Processor 

LG lanserade förra årets LG G4 med en Snapdragon 808 processor, detta istället för ett kraftfullare Snapdragon 810 chip, som de allra flesta andra tillverkare använde sig av. LG gjorde en miss, framförallt blev spelprestandan lidande i LG G4.

När LG lanserade G5 så lanserade man telefonen med en Snapdragon 820 – processor (nuvarande toppmodellen inom processorer). Det var ett mycket smartare val än när man lanserade LG G4 eftersom G5 blir framtidssäker (i form av uppdateringar) tack vore att den har ett så kraftfullt chip. Allt i telefonen går väldigt snabbt att utföra, och det är knappt någon väntetid på att saker ska utföras i telefonen. RAM minnet har LG satt till 4 GB. Telefonen har inga som helst problem att byta mellan olika appar, och komma ihåg de appar man haft öppna tidigare. Spelprestandan hos LG G5 är väldigt bra, och vi upplever spelen som väldigt följsamma utan lagg.

Den största skillnaden mellan LG G5 och tidigare high- end lurar är att LG G5 inte blir varm vid normal användning, och den blir bara ljummen efter att man utsatt den för hård press i form av något betungande spel. Detta att jämföra med många andra telefoner som har äldre chip, som blir varma vid normalt användande. Det känns extra bra om LG G5 blir varm också eftersom att telefonen är gjord i metall.

Benchmarks är något som ofta diskuteras i olika tester, och många baserar telefonens prestanda på. Men benchmarks är inte allt, utan det är mer en siffra. LG G5 får dock siffran 128232 och placerar sig därmed i toppen av listan. Den hamnar rejält efter Galaxy S7 som fått en poäng på 134599, men hamnar rejält före Huawei P9 som fått en poäng på 91711.

Men som vi skrivit så är benchmarks inte allt av telefonens prestanda. Ett exemplar på detta är Galaxy S7 mot LG G5, där vi får känslan av att G5 är mycket snabbare i saker såsom gränssnitt. 

AnTuTu benchmark

 

Kamera

Kameran är en av höjdpunkterna i LG G5 enligt mycket media och enligt oss själva. LG G5 har två kameror på baksidan. En standardkamera på 16 megapixlar med bländaravtalet f.1.8 samt en extra vidvinkelkamera på 8 megapixlar med bländaravtalet f. 2.4, denna kamera kan också mäta vidvinkel i 135 grader. Det blir riktigt häftiga bilder med vidvinkelkameran, och den kommer till sin nytta när man ska fotografera trånga platser såsom ett rum. LG har också meddelat att huvudkameran i G5 är identisk med den i LG G4. Missförstå oss inte, men vi tycker att LG kunde satsat mer på huvudkameran, men LG G4 hade en ruggigt bra kamera, och har det än idag. Jämför man med konkurrenter såsom Samsung Galaxy S7 så har LG G5 snäppet sämre kamera, men vad gör det när den har vidvinkelfunktion?

Kameran måste verkligen vara en del av sloganen ”Life`s Good when you play more” tack vore dess vidvinkelfunktion.

Utöver detta har LG G5 en främre 8 MP- kamera, som enligt oss levererar riktigt bra ”selfies”, självklart i dagsljus, men den imponerar framförallt i mörker.

LG G5 har en avancerad kamera med diverse manuella inställningar, så i veckan kommer det dyka upp ett separat inlägg där vi skriver om alla möjligheter i telefonens kamera.

Vanlig vinkel
Vidvinkel

System   

LG har detta år skalet ner förra årets UX 4.0 rejält, i form av onödiga funktioner. LG G5 kommer förinstallerad med LG´s nya systemsatsning UX 5.0, som är mycket renare än tidigare UX – gränssnitt från LG. Den största skillnaden är att applådan nu är försvunnen, och LG gör som Huawei genom att sprida ut de hämtade apparna direkt på startskärmen.

I UX 5.0 har LG valt att ta bort möjligheten att köra två appar öppna samtidigt, något som många tyckte var synd, dock så använde vi inte denna funktion när den fanns tillgänglig.

För de som saknar en applåda går det att hämta hem 3e parts launchers såsom Nova Launcher. LG har dock lagt till en egen launcher där man nu kan få en applåda, dock så är det ingen ny tolkning på UX 5.0 utan är UX 4.0 som också finns i LG G4.
Med LG G5 så kan du själv också bestämma hur du vill att knapparna på skärmen ska vara placerade, vilket vi tycker är en mycket smart funktion

En ny funktion i LG G5 är stödet för bakgrundsbilder i 360 grader. Detta är en väldigt häftig funktion, som använder sig av diverse sensorer för att fungera. Dessa bakgrunder är häftiga, men man blir yr av att kolla på dessa bakgrunder för länge.

Vi ser verkligen att LG anpassar sitt system så bra som möjligt, så att det ska kunna komma så nära Android 6.0 Marshmallow som möjligt, och vi tycker LG lyckats väldigt bra. 

Övrigt 

LG G5 erbjuder ett batteri som är 2800 mAh stort, detta är alltså 200 mAh mindre än G2, G3 samt G4, men å andra sidan har G5 en skärm som är mindre än G4ans och G3ans. Under den tid vi haft telefonen så upplever vi att den har medelbra batteritid, det räcker nästan en dag det vill säga, men inte mer. LG G5 stödjer också snabbladdning, och för första gången medföljer det en snabbladdare i boxen från LG. Vi är riktigt överraskade då telefonen går grymt snabbt att ladda, så en halvdan batteritid gör knappast något. Det går också att köpa ett extrabatteri för dryga 300 kronor, vilket är en vettig investering om du vet med dig att du ska telefonen länge. Något vi gärna skulle sett i telefonen är trådlös laddning.
Fingeravtrycksläsaren för att låsa upp telefonen är riktigt snabb, och dessutom känner den även av fuktiga fingrar bra för upplåsning.

LG G5 har en högtalare som sitter placerad undertill på enheten, något som inte är den optimala placeringen för en högtalare. Däremot så låter högtalaren riktigt bra. Detta då den kan spela riktigt högt och har någorlunda fylligt ljud.
Ett separat inlägg om unika funktioner för telefonen kommer också komma ut i veckan.  

Sammanfattning

LG G5 är en telefon som imponerar när det kommer till kamera, snabbhet och framförallt att våga utmana eftersom att LG var den första tillverkare som släppte en modulär telefon. Om detta visar sig vara framgång så är vi övertygande om att fler tillverkare kommer hänga på. Det vi önskar att LG rättar till i kommande telefoner är framförallt placeringen av knapparna, då den nuvarande placeringen av knapparna på G5 inte är bra enligt oss. Vi tycker att LG imponerat med telefonen på många punkter, G5 kan dessutom erbjuda en funktion som ingen annan telefon kan erbjuda. 

+ Bra skärm               

+ Bra kamera

+ Supersnabb

– Ingen trådlös laddning
                                  

Fler inlägg kommer!

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Ulefone presenterar mobilen Feture

Ulefone har till sist presenterat sin första flaggskepps mobil som man valt att kalla för Feture.  Feture har ett stort fokus på design, då den består av glas på framsidan och aluminium på baksidan. Mobilen ska enligt Ulefone själva har en ”infinity pool design” vi gissar på att de syftar på att skärmen sluttar över kanten en liten bit. Mobilen är också 8.6 mm tunn. Mobilen har också synbara antenner på baksidan. Enheten kör också med knappar under skärmen.

Mobilen har vidare en 5,5″ skärm med Full HD . upplösning, ett inkapslat 3000 mAh – batteri, USB Type – C med snabbladdning, en MediaTek Helio P10 processor med förvånansvärt låga 4 GB RAM, 32 GB inbyggt minne med minneskortsplats upp till 128 GB samt Android 6.0 från start.

 Den bakre kameran på mobilen är på 16 megapixlar och har ett bländaravtal på f.2.0. Ulefone säger vidare att det är samma sensor som sitter i Samsung Galaxy S7, vilket är en mobil som presterar bra bilder, framförallt i mörker. Men Feture har också 1 μm mindre än Galaxy S7, så du ska kunna få ännu bättre bilder med Ulefones nya värsting. På framsidan sitter det istället en 5 MP – kamera.

Ulefone kör en speciell deal om du köper telefonen innan den 25 maj. Den 4e maj så är det säljstart för telefonen och man ska då kunna få telefonen för motsvarande 1600 kronor. Dock så ingår bara USB Type – C kabeln med tillhörande till mobilen då. Den 5 maj går istället priset upp till motsvarande 1900 svenska kronor, dock så får man nu med ett tillhörande skal, ett skärmskydd, laddaren med sladden samt en adapter från USB till USB Type – C. Den 25e maj får den sitt fulla pris som blir motsvarande 2150 svenska kronor och inget extra kommer att ingå mot för när priset var motsvarande 1900 svenska kronor.

Mobilen kommer att säljas i titan samt även guldfärg. Den kommer med största sannolikhet inte till Sverige.    

Bilden är lånad av phonearena.com

Källa

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Jag testar Sony SBH70

Sony har alltid varit en tillverkare att lita på när det kommer till tillbehör till diverse olika produkter. Man släppte till exempel Sony SBH80 under 2014 som var ett vattentåligt headset som var trådlöst och satt runt nacken. Nu har Sony släppt uppföljaren till SBH80, denna gång har man valt att kalla det nya headsetet för SBH70. Men klarar SBH70 att ta över tron efter SBH80? Se vad vi tycker!

Till att börja med så har Sony`s nyaste headset ett väldigt förvirrande namn då uppföljare till olika produkter alltid brukar heta bokstaven eller sifram efter föregångaren. Så alltså inte i Sony`s fall då man valt att kalla denna modell för SBH70, men vi skulle hellre sett namnet SBH90 då det trots allt är en uppföljare till SBH80. Dock så kan Sony haft en tanke med namnet på SBH70 eftersom att 70 är earphones medan SBH80 var öronproppar.  Skillnaden blir alltså att SBH70 släpper in mer ljud från omgivningen än vad SBH80 gör, detta eftersom att earbuds inte går ända in i örat.

Design och komfort    

Sony har valt att använda sig av ett gummiliknande material i SBH70. Hela utsidan av hörlurarna är gjort av detta material, vilket vi gillar mycket då de ligger väldigt skönt mot huden. Hörlurarna är trådlösa och behöver då alltså inte kopplas in via någon sladd till mobilen, vilket är väldigt praktiskt. SBH70 har en ”krage” som ligger runt din nacke när du har hörlurarna på dig, detta är en väldigt smart lösning tycker vi eftersom att hörlurarna aldrig riskerar att vara i vägen. Vi upplever också earbudsen som väldigt komfortabla i våra öron, dock så kommer dessa ”proppar” inte att passa allas öron eftersom att de bara finns i en storlek. Hörlurarna är också IP57 – klassade så att du kan lyssna på musik även när det regnar, och dessa hörlurar är riktigt bra i regnväder.

Sony har också olika reglage på headsetet där man till exempel kan höja eller sänka volymen på musiken. Vi tycker att dessa reglage på SBH70 sitter väldigt bra och lättåtkomligt åt, de är mycket lättare att hitta än på föregångaren SBH80 och går väldigt snabbt att vänja sig vid vart kontrollerna sitter. Från kontrollerna ut till ”propparna” så är sladdarna väldigt tunna, och vi upplever att de känns väldigt svaga och vi är därav oroliga att hörlurarna kan gå sönder om man till exempel kommer åt sladden med ett vasst föremål.

En stor del i dagens samhälle är att många vill ha olika stilar på deras hörlurar – vissa vill sticka ut från mängden och ha en skrikig färg, medan andra vill ha så diskreta färger som möjligt. SBH70 kommer i färgerna svart och vitt, blått och rosa och är därmed ingen för den som vill sticka ut, detta då även de mer ovanliga färgerna är väldigt diskreta i färgerna, till denna person som vill ha ett par skrikiga hörlurar rekommenderar vi till exempel Urbanista.

Hörlurarna har mycket bra passform.

Ljud

A och O är verkligen ljud i ett par hörlurar, man köper ett par hörlurar för att man ska lyssna på musik. Speciellt med hörlurar som SBH70 förväntar man sig ett bra ljud eftersom att prislappen ligger på dryga 700 kronor.

Vi upplever ljudet i SBH70 som väldigt bra i ett par hörlurar för dryga 700 kronor. Detta då hörlurarna levrar väldigt klart och fylligt ljud tillsamman med bra bas, men ibland upplever vi att basen blir lite för mycket i vissa låtar.

Eftersom att dessa lurar är earbuds och inte in-ear (som SBH80 var) så betyder det att SBH70 inte sitter hela vägen in i örat, vilket resulterat i att vi inte upplevt samma ljudtryck med SBH70 som vi upplevde med SBH80. Eftersom att SBH70 är så öppna för örat så betyder det också att det är väldigt mycket ljud som läcker in från omgivningen. Något vi inte ser som ett plus då till exempel motorljud hörs in mycket väl. Däremot så isolerar SBH80 ut ljud från omvärlden runt om dig, vilket vi föredrar.

Funktioner 

Förutom ett bra ljud och en finfin design så bjuder Sony SBH70 på en handmängd extrafunktioner. Direkt på headset så kan du pausa, spela eller lägga på i ett samtal. Men du har även funktionen för att höja respektive sänka volymen i hörlurarna, vilket vi tycker är väldigt bra av Sony. Däremot så går det inte att hoppa till nästa låt direkt via headsetet på vår Nexus 6P som vi testade med, vilket vi tycker är en väldigt stor nackdel då det i princip är en funktion som ska vara standard på det dyrare hörlurarna idag.

Det går även att prata direkt via headsetet med hjälp av av mikrofoner som är inbyggda i hörlurarna. Vi upplever inte några större problem i att höra mottagaren och mottagaren hör oss också mycket bra har de sagt vid samtal.

SBH70

Slutsats 

Sony SBH70 är ett par prisvärda trådlösa earbuds som levererar skön komfort kombinerat med bra ljud. Vi upplever dock SBH80 som det bättre alternativet då de släpper in mindre ljud från omgivningen samt levrar snäppet bättre ljud i vårt tycke. Dock så har vi märkt att smaken varierar kraftigt, då vissa vill ha hörlurar där man hör vad som händer i omgivningen runt omkring sig, medan andra inte vill ha det, däribland oss på MobilaNyheter.  

   

   

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Nexus 6P mot LG G4

Vi har gjort ett test på båda enheterna, men hur står de sig mot varandra egentligen? Därav har vi nu bestämt oss för att göra en jämförelse mellan de två. När vi har skrivit om de två telefonerna i samma kategorier så utser vi en vinnare i varje kategori. Båda två är fantastiska telefoner, men vi tycker att en är lite bättre än den andra.

Design

Nexus 6P är gjord i ett enda stycke metall, medan LG G4 är gjord i läder och plast (dock så går baksidan att ta loss). I vår mening så känns Nexus 6P tunnare när man har den i handen, men telefonen känns väldigt hal att hålla i. LG G4 känns å andra sidan lite väl tjock. Men när man tar upp den från bordet så får man ett väldigt bra grepp runt den och det tycker vi är värt mycket. En stor nackdel med designen på läderbaksidan är att den liksom ”hoppar” på bordet när man försöker skriva något, det blir hemskt irriterande i längden. LG G4 har också en löstagbar baksida så man kan byta batteri och lägga till ett minneskort upp till 200 GB om man vill det. LG har även valt att sätta samtliga knappar på baksidan, något vi tycker är ett smart drag eftersom att tillverkarna då kan utnyttja mer av framsidan åt skärmen.  Det är precis vad LG har gjort, och mobil känns väldigt ”modern” mot andra mobiler när det kommer till utnyttjande av skärm.

Så vinnare i denna kategori blir LG G4.

Skärm

LG G4 har utrustats med en skärm som är 5,5″ stor medan Nexus 6P har utrustats med en skärm som är 5,7″ stor. Både Huawei och LG har satt in IPS-skärmar i Nexus 6P och LG G4, likaså är upplösningen 1440 x 2560 på bägge. LG har dock lagt till en egen teknik som man kallar för Qantum IPS. Qantum tekniken gör i våra ögon att färgerna blir väldigt rika att kolla på, men att det ändå blir överdrivna mot om man skulle ta och jämföra samma bild i verkligheten. Medan Nexus 6Ps skärm ser lite småtrist ut vid sida vid sida med LG G4 enligt oss. Detta eftersom att den inte alls levererar samma fina färger som G4an enligt oss, den ser snarare ganska urvattnad. Missförstå oss inte, det är fortfarande en väldigt fin skärm, men mot LG G4 så känns den lite småtrist.

Så vinnare i denna kategori blir återigen LG G4.

Processor

LG G4 har utrustats med en Snapdragon 808 processor tillsammans med 3 GB RAM medan Nexus 6P utrustats med en Snapdragon 810 processor med samma mängd RAM-minne. Skillnaden på processorerna är att Nexus 6P har 8 processorkärnor och LG G4 sex stycken. Vid vanligt användande så är båda enheter väldigt snabba, och räcker gott och väl till med att kolla på till exempel sociala medier. Men när man bläddrar runt i systemen så märken man vilken som känns snabbaste. Den telefon som är snabbast av dessa två telefoner är Nexus 6P. Mycket beror det på att Nexus 6P levereras med en helt orörd version av Android, tillskillnad från LG G4 där LG´s UI är pålagt på det orörda Androidsystemet

Vinnare i denna kategori blir Nexus 6P

Kamera

LG G4  levereras med en kamera som är på 16 megapixlar  tillsamans med en bländare på låga f.1.8. Nexus 6P leveras å andra sidan med en 12 megapixelskamera, som ska ha större pixlar för att kunna ta in mer ljus enligt Huawei själva. Båda telefonerna tar bra bilder i dagsljus och det är främst i dunkla miljöer som smartphones har svårt att få till bra foton idag. När vi jämför Nexus 6P och LG G4 så tycker vi att Nexus 6P får bäst bilder om man slår ihop alla miljöer. Det är väldigt nära att G4an når enda fram, men den är ändå inte fullt lika bra som Nexus 6P.

Övrigt

Om vi jämför ljudkvaliteten hos bägge telefoner så ser vi att Huawei har valt att utrusta Nexus 6P med främre stereo-högtalare, medan LG har valt att sätta en ensam mano-högtalare på baksidan av G4an. LG har denna gång lyckats göra en högtalare som låter väldigt bra i vår smak för att sitta på baksidan, men vi skulle önskat att LG kunde ha kört på en Nexus lösning istället då Nexus 6Ps högtalare låter smått fantastiskt för att sitta i en smartphone, men dessa får känna sig slagna av HTCs Boom Sound som sitter i HTC One M9 då vi skulle önskat lite mer bas ur Nexus 6Ps högtalare.

Nexus 6P bjuder också på en USB-Typ C-port, något som saknas i LG G4 men som kommer att sitta i LG G5. Med en Nexus mobil så är man också garanterad uppdateringar för två år framåt, något som LG inte kan lova.

Slutsats

Nexus 6P vinner nätt med 3-2 i poäng tack vore sitt supersnabba system, smått fantastiska ljud och en suverän kamera. LG G4 är definitivt inget dåligt val för dig som vill spara dryga 1000-lappen i plånboken mot Nexus 6P.

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.

Recension av Samsung Gear S2

Samsung lanserade under 2014 smartklockan Gear S. Många höjde på ögonbrynen då den dels var ganska stor, men hade en plats för ett SIM-kort. Men klockan såg lite små trist ut med sin rektangulära design och de i kombination med att den var ganska stor fick inget bra rykte.

När Samsung däremot lanserade Gear S2 så fick många en wow-känsla eftersom att Samsung för första gången lyckats göra en smartklocka som liknar ett klassiskt armbandsur. Gear S2 finns i två modeller, Gear S2 Classic som ska likna en vanlig klockan (det är den vi har i testet) med en boett som är av den lyxigare varianten än vanliga Gear S2an, samt även att Gear S2 Classic bjuder på ett löstagbart 20 mm armband i äkta läder.

Om vi går över till den vanliga Gear S2an så är den mer inriktad till träning, då den har ett armband i någon slags gummi, som antingen går att få i svart eller vitt som standardutförande, och för att byta ut detta armband till ett nytt så behövs något av Samsungs egna armband, vilket är en klar nackdel mot Gear S2 Classics armband.
Vi tycker att det känns som att Samsung har tänkt igenom sina designval riktigt bra och faktum är att vi tycker att Gear S2 är den snyggaste smarta klockan tillsammans med Huawei Watch på marknaden. Det vi dock skulle ha önskat är att klockan skulle funnits i fler modeller storleksmässigt . Eftersom att vi tycker att Gear S2 känns som att den är lite för liten. Vi skulle uppskata om Samsung tog och anammade Motorola och gjorde en större och en mindre modell av klockan. Detta också eftersom att skärmen på 1,2″ känns lite väl smått.

Samsung har varit nytänkande när man gjort Gear S2 och satt dit ett roterande hjul runt den cirkulära skärmen. Vi tycker att det var en väldigt bra ide av Samsung och nu i efterhand så kan vi fråga oss varför ingen annan tillverkare har gjort samma sak fast tidigare? Kanske är det för att de flesta smartklockorna på marknaden kör Android Wear, och att Android Wear inte då är anpassat för ha ett roterande hjul. Detta leder oss in på nästa punkt. Samsung har valt bort Android Wear för att istället satsa på sitt egna Linux baserade system Tizen, som de kört i alla deras smarta klockor på senare år som släppts i Sverige. Vi upplever att allt flyter på väldigt bra i systemet när man skrollar runt bland olika appar och widgets. På Gear S2 så kan man lägga till olika widgets precis som på en Android-mobil, en widget som vi gillar är en som du kan styra musiken från till din smartphone. Med Gear S2 så kommer det en del urtavlor förinstallerat, men det finns även tillgång till att hämta hem fler urtavlor. De urtavlorna som finns går också att anpassa med bland annat bakgrund och hur visarna ska se ut. Allt i Gear S2 gränssnitt är anpassat till den runda skärmen och det roterbara hjulet. Allt bokstavligen flyger fram genom systemet, det är en riktigt snabb och trevlig klocka. Nackdelen med att den kör Tizen blir att det är väldigt begränsat med appar till klockan.
I en statistik lista så visade det sig att Tizen ungefär hade 1000 appar, Android Wear 5000 appar och Apple Watch 10000 appar.

Ingen tidigare Samsung-klocka har fungerat med andra telefoner än Samsungs egna, vilket vi tycker har varit väldigt synd att ett så stort företag som Samsung trilskades med att låsa sina smarta klockor. Lyckligtvis så gäller detta inte Gear S2 då Samsung nu släppt på spärren. Gear S2 fungerar nu med alla Android mobiler som kör Android 4.0 och 1,5 GB RAM samt till iPhone ”senare” i sommar enligt Samsung själva.

Samsung Gear S2s laddning sker trådlöst via en docka som  Samsung skickar med i förpackningen som självklart är speciellt anpassad efter Gear S2ans form.

Vi kan inte annat en rekommendera Gear S2. Äntligen så känns det som att Samsung verkligen tänkt till fullt ut när de gjort denna smartklocka, förutom att den skulle kunna funnits i en större modell också. Det enda som egentligen skulle avskräcka från ett köp är prislappen. Gear S2 går loss på 3490 kronor och Gear S2 Classic på 3990 kronor.

Rasmus Hellmyrs är huvudskribent och CEO av Mobilanyheter. Sidan som alltid är först med nyheter om mobiler! Utöver att skriva om mobiler gillar Rasmus flygplan, bussar och tåg. Han har under sina två år testat många mobiler men föredrar främst Android.